Skip to main content

Jag är en 19-årig sven­sk tjej som nyli­gen kon­vert­er­ade till Islam. Jag tog på mig slö­jan så gott som omedel­bart efter det. Efter­som jag kon­vert­er­ade sam­tidigt som jag fly­t­tade och bör­jade på uni­ver­sitetet vet jag inte hur mina vän­ner och min familj rea­ger­ar på det efter­som jag inte träf­fat dem efter det!

Jag hade sett mån­ga kvin­nor med slö­ja innan jag själv valde att bära den, i bör­jan var jag myck­et osäk­er på hur folk skulle kom­ma att bemö­ta mig i fort­sät­tnin­gen. Jag tänk­te att livet skulle bli svårare och job­bi­gare, men efter att nu ha använt slö­jan i ett antal veck­or och kom­mit till rät­ta me det är jag väldigt glad att jag gjorde mitt val. Förs­ta dagen jag bar min slö­ja var jag väldigt rädd. Rädd är kanske inte rät­ta ordet men sår­bar, vis­ste inte hur jag skulle bemö­ta folk och så. Men det var en väldigt bra dag för mig fak­tiskt. Jag lärde kän­na mig själv på ett annat sätt, har aldrig träf­fat så myck­et trevli­ga och snäl­la män­niskor alla var väldigt arti­ga och hjälp­sam­ma, det var allt­så den dagen som jag fly­t­tade hemifrån och till en ny stad ock­så! Efter någon dag träf­fade jag andra slags män­niskor, dem som tit­tar kon­stigt och pratar bakom ryggen, ytterli­gare några dagar senare möter jag dem som går direkt fram till mig och uttryck­er sitt oförstånd.

Visst tar jag illa upp när folk inte förstår mig men jag vet ock­så att dem inte vill diskutera med en efter­som dem inte vet något om vad dem pratar om. Det har jag ock­så lärt mig!

På det hela taget kän­ner jag mig mer respek­ter­ad, kän­ner mig inte alls som någon dum blondin län­gre. Folk i störs­ta allmän­het vis­ar mig mer respekt. Jag kän­ner mig mer respekterad.

Det finns en del män­niskor som inte vill lära kän­na mig men det är sådana män­niskor som jag inte heller vill lära kän­na, sedan finns det mån­ga som vill lära kän­na mig för den per­so­n­en som jag är på insidan.

Jag har alltid var­it en per­son som inte velat synas eller höras och slö­jan gör att det inte går, jag måste stå på mig och visa min åsikt men det tyck­er jag är bra jag har lärt mig att inte föl­ja alla andra och att lita mer på mig själv.

Nu har jag ock­så en ursäkt att jag inte vill gå ut och fes­ta, jag bryr mig inte på sam­ma sätt vad folk tyck­er och tänker om mig jag gör det som känns bra för mig.

Det är en sak särskilt som jag tänk­te på och det var när vi hade före­drag i klassen så brukade jag alltid vara jätte nervös, och gen­er­ad. men det blir jag inte län­gre, för jag kän­ner mig säk­er. Det känns som att med slö­jan behöver jag inte visa upp mig lika myck­et. När jag har den kän­ner jag mig säk­er och trygg. Folk tänker inte på hur jag ser ut län­gre utan de lyssnar mer på vad jag har att säga och det känns så bra. Jag har gjort mig fri från mina rädslor…

Min slö­ja är som Zor­ros man­tel — med den kan jag åstad­kom­ma allt, utan den är jag pre­cis som alla andra!