Jämställdhet

Denna text är en län­gre genomgång av kvin­nans roll och ställ­ning i ett islamiskt samhälle utifrån ett per­spek­tiv av jäm­ställd­het. Tex­ten är inde­lad i sty­ck­en som rör andli­ga, ekonomiska, sociala och poli­tiska aspekter.

En andlig aspekt av jämställdhet

Enligt Kora­nen delar män och kvin­nor sam­ma andli­ga natur:

Män­niskor! Fruk­ta er Herre som har ska­p­at er av en enda varelse och av den­na har ska­p­at dess make och låtit dessa två [förö­ka sig] och spri­da sig [över jor­den] i väldiga skaror av män och kvin­nor. Fruk­ta Gud, i vars namn ni innerligt och enträget ber varan­dra [om hjälp], och [visa akt­ning för] de nära släk­t­skaps­ban­den. Gud vakar över er. ^[1]Kora­nen 4:1

Det är Han som har ska­p­at er ur en enda varelse och som av den­na ska­pade dess make, så att [man­nen] kan finna ro hos [sin hus­tru]. När han har slu­tit henne i sin famn, får hon en lätt bör­da att bära och hon fort­sät­ter att bära den tills den bör­jar kän­nas tung och de anropar Gud, sin Herre: “Om Du skänker oss ett [barn], sunt till kropp och själ, skall vi san­nerli­gen visa tack­samhet!” ^[2]Kora­nen 7:189

Han är him­lar­nas och jor­dens Ska­pare. Han har ska­p­at hus­trur åt er av sam­ma natur som ni själ­va; även av boskapen [har Han ska­p­at] par [- han- och hond­jur -] och så får ni tillväxa i antal. Ingent­ing är som Han — Han som hör allt, ser allt. ^[3]Kora­nen 42:11

Både män och kvin­nor har erhål­lit en del av ett “gudom­ligt ande­tag” efter­som de är ska­pade med sam­ma män­skli­ga och andli­ga natur (naf­sin-waahi­dah):

…och när Jag har for­mat henne och andats in i henne något av Min ande, fall då ned på era ansik­ten inför henne! ^[4]Kora­nen 15:29

Män likväl som kvin­nor är vör­dade som Guds ställföreträ­dare på jorden.

Vi har san­nerli­gen visat Adams sön­er stor hed­er. Vi har gjort det möjligt för dem att fär­das över land och hav och försör­jt dem med god och häl­sosam föda och gyn­nat dem fram­för mån­ga av de andra varelser som Vi har ska­p­at. ^[5]Kora­nen 17:70

Och se, din Herre sade till änglar­na: “Jag skall till­sät­ta en ställföreträ­dare på jor­den.” [Änglar­na] sade: “Skall Du till­sät­ta någon som stör ord­nin­gen där och sprid­er sede­fördärv och [till och med] utgjuter blod, medan det är vi som sjunger Ditt lov och pris­ar Ditt heli­ga namn?” [Gud] sva­rade: “Jag vet vad ni inte vet.” ^[6]Kora­nen 2:30

I Kora­nen klan­dras inte kvin­nan för “syn­dafal­l­et”. Gra­viditet och för­loss­ning ses inte som straff för att ha “ätit från det för­b­jud­na trädet”. Tvär­tom anser Kora­nen dem vara skäl för kär­lek och respekt gen­te­mot mödrar. I berät­telsen om Adam och Eva ref­er­erar Kora­nen ofta till dem båda, utan att ensam utpe­ka Eva:

