Skip to main content
Adel Ryyan läs­er kapit­let an-Nisa’ (Kvin­nor) ur Koranen.

Fråga: Vi har i dessa tider hört talas om vad som led­er till dispyt och förvån­ing. Som­li­ga säger: ”Vi ogillar att våra fru­ar föder döt­trar.” Någon har sagt till sin fru: ”Vid Gud, om du föder en dot­ter kom­mer jag skil­ja mig från dig!” Vi svär oss fria från dem. Man kan se kvin­nor i djup fört­vivlan på grund av det­ta. Vad bör kvin­nor göra? Har ni något råd?

Svar: Jag tror att det som denne broder beskriv­er är myck­et säll­synt och jag tror inte någons okun­nighet kan nå den nivå att han hotar sin fru med skilsmäs­sa om hon föder en flicka /…/

Det råder inga tviv­el om att hata döt­trar är en sed från tiden före islam och att det är att ogilla Guds förord­ning och dekret.

Man vet inte, det kan vara så att en dot­ter är bät­tre för än mån­ga sön­er. Hur mån­ga döt­trar har inte bliv­it väl­signelser för deras fäder i deras liv när de gått bort? Och hur mån­ga sön­er har inte bliv­it en oly­c­ka och prövn­ing för deras fäder i det­ta liv och inte fört med sig något nyt­tigt efter deras död?

Käl­lor:
Muham­mad bin ‘Abdul-‘Aziz al-Mus­nad (1422), Fatāwa Islamiyah. Libanon: Mak­ta­ba Dār us-Salām. ISBN sak­nas
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius