Skip to main content

Går till skolan där man får prestera mer än alla andra i klassen fastän det sägs det är demokrati, ibland får man en eller annan frå­ga som vis­ar i hur stor utsträck­nin­gen av för­do­mar är om islam. Går till jobb och där får man höra vad man är för ter­ror­ist av patien­ter­na och vis­sa av per­son­alen inte tyck­er om en för det man bär — inte för det man är.

Men man får myck­et god kri­tik av avdel­nings­förestån­daren vilket är pos­i­tivt, man blir dock inte ihåg kom­men vid namn utan “hon med huck­le” eller “hon med sjalett”.

Efter 11 sep­tem­ber blev allt ännu värre, man vågade knappt gå ut och stå vid en busshåll­splats innan någon spot­tade bred­vid en och sa något otäckt. Vis­sa per­son­er kunde gå så långt att stäl­la sig fram­för mig och svära och till och med knuf­fa till en vid axeln. Att ibland stå i kö vid posten kan vara obe­hagligt då någon kan kläc­ka ur sig en kom­men­tar om slö­jan, de tror man inte förstår men då man besvarar den kom­mentaren med ren och fin sven­s­ka med menin­gen “tack så myck­et” blir de förbryllade.

Allt det­ta har inte gjort mig svag utan tvär­tom, stark och envis, att jag tänker ha på mig det oavsett någons åsikt har jag gjort klart för hela omvärlden anti­n­gen får de acceptera det eller så kan de vara vän­li­ga och läm­na mig ifred.