Skip to main content

De fles­ta mus­limer finner det märk­ligt att islam, med en gyl­lene medelväg mel­lan tro och han­dling, ibland menas vara fatal­is­tisk. Kanske kan det­ta miss­förstånd bero på att vi alltid säger alham­dulil­lah (all lovprisan och tack­samhet tillkom­mer Gud) närhelst något sker, oberoende av om det som sked­de var bra eller dåligt. Anled­nin­gen till det­ta är att vi vet att allt­ing härstam­mar från Gud och endast sker genom Hans vil­ja. Således bekym­rar vi oss i min­dre utsträck­n­ing över materiel­la frå­gor och ser det jordli­ga livet i dess rät­ta per­spek­tiv. En sann mus­lim litar full­ständigt till Gud och vet att allt som hän­der för gott med sig, oberoende av om man förstår det eller ej. Man accepter­ar då vad man själv inte står i makt till att påverka.

Det­ta bety­der emeller­tid inte att vi skall sit­ta och vän­ta på ödet utan att själ­va ansträn­ga oss. Tvär­tom kräver islam han­dling och ansträngn­ing för att stäl­la en icke önskvärd sit­u­a­tion till rät­ta. Hade inte män­niskan haft möj­lighet till eget hand­lande hade det var­it orättvist om Gud förvän­tat att hon skall utföra vis­sa uppgifter. Långt ifrån att vara fatal­is­tisk lär islam män­niskan att hennes huvud­sak­li­ga skyldighet i det­ta liv är att hand­la och ansträn­ga sig till åtlyd­nad av Gud.

Islam lär att män­niskan skall ta sak­er och ting i egna hän­der men sam­tidigt ock­så be och lita till Gud. Det finns de som är lata och oans­vari­ga och skyller det­ta på ödet. Som­li­ga säger till och med att om Gud hade velat hade de inte syn­dat eller begått brott. Dessa argu­ment är dock felak­ti­ga då Gud har lärt oss hur vi skall leva och beor­drat oss till att alltid göra vad som är rätt. Gud har inte kom­mender­at oss till att göra sådant som vi inte har möj­lighet till eller för­b­ju­dit vad vi inte kan und­vi­ka. Hans rättvisa är full­ständig och per­fekt och var­je indi­vid hålls enbart ans­varig inom gränser­na får dennes förmåga.