Islamisk ekonomi

Låt oss ta tillfäl­let i akt och tala om islamisk ekono­mi. För att bör­ja med en över­gri­pande beskrivn­ing sök­er islams ekonomiska sys­tem en medelväg mel­lan social­is­tiskt envälde och förstörande lib­er­al-kap­i­tal­ism (Adam Smith menade att “indi­viders girighet och habegär var nöd­vändi­ga förut­sät­tningar­na för ekonomisk stim­u­lans.”). ^[1]Hilton, Matthew (2004) The Lega­cy of Lux­u­ry: Moral­i­ties of Con­sump­tion Since the 18th Cen­tu­ry, Jour­nal of Con­sumer Cul­ture, 4, s. 102. I islam finns ingen plats för en feo­dal aris­tokrati ^[2]Feo­dal­ism (av fran­skans féo­dal­isme, en avled­ning av sen­latinets feo­dum som bety­der lan­dom­rå­den) är en term som myn­tades under 1800-talet för att beteck­na det gam­la priv­i­legiesamhälle från tiden … Fort­sätt läsa som livnär sig på vin­ster från de borg­erli­ga som, i sin tur, skor sig på det fat­ti­ga pro­le­tari­atet. Islam skyr ock­så kap­i­tal­is­tiska osund­heter såsom monopol, ock­er (även om all form av rän­ta är för­b­judet i islam) ^[3]Kora­nen och sun­nan för­b­jud­er i strik­ta ordalag riba (rän­ta). I ett samhälle där rän­ta är utbrett fly­t­tas rike­dom från fat­ti­ga till rika. En ökn­ing av rän­tan sker på lån­ta­garens bekost­nad … Fort­sätt läsa, traf­fick­ing och kom­mer­siell oppor­tunism. I Polit­i­cal Ide­ol­o­gy skrev Andrew Heywood:

Genom att väl­ja en medelväg mel­lan kap­i­tal­ism och social­ism upprät­thåller islam insti­tu­tio­nen pri­vat egen­dom, för­b­jud­er ock­er eller speku­la­tion samt upp­ma­nar till social rättvisa, väl­gören­het och samar­bete. ^[4]Hey­wood, A. (2003) Polit­i­cal Ide­ol­o­gy, Pal­grave, (edit.) s. 142, 306.

Århun­draden före Adam Smith pre­sen­ter­ade en kap­i­tal­is­tisk etik i boken The Wealth of Nations, “fast­ställde Kora­nen, kom­plet­ter­ad med pro­fet­tra­di­tion­er, mått som bröt bar­riär­erna av ekonomiska kaster och min­skade orättvi­sor för särskil­da intresseg­rup­per”, kon­stat­er­ade Hus­ton Smith som avslutar:

Den mod­ell som bäst beskriv­er islams ekono­mi är krop­pens blodom­lopp. En god häl­sa kräver att blodet flö­dar fritt då tröghet kan leda till sjuk­dom, blod­prop­par och snabb död. Det är inte annor­lun­da med den poli­tiska krop­pen, i vilken rike­dom tar blodets plats som liv­gi­vande ämne. ^[5]Smith, Hus­ton (2001) Islam: A Con­cise Intro­duc­tion, Harper­Collins, s. 59–60.

Inom islam behand­las med­bor­gar­na utefter sam­ma vil­lkor när de drar nyt­ta av ett rän­te­fritt lånesys­tem. Motiverin­gen byg­ger på den islamiska principen att ingen får utnyt­t­jas på bekost­nad av någon annan; med andra ord bör ekonomiska motiv alltid utlösa en sit­u­a­tion som alla vin­ner på.

En ideologisk grund för en islamisk ekonomi

Islams ide­ol­o­giska grund kan sam­man­fat­tas i sex principer:

Hörn­ste­nen är att allt måste utgå från tron på Gud som Uni­ver­sums Ska­pare, Herre och Härskare. Det­ta innebär vil­lighet att under­kas­ta sig Guds vil­ja, föl­ja Hans vägled­ning och full­ständigt och oin­skränkt tjä­na Hon­om. Det­ta med­för att mus­limer — indi­vidu­ellt och kollek­tivt — inte imit­er­ar eller efter­lik­nar något annat sys­tem om det skil­jer sig från dess särskil­da principer, som i fal­l­et med ock­er och ränta.

Den andra grundläg­gande principen är att islam som reli­gion utgör ett kom­plett sätt att leva; något som styr en indi­vids liv i alla dess aspek­ter: moraliska, sociala, etiska, ekonomiska och poli­tiska. Alla dessa aspek­ter baseras på vägled­ning från Gud. Där­för är det inte möjligt att acceptera Guds läror i en frå­ga och avvisa dem i en annan. Allt måste härstam­ma från den­na grundläg­gande vägledning.

…Vi har uppen­barat den­na gudom­li­ga Skrift för dig, steg för steg, med klargörande av allt, med vägled­ning och nåd och ett glatt bud­skap om hopp till dem som har under­ka­s­tat sig Guds vil­ja! ^[6]Kora­nen 16:89

En tred­je prin­cip är att Gud ska­pade män­niskan på jor­den som Hans ställföreträ­dare vilket innebär att vi alla har ska­p­ats med ett visst ansvar.

Gud har anförtrott män­niskan med en fri vil­ja för att leva enligt moraliska och etiska värderingar. Dessu­tom ger islam inv­i­den möj­lighet till materiell utveck­ling och kom­binerar därmed moraliska, sociala och materiel­la fram­steg i en har­monisk sammanlänkning.

