Tvingas till islam

En av de mest grundläg­gande san­ningar­na som de heli­ga tex­ter­na — Kora­nen och pro­feten Mohammeds (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) sun­nah — byg­ger på är att ingen kan tvin­gas till att anta islam mot dennes vil­ja. Vår plikt som mus­limer är enbart att läg­ga fram bevis för islam så att san­ning skall kun­na skil­jas från lögn. Därefter antar den som vill islam, medan den som inte vill avstår. Ingen skall tvin­gas, eller skadas om han eller hon inte vill bli muslim.
 

Bevis från Koranen

Utav mån­ga bevis för det­ta kan föl­jande nämnas:

Tvång skall inte förekom­ma i tros­frå­gor. Vad som är rätt hand­lande är nu klart skilt från fel och synd. Den som förnekar de onda mak­ter­na och som tror på Gud, har san­nerli­gen vun­nit ett säk­ert fäste som aldrig ger vika. Gud hör allt, vet allt. ^[1]Kora­nen, sūrah al-Baqarah: 256

Om det­ta hade var­it din Her­res vil­ja skulle alla jor­dens invånare helt visst utan undan­tag ha antag­it tron. Men kan du [Muham­mad] påtvin­ga män­nisko­r­na tron. ^[2]Kora­nen, sūrah Yūnus: 99

Om de vill tvista med dig [Muham­mad], säg då: ‘Jag har helt och fullt under­ka­s­tat mig Guds vil­ja och även de som föl­jer mig [har under­ka­s­tat sig Hans vil­ja].’ Och frå­ga dem som [i äldre tid] fick ta emot uppen­barelsen och de okun­ni­ga: ‘Har [ock­så] ni under­ka­s­tat er Guds vil­ja?’ Om de under­kas­tar sig, då har de fun­nit vägled­ning, men om de vän­der dig ryggen [skall du läm­na dem i fred]; din plikt är enbart att fram­föra bud­skapet. Gud för­lorar ingen av Sina tjänare ur sik­te. ^[3]Kora­nen, sūrah āl ‘Imrān: 20

Sän­de­budets enda uppgift är att fram­föra det bud­skap [som bliv­it hon­om anförtrott] — men Gud vet vad ni öppet tillkän­nag­er och vad ni vill döl­ja. ^[4]Kora­nen, sūrah al-Mā’idah: 99

Vik­tigt att poängtera är att de sista båda verser­na uppen­ba­rades i Med­i­na, vilket är av bety­delse då det vis­ar att utsla­gen de ger inte enbart gällde mus­limer­na när de befann sig i Mec­ka och var svaga.

Anledningar till att bedriva jihād

Någon kan tänkas undra var­för islam så ofta förknip­pas med jihād och hur vi kan förk­lara de krig som pro­feten och hans föl­jes­la­gare förde mot hedningarna.

Svaret är att jihād enligt islamisk lag kan bedri­vas av oli­ka anled­ningar, men att tvin­ga män­niskor att anta islam inte är en av dem.

Anled­nin­gen till att jihād först tilläts var för att mus­limer­na skulle kun­na försvara sig mot för­föl­jelse och för­drivn­ing från deras hem. Gud säger:

Tillå­telse [att käm­pa] har de mot vil­ka ett orät­tfärdigt krig förs — och Gud har makt att ge dem stöd — de som i strid mot all rätt jagas bort från sina hem där­för att de säger: ‘Gud är vår Herre!’ Och om Gud inte höll till­ba­ka [vis­sa] män­niskor med andra [som red­skap] skulle helt visst kloster och kyrkor, syn­a­gogor och moskéer där Guds namn åkallas utan uppe­håll, ha jäm­nats med marken. Ja, Gud skall bistå alla som strä­var för Hans sak — hos Gud lig­ger all styr­ka, all makt. ^[5]Kora­nen, sūrah al-Hajj: 39–40

Mån­ga av de tidi­ga lärde har näm­nt att dessa var de förs­ta verser­na i Kora­nen som uppen­ba­rades om jihād för att efter­föl­jas av föl­jande verser:

Käm­pa för Guds sak mot dem som för krig mot er, men var inte de förs­ta som griper till vapen; Gud älskar san­nerli­gen inte angri­pare. Och döda dem då var ni än möter dem och för­driv dem från de platser var­ifrån de har för­driv­it er; ja, förtryck är ett värre ont än döden. Käm­pa inte mot dem i den heli­ga Moskéns närhet, om de inte själ­va tar upp stri­den där; men käm­par de mot er [där], så döda dem. Det är förnekar­nas lön. Men om de läg­ger ned vap­nen [skall de se att] Gud är ständigt för­lå­tande, barmhär­tig. Och käm­pa mot dem till dess allt förtryck upphör och all dyrkan kan ägnas Gud. Om de då slu­tar [stri­da] skall alla fient­ligheter upphöra utom [mot] de orät­tfärdi­ga [som vill käm­pa vidare]. ^[6]Kora­nen, sūrah al-Baqarah: 190–193

