Exklusionsargument — hur många gudar kan det finnas?

Det kan omöjli­gen finnas fler än en ska­pare av den­na väl­bal­anser­ade värld. Hade det fun­nits flera ska­pare, var och en med en egen vil­ja, hade den inte var­it så enhetlig och bal­anser­ad som den nu är. Det­ta kallas för ett exk­lu­sion­sar­gu­ment, vilket filosofer i his­to­rien har diskuter­at i detalj. I The Com­men­tary on the Creed of at-Tahawi kan vi läsa:
 

Skulle det finnas två ska­pare och de vore oeni­ga, som om den ene skulle vil­ja fly­t­ta X medan den andre inte skulle vil­ja fly­t­ta det, eller om den ene skulle vil­ja gör Y till ett levande föremål medan den andre skulle vil­ja att det var livlöst, då kan det logiskt sett bara finnas tre möjligheter:

1. att bådas viljor utförs;
2. att endast den enes vil­ja utförs;
3. att ingen av deras viljor utförs.

Det förs­ta fal­l­et ter sig omöjligt då det är en mot­sägelse. Det tred­je fal­l­et är ock­så en omöj­lighet då det innebär att ett föremål varken rör sig eller är stil­la – och det är omöjligt. Det­ta skulle ock­så bety­da att ingen av dem kan utö­va sin egen vil­ja, vilket inte skulle vara möjligt för en gudom. Och slut­li­gen, om den enes vil­ja går igenom men inte den andres, då skulle denne förtjä­nas att kallas för Gud och den vars vil­ja inte går igenom skulle inte kun­na ans­es vara Gud. ^[1]Com­men­tary on the Creed av at-Tahawi, s. 4

Således är pre­mis­sen att det endast finns en unik Ska­pare och Upprät­thål­lare av det­ta uni­ver­sum både män­niskan med­född och slut­led­bar genom logik. Islams lärde är så över­ty­gade om det­ta uppen­bara fak­tum att den skriftlärde Muham­mad bin Sālih al-‘Uthaymīn (1925–2001) har sagt att alla män­niskor utom de mest arro­gan­ta och högfärdi­ga förstår och accepter­ar den­na aspekt av den monoteis­tiska läran – att det endast finns en Ska­pare ^[2]Sharh Usūl al-Imān, Muham­mad bin Sālih al-‘Uthaymīn, s. 19, Fair­fax, VA: Insti­tute of Islam­ic and Ara­bic Sci­ences in Amer­i­ca, 1410 A.H.. Det­ta beror på att den­na tro är så djupt rotad i män­niskans natur. Hon inser att skapelsen måste ha en Ska­pare och hon inser likaså att Ska­paren är en ^[3]Krist­na skil­jer mel­lan Gud Fadern – Ska­paren – och ”Sonen”. Med några ovan­li­ga undan­tags­fall säger de fles­ta att ”Sonen” inte ska­pade Uni­ver­sum. För­fattaren till den skrift har även … Fort­sätt läsa.

Den islamiska synen på Gud som den ende Ska­paren och Upprät­thål­laren av det­