Skip to main content
Enligt vårt begrän­sade intellekt måste allt ha en bör­jan och ett slut. Vi har själ­va en gång fötts och kom­mer till sist att dö. Så är även fal­l­et med våra föräl­drar och för­fäder samt våra barn och efterkom­mande. Rela­tion­er likt dessa genom­syrar hela skapelsen.

 
Då män­niskans intellekt är begrän­sat tror mån­ga att allt måste vara jäm­för­bart med tidi­gare upplevelser. De för­l­i­tar sig till att kun­na förestäl­la sig sak­er och ting och kan då bara visu­alis­era vad de tidi­gare upplevt. Det är där­för män­niskans föreställ­nings­för­må­ga inte är kapa­bel till att brot­tas med abso­lu­ta och uni­versel­la begrepp.

Pro­feten Muhammed (må Guds frid och väl­signelser vara över hon­om) syf­tade på gränser­na för det män­skli­ga intellek­tet när han sade:

Folk kom­mer att frå­ga tills de frå­gar: ‘Gud ska­pade Uni­ver­sum, men vem ska­pade Gud?’ [1]Sahîh Mus­lim #134

Vårt män­skli­ga per­spek­tiv är brist­fäl­ligt och sin­net är begrän­sat och där­för har mån­ga svårt att förstå Guds evi­ga varande. Vi måste inse att vi här har att göra med en frå­ga om tro, med andra ord, en frå­ga som övergår män­niskans för­må­ga till att fullt ut förstå.

Efter att ha sagt vad som cit­er­ats ovan berät­tas det att pro­feten Muhammed läste ett kapi­tel ur Kora­nen som brukar kallas för “Den rena tron” (sūrat al-Ikhlās):

Säg: “Han är Gud — En, Gud, den Evige, den av skapelsen Oberoende, av vilken alla beror. Han har inte avlat och inte bliv­it avlad, och ingen finns som kan lik­nas vid Honom.”

Kapit­let 112 i Kora­nen — Den rena tron. (Mishari Rashid, 2007)

Den avgörande versen är “Han har inte avlat och inte bliv­it avlad” som vis­ar att Guds ful­lkom­lighet och oberoende trot­sar och över­skrid­er gränser­na för vad män­niskan kan förestäl­la sig. Vi kan inte jäm­föra Gud med något annat som vi kan förestäl­la oss.

Likaså finner vi att Gud befall­er oss:

Och gör inte Gud till föremål för jäm­förelser! [2]Sūrat al-Nahl: 74

På det­ta sätt skall vi tro på Gud.

Pro­feten Muhammed rek­om­mender­ade den som ställs inför frå­gan vem som ska­pade Gud att “söka Guds hjälp och avstå från sådana tankar.” Det finns inget att upp­nå i att frå­ga vem som ska­pade Gud då Guds natur inte kan jäm­föras med skapelsens. Det män­skli­ga sin­net kan dock förestäl­la sig Guds exis­tens och erkän­na att Han har ska­p­at alla ting. I själ­va ver­ket mot­står det män­skli­ga sin­net alla försök till att tvin­ga det till att förne­ka Gud.

Maos lil­la röda, skriften som utgjort en av grund­ste­nar­na i den kom­mu­nis­tiska propagandan.

De kom­mu­nis­tiska regimer­na försök­te under 1900-talet tvin­ga män­niskor till ateism. De tog kraft­ful­la medel i bruk men trots det ville med­bor­gar­na i de kom­mu­nis­tiska län­der­na inte förne­ka Gud utan stod emot de mest auk­toritära försök att krossa tron på Guds existens.

Det män­skli­ga intellek­tet erkän­ner exis­tensen av en Ska­pare. Intellek­tet kan inte und­kom­ma det­ta erkän­nande. Våra inre ger oss där­för ständigt anled­ning att söka vägled­ning hos Gud och en naturlig böjelse inför att dyr­ka Hon­om. Gud skulle inte läm­na män­niskan utan att vägle­da henne till kun­skap om var­för hon ska­p­ats och där­för är hon ock­så mot­taglig för Guds sän­de­bud. Gud säger:

Jag har ska­p­at de osyn­li­ga väsende­na och män­nisko­r­na enbart för att de skall [kän­na Mig och] dyr­ka Mig. [3]Sūrat al-Dhāriyāt: 56

Intellek­tet är med­vetet om Gud även om det inte kan förstå Hans ful­lkom­li­ga exis­tens. Guds pro­feter och sän­de­bud har haft i uppgift att lära män­niskan vad hon behöver veta om sin Herre och hur Han vill att hon skall dyr­ka Hon­om. Det­ta sky­d­dar män­niskan från att sam­manstäl­la egna rit­ualer som inte härstam­mar från Gud.

