Rökning — ogillat eller förbjudet?

Tobak är en jord­bruk­spro­dukt som fram­ställs av bladen från oli­ka väx­ter inom tobak­släk­tet. När den kon­sumeras är det oftast i form av rökn­ing, tug­gn­ing, inhaler­ing eller snus­ning. När tobak­en intro­duc­er­ades i den gam­la världen hade den länge använts som en enteogen i Ameri­ka. Den pop­u­laris­er­ades dock snabbt som en han­delsvara och som en rekreationell drog. Den­na pop­u­laris­er­ing bidrog starkt till att utveck­la södra USA:s ekono­mi, främst innan bomull­shan­deln tog fart.

 
Redan under sex­ton­hun­dratalet insåg de europeiska län­der­na faror­na i rökn­ing. Lagar stiftades i Eng­land, Ryssland, Dan­mark, Sverige och Öster­rike som för­b­jöd rökn­ing och straf­fade lagöverträdaren.

Numera käm­par västlän­der­na hårt för att sky­d­da invå­nar­na från de skador som rökn­ing med­för. De använ­der medi­er och stiftar lagar samt förord­ningar för att avskräc­ka folk från att bör­ja röka. På grund av det­ta har ande­len rökare till en viss grad min­skat i dessa länder.

Rökning bland muslimer

Rökn­ing intro­duc­er­ades i de mus­lim­s­ka län­der­na av européer­na omkring 1600 e.Kr. Dess sprid­ning bland mus­limer har lik­nat den i väst till skill­nad från det oly­ck­li­ga fak­tum att inga lik­nande åtgärder tilläm­pats för att sky­d­da befolknin­gen. Tvär­tom fort­sät­ter medi­er att annon­sera rökn­ing och därigenom upp­muntra män­niskor till att bör­ja röka. Det­ta har orsakat en epi­de­mi av rökn­ing som sprid­er sig i sådan utsträck­n­ing att den bliv­it svår att kontrollera.

Dessu­tom är några av dem som utger sig för att rep­re­sen­tera reli­gio­nen några av de värs­ta miss­brukar­na av tobak. När de före­brås eller påminns om deras rökande svarar de med vaga ursäk­ter för att rät­tfärdi­ga det i islams namn. De anmärk­er slugt att det inte finns någon tydlig text som för­b­jud­er rökn­ing. Där­för drar de slut­sat­sen att rökn­ing inte är för­b­judet utan bara makrūh (ogillat). På det­ta sätt ger de en dålig ursäkt för de okun­ni­ga och upprät­tar ett dåligt exem­pel för andra.

Definition

Rökn­ing avs­er den han­dling där man tän­der en cig­a­rett, pipa, cig­a­rr, vat­ten­pipa eller andra föremål tillverkade av tobak eller lik­nande mate­r­i­al. Föremålet sugs därefter mel­lan läp­par­na för att extra­hera rök. Den­na rök inhaleras i och andas ut genom utand­ningsluften från näsa och mun som en tjock vit rök. “Rökn­ing” är det ord som används för att hän­visa till han­dlin­gen som pro­duc­er­ar den­na rök.

Bevis för förbud mot rökning

Det finns mån­ga skäl var­av enbart ett skulle vara till­räck­ligt för att för­b­ju­da rökn­ing. Det främ­s­ta är alla de sätt som det är skadligt på. Det är skadligt för tron, häl­san, miljön, famil­jen, sociala rela­tion­er och egendom.

Fara för religionen

Rökn­ing till­intet­gör en per­sons dyrkan och min­skar dess belöningar. Till exem­pel förstörs bönen som är islams andra pelare. Guds sän­de­bud (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) har sagt:

Låt den som äter vitlök eller lök und­vi­ka oss och vår moské och stan­na hem­ma. Änglar­na drab­bas tvek­löst av vad som drab­bar män­niskor. ^[1]Al-Bukhari och Mus­lim från Jabir och andra föl­jes­la­gare.

De med en ren och obe­fläck­ad fitrah (naturligt till­stånd) tvivlar inte över att den lukt som kom­mer från en rökares mun är värre och mer illaluk­tande än från munnen hos den som ätit vitlök eller lök. Således har den som rök­er två alter­na­tiv, anti­n­gen att störa de som ber och änglar­na eller mis­sa bönen med församlingen.

Rökn­ing förstör ock­så fas­tan för så snart dagen är över skyn­dar sig rökaren för att bry­ta fas­tan med en cig­a­rett istäl­let för dad­lar eller rent vat­ten. Även om han fas­tar hela ramadan är rökaren ovil­lig att fas­ta andra dagar. Därmed för­lorar han den sto­ra belönin­gen i att bara fas­ta en dag.