Härifrån utvidgades jihād från att enbart vara i försvarssyfte mot direk­ta angrepp till att även inklud­era mot­stånd mot dem som under­tryck­er tron och inte låter män­niskor väl­ja den egna reli­gio­nen. Det­ta följde senare och är bara föreskriv­et för mus­limer när de är kapabla till att göra så. Vid tider av svaghet får mus­limer enbart bekäm­pa direk­ta attacker.

Hur islam skall spridas

Islam förvän­tas spri­das på ett frid­samt sätt genom skrift och tal. Det finns inget utrymme till att använ­da vapen för att tvin­ga män­niskor till tron. Vapen kan endast rik­tas mot dem som för­föl­jer och förtryck­er andra och hin­drar dem att föl­ja deras egna samveten i frå­ga om tro. En mus­lim kan helt enkelt inte bara stå och se på när män­niskor förvä­gras deras rätt till att tro på islam och deras röster tys­tas. Det­ta är innebör­den av Guds ord:

Och käm­pa mot dem till dess allt förtryck upphör och all dyrkan kan ägnas Gud. Om de då slu­tar [stri­da] skall alla fient­ligheter upphöra utom [mot] de orät­tfärdi­ga [som vill käm­pa vidare]. ^[7]Kora­nen, sūrah al-Baqarah: 193

Pro­feten sade i ett brev till den romerske härskaren Herakles:

Jag inbjud­er dig till att anta islam. Antar du islam kom­mer du finna tryg­ghet. Antar du islam kom­mer Gud ge dig dub­bla belöningar. Men vän­der du dig bort kom­mer du få dina med­bor­gares syn­der. ^[8]Sahīh al-Bukhārī och Sahīh Mus­lim

När män­niskor väl fått höra bud­skapet, utan att hin­der kom­mit emel­lan, och bevis lagts fram, då är vår plikt avk­larad. Den som vill tro är fri att göra så och den som före­drar att inte tro är likaså fria att göra så.

Även när mus­limer är nöd­da till att stri­da och då, som en kon­sekvens därav, betvin­ga lan­det, är deras plikt därefter att inrät­ta Guds lag och upprät­thål­la rättvisa för alla män­niskor, mus­limer som icke-mus­limer. Det är inte vår rätt att tvin­ga lan­dets invånare till att anta islam om det är mot deras vil­ja. Icke-mus­limer måste under mus­lim­skt styre tillå­tas att behål­la och utö­va deras egen tro, sam­tidigt som de förvän­tas respek­tera lan­dets lagar.

Att tvinga någon till islam

Hade syftet med jihād var­it att tvin­ga icke-troende till att anta islam hade pro­feten aldrig kom­mender­at mus­limer­na till att avstå fient­ligheter om fien­den gav efter och han skulle inte för­b­ju­dit dödande av kvin­nor och barn – vilket var exakt vad han gjorde.

Under en sam­man­drabb­n­ing såg pro­feten en folk­grupp sam­las och sände då i väg en man för att ta reda på var­för de sam­lades. Man­nen åter­vände och sade: ”De har sam­lats runt en dräpt kvin­na.” Guds sän­de­bud sade då: ”Hon skulle inte attack­er­ats!” Khālid bin al-Walīd led­de styrko­r­na så han sände en man till hon­om med bud­skapet: ”Säg till Khālid att inte döda kvin­nor eller arbetare.” ^[9]Sunan Abī Dāwūd

Således får även i stri­dens het­ta enbart de som deltar i slaget attackeras.

Hade syftet med jihād var­it att tvin­ga de icke-troende till att acceptera islam hade de förs­ta kalif­er­na inte för­b­ju­dit dödan­det av präster och munkar som inte var stri­dande. När den förste kalifen, Abū Bakr, sände en armé till Syrien för att stri­da mot de angri­pande romar­na gick han ut för att upp­muntra dem:

Ni kom­mer finna en grupp män­niskor som hän­giv­it sig dyrkan av Gud [munkar], så läm­na dem i fred.

Ofta missförstådda verser

Vi har visat att en av islams läror är att det inte finns något tvång till reli­gio­nen och vi har diskuter­at målen för jihād. Nu skall vi vän­da vår upp­märk­samhet mot några vers­er som ofta missförstås.

