Islams fem pelare inbe­griper flera bety­delser av dyrkan. Baser­at på en stor mängd bevis häm­tade ifrån Kora­nen och pro­feten Muhammeds (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) utta­lan­den har den islamiskt lärde Ibn Taymiyyah (1263–1328) gett en def­i­n­i­tion som god­känts av de fles­ta mus­limer. Han definier­ar dyrkan som ett sam­lings­be­grepp som står för alla inre (implici­ta) och yttre (explici­ta) han­dlin­gar som Gud uppskattar.

Enligt den­na def­i­n­i­tion avs­er inre han­dlin­gar den över­gri­pande tron, som diskuteras under trosar­tik­lar, likt tron på Guds Enhet, Hans namn och attrib­ut samt att Han är värdig all dyrkan. 

Yttre han­dlin­gar inklud­er­ar islams fem pelare som det ver­bala utta­lan­det av tros­bekän­nelsen, bönen, fas­tan, all­mosan och vallfär­den. De omfat­tar ock­så att söka och spri­da nyt­tig kun­skap, hjälp­samhet samt gott beteende mot föräl­drar, släk­tin­gar och män­niskor i allmänhet.