 [Till Adam sade Gud]: “Adam! Lev nu, du och din hus­tru, i den­na lust­gård och ät vad ni önskar [av dess fruk­ter]. Men kom inte nära det­ta träd! Annars kan ni råka i synd.” Men genom listi­ga antyd­ningar lät Djävulen dem förstå något som de hade var­it omed­vet­na om, näm­li­gen att de var nakna. Och han sade till dem: “Er Herre har för­b­ju­dit er [att kom­ma nära] det­ta träd just för att hin­dra er att bli änglar eller [sådana] väsen som lever för evigt.” Och han svor och bedyrade för dem: “Jag är er gode råd­gi­vare [som vill ert väl]!” Så bedrog han dem med sitt listi­ga tal. Och när de hade smakat av trädets [frukt] blev de med­vet­na om sin naken­het och försök­te sky­la sig med blad från lust­går­den som de fäste ihop. Men då kallade deras Herre på dem: “Har Jag inte för­b­ju­dit er [att gå nära] det­ta träd och var­nat er att Djävulen är er svurne fiende?” De sva­rade: “Herre! Vi har gjort oss själ­va orätt. Om Du inte ger oss Din för­lå­telse och för­bar­mar Dig över oss är vi helt visst [för alltid] för­lorade.” [Gud] sade: “Ned, alla, [härifrån]! Fien­der skall ni vara inbördes. På jor­den skall ni under en tid ha er bon­ing och er nöd­torfti­ga försör­jn­ing.” [Och Han] sade: “Där skall ni leva och där skall ni dö och ur den­na [jord] skall ni kallas att sti­ga fram [på nytt].” Sön­er av Adam! Vi har gett er ting som ni kan sky­la er naken­het [och pry­da er] med lik­som [fågeln pry­der sig med sina] fjä­drar; men den bäs­ta dräk­ten är en dräkt av guds­fruk­tan. Det­ta är ett bud­skap från Gud — kanske stäm­mer det dem till efter­tanke. Sön­er av Adam! Låt inte Djävulen fres­ta er så som han [frestade] er stam­fad­er och er stam­mod­er och blev orsak till deras förvis­ning ur par­adis­et, när han berö­vade dem deras dräkt [av oskuld] och gjorde dem med­vet­na om sin naken­het. Han och hans anhang lurar [nu] på er där ni inte kan se dem. Vi har gett dem som inte är troende onda krafter som besky­d­dare. ^[7]Kora­nen 7:19–27

Om gra­viditet och för­loss­ning säger Koranen:

Gud har anbe­fallt män­niskan [att visa] god­het mot sina föräl­drar; [hon bör tän­ka på att] mod­ern har burit sitt barn genom det ena svaghet­still­stån­det efter det andra, [fött det] och ammat det under två år. Tac­ka Mig och dina föräl­drar [och minns att] Jag är målet för er färd! ^[8]Kora­nen 31:14

Vi har för­manat män­niskan att visa god­het mot sina föräl­drar. [Den bli­vande] mod­ern bär sin bör­da med möda och med smär­ta föder hon — ja, [hennes möda] varar tret­tio månad­er, amn­ingsti­den [inbe­gripen] Och när män­niskan vid det fyr­tionde lev­nad­såret når sin ful­la mog­nad, ber hon: “Herre! Gör att jag [alltid] vis­ar tack­samhet mot Dig för Dina väl­gärningar mot mig och mot mina föräl­drar och att jag gör det goda och det rät­ta och allt det som Du ser med väl­be­hag; och gör mina efterkom­mande till goda och rät­trådi­ga män­niskor! Jag är en av dem som har under­ka­s­tat sig Din vil­ja och som [alltid] vän­der åter till Dig i ånger.” ^[9]Kora­nen 46:15

Män och kvin­nor delar jäm­ställd­het gäl­lande religiösa och moraliska plik­ter och får ta kon­sekvenser­na av sina egna handlingar:

Och Gud svarar dem: “Jag skall inte låta någon av er som arbe­tar och strä­var, vare sig man eller kvin­na, se sin strä­van gå för­lorad — ni är [alla] av sam­ma rot [och skall lönas på sam­ma sätt]. De som över­gav sina hem för att fly undan det onda, eller drevs bort därifrån och led annan oför­rätt för Min skull och de som käm­pade [för Min sak] och stu­pade, för dem alla skall Jag utplå­na deras dåli­ga han­dlin­gar och föra dem till lust­går­dar, vat­tnade av bäckar — en belön­ing från Gud själv; ja, den bäs­ta belönin­gen vän­tar hos Gud.” ^[10]Kora­nen 3:195