En utav dessa vers­er är:

När de hel­gade månader­na gått till ända skall ni döda avgu­dadyrkar­na, var ni än träf­far på dem; tag dem till fån­ga och omringa dem och lägg er i försåt för dem. Men om de vis­ar ånger och [vil­lighet att] för­rät­ta bönen och beta­la all­moseskat­ten, läm­na dem då i fred — Gud är ständigt för­lå­tande, barmhär­tig. ^[10]Kora­nen, sūrah al-Taw­bah: 5

Vis­sa nuti­da kri­tik­er av islam har påstått att den­na vers upphäver “tvång skall inte förekom­ma i tros­frå­gor.” De menar att det generel­la i det­ta utta­lande låter det förstås att var­je icke-troende som vägrar anta islam måste bekäm­pas. De stöd­jer det­ta på att den­na vers är en utav de sista verser­na som uppen­ba­rades om jihād.

Den­na vers avskaf­far dock inte den prin­cip inom islamisk lag som säger att det inte skall förekom­ma tvång till reli­gio­nen. Orda­ly­delsen kan vara generell, men dess innebörd blir speci­fik genom andra vers­er i Kora­nen som är sam­mankop­plade med den likväl som genom ett antal rel­e­van­ta pro­fet­tra­di­tion­er. Vi kom­mer inom kort diskutera dessa texter.

De folk­grup­per som versen rör är de ara­biska hed­ningar­na som kri­gade mot pro­feten Muham­mad och som bröt deras avtal med hon­om. Den­na vers talar inte om de ara­biska hed­ningar­na som inte bröt deras avtal för att ta upp vapen mot mus­limer­na. Och den talar defin­i­tivt inte om judar eller krist­na, eller för den delen hed­ningar­na som levde utan­för den ara­biska halvön.

Begrun­dar vi verser­na i kapit­let al-Taw­bah i Kora­nen som föregår blir den­na ovan näm­n­da versens kon­text klar:

Gud och Hans Sän­de­bud säger upp de för­drag som ni har slu­tit med avgu­dadyrkar­na. [Tillkän­nage för dem:] “Rör er var ni vill på jor­den under fyra månad­er, men ni skall veta att ni inte kan uppre­sa er mot Guds [beslut] och att Gud skall föröd­mju­ka dem som förnekar san­nin­gen.” ^[11]Kora­nen, sūrah al-Taw­bah: 1–2

I dessa vers­er ser vi att hed­ningar­na gavs fyra månaders amnesti och en anty­dan om att stri­dan­det skulle återup­p­tas när de fyra månader­na var över. En efter­föl­jande vers undan­tar några av dem från fort­satt strid:

Härifrån skall undan­tas de bland avgu­dadyrkar­na som har slu­tit för­drag med er och som inte i något avseende vål­lat er ska­da och inte har bistått någon [i fientli­ga före­tag] mot er. Full­gör era för­p­lik­telser enligt för­dra­gen med dem, så länge de är i kraft. Gud älskar dem som fruk­tar Hon­om. ^[12]Kora­nen, sūrah al-Taw­bah: 4

Så när Gud säger “när de hel­gade månader­na gått till ända skall ni döda avgu­dadyrkar­na, var ni än träf­far på dem; tag dem till fån­ga och omringa dem och lägg er i försåt för dem” måste vi veta att det­ta inte är generellt då vad som avs­es är de hed­niska araber­na som låg i krig med pro­feten och dem som bröt deras fredsfördrag.

Det­ta framhålls ett antal vers­er senare då Gud säger:

Eller tvekar ni att käm­pa mot män­niskor som har bru­tit sina eder och som hade plan­er att jaga bort Sän­de­budet och som var de förs­ta att angri­pa er? Hyser ni [sådan] räd­sla för dem? Men om ni är [san­na] troende är det Gud som ni bör fruk­ta! ^[13]Kora­nen, sūrah al-Taw­bah: 13

Ibn al-‘Arabī sade i hans kom­men­tar av Koranen:

Härifrån är det klart att innebör­den av den­na vers är att drä­pa hed­ningar­na som för krig mot er. ^[14]Ahkām al-Qur’ān, 2/456

Gud säger direkt efter versen som diskuteras:

Hur skulle avgu­dadyrkar­na kun­na [göra anspråk på] för­dragsen­ligt [besky­dd] av Gud och Hans Sän­de­bud, bort­sett från dem som ni slöt avtal med om vapenvi­la i närheten av den heli­ga Moskén? [Vad dem beträf­far] skall ni stå fast vid ert ord till dem, så länge de står fast vid sitt ord till er. Gud älskar dem som fruk­tar Hon­om. ^[15]Kora­nen, sūrah al-Taw­bah: 7

En annan miss­förstådd text är den pro­fet­tra­di­tion i vilken Muham­mad säger:

