Går till skolan där man får prestera mer än alla andra i klassen fastän det sägs det är demokrati, ibland får man en eller annan fråga som visar i hur stor utsträckningen av fördomar är om islam. Går till jobb och där får man höra vad man är för terrorist av patienterna och vissa av personalen inte tycker om en för det man bär — inte för det man är.
Men man får mycket god kritik av avdelningsföreståndaren vilket är positivt, man blir dock inte ihåg kommen vid namn utan “hon med huckle” eller “hon med sjalett”.
Efter 11 september blev allt ännu värre, man vågade knappt gå ut och stå vid en busshållsplats innan någon spottade bredvid en och sa något otäckt. Vissa personer kunde gå så långt att ställa sig framför mig och svära och till och med knuffa till en vid axeln. Att ibland stå i kö vid posten kan vara obehagligt då någon kan kläcka ur sig en kommentar om slöjan, de tror man inte förstår men då man besvarar den kommentaren med ren och fin svenska med meningen “tack så mycket” blir de förbryllade.
Allt detta har inte gjort mig svag utan tvärtom, stark och envis, att jag tänker ha på mig det oavsett någons åsikt har jag gjort klart för hela omvärlden antingen får de acceptera det eller så kan de vara vänliga och lämna mig ifred.