Men den som gör gott och har tron — man eller kvin­na — skall sti­ga in i par­adis­et och de skall inte lida ens så myck­en orätt som [kunde fyl­la] skåran i en dadelkär­na. ^[11]Kora­nen 4:124

För de män och de kvin­nor som har under­ka­s­tat sig Guds vil­ja, de troende män­nen och de troende kvin­nor­na, de män och de kvin­nor som vis­ar sann fromhet, de män och de kvin­nor som älskar san­nin­gen, de män och de kvin­nor som tåligt uthär­dar mot­gång, de män och de kvin­nor som vis­ar ödmjukhet, de män och de kvin­nor som ger åt de fat­ti­ga, de män och de kvin­nor som fas­tar, de män och de kvin­nor som läg­ger band på sin sinn­lighet, de män och de kvin­nor som alltid har Gud i tankar­na — [för dem alla] har Gud i bered­skap för­lå­telse för deras syn­der och en rik belön­ing. ^[12]Kora­nen 33:35

 [Åter­be­tal­nin­gen skall ske] den Dag då du får se de troende män­nen och kvin­nor­na [skyn­da fram] och ljuset [av deras tro och deras goda han­dlin­gar] skall lysa fram­för dem och till höger om dem [och hör] det gla­da bud­skapet [som rik­tas till dem:] “I dag står lust­går­dar, vat­tnade av bäckar, bered­da att ta emot er och där skall ni för­bli till evig tid! Det­ta är den sto­ra, den lysande segern!” ^[13]Kora­nen 57:12

Ingen­stans i Kora­nen ses ett kön som över­lägset det andra även om det ara­biska ordet “qiwamah” ibland felak­tigt över­sätts som över­lägsen­het. Kora­nen klargör att den enda grun­den för över­lägsen­het en per­son har över en annan är genom fromhet och rät­tfärdighet — inte kön, hud­färg eller nationalitet:

Män­niskor! Vi har ska­p­at er av en man och en kvin­na, och Vi har sam­lat er i folk och stam­mar för att ni skall lära kän­na varan­dra. Inför Gud är den av er den bäste vars guds­fruk­tan är dju­past. Gud vet allt, är under­rät­tad om allt. ^[14]Kora­nen 49:13

Att kvin­nor inte är Guds pro­feter eller bud­bärare beror på de fysiska krav som är förknip­pade med dessa roller, inte på andlig underlägsenhet.

En ekonomisk aspekt av jämställdhet

Kvin­nor garan­teras en ekonomisk tryg­ghet. De har rätt till äkten­skapli­ga gåvor samt att behål­la nuvarande och framti­da egen­do­mar och inkom­ster för egen säk­er­het. En gift kvin­na är inte skyldig att spendera något från sin egen­dom eller inkomst på hushål­let då hon har rätt till fullt ekonomiskt stöd under äkten­skapet och under vän­te­ti­den (‘iddah) i hän­delse av skilsmäs­sa. Generellt sett är en mus­lim­sk kvin­na garan­ter­ad stöd i alla ske­den av sitt liv som dot­ter, hus­tru, mor eller sys­ter. Dessa ytterli­gare förde­lar som kvin­nor åtnjuter jäm­fört med män står i rela­tion till bestäm­melser kring arvet som gör det möjligt för män att oftast ärva dubbelt så myck­et som kvin­nor. Det innebär att man­nen ärv­er mer men ock­så att han har ett ekonomiskt ans­varar för andra kvin­nor som döt­trar, fru­ar, sys­ter och mor medan frun ärv­er min­dre men kan behål­la allt för investeringar och ekonomisk tryg­ghet utan någon rättslig skyldighet att spendera sin egen­dom för försör­jn­ing (mat, kläder, bostad, med­i­ciner­ing, etc.).

