Skip to main content

Abdul­lah Al-Kandry läs­er kapit­let Maria ur Kora­nen som talar om Jesu födsel.

För judar och mus­limer är treenigheten inte monoteis­tisk. Den beskriv­er inte Guds san­na natur… (Alexan­der Waugh) [1]Waugh, Alexan­der (2003) God, s. 202.

Den förs­ta menin­gen i den nicaen­s­ka [2]Notera att varken Jesus eller hans lär­jun­gar predikade den nicen­s­ka tros­bekän­nelsen. Den infördes av kejsare Kon­stan­tin och hans för­sam­ling av athanasian­s­ka-biskopar först 300 år efter Jesu tid. tros­bekän­nelsen förkunnar:

Jag tror på en enda Gud, allsmäk­tig Fad­er, ska­pare av him­mel och jord, av allt vad syn­ligt och osyn­ligt är; och på en enda Herre, Jesus Kris­tus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, (Gud av Gud,) ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke ska­pad, av sam­ma väsen (grek. ὁμοούσιος) som Fadern [3]Oxford Dic­tio­nary of World Reli­gions, John Bowk­er, Oxford Uni­ver­si­ty Press, 1997, s. 696..

Enligt den krist­na Guds­bilden talar man om en Gud som är “tre i en och en i tre.” Men det­ta påstående bry­ter mot enkel logik, för att häv­da att 1=3 och att 3=1 är inte rim­ligt. Det­ta kan bara vara en giltigt slut­sats om vi sub­tra­her­ar 2 från 3 eller adder­ar (-2) till 3 [4]… förut­satt att ingen av Guds essenser kan vara “neg­a­tiv”. där resul­tatet i båda fall blir 1. Men krist­na före­språkare av treenigheten häv­dar att det­ta inte är vad som avs­es. Snarare menar de att Fadern, Sonen och Den Heli­ga Anden är tre i frå­ga om egen­skaper men en i frå­ga om kvan­titet. Men enkel logik fal­si­fier­ar det­ta påstående efter­som om vi säger att tre oli­ka sub­stan­tiv med tre oli­ka bety­delser [5]Gudomen består av tre oli­ka sub­stan­tiv: Fadern, Sonen och den Helige Anden. hän­vis­ar till sam­ma ref­er­ens är det­ta inte logiskt.

Enligt logikens lagar kan tre icke syn­ony­ma sub­stan­tiv bara avse tre oli­ka enheter och det går där­till inte till­skri­va tre oli­ka sub­stan­tiv till sam­ma enhet om de inte är syn­ony­ma [6]“Syn­onymt”: vi kan inte säga att “sys­ter” kan avse en man­lig släk­t­ing (bror) även om de är medlem­mar av sam­ma familj. och/eller ej ned­bry­t­bara [7]“Icke-ned­bry­t­bar”: Om något kval­i­fi­ceras som “en”, kan det då vara större eller min­dre än sig själv? sinsemellan.

För att lösa det­ta prob­lem [8]Treenigheten strid­er både mot verk­lighet och mot sunt för­nuft vilket är ett prob­lem som mån­ga har försökt att lösa. John Polk­ing­horne, en anglikan­sk präst och pro­fes­sor i matem­a­tisk fysik, … Fort­sätt läsa tar vis­sa krist­na till den prob­lema­tiska analo­gin om mate­ria, tid och rum. De säger att var och en av de tre består av tre kom­po­nen­ter och jäm­för då med:

  1. mate­ria: fly­tande, fast och gas;
  2. tid: dåtid, nutid och framtid; och
  3. rum: höjd, bredd och djup.

Den­na analo­gi är om möjligt ännu mer mys­ti­fierande. I fal­l­et med tid kan ingen tid­punkt vara dåtid, nutid och framtid i sam­ma ögonblick. I frå­ga om mate­ria kan inget fysiskt föremål anta en fly­tande, fast och gas­formig exis­tens på sam­ma gång. Ett glas vat­ten kan inte sam­tidigt vara ånga, is och fly­tande. Det­sam­ma gäller tiden. Tid eller ett visst ögonblick i tiden kan inte sam­tidigt vara i det för­flut­na, i nuet och i framti­den. Frå­gan om rymd är ett undan­tag. Inte för att dess tre bestånds­de­lar kan upprät­thål­las vid sam­ma tillfälle utan för att Gud inte skall beskri­vas i ter­mer av bredd, längd och höjd vilket vi gör när vi talar om fysiskt mät­bara och kvan­ti­fier­bara enheter. Gud ska­pade dimen­sion­er och mått för vår bekväm­lighet och för att hjäl­pa oss att förstå och upp­fat­ta vår till­varo. Gud är abso­lut och gränslös, obe­grän­sad av tid och rum.