Den fjärde principen är att Gud, för att hjäl­pa män­skan att upp­fyl­la det­ta ans­var, har under­ord­nat allt i det­ta uni­ver­sum för henne, vilket mån­ga vers­er i Kora­nen antyder:

Det är Gud som har låtit havet tjä­na er, så att skep­pen på Hans befall­ning seglar över det och ni skall kun­na söka det som Han i Sin god­het [bevil­jar er] — kanske skall ni ock­så tac­ka Hon­om. ^[7]Kora­nen 45:12

Det­ta bety­der dock inte att män­niskan ges fritt spel­rum att använ­da och miss­bru­ka de resurs­er som Gud har gett henne. Snarare upp­ma­nar mån­ga vers­er män­niskan att utnyt­t­ja de oli­ka resurs­er som Gud har gjort till­gäng­li­ga på ett ans­vars­fullt sätt. Män­niskan man­as till att nju­ta av det goda som Gud har ska­p­at inom de gränser som Han har fast­slag­it.  Att göra det­ta ses inte som fel så länge det är i enlighet med Hans väg och inte över­skrid­er Hans gränser. Gud säger:

Det är Han som har ska­p­at fruk­t­träd som stöder sig på gallerverk och andra som väx­er utan stöd, och dadel­pal­men och bröd­säd av oli­ka slag och olivträdet och granatäp­pel­trädet, [alla i grun­den] lika varan­dra och ändå oli­ka. Ät av deras fruk­ter när de har mog­nat och, när ni skör­dar, ge [den behö­vande] det som han har rätt till! Men slösa inte [med Guds gåvor] — Han är inte slösar­nas vän! ^[8]Kora­nen 6:141

Den femte principen är principen om ans­varsskyldighet i näs­ta liv. Gud har gett män­niskan för­val­tarskap och resurs­er vilket innebär att hon på domeda­gen ock­så kom­mer att till­frå­gas om hur hon hand­lat i det­ta jordiska liv. Det­ta inklud­er­ar även hur hon har hanter­at hennes till­gån­gar. Gud säger:

Och den Dagen skall ni stäl­las till svars för [vad ni gjorde av] det goda som skänk­tes er [i livet]! ^[9]Kora­nen 102:8

Den sjätte principen är att vari­a­tion i väl­stånd mel­lan män­niskor i sig varken gör en per­son under­lägsen eller över­lägsen. Snarare fall­er fat­tig­dom och rike­dom under Guds tota­la kon­troll som Han i Hans oändli­ga rättvisa och vishet har bestämt för den Han väljer.

Gud ger den Han vill rik­lig och [den Han vill] knap­pare utkomst; de [vilkas håg står till det jordiska] gläds åt det­ta liv fastän det, sett ur evighetens syn­vinkel, inte skänker annat än tom och fly­k­tig gläd­je. ^[10]Kora­nen 13:26

Väl­stånd lik­som fat­tig­dom är en prövn­ing från Gud, där det ses vad indiv­i­den gör med sin rike­dom — slösar han eller hon bara eller används rike­domen på ett kon­struk­tivt sätt. Gud säger:

Era ägode­lar och era barn är inte annat än [medel med vil­ka] Han prö­var er; hos Gud vän­tar en rik belön­ing. ^[11]Kora­nen 64:15

Efter att ha skänk­ts mån­ga gåvor och ett kun­garike som inte går att jäm­föra med någon annan skapelses på jor­den, berät­tar Gud i Kora­nen om Salomon:

Och när [Salo­mo] såg den stå fram­för sig sade han: ‘Det­ta är en nåd från min Herre; Han vill prö­va mig [och låta mig visa] om jag är tack­sam eller otack­sam. Den tack­samme har [själv] gott av sin tack­samhet och den som är otack­sam [vål­lar inte Gud någon ska­da]; min Herre är Sig själv nog och Han är den givmilde Givaren.’ ^[12]Kora­nen 27:40

Gud berörs inte över hur myck­et rike­do­mar en per­son har sam­lat ihop, hans skön­het eller färg utan snarare beror hans sta­tus på hjär­tats fromhet. Gud säger:

Män­niskor! Vi har ska­p­at er av en man och en kvin­na, och Vi har sam­lat er i folk och stam­mar för att ni skall lära kän­na varan­dra. Inför Gud är den av er den bäste vars guds­fruk­tan är dju­past. Gud vet allt, är under­rät­tad om allt. ^[13]Kora­nen 49:13

Pro­feten (över hon­om vare Guds frid och väl­si­genlser) sade likaså:

Gud ser inte till ditt utseende eller din rike­dom utan till ditt hjär­ta och dina gärningar. ^[14]Sahih Mus­lim

Man kan därmed utifrån dessa principer direkt anta att islams ekonomiska sys­tem i stor utsträck­n­ing skil­jer sig från andra sys­tem i frå­ga om de grund­värderingar som det byg­ger på.

I ett kap­i­tal­is­tiskt samhälle kan man urskön­ja vis­sa ekonomiska principer som har företräde fram­för moraliska och etiska värderingar på grund av det­ta sys­tems inneboende natur. Det­sam­ma kan ses i kom­mu­nis­tiska och social­is­tiska samhällen. Utifrån de principer som räk­nats upp finner den islamiska ekonomin en bal­ans mel­lan dels per­son­lig nyt­ta och dels samhäl­lelig nyt­ta och där­till andli­ga vin­ster, där alla aspek­ter säk­er­ställer att man förtjä­nar Värl­dar­nas Her­res välbehag.