Jag har kom­mender­ats till att stri­da mot folk tills de vit­tnar om att det inte finns någon gudom utom Gud och att jag är Guds sän­de­bud. Gör de så är deras liv och egen­dom okränkbara utom för Guds rät­tighet, och deras före­ha­van­den är med Gud. ^[16]Sahīh al-Bukhārī och Sahīh Mus­lim

Det finns inga betän­k­ligheter om huru­vi­da den­na pro­fet­tra­di­tion är aut­en­tisk då den är nedteck­nad både i Sahīh al-Bukhāri och i Sahīh Mus­lim. Men inte heller den­na tra­di­tion skall ses som generell eller använ­das i fel kon­text utan att hänseende tas till andra bevis.

Ordet ”folk” avs­er här inte hela män­sk­ligheten. Ibn Taymiyyah (1263–1328) säger:

Det avs­er dem som för krig som Gud har tillåtet oss att bekäm­pa. Det avs­er inte dem som har ett avtal som Gud kom­mender­ar oss att upp­fyl­la våra avtal med. ^[17]Majmū‘ al-Fatāwā, 19/20

Rättvisa gentemot icke-muslimer

Islam kom­mender­ar mus­limer till att vara rättvisa mot män­niskor av annan tro, oberoende av om de är judar, krist­na eller hed­ningar. Islam man­ar oss till att behand­la dem vän­ligt och till att försö­ka vin­na deras hjär­tan så länge de inte tar upp vapen mot oss:

Det är inga andra än de som bekäm­par er på grund av [er] tro och som vill dri­va bort er från era hem eller hjälper [dem som vill] dri­va bort er, vilkas sky­dd och vän­skap Gud för­b­jud­er er att söka. De som sök­er deras vän­skap och sky­dd har begått orätt mot sig själ­va! Troende! När troende kvin­nor som har utvan­drat kom­mer till er, förhör dem! Ingen utom Gud kän­ner deras tro, men om ni har över­ty­gat er om att de är troende, sänd då inte till­ba­ka dem till förnekar­na av san­nin­gen; deras män har inte [län­gre] rätt att leva med dem och de har inte rätt att leva med sina män. Men ge till­ba­ka till män­nen vad [brudgå­van] har kostat dem. Och ni begår ingen synd om ni sedan tar dem till hus­trur efter att ha gett dem deras brudgå­va. Håll inte fast vid det äkten­skapli­ga ban­det med kvin­nor som förnekar san­nin­gen; begär att få till­ba­ka det som ni har gett [dem som brudgå­va], och låt dem [vars hus­trur går över till er] begära till­ba­ka det som de har gett ut [för sina hus­trur]. Det­ta är Guds dom; Han dömer [rättvist] mel­lan er [och de icke-troende]. Gud är all­ve­tande, vis. ^[18]Kora­nen, sūrah al-Mum­ta­hanah: 9–10

Gud befall­er oss att respek­tera våra icke-mus­lim­s­ka föräl­drar och att ha föl­je med dem i det­ta liv på bäs­ta sätt. Kora­nen säger:

Och ge er inte in i diskus­sion­er med efter­föl­jar­na av tidi­gare uppen­barelser annat än på det hövli­gaste och mest hän­syns­ful­la sätt — utom med sådana bland dem som vill väc­ka förargelse — och säg: “Vi tror på det som har uppen­barats för oss och det som har uppen­barats för er, och vår Gud och er Gud är en och samme Gud och vi under­kas­tar oss Hans vil­ja.” ^[19]Kora­nen, sūrah al-‘Ankabūt: 46

Vi är beor­drade till att upprät­thål­la våra avtal med dem som inte är mus­limer och inte bedra dem eller överträ­da mot dem. Pro­feten rik­tade en skarp varn­ing till oss mot att döda icke-mus­limer som vi har fred med:

Den som dödar någon som vi har ett avtal med kom­mer inte kän­na doften av Par­adis­et. ^[20]Sahīh Mus­lim

En mus­lims tro är inte god­tag­bar om denne inte tror på alla tidi­gare pro­feter (över dem alla vare Guds frid):

Troende! Håll [fast vid] er tro på Gud och Hans Sän­de­bud och på den Skrift som Han har uppen­barat för Sitt Sän­de­bud och på det som uppen­ba­rades i äldre tid; [tänk på att] den som förnekar Gud och Hans änglar och Hans uppen­barelser och Hans sän­de­bud och Domens dag har dri­vit syn­den till dess ytter­s­ta gräns. ^[21]Kora­nen, sūrah al-Nisā’:136

Käl­lor:
Shaykh Sāmī al-Mājid, Let There Be No Com­pul­sion in Reli­gion. www.islamtoday.com
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius.