Frå­ga: Hur kan vi upp­nå ödmjukhet i bönen när vi exem­pelvis recit­er­ar Koranen?

Svar: Ödmjukhet är bönens inner­s­ta mening och själ. Innebör­den av den är när­varande och att den troen­des hjär­ta inte van­drar åt endera hål­let. Kän­ner man att något avled­er ens upp­märk­samhet från ödmjukheten, då sök­er man sin till­fly­kt hos Allāh från den utstötte djävulen. Det­ta är något som pro­feten – över hon­om vare Allāhs frid och väl­signelser – har påb­judet. [1]Mus­lim 2203 Det råder inga tviv­el om att djävulen käm­par för att förstöra all dyrkan. Det­ta gäller speciellt bönen som är den bäs­ta dyrkan efter trosbekännelsen.

När Allāhs tjänare ber kom­mer djävulen och säger: Har du tänkt på det? Har du tänkt på det? [Det­ta är en del av en hadīth från Abū Hurairah som återfinns i al-Bukhārī och Mus­lim] Han får denne att fun­dera över meningslösa sak­er i vil­ka det inte finns någon nyt­ta. Det enda denne då tänker på är att avs­lu­ta bönen.

Det är därmed en skyldighet att vara ytterst med­veten när man när­mar sig Allāh den Allsmäk­tige. Om man kän­ner några av dessa tom­ma tankar och viskningar, då sök­er man sin till­fly­kt hos Allāh från den utstötte djävulen. Det­ta oberoende av om man är i bugnin­gen, tashah­hud eller någon annan av bönens positioner.

Ett av de bäs­ta sät­ten för att hjäl­pa en att upp­nå ödmjukhet i bönen är att kom­ma ihåg att man står inför Allāh och att man är nära sin Herre den Allsmäktige.

För­fattare:
Muham­mad bin Sālih al-‘Uthaymīn

Käl­la:
Fahd bin Nasir bin Ibrahim as-Sulaiman(1424), Fatawa Arkan­ul-Islam. Volym 1. Libanon: Makbta­ba Dar us-Salam. 474 s. ISBN 9960–892-66–2

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Mus­lim 2203