Att läg­ga fram analo­gi­er mel­lan det ändli­ga och det oändli­ga led­er till fler prob­lem än det löser.

Om vi för diskus­sio­nens skull antar att kom­po­nen­ter­na för tid, rum och mate­ria kan exis­tera sam­tidigt står vi ound­vikli­gen inför sam­ma prob­lem, vilket är prob­lemet med ömse­sidigt beroende och vil­lkor. Där­för att tid kan inte exis­tera utan dåtid, nutid och framtid; rum kan inte exis­tera utan längd, bredd och höjd och mate­ria kan inte exis­tera utan att vara fly­tande, fast eller gas­formigt. Dessa restrik­tion­er kan inte gäl­la Gud vars exis­tens varken är vil­lko­rad eller beroende. Han är fri från alla behov; abso­lut, evig samt oöverträf­fad i makt, kun­skap, barmhär­tighet och vis­dom. Kort sagt finns det inga vil­lkor vil­ka Gud inte kan exis­tera utan efter­som Han nöd­vändigtvis exis­ter­ar av Sig Själv. Det­ta är anled­nin­gen till att Gud är En och endast En.

Vi skall här kort reflek­tera över talet ett (1) i dess bety­delse av unikhet, sin­gu­lar­itet, enhet, oberoende, full­ständighet och företräde. Om vi mul­ti­plicer­ar ett med ett i det oändli­ga eller delar det med sig själv i oänd­lighet får vi bara ett resul­tat och det är ett (1). Härav föl­jer att den ulti­ma­ta san­nin­gen bara kan vara en och att alla män­niskor bör före­nas som en kropp och dyr­ka den ende sanne Guden.

Det­ta ert sam­fund är i san­ning ett sam­fund och Jag är [allas] er Herre. Dyr­ka där­för Mig!

Det­ta är den Gud som mus­limer dyrkar och som på ara­biska kallas för Allah. Gud, eller Allah, har beskriv­it Sig Själv i mån­ga av Kora­nens vers­er. En av dem lyder:

Han är Gud; ingen gudom finns utom Han, Konun­gen, den Helige, Han [som skänker] fred, Han som [väck­er och vid­mak­thåller] tron, Han som vakar [över uppen­barelsen], den Mäk­tige, Han som betvin­gar och återup­prät­tar, Han vars storhet [ingen kan fat­ta]! Stor är Gud i Sin härlighet, fjär­ran från allt som [män­niskor] vill sät­ta vid Hans sida! Han är Gud, Ska­paren, som är upphovet till allt och som ger allt dess slut­li­ga form. Hans är ful­lkom­lighetens skö­na namn; allt och alla i him­lar­na och på jor­den pris­ar Hon­om — Han är den Allsmäk­tige, den Vise. [9]Kora­nen 59:23–24

En annan vers fast­ställer logiken i monoteism (tron på att Gud är en):

Gud har aldrig [avlat] en son och Han har aldrig haft någon gudom vid Sin sida. I annat fall skulle helt säk­ert var­je sådan gudom ha bekym­rat sig enbart om sin egen skapelse och velat ta mak­ten från de andra. Nej, stor är Gud i Sin härlighet, fjär­ran från [alla försök] att beskri­va [Hans Väsen]. [10]Kora­nen 91:23

Det finns flera bib­liska vers­er i vil­ka Jesus uttryck­er sig empatiskt om sin män­skli­ga natur. I Markus: 2:10, 27–28 och Mat­teus: 12:31, 13:41, 25:31–32 kallar han sig exem­pelvis “män­niskoso­nen.” Sådana enty­di­ga utta­lan­den led­er till två slut­satser. Det förs­ta är huru­vi­da “män­niska” används bok­stavligt eller fig­u­ra­tivt. Det andra är att ordet “Fad­er” måste ha använts fig­u­ra­tivt för att hän­visa till en Gud som älskar och värnar om sitt folk. Dessa slut­satser styrks ytterli­gare genom Jesu förkun­nande inför hans lär­jun­gar att deras Fad­er är i himlen. I Mat­teus (23:8–9) sägs Jesus ha sagt:

Men låt ingen kalla er fad­er, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder. Ni skall inte heller kalla någon på jor­den er fad­er, ty en är er Fad­er, han som är i himlen.

Vidare är ordet Fad­er en över­sät­tning av det arameiska ordet “Abba”. Enligt Bibel Index NIV är “Abba” ett barns namn för “fad­er” vilket använ­des av Jesus och de tidi­ga krist­na när de till­ta­lade Gud i deras böner.

Ej heller är frasen “Guds son” unik för Jesus då även Adam [11]Lukas 3:38, Abra­ham [12]Jere­mia 31:9, David [13]IISAM. 7:14 och Salomon [14] I Chron. 22:10 har kallats för det­ta. Likaså har Abra­ham, Jakob och David beskriv­its som “Guds barn”. Sådana begrepp används inte för att avse härstamn­ing och tankar som dessa kan inte upp­stå i ett sinne väl förtro­get med Guds attrib­ut. Det­ta är snarare fig­u­ra­ti­va ref­er­enser till band av kär­lek mel­lan Gud och Hans pro­feter eller lydi­ga människor.

Karen Arm­strong (1944-) som under lång tid har stud­er­at jud­isk och kris­ten his­to­ria har nått föl­jande slutsats:

Jesus bad inte någon att tro på hans gudom­lighet… Han bad om hän­givelse. Han önskade sig lär­jun­gar som engager­ade sig i hans upp­drag [15]Därav kan vi i Kora­nen läsa: Troende! Bli Guds med­hjäl­pare! Lik­som Jesus, Marias son, sade till de vitk­läd­da: “Vem vill bli min med­hjäl­pare [i arbetet] för Guds sak?” (Kora­nen 61:14) , som gav allt i deras ägo till de fat­ti­ga, födde de hun­grande, vägrade att låta sig häm­mas av famil­je­band, överge sin stol­thet, åsi­dosät­ta sig själ­va och känsla av rätt, leva som fåglar­na under him­me­len och liljor­na på marken och lita till Gud… [16]Arm­strong, Karen (2009) The Case for God, s. 90..

Som framgått tidi­gare har de jud­iska och krist­na käl­lor­na lid­it av bety­dande för­van­skningar och vi har sett hur flera ledande forskare inom bibel­studi­er visat på Bibelns bri­s­tande tillför­l­it­lighet. Sådana sned­vrid­ningar har var­it bety­dande och for­mar än idag den religiösa världs­bilden för mån­ga kristna.

Vi avs­lu­tar den­na analys av treenigheten med att cit­era Thomas Paine (1737–1809) som för­nuftigt noter­ar att “tanken om en treenig gudom har försva­gat tron på en Gud” vilket är sant för då tron delas mel­lan oli­ka enheter (Fadern, Sonen och Den Heli­ga Anden) försva­gas den ock­så i pro­por­tion med i vilken grad den delas. [17]Paine, Thomas (1984) The Age of Rea­son, Prometheus Books, s.184.

Käl­lor:
Dr. Ash-Shehri, Abdul­lah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Waugh, Alexan­der (2003) God, s. 202.
2 Notera att varken Jesus eller hans lär­jun­gar predikade den nicen­s­ka tros­bekän­nelsen. Den infördes av kejsare Kon­stan­tin och hans för­sam­ling av athanasian­s­ka-biskopar först 300 år efter Jesu tid.
3 Oxford Dic­tio­nary of World Reli­gions, John Bowk­er, Oxford Uni­ver­si­ty Press, 1997, s. 696.
4 … förut­satt att ingen av Guds essenser kan vara “neg­a­tiv”.
5 Gudomen består av tre oli­ka sub­stan­tiv: Fadern, Sonen och den Helige Anden.
6 “Syn­onymt”: vi kan inte säga att “sys­ter” kan avse en man­lig släk­t­ing (bror) även om de är medlem­mar av sam­ma familj.
7 “Icke-ned­bry­t­bar”: Om något kval­i­fi­ceras som “en”, kan det då vara större eller min­dre än sig själv?
8 Treenigheten strid­er både mot verk­lighet och mot sunt för­nuft vilket är ett prob­lem som mån­ga har försökt att lösa. John Polk­ing­horne, en anglikan­sk präst och pro­fes­sor i matem­a­tisk fysik, var tvun­gen att för­fattare Sci­ence and the Trin­i­ty: The Chris­t­ian Encounter with Real­i­ty. Arbeten som dessa har dock bara gjort prob­lemet än svårare att förstå och aldrig pre­sen­ter­at någon verk­lig lösning.
9 Kora­nen 59:23–24
10 Kora­nen 91:23
11 Lukas 3:38
12 Jere­mia 31:9
13 IISAM. 7:14
14 I Chron. 22:10
15 Därav kan vi i Kora­nen läsa: Troende! Bli Guds med­hjäl­pare! Lik­som Jesus, Marias son, sade till de vitk­läd­da: “Vem vill bli min med­hjäl­pare [i arbetet] för Guds sak?” (Kora­nen 61:14)
16 Arm­strong, Karen (2009) The Case for God, s. 90.
17 Paine, Thomas (1984) The Age of Rea­son, Prometheus Books, s.184.
Dr. Abdullah S. Ash-Shehri

Dr. Abdullah S. Ash-Shehri

Abdullah Ash-Shehri har avlagt en doktorsexamen inom sociologi vid Leicester University, Storbritannien. Han har även studerat islamiska ämnen med en kandidatexamen inom islamisk lag från King Saud University, Riyadh.