Fara för kroppen

Ingen kan förne­ka den ska­da som rökn­ing orsakar krop­pen då de med­i­cin­s­ka bevisen för det­ta är väl etabler­ade. Därav kräver flera län­ders lagar att det finns en varn­ing på reklam för tobak.

Tobak innehåller gifti­ga ämnen som nikotin, tjära, kol­monox­id, arsenik och ben­zopy­ren som rökaren drar i sig i små pro­por­tion­er. Den skadli­ga effek­ten ack­u­muleras med tiden och led­er till en grad­vis död av organ och vävnader.

Det är svårt att räk­na upp alla risker som rökn­ing med­för: can­cer, tuberku­los, hjärt­in­farkt, ast­ma, hos­ta, för tidig föd­sel, infer­til­itet, infek­tion­er i matsmält­ningssys­temet, högt blodtryck, ner­vositet, mun- och tand­sjuk­do­mar, etc., är några av de mån­ga häl­sorisker som starkt kop­plas till rökning.

Dessa sjuk­do­mar kanske inte vis­ar sig på en gång men en rökare löper san­no­lik risk att drab­bas av några av dem, och hans lidande ökar när han blir äldre. Dessu­tom vis­ar sta­tis­tik att rökare i genom­snitt dör tio år i förtid.

Det­ta är till­räck­ligt för att för­b­ju­da rökn­ing då islam för­b­jud­er alla han­dlin­gar som skadar indiv­i­den likväl som män­nisko­r­na run­tomkring. Gud säger:

Och låt inte era egna hän­der med­ver­ka till er under­gång. ^[2]al-Baqarah 2:195

På Domeda­gen kom­mer män­niskan inte få röra sig för­rän hon till­frå­gats om:

1. hennes liv och hur hon spender­ade det,
2. hennes ung­dom och hur hon använde den,
3. hennes egen­dom och hur hon spender­ade den och
4. om hon följde det hon hade kun­skap om. ^[3]Nedteck­nad av at-Tirmithi och andra från Ibn Mas‘ud och Abu Barzah. Aut­en­tisk enligt al-Albaani.

Negativ inverkan på viljestyrka

Rökn­ing är skadligt för både sinne och för­nuft. Ett tydligt bevis för det­ta är att den som är beroende av rökn­ing går igenom peri­oder av svår absti­nens, vilket gör det svårt för hon­om eller henne att tän­ka klart, kon­cen­tr­era sig, lösa prob­lem eller göra något av bety­delse tills han eller hon har rökt och därigenom upplevt en kort stund av delirium.

I stäl­let för att vara Guds tjänare blir rökaren en slav under tobak­en då hans kon­troll över sin­net och för­nuftet försva­gas. För­nuftet i dess klara form är en av Guds sto­ra gåvor till män­niskan. Gud lovor­dar för­nuftet på mån­ga platser i Kora­nen och Han upp­ma­nar män­niskan till att använ­da det för att se san­nin­gen och lyda Hon­om på ett bät­tre sätt. Gud vill att den troende skall vara stark och kapa­bel till att kon­trollera sina begär. Han säger:

Ja, Gud vill vän­da Sig till er och innes­lu­ta er i Sin nåd, men de som går dit deras begär dri­ver dem vill leda er bort [för alltid från den raka vägen]. ^[4]an-Nisa 4:27

Skador på omgivningen

En rökare sprid­er sina gifter till vän­ner, make eller maka och barn. Det är välkänt att pas­siv rökn­ing är näs­tan lika farligt som direkt rökn­ing. Så vare sig de vill eller ej tvin­gas de i rökarens omgivn­ing att inan­das röken.

Föru­tom de gifter som nor­malt bärs i röken kan rökaren även föra vidare sjuk­do­mar som tuberku­los och influensa.

Dessu­tom störs omgivnin­gen med dålig lukt. Lid­er någon i närheten av ast­ma eller aller­gi kan de tvin­gas fly­t­ta på sig. Pro­feten har sagt:

Den som tror på Gud och den Ytter­s­ta dagen ska inte ska­da sin granne. ^[5]Al-Bukhari

Således utgör rökn­ing en verk­lig ska­da gen­te­mot andra män­niskor, vilket är för­b­judet enligt det utta­lande från pro­feten som näm­nts tidigare.

Vidare är rökare dåligt umgänge vilket skil­dras i föl­jande uttalande:

San­nerli­gen är exem­plet gäl­lande en god och en dålig vän att lik­na vid en parfym­försäl­jare och en smed. När det gäller parfym­försäl­jaren kom­mer han anti­gen att ge dig [lite parfym], eller kom­mer du att köpa lite eller åtmin­stonde kom­mer du att få kän­na hans goda doft. Och i frå­ga om sme­den kom­mer du anti­n­gen luk­ta illa som hon­om eller kom­mer du brän­na dina kläder. ^[6]Al-Bukhari och Mus­lim

Skada på egendom

En rökare gör av med pen­gar på det som skadar och inte kom­mer till nyt­ta. Han kom­mer till­frå­gas om hans egen­dom och hur han spender­ade den. Hans egen­dom till­hör egentli­gen Gud så hur kan han våga slösa bort den i olyd­nad mot Hon­om? Gud säger:

Låt inte dem som [ännu] inte har förstånd få råda över egen­dom som Gud har anförtrott åt er för [deras] uppe­hälle, men använd den för att förse dem med vad de behöver av mat och kläder och ha [alltid] ett vän­ligt ord för dem. ^[7]An-Nisa 4:05

Och ge den nära anför­van­ten vad han med rät­ta vän­tar och [ge till] den behö­vande och van­drings­man­nen, men slösa inte över all måt­ta. Slösar­na är demon­er­nas bröder och Djävulen visade stor otack­samhet mot sin Herre. ^[8]Al-lsra 17:26–27

Och pro­feten har sagt: “Gud tyck­er inte om tre sak­er: skvaller, tig­geri och slösak­tighet.” ^[9]Al-Bukhari och Mus­lim

Vidare finns exem­pel där hela hus brun­nit upp och män­niskor brun­nit inne på grund av sängrökning.

Skadegörande ämne

Rökn­ing innebär kon­sum­tion av ett skadegörande ämne (khabīth). Den har en obe­haglig lukt, dålig smak och är skadlig för krop­pen. Det­ta är till­räck­ligt för att för­b­ju­da det efter­som Gud säger:

Och han skall anbe­fal­la dem det som är rätt och för­b­ju­da dem det som är orätt och förk­lara tillåt­na för dem alla goda och nyt­ti­ga ting och otil­låtet allt som är ont och skadligt och befria dem från deras bör­dor och lösa dem från de bojor som har bun­dit dem. De som tror på hon­om och ärar hon­om och stöder hon­om och låter sig ledas av det ljus som åtföl­jer hon­om — dem skall det gå väl i hän­der. ^[10]Al-A’raf 7:157

Liknar Eldens folk

En rökare andas in en rök som inte ger hon­om någon näring. Det­ta lik­nar män­nisko­r­na i Hel­vetets eld som äter skadli­ga tag­gi­ga växter:

Och deras enda föda skall vara en torr, törnig buske, som varken ger näring eller stil­lar hungern. ^[11]Al-Ghaashiyah 88:6–7

Dåligt exempel

En rökare, oavsett om han avs­er det eller ej, gör sig själv till ett exem­pel för sina barn och andra att föl­ja då han led­er dem till att begå det­ta onda. Han­dlin­gar har ibland en starkare inverkan än ord för även om han för­b­jud­er dem att röka ger hans han­dlin­gar dem med en stark ursäkt att göra det.

Prob­lemet blir än värre om rökaren är känd för fromhet eller kun­skap. I sådana fall blir skadan som han orsakar än mer bety­dande efter­som mån­ga tar hon­om som vägledare och exem­pel och därmed leds vilse genom hon­om. Det­ta mång­faldigar hans syn­der och ökar hans börda.

Fientlighet mot goda människor

Majoriteten av goda män­niskor und­viker rökn­ing och håller sig bor­ta från rökare. Där­för kom­mer en rökare tvin­gas att hål­la sig bor­ta från dem — åtmin­stone när han rök­er. Han sät­ter sig i en selek­tiv exil, vilket ska­par en andlig dis­tans och fient­lighet mel­lan hon­om och goda män­niskor och en närhet till onda människor.

Notera att det­ta gäller för alla syn­der som en per­son begår, små som stora.

Låg självkänsla

En rökare förak­tar sig själv efter­som han anser att en liten cig­a­rett kon­troller­ar hon­om. När han inser sin egen svaghet inför begäret led­er det­ta till en känsla av nederlag.

De lärdes utlåtanden

Sedan rökn­ing blev känt för mus­limer har de sto­ra lärde med till­räck­lig kun­skap för att göra ijti­hād (att här­röra utlå­tanden i nya sit­u­a­tion­er) sam­ty­ckt om att det är för­b­judet. Således finns inget värde i grundlösa påståen­den som strid­er mot det­ta till­han­dahåll­na av självut­näm­n­da lärde.

