Är det sant att Muhammad (må Guds frid och välsignelser vara över honom) skrev Koranen?

När vi diskuter­ar det­ta påstående är det värt att notera att ingen annan reli­gions urkund påstår sig härstam­ma direkt från Gud så tydligt och ofta som Kora­nen gör. Gud säger:

Ägnar de ingen efter­tanke åt det som Kora­nen [innehåller]? De skulle säk­ert ha fun­nit mån­ga mot­sägelser i den, om den inte var­it från Gud. ^[1]Kora­nen 4:82

När Kora­nen uppen­ba­rades lade araber­na märke till att dess språk var unikt och dis­tinkt olikt Muham­mads (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) och hans folks dialekt. Det­ta trots att araber­na vid den­na tid var kän­da för deras poe­si och språk­li­ga kun­skaper. Kora­nen näm­n­er att Muhammed (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) varken kunde läsa eller skri­va. Hade det­ta inte var­it sant hade hans mot­stån­dare pro­test­er­at och avs­lö­jat hon­om, vilket det inte finns några rap­porter om. Det fanns visst de som avvisade Muham­mads (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) bud­skap på sam­ma sätt som andra pro­feters bud­skap avvisats, men ingen avvisade hon­om av den­na anledning.

Det är ock­så vik­tigt att påpe­ka att även om Kora­nen inte är poe­si, blev araber­na myck­et min­dre intresser­ade av poe­si efter dess uppen­barelse. Det kan sägas att Kora­nen är ett ara­biskt lit­terärt verk par excel­lence och att Muham­mads fien­der insåg att de inte kunde överträf­fa den eller prestera något likvärdigt, hur myck­et de än försökte.

Det är inte svårt att bevisa att Muham­mad (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) inte besatt all den kun­skap som Kora­nen innehåller; som fak­ta om his­toriska hän­delser, tidi­gare pro­feter och natur­fenomen. I Kora­nen nämns återkom­mande att Muham­mad (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) och hans folk inte kände till dessa ting:

Vi uppen­barar här för dig [Muham­mad] dessa dol­da ting, som varken du eller ditt folk tidi­gare haft kännedom om. Och ha tålam­od och avvak­ta [Guds dom] — den slut­li­ga segern till­hör dem som fruk­tar Gud. ^[2]Kora­nen 11:49

Kora­nen är inte bara den mest mem­o­r­erade och bäst beva­rade skriften utan den är ock­så oöverträf­fad i frå­ga om att påver­ka män­niskans inre med vack­ra och tydli­ga budskap.

I Kora­nen kan vi läsa om hur Gud kri­tis­er­ar och kor­rig­er­ar pro­feten Muham­mad (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) för hans oavsik­tli­ga fel som män­niska. Hade han själv var­it dess för­fattare hade han kanske inte inklud­er­at dessa till­rät­tavisanden. Ett exem­pel på det­ta är när pro­feten (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) försök­te bju­da in en av de hed­niska ledar­na till islam och han avbröts av en blind man som hade kom­mit till hon­om för att lära sig Kora­nen. Pro­feten (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) ogillade att bli avbruten full av hopp om att kun­na få de infly­telseri­ka ledar­na till att anam­ma islam. Med en bis­ter upp­syn vände han sig om med en gest som den blinde man­nen inte kunde se. Kort efter att pro­feten (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) hade talat färdigt med ledaren fick han ta emot föl­jande uppen­barelse, som han utan tvekan lät förmed­la till folket:

Med bis­ter min vände han sig bort när den blinde man­nen kom fram till hon­om. Och kanske skulle han — hur hade du kun­nat ana det­ta? — [kanske skulle han] ha vux­it i ren­het eller ha tag­it emot och drag­it nyt­ta av vad du skulle ha sagt [hon­om]. ^[3]Kora­nen 80:1–4

Den­na his­to­ria vis­ar pro­fetens (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) sto­ra ärlighet i frå­ga om vad som uppen­ba­rades till hon­om. Dessa vers­er vis­ar likaså att pro­feten (över Hon­om vara Guds frid och väl­signelser) inte för­fat­tade Kora­nen eller ens var islams grundare.