En social aspekt av jämställdhet

Jäm­ställd­het som dotter

Kora­nen avs­lu­tade effek­tivt den grym­ma föris­lamiska seden av flicke­barns­mord (wa’d):

Och den nyföd­da, som begravdes levande, till­frå­gas för vilket brott hon miste livet. ^[15]Kora­nen 81–8‑9

Kora­nen går än län­gre för att till­rät­tavisa de ovälkom­nande atti­ty­der­na hos vis­sa föräl­drar när de hörde nyheten om födelsen av en flic­ka istäl­let för en pojke:

Då någon av dem får höra den gla­da nyheten om en dot­ters [födelse], mörk­nar hans upp­syn och vre­den kokar i hon­om; han drar sig undan män­nisko­r­na på grund av den­na [för hon­om] dys­tra nyhet [och han överväger] om han skall behål­la bar­net trots föröd­mjukelsen och skam­men eller begra­va det i jor­den. Hur ved­ervärdigt är inte deras sätt att [tän­ka och] döma? ^[16]Kora­nen 16: 58–59

Föräl­drar är skyldiga att stöd­ja och visa vän­lighet och rättvisa gen­te­mot döt­trar. Pro­feten Muhammed sade:

Var och en som har en dot­ter och inte begraver henne levande, inte föroläm­par henne och inte gyn­nar sin son över henne kom­mer Gud låta trä­da in i Par­adis­et. ^[17]Ahmad

Den som försör­jer två döt­trar tills de når mogen ålder kom­mer jag kom­ma till­sam­mans med på Domeda­gen så här (och han pekade med sina två fin­grar håll­na sam­man). ^[18]Ahmad

Synen på utbild­ning är jäm­ställd och en rät­tighet samt ans­var för alla män och kvin­nor. Pro­feten Muhammed sade:

Att söka kun­skap är oblig­a­toriskt för var­je mus­lim (“mus­lim” används här i en allmän bety­delse och inklud­er­ar både män och kvinnor).

Jäm­ställd­het som fru

Äkten­skapet i islam byg­ger på har­moni, kär­lek och med­känsla, och inte bara på till­fredsstäl­lelse av man­nens behov:

Och till Hans under hör att Han har ska­p­at hus­trur åt er av er egen art, så att ni kan finna ro hos dem, och Han har låtit kär­lek och ömhet upp­stå mel­lan er. I det­ta lig­ger helt visst bud­skap till män­niskor som tänker. ^[19]Kora­nen 30:21

Han är him­lar­nas och jor­dens Ska­pare. Han har ska­p­at hus­trur åt er av sam­ma natur som ni själ­va; även av boskapen [har Han ska­p­at] par [- han- och hond­jur -] och så får ni tillväxa i antal. Ingent­ing är som Han — Han som hör allt, ser allt. ^[20]Kora­nen 42:11

Kvin­nan har rätt att acceptera eller avvisa ett frieri. Hennes god­kän­nande är en förut­sät­tning för giltigheten i det äkten­skapli­ga kon­trak­tet. Av det­ta föl­jer att om man med “arranger­ade äkten­skap” avs­er gif­ta bort en flic­ka utan hennes sam­ty­cke, då är ett sådant äkten­skap ogiltigt om hon så önskar.

Ibn Abbas rap­porter­ade att en flic­ka kom till Guds bud­bärare, Muham­mad, och berät­tade att hennes far tvin­gat henne gif­ta sig utan hennes med­gi­vande. Guds bud­bärare gav henne valet (mel­lan att acceptera äkten­skapet och att upplösa det). ^[21]Ahmad, hadith nr. 2469

I en annan ver­sion sade flick­an: “I själ­va ver­ket accepter­ade jag det­ta äkten­skap, men jag ville låta kvin­nor veta att föräl­drar inte har rätt att tvin­ga en man på dem.” ^[22]Ibn Majah]

Man­nen är ans­varig för under­håll, sky­dd och över­gri­pande ledarskap i famil­jen (qiwamah) inom ramen för sam­råd och god­het. Det ömse­sidi­ga beroen­det och kom­plet­teran­det av roller mel­lan män och kvin­nor avs­er inte “under­kas­telse” av endera parten inför den andra. Ett exem­pel på det­ta är att pro­feten Muhammed brukade hjäl­pa till med hushållssysslor trots hans ful­la schema.

Mod­ern skall ge sina barn di under två hela år, om [föräl­drar­na] önskar en full amn­ingspe­ri­od. Och bar­nets fad­er är skyldig att svara för mod­erns uppe­hälle och kläder enligt skick och sed. På ingen skall läg­gas en tyn­gre bör­da än han kan bära. Bar­net skall inte bli en förevänd­ning för att ska­da vare sig mod­ern eller bar­nets fad­er. Sam­ma [skyldigheter vilar] på [faderns] arvinge. Föräl­drar­na skall inte klan­dras om de i sam­råd beslu­tar att skil­ja bar­net från mod­ern. Och om ni beslu­tar läm­na era barn till en fos­ter­mor skall ni inte klan­dras för det­ta, förut­satt att ni sör­jer som sig bör för bar­nets säk­er­het och välfärd. Och fruk­ta Gud och tänk på att Gud ser vad ni gör. ^[23]Kora­nen 2:233

Kora­nen upp­ma­nar män att vara snäl­la och omtänksam­ma gen­te­mot deras fru­ar även om det kan finnas någon aspekt de till ful­lo inte gillar.

Troende! Det är inte tillåtet för er att ärva [andras] hus­trur mot deras vil­ja; och ni får inte utsät­ta [era hus­trur] för hård behan­dling för att [för­må dem att begära skilsmäs­sa och på så sätt kun­na] åter­ta något av vad ni har gett dem, såvi­da de inte bevis­li­gen har gjort sig skyldiga till grovt oanständi­ga han­dlin­gar. Och lev med era hus­trur i vän­skap och sam­förstånd; om ni fat­tar motvil­ja mot dem är det möjligt att ni vän­der er ifrån det som Gud skulle ha gjort [till en käl­la] till rik väl­signelse [för er]. ^[24]Kora­nen 4:19

Pro­feten Muhammed lärde:

Jag befall­er er att vara vän­li­ga mot kvinnor…

Den bäste av er är bäst gen­te­mot sin familj (hus­tru)…

Äkten­skapli­ga tvis­ter ska hanteras pri­vat parter­na emel­lan när så är möjligt, stegvis och utan över­drifter eller elakhet. Om tvis­ten inte lös­es därefter kan famil­jeråd­givn­ing till­gri­pas. Skilsmäs­sa ses som en sista, och tillåten utväg, även om det inte är uppmuntrat.

Under inga omständigheter upp­muntrar eller tillåter Kora­nen famil­jevåld eller mis­shan­del. Det högst tillåt­na är i extrema fall ett lätt tryck som inte ens får läm­na ett märke på krop­pen och syftet är då att räd­da äktenskapet

Pri­or­itet för vård­naden av barn (upp till en ålder av cir­ka sju år) ges till mod­ern. Ett barn väl­jer därefter mel­lan att bo med mod­ern eller fadern. Frå­gor om vård­nad regleras på ett sätt som bal­anser­ar mel­lan föräl­drar­nas och bar­nets intresse.

Jäsmtälld­het som moder

Vän­lighet mot föräl­drar, och då särskilt mödrar, står nära dyrkan av Gud:

Er Herre har befallt, att ni inte skall dyr­ka någon annan än Hon­om. Och [Han har anbe­fallt er] att visa god­het mot [era] föräl­drar. Om en av dem eller båda upp­når hög ålder i din vård, var då inte otålig eller sträng mot dem, till­rät­tavisa dem inte, och tala alltid hövligt och vän­ligt till dem. ^[25]Kora­nen 17:23

Gud har anbe­fallt män­niskan [att visa] god­het mot sina föräl­drar; [hon bör tän­ka på att] mod­ern har burit sitt barn genom det ena svaghet­still­stån­det efter det andra, [fött det] och ammat det under två år. Tac­ka Mig och dina föräl­drar [och minns att] Jag är målet för er färd! ^[26]Kora­nen 31:14

Mödrar ges en särställ­ning även i hadithlitteraturen:

En man kom till pro­feten Muhammed och frå­gade: Guds sän­de­bud, vilken per­son är mest värdig mitt goda säll­skap? Pro­feten sade: din mor. Man­nen sade: Vem näst? Pro­feten sade: din mor. Man­nen frå­gade vidare: vem är då näst? Först då sade pro­feten: din far. ^[27]al-Bukhari

Jäsmtälld­het som sys­ter i tron

Enligt pro­feten Muhammeds ord är “kvin­nor mäns sys­trar (eller den andra hälften) av män (shaqa’iq).”

