Skip to main content

Islams ”fem pelare” utgör stom­men för att bli muslim.

Sha­hadah tros­bekän­nelsen
En mus­lim måste tro på och säga vad som bety­der: ”Det finns ingen gudom värdig att dyr­ka utom Gud och Muham­mad är Hans tjänare och sän­de­bud.” Den­na kungörelse vit­tnar om att Gud exis­ter­ar, att Han inte går att lik­na vid skapelsen, att Han står över den och att ingen är värd att dyr­ka utom Hon­om. Den vit­tnar likaså om att Han är Ska­paren och Den som äger samt bestäm­mer över allt som exis­ter­ar. I Kora­nen säger Gud:

Alla varelser i him­lar­na och på jor­den till­hör Gud. Men vad föl­jer då de som vid sidan av Gud anropar [dem som de påstår vara Hans] med­hjäl­pare? De föl­jer ingent­ing annat än lösa anta­gan­den och för­modar [än det ena, än det andra]. [1]Kora­nen 10:66

Tros­bekän­nelsen bety­gar att Muham­mad är en av de pro­feter som har förmed­lat Guds uppen­barelse till mänskligheten:
Vi har sänt dig [Muham­mad, inte bara till ditt eget folk utan] till hela män­sk­ligheten, som förkunnare av ett glatt bud­skap om hopp och som varnare, men de fles­ta män­niskor är omed­vet­na [om det­ta]. [2]Kora­nen 34:28

Kora­nen förk­larar att Muham­mad (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) är Guds siste sändebud:

Troende! Muham­mad är inte fad­er till någon av era män. Han är Guds Sän­de­bud och Pro­fetläng­dens Sig­ill. Gud har kun­skap om allt. [3]Kora­nen 33:40

Kora­nen bekräf­tar ock­så att Muham­mads (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) läror är ofel­bara och att de härstam­mar från Gud:

Och han talar inte av egen drift nej, – [det är] uppen­barelsens ord. [4]Kora­nen 53:3–4

Föl­jak­tli­gen är Kora­nen och den siste pro­fetens sätt att leva (sun­nah) reli­gio­nens grun­der som definier­ar var­je del av vad det innebär att vara muslim.

Salah – den oblig­a­toriska bönen
I alla tider har pro­feter­na, och de som följt dem, i någon form för­rät­tat bön som en oskil­jak­tig del av Guds reli­gion. Bönen är en väsentlig del av islam. En mus­lim måste be fem gånger om dagen inom utsat­ta tider, vilket pro­feten (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) har lärt ut. Syftet med bönen är inte att den skall vara en fysisk han­dling, syftet är att den skall rena själen. Gud säger om bönen:

Bönen avhåller [den bed­jande] från skam­lösa han­dlin­gar. [5]Kora­nen 29:45

Zakah – den oblig­a­toriska allmosan
Innebör­den av ordet zakah är ren­ing och tillväxt. En vik­tig lära inom islam är att allt­ing till­hör Gud och föl­jak­tli­gen är vi påb­jud­na att tjä­na och spendera våra till­gån­gar på sätt som Gud tillåter. Det gudom­ligt förord­nade all­mosesys­temet är en av Guds rät­tigheter. Det är varken en väl­gören­het eller en skatt utan en skyldighet ålagd mus­limer som har till­gån­gar utöver deras grundläg­gande behov. Skill­naden mel­lan all­mosa och skatt är således att vi beta­lar all­mosa av egen fri vil­ja och att det är vi själ­va som ans­varar för att rätt sum­ma betalas.

All­mosan utkrävs enbart om man har den lägs­ta sum­man som krävs, vilket vari­er­ar mel­lan oli­ka for­mer av till­gån­gar. All­mosan renar oss från girighet, själviskhet och kär­lek till vis­telsen i den­na värld:

De som vär­jer sig för girighetens [fres­telser] – dem skall det gå väl i hän­der. [6]Kora­nen 59:9

Det­ta är ett per­fekt sätt för att möta fat­ti­gas behov utan att ska­pa svårigheter för mer välbärgade.

Siyam - fas­ta
Gud har påb­ju­dit oss fas­tan på sam­ma sätt som Han har påb­ju­dit tidi­gare nation­er den:

Troende! Det är en plikt för er att fas­ta, lik­som det var en plikt för dem som levde före er — kanske skall ni fruk­ta Gud. [7]Kora­nen 2:183

Fas­tan – som innebär avhåll­samhet från mat, dryck, intim sam­varo och för­b­jud­na vanor som exem­pelvis rökn­ing – pågår under dagens ljusa tim­mar i månaden ramadan. När det­ta görs till åtlyd­nad av Guds påbud lär fas­tan den troende tålam­od och självkon­troll sam­tidigt som den påmin­ner om ans­varet gen­te­mot de som inte kan försör­ja sig eller är utsat­ta för förtryck. Under fastemå­naden skall alla for­mer av gott beteende och goda han­dlin­gar öka sam­tidigt som den troende ägnar nat­ten åt dyrkan. Fas­tan är inte en full­ständig reträtt från det­ta liv utan snarare ett komplement.

Hajj – vallfärd
Vallfär­den är den årli­ga resan till Mec­ka som är en skyldighet att utföra en gång i livet för den som har fysisk och ekonomisk möj­lighet. Gud säger:

Den förmed­lar klara bud­skap [och där finns] den plats där Abra­ham en gång stod; den som stiger in där är i tryg­ghet. Vallfär­den till den­na Helge­dom är en plikt gen­te­mot Gud för var och en som har möj­lighet att genom­föra den. Och den som förnekar san­nin­gen [skall veta att] Gud är Sig själv nog och inte behöver [någon eller något i] Sin skapelse. [8]Kora­nen 3:97

Icke desto min­dre reser mus­limer från världens alla hörn till Mec­ka var­je år. Det­ta är en unik möj­lighet för män­niskor ifrån oli­ka kul­tur­er att mötas som gäster hos Gud. Vallfär­den är ett uttryck för en ren tro och en full­ständig under­kas­telse inför Guds bud. Pil­gri­men utför vallfärd­sriter­na för att få dessa han­dlin­gar accepter­ade och därmed för­lå­tas för tidi­gare syn­der. Den som har full­bor­dat vallfär­den kom­mer till­ba­ka som en ny män­niska med en renad själ och med väl­signelser från Gud.

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Kora­nen 10:66
2 Kora­nen 34:28
3 Kora­nen 33:40
4 Kora­nen 53:3–4
5 Kora­nen 29:45
6 Kora­nen 59:9
7 Kora­nen 2:183
8 Kora­nen 3:97