Jag är en 19-årig svensk tjej som nyligen konverterade till Islam. Jag tog på mig slöjan så gott som omedelbart efter det. Eftersom jag konverterade samtidigt som jag flyttade och började på universitetet vet jag inte hur mina vänner och min familj reagerar på det eftersom jag inte träffat dem efter det!
Jag hade sett många kvinnor med slöja innan jag själv valde att bära den, i början var jag mycket osäker på hur folk skulle komma att bemöta mig i fortsättningen. Jag tänkte att livet skulle bli svårare och jobbigare, men efter att nu ha använt slöjan i ett antal veckor och kommit till rätta me det är jag väldigt glad att jag gjorde mitt val. Första dagen jag bar min slöja var jag väldigt rädd. Rädd är kanske inte rätta ordet men sårbar, visste inte hur jag skulle bemöta folk och så. Men det var en väldigt bra dag för mig faktiskt. Jag lärde känna mig själv på ett annat sätt, har aldrig träffat så mycket trevliga och snälla människor alla var väldigt artiga och hjälpsamma, det var alltså den dagen som jag flyttade hemifrån och till en ny stad också! Efter någon dag träffade jag andra slags människor, dem som tittar konstigt och pratar bakom ryggen, ytterligare några dagar senare möter jag dem som går direkt fram till mig och uttrycker sitt oförstånd.
Visst tar jag illa upp när folk inte förstår mig men jag vet också att dem inte vill diskutera med en eftersom dem inte vet något om vad dem pratar om. Det har jag också lärt mig!
På det hela taget känner jag mig mer respekterad, känner mig inte alls som någon dum blondin längre. Folk i största allmänhet visar mig mer respekt. Jag känner mig mer respekterad.
Det finns en del människor som inte vill lära känna mig men det är sådana människor som jag inte heller vill lära känna, sedan finns det många som vill lära känna mig för den personen som jag är på insidan.
Jag har alltid varit en person som inte velat synas eller höras och slöjan gör att det inte går, jag måste stå på mig och visa min åsikt men det tycker jag är bra jag har lärt mig att inte följa alla andra och att lita mer på mig själv.
Nu har jag också en ursäkt att jag inte vill gå ut och festa, jag bryr mig inte på samma sätt vad folk tycker och tänker om mig jag gör det som känns bra för mig.
Det är en sak särskilt som jag tänkte på och det var när vi hade föredrag i klassen så brukade jag alltid vara jätte nervös, och generad. men det blir jag inte längre, för jag känner mig säker. Det känns som att med slöjan behöver jag inte visa upp mig lika mycket. När jag har den känner jag mig säker och trygg. Folk tänker inte på hur jag ser ut längre utan de lyssnar mer på vad jag har att säga och det känns så bra. Jag har gjort mig fri från mina rädslor…
Min slöja är som Zorros mantel — med den kan jag åstadkomma allt, utan den är jag precis som alla andra!