Vis­sa krist­na kri­tik­er har påstått att Muham­mad (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) inte för­fat­tade Kora­nen själv utan att han lärde sig eller kopier­ade den från jud­iska eller krist­na skrifter. Pro­feten Muham­mads kon­tak­ter med judar och krist­na var dock myck­et begrän­sade och his­toriska uppgifter vis­ar att han endast reste utan­för Mec­ka tre gånger innan han blev pro­fet. När han var nio följde han sin mod­er till Med­i­na, tre år senare reste han med sin far­bror på en affärsre­sa till Syrien och vid 25 års ålder, strax innan hans äkten­skap med Khadi­jah, led­de han en kar­a­van till Syrien. Den mest promi­nente kristne som han mötte var en gam­mal blind man vid namn Waraqah bin Naw­fal som var släkt med hans fru Khadi­jah. Han hade kon­vert­er­at till kris­ten­dom och var påläst om Evan­geli­et. Pro­feten (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) mötte hon­om endast två gånger; det förs­ta tillfäl­let var kort före han blev pro­fet och det andra var när han tag­it emot den förs­ta uppen­barelsen från Gud. Waraqah dog tre år senare men uppen­barelsen av Kora­nen fort­sat­te under 23 år.

Några av hed­ningar­na som mot­sat­te sig Muham­mad (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) ankla­gade hon­om för att lära sig Kora­nen från en kris­ten smed bosatt i Meckas ytterom­rå­den. En uppen­barelse i Kora­nen var dock till­räck­lig för att avfär­da det­ta påstående:

Vi vet att de säger: “Det är bara en män­niska som lär hon­om den­na [Koran]” — [men] den de syf­tar på [med sin beskyll­ning] talar ett utländ­skt språk, medan det­ta är klin­gande ren ara­biska. ^[4]Kora­nen 16:103

Muhammeds fien­der vakade noga över hon­om i hopp om att finna bevis till stöd för deras påstående att han var en lögnare. De kunde emeller­tid inte visa på ett enda tillfälle då pro­feten Muham­mad (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) kan tänkas ha haft hem­li­ga över­läg­gningar med någon jude eller kristen.

Det är sant att pro­feten (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) debat­ter­ade både med judar och med krist­na men de ägde rum öppet i Med­i­na och uppen­barelsen av Kora­nen hade då pågått under 13 år. Påståen­det att dessa judar och krist­na var dess käl­la sak­nar grund då pro­feten Muham­mad (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) roll enbart var den av en lärare; han bjöd öppet in dem till att anta islam och han visade på hur de avvikit från Guds san­na monoteis­tiska lära. Åtskil­li­ga krist­na och judar antog islam efter att ha hört Muham­mads (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) budskap. 

Där­till var det allmänt känt att Muham­mad varken var läs- eller skrivkun­nig. Genom Guds vis­dom var den siste pro­feten anal­fa­bet för att ingen skulle kun­na hysa min­s­ta lil­la tviv­el och ankla­ga hon­om för att själv skri­va eller kopiera Kora­nen. Där­till fanns inte Bibeln på ara­biska under Muham­mads (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) tid. Den tidi­gaste ver­sio­nen av det Gam­la Tes­ta­mentet på ara­biska är R. Sādis Gaon som först fanns till han­da 900 år efter Kris­tus – sålun­da mer är 250 år efter Muham­mads (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) bortgång. 

Vi har näm­nt att Kora­nen rym­mer veten­skapli­ga mirakel och vi har lagt fram ett antal fak­ta som bevis för att de under inga omständigheter kan ha var­it kän­da varken för Muhammed eller för någon annan. Nyli­ga veten­skapli­ga upp­täck­ter tycks stäm­ma överens med Kora­nen och är därmed bevis för att dess käl­la inte kan vara någon annan än Gud.

Det är sant att det finns likheter mel­lan Kora­nen och Bibeln men det­ta är inte en till­räck­lig grund för att ankla­ga Muhammed (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) för att ha sam­manställt eller kopier­at från Bibeln. Likheter­na mel­lan de båda tyder inte på att den senare är ett pla­giat av den tidi­gare utan vad det tyder på är endast att de har sam­ma käl­la – Gud, Värl­dar­nas Skapare.