Varningar

När man diskuter­ar frå­gan om för­bud mot rökn­ing finns några vik­ti­ga varningar som måste nämnas:

1. Som näm­nts tidi­gare är för­budet mot rökn­ing inte begrän­sat till cig­a­ret­ter utan gäller även andra objekt som har lik­nande effek­ter som cig­a­r­rer, pipor, vat­ten­pipor, tug­gto­bak eller snifftobak.
2. Ovan näm­n­da skäl för att för­b­ju­da rökn­ing gäller ock­så, om än starkare, oli­ka typer av droger som hasch, mar­i­jua­na och kat ^[12]Kat har i mån­ga århun­draden odlats på Afrikas Horn och den Ara­biska halvön för dess rus­ningsef­fek­ter. Där har dro­gen använts län­gre än kaffe, men i lik­nande sociala sam­man­hang. Till … Fort­sätt läsa. Dessa sub­stanser med­för ytterli­gare prob­lem som berus­ning och tungt beroende.
3. För­budet mot rökn­ing är inte begrän­sat till kon­sum­tion utan gäller ock­så försäljn­ing. Allt det­ta innebär att hjäl­pa män­niskor i felak­tigt hand­lande, vilket är förbjudet.

Gud säger:

Utan samar­be­ta för att befräm­ja fromhet och guds­fruk­tan, och slut er inte sam­man för att befräm­ja synd och fiend­skap. ^[13]Al-Maid­ah 05:02

Pro­feten Muhammed har dessu­tom sagt:

När Gud har för­b­ju­dit något har han även för­b­ju­dit intäk­ter­na från det. ^[14]Nedteck­nad av Ahmad och Abu Dawud från Ibn ‘Abbas. Aut­en­tisk enligt al-Albaani.

Att behandla rökning

Endast ett fåtal av dem som är beroende av rökn­ing kan ta sig ur det­ta beroende. Orsak­er­na till det­ta är mån­ga, bland vil­ka föl­jande är några:

1. Den beroen­de­framkallande typ av gifti­ga ämnen som finns i tobak.
2. Rökare är inte helt över­ty­gade om att rökn­ing är förbjudet.
3. De har inte en till­räckl­gt stark vil­ja för att sluta.

Goda skäl för att sluta

Att slu­ta röka är det bäs­ta man kan göra för häl­san. När man slu­tar röka bör­jar krop­pens repa­ra­tionsar­bete direkt och fort­sät­ter sedan under mån­ga år. En del för­bät­tringar märks på en gång:

Inom de förs­ta dygnen:

1. Efter 20 minut­er går blodtryck och puls ner till nor­mal nivå och blod­kärlen vidgas. Tem­per­a­turen ökar i hän­der och fötter.
2. Efter åtta tim­mar min­skar kol­monox­i­den i blodet och syre­hal­ten blir normal.
3. Efter 24 tim­mar min­skar risken för hjärt­sjuk­do­mar, som exem­pelvis hjärtinfarkt.
4. Efter två dygn bör­jar nervtrå­dar­na sin åter­växt och smak- och luk­tsin­net blir som van­ligt igen.

Inom ett halvår:

1. Efter två veck­or till tre månad­er för­bät­tras blod­cirku­la­tio­nen och lungka­paciteten så myck­et att det känns lättare att promen­era. Kon­di­tio­nen ökar med 15 pro­cent. Huden åter­får en friskare färg.
2. Efter en till elva månad­er bör­jar nästäp­pa, hos­ta och and­ningssvårigheter som beror på röknin­gen försvin­na. Nya flim­mer­hår bil­das i lun­gor­na, vilket ren­sar dem och min­skar risken för infek­tion. Krop­pens ener­gi ökar och man blir min­dre trött. Mån­ga sover bät­tre än tidigare.
3. Efter ett år har risken för hjärt­in­farkt halverats.

Resten av livet utan cigaretter:

1. Efter fem år är risken för hjärt­in­farkt och hjärn­blöd­ning lika liten som för dem som aldrig rökt.
2. Efter tio år har risken för lung­cancer min­skat med åtmin­stone två tredjedelar.
3. Efter 15 år är alla sjuk­dom­srisker som man får av rökn­ing näs­tan lika låga som för dem som aldrig rökt.

Käl­lor:
Ett utlå­tande om rökn­ing av Muham­mad bin Ibrahim
Ett utlå­tande om rökn­ing av ‘Abdur-Rah­man Bin Naasir som-Sa‘ di.
Ett utlå­tande om rökn­ing av ‘Abdul-‘ Aziz bin ‘Abdul­lah Bin Baaz.
Ett utlå­tande om rökn­ing av Muham­mad bin Sal­ih al-‘Uthaymin.
Hukm ul-lsla­mi fit-Tad­khin av Muham­mad Jamil Zinu.
Hukm ud-Dini fil-Lihy­ati wat-Tad­khin av ‘Ah Hasan al-Halabi.
Smok­ing and Its Effects on Health av Dr Muham­mad ‘Ali al-Barr.
1177: Rökn­ing och snusning