Pro­feten Muhammed lärde vän­lighet, omsorg och respekt gen­te­mot kvin­nor i allmän­het: “Jag rek­om­mender­ar er att vara vän­li­ga mot kvin­nor”.

Social interaktion

Bland mus­limer råder stor skill­nad mel­lan ide­al och verk­lighet. Det kan finnas exem­pel där en man umgås med en kvin­na på ett olämpligt sätt men det kan ock­så finnas exem­pel där män lever full­ständigt avskil­da från kvin­nor. Båda ytterligheter­na verkar mot­sä­ga sig islams nor­ma­ti­va läror och överensstäm­mer inte med den dygdi­ga men likväl delak­ti­ga karak­tären av samhäl­let vid tiden för pro­feten Muhammed.

Para­me­trar för lämplig inter­ak­tion mel­lan män och kvin­nor (kläd­sel och beteende) är baser­ade på uppen­ba­rade käl­lor (Kora­nen och pro­fetens ord) och ses som sådana av troende män och kvin­nor som gudom­ligt baser­ade rik­tlin­jer med legit­i­ma syften och gudom­lig vis­dom. De är varken påför­da av män eller socialt ålag­da restriktioner.

Tankar om nära total avskild­het för kvin­nor var främ­mande under den pro­fetiska tiden. Tolkningar för att idag motivera full­ständig sep­a­ra­tion åter­speglar delvis kul­turel­la influ­enser och förhål­lan­den i oli­ka mus­lim­s­ka länder.

Juridiska och politiska aspekter av jämställdhet

Båda könen har rätt till likhet inför lagen i islam baseras på jämställdhet.

Och den som ankla­gar sin hus­tru [för otro­het] och bara har sitt eget vit­tnes­mål att stöd­ja sig på, skall svära vid Gud fyra gånger att hans vit­tnes­mål är sant och en femte gång ned­kalla Guds för­ban­nelse över sig själv om han ljuger. Men [hus­trun] skall gå fri från straff om hon svär vid Gud fyra gånger att han ljuger och en femte gång ned­kallar Guds vrede över sig själv om hans vit­tnes­mål är sant. ^[28]Kora­nen 24:6–9

En hän­vis­ning i Kora­nen skil­jer mel­lan en kvin­nas och en mans vit­tnes­mål. Det är till nyt­ta att cit­era den­na ref­er­ens och förk­lara den i ett eget sam­man­hang och i sam­band med andra ref­er­enser till vit­tnes­mål i Koranen.

Troende! När ni sinsemel­lan träf­far avtal om lån med fast­ställd för­fal­lotid, teck­na då ned avtalet i skrift. Låt en skri­vare nog­grant skri­va ned [vad som avta­lats] mel­lan er. Ingen skri­vare får undan­dra sig att skri­va, såsom Gud har lärt hon­om. Låt hon­om allt­så skri­va och låt lån­ta­garen dik­tera och, om han fruk­tar Gud, sin Herre, inte dra ifrån något [från sitt åta­gande]. Om lån­ta­garen är svag till förstån­det eller sjuk­lig eller [annars] inte i stånd att dik­tera, låt då den som till­varatar hans intressen dik­tera och und­vi­ka par­tiskhet. Och tag två av era män till vit­tnen; finns inte två män till hands, tag då en man och två kvin­nor bland dem ni god­kän­ner som vit­tnen — om någon av dem begår ett mis­stag kan då den andra påpe­ka det för henne. De som kallas till vit­tnen får inte undan­dra sig [sin plikt]. Tve­ka inte att skri­va ned allt, både det min­dre vik­ti­ga och det vik­ti­ga, och ange för­fal­loti­den. Det är vad Gud [i Sin vishet] finner rik­ti­gast och skäli­gast, mest ändamålsen­ligt som bevis och bäst ägnat att bespara er all tvekan och osäk­er­het [i framti­den]. Men om det är frå­ga om direkt över­lå­telse från den ene till den andre av färdi­ga varor utan mel­lan­hand, gör ni inte fel om ni under­låter att upprät­ta skriftligt avtal. När ni köper och säl­jer, låt det ske i vit­tnens när­varo, men varken skri­vare eller vit­tnen får [utsät­tas för påtryck­n­ing eller] till­fo­gas ska­da — gör ni det­ta, begår ni en svår synd. Fruk­ta Gud, som är er lärare. Gud har kun­skap om allt. ^[29]Kora­nen 2:282

