Enligt hinduismen är skapelsen också Gud. Det finns ingen skillnad mellan Skaparen och skapelse. Hinduer menar att allt levande har en själ, ātman, och att denna själ är Gud, Brahman. Följaktligen är den hinduistiska trons essens att ātman och Brahman är en och samma; med andra ord är människan gudomlig.

Det hinduiska samhället är indelat i kaster, eller klasser, där varje kastsystem representerar olika delar av Brahman. Den övre kasten, bahmin, härstammar från hans huvud och den lägre kasten, sudras, kommer från hans fötter. Även om de officiella kasterna enbart är fyra finns det i själva verket långt fler underkaster. Varje huvudkast är på så sätt uppdelad i tusentals lägre kaster.

Hinduer tror på reinkarnation efter döden. Den avlidnes själ, ātman, dör aldrig utan föds ständigt på nytt. Är människan god i detta liv kommer hon att återfödas i en högre kast i nästa liv. Och om hon är ond kommer hon att återfödas i en lägre kast. Detta skulle kunna vara en anledning till att självmord är vanligt bland hinduer.

När man efter en mängd reinkarnationer når den översta kasten, brahmin, upphör återfödandet och man återförenas med Brahman. Detta återförenande kallas för moksha. (Buddister benämner det som nirvāna1.)

På detta sätt blir människan Gud.

Källa:
Dr. Bilal Philips, Did God Become Man? University of Wales

  1. Detta är en term från sanskrit som betyder ”att icke-vara” och avser fullständig frihet från världsliga begär eller frälsning. Även om termen härstammar från veda-skrifterna (Bhagavad-Gita och Vedas) förknippas den oftast med Buddhism. Inom Hinaya Buddhism avses ett icke-varande medan Mahayana Buddishm avser frälsning. (Dictionary of Philosophy and Religion, s. 393 []