Pro­feten Muhammed sade i bönen:

Du är den Förste, inget kom­mer före Dig. Du är den Siste, inget kom­mer efter Dig. Du är den Man­i­fester­ade, inget finns ovan Dig. Du är den Dolde, inget finns under Dig. Infria våra skul­der och gör oss rika för att vi inte skall vara fat­ti­ga. [4]Sahīh Mus­lim #2713

Gud är den Förste som inte har föregåtts av något. Det­ta är ett kon­cept som män­niskan inte kan förstå till ful­lo, men hon kan likväl acceptera det med sinne och hjär­ta. Vår med­veten­het om de begrän­sningar som våra sin­nen har är en avgörande medvetenhet.

Likaså är Gud den Siste, vars exis­tens består utan slut. Som sådan är Gud den verk­lige Arvtagaren:

Och [minns] Sakarias, som ropade till sin Herre: “Herre! Låt mig inte [dö] barn­lös! Men [om Du inte skänker mig en arvinge vet jag att] Du är den bäste Arv­ta­garen!” [5]Sūrat al-Anbiyā: 89

Gud är tidlös och evig, utan bör­jan eller slut. I mot­sats till det­ta har alla ska­pade ting en bör­jan och ett slut.

Gud säger om Solen:

Och solen går sin bana till en bestämd punkt.” [6]Sūrat Yā Sīn: 38

Solen och andra him­lakrop­par är långt äldre än livet på jor­den men pre­cis som de fly­k­ti­ga liv vi lever föds och dör även stjärnor. Alla ting i Uni­ver­sum kom­mer till sist att upphöra.

Gud kan inte förstås på sam­ma sätt som den materiel­la exis­tensen förstås då Han inte är bun­den av naturla­gar­na som själ­va är en del av den skapelse som Han har ska­p­at. Det är ingen över­raskn­ing att sin­net inte fullt ut kan förstå Ska­paren, efter­som sin­net självt är ska­p­at och begrän­sat i dess natur av att vara ska­p­at. Sin­net kom­mer endast att bedra sig själv om det försök­er ratio­nalis­era vad som står utan­för dess för­må­ga att förstå.

Snarare bör vi rik­ta våra ansträngningar mot frå­gor som vi kan förstå — det Uni­ver­sum som Gud har ska­p­at och den enor­ma mängd kun­skap som finns att häm­ta härifrån. Gud har gett oss för­må­gan och mak­ten att avtäc­ka och kon­cep­tu­alis­era naturla­gar­na. På det­ta sätt kan vi utnyt­t­ja dessa kun­skaper på ett sätt som är oss till nyt­ta och som gör Gud nöjd.

Käl­lor:
Shaykh Sal­mān al-Oad­ah (2010), Allah’s Being & the Lim­its of Human Imag­i­na­tion. www.islamtoday.com
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­rishamn: Proprius.

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Sahîh Mus­lim #134
2 Sūrat al-Nahl: 74
3 Sūrat al-Dhāriyāt: 56
4 Sahīh Mus­lim #2713
5 Sūrat al-Anbiyā: 89
6 Sūrat Yā Sīn: 38
Dr. Salman al-Oadah

Dr. Salman al-Oadah

Al-Oadah har studerat för islamiskt lärde som Abd al-Aziz ibn Abd Allah ibn Baaz, Muhammad ibn al Uthaymeen, Abdullah Abdal Rahman Jibreen och Saleh Al-Bleahy. I Burayda studerade han arabisk grammatik, hanbali rättspraxis och hadith. Han har avlagt en doktorsexamen i islamisk rättsvetenskap vid Imam Muhammad bin Sa'ud University.