Några kom­mentar­er kring den­na text är av vikt för att före­byg­ga van­li­ga misstolkningar:

1. Den kan inte använ­das som ett argu­ment för att det finns en allmän regel i Kora­nen om att värdet av ett kvinnligt vit­tne bara är hal­va man­nens. Den­na för­modade regel annulleras av den tidi­gare ref­er­ensen (Kora­nen 24:6–9) som uttryck­li­gen jäm­ställer vit­tnes­mål från båda könen.
2. Inom ramen för den­na pas­sage avs­es vit­tnes­mål i finan­siel­la transak­tion­er som ofta är kom­plexa och fyll­da med affärs­jar­gong. Pas­sagen utgör inte en allmän gen­er­alis­er­ing som annars skulle stå i strid med Kora­nen 24:6–9.
3. Anled­nin­gen till vari­a­tion­er i antalet man­li­ga och kvinnli­ga vit­tnen som krävs finns i sam­ma avs­nitt. Ingen hän­vis­ning görs till under­lägsen­het eller över­lägsen­het i ett köns vit­tnes­mål. Det enda skälet som anges är att bekräf­ta kvin­nans vit­tne och förhin­dra oavsik­tli­ga fel i upp­fat­tnin­gen av affär­suppgörelsen.

 Den ara­biska ter­men som används är tad­hilla som orda­grant bety­der “för­lorar vägen” eller “blir förvir­rad eller felar”. Men är kvin­nan den enda som kan fela och behö­va bekräf­telse av sitt vit­tnes­mål? Defin­i­tivt inte, och där­för är den allmän­na regeln om vit­tnes­mål i islamisk lag att ha två vit­tnen även om båda är män. Det­ta ger oss bara en rim­lig tolkn­ing som är att kvin­nor i ett islamiskt samhälle, som föreställs i islamiska läror, kom­mer pri­or­it­era sina fem­i­ni­na funk­tion­er som hus­trur, mödrar och pio­njär­er inom väl­gören­het­sar­bete. Den­na beton­ing, då de är mer erfar­na av famil­je­liv, ger dem inte till­räck­ligt med erfaren­het i affärstransak­tion­er och till­hörande ter­mi­nolo­gi. I sådant fall kan bekräf­telse av två kvinnli­ga vit­tnen likväl ge en kor­rekt beskrivn­ing av vad som föregick.
4. Det är bra att kom­ma ihåg att det är en plikt för en rättvis domare att i enskil­da fall bedö­ma tro­värdighet, kun­skap och erfaren­het av vit­tnen och de särskil­da omständigheter­na i det aktuel­la fal­l­et. Den allmän­na regeln i socialt och poli­tiskt liv är delak­tighet och samar­bete mel­lan män och kvin­nor i offentli­ga angelägenheter:
   “Men de troende, män­nen såväl som kvin­nor­na, är varan­dras [san­na] vän­ner och fas­ta stöd; de anbe­fall­er det som är rätt och för­b­jud­er det som är orätt och för­rät­tar bönen och beta­lar all­moseskat­ten och de lyder Gud och Hans Sän­de­bud. Dem skall Gud visa barmhär­tighet. Gud är allsmäk­tig, vis.” ^[30]Kora­nen 9:71

Det finns till­räck­ligt med his­toriska bevis för mus­lim­s­ka kvin­nors delt­a­gande i valet av ledare, samhälls­frå­gor, lags­tift­ning, admin­is­tra­ti­va befat­tningar, under­vis­ning och även på slagfäl­tet. Sådant engage­mang i sociala och poli­tiska frå­gor gjordes utan att glöm­ma de kom­plet­terande pri­or­i­teringar­na av de båda könen och utan att bry­ta mot islamiska riktlinjer.

Det finns inte någon text i Kora­nen eller pro­fetens seder som utes­luter kvin­nor från ledarskap, föru­tom att leda bönen (på av grund dess utformnin­gen som förk­larats tidi­gare) och ledarskap av staten.

Statschefen i en islam­sk stat är inte enbart en sym­bol­isk per­son då han har en aktiv roll i vilken han bland annat kan leda offentli­ga bön­er samt resa och förhand­la med tjän­stemän från andra stater. Ett sådant engage­mang, i dess nöd­vändi­ga for­mat, kan inte vara fören­ligt med islamiska rik­tlin­jer relat­er­ade till sam­spelet mel­lan män och kvin­nor, pri­or­iteten för kvin­nans funk­tion och hennes värde för samhället.

Där­till är den kon­ceptuel­la och filosofiska bak­grun­den för kri­tiken av den­na begrän­sade åtskill­nad baser­ad på indi­vid­u­al­ism och förkas­tan av giltigheten i gudom­lig vägled­ning till för­mån för andra kon­st­gjor­da filosofi­er, värderingar, eller “ismer”. Det ytter­s­ta målet för en mus­lim­sk man eller kvin­na är att osjälviskt tjä­na Gud och den islamiska natio­nen på mest lämpli­ga sätt.

Slutsats

1. Textuel­la föreläg­gan­den om jäm­ställd­het mel­lan könen och den pro­fetiska mod­ellen non­chaleras ibland av vis­sa, om inte de fles­ta mus­limer, indi­vidu­ellt och kollek­tivt. Det behövs inte en över­syn av den uppen­ba­rade Kora­nen och pro­fetens tra­di­tion­er. Vad som behöver omprö­vas är fel­bara män­skli­ga tolkningar och praxis.
2. Diverse prax­is i mus­lim­s­ka län­der avspeglar ofta kul­turel­la influ­enser (lokala eller utländ­s­ka), mer än tex­ten eller andan i den islamiska lagen.
3. Lyck­ligtvis finns en växande trend för att åstad­kom­ma för­bät­tringar i förståelsen av jäm­ställd­het, baser­ad på Kora­nen och hadith, inte på främ­mande och importer­ade icke-islamiska eller ois­lamiska värderingar och inte på grund­val av den befintli­ga förtryckande och orättvisa sta­tus quo i mån­ga delar av den mus­lim­s­ka världen.

Käl­lor:
Kora­nens Budskap
Matn al Bukhari, Al Bukhari, Dar Ihya al Kutub al Ara­biyah, Kairo, Egypten, nd
Mus­nad Ahmad Ibn Han­bal, Ibn Han­bal, Dar Ihya ‘al Kutub al Ara­biyah, Kairo Egypten, 1950 och 1955.
Riyadh al Sal­i­heen, Al Nawawi, New Del­hi, Indi­en nd
Sahih Al Bukhari, M. Khan, Mak­ta­bat Al Riay­dh Al Hadeethah, Riyadh, Saudi­ara­bi­en 1982.
Sil­si­lat Kunuz Al Sun­nah: Al-Jami al Sagheer, 1: a ea, 1410 AH, ett datorprogram
Sunan Ibn Majah, Dar Ihya al Kutub al Ara­biyah, Kairo: 1952.

Övri­ga referenser:
Al mar­tah wa Huququha fi al Islam, MS Aft­fi, Mak­ta­bat AlNad­hhah, Kairo: 1988.
Bibeln, RSV, Amer­i­can Bible Soci­ety, New York: 1952.
Ency­clo­pe­dia Bib­li­ca, vol. 3, Rev TK Cheyene och JS Svart, redak­tör­er, Lon­don: Machol­lan, 1925.
Ency­clo­pe­dia Bri­tan­i­ca, vol. 23, 1968
The His­to­ry of Human Mar­riage, vol. 3, Edward A. West­er­mar­ck, Lon­don: Macmil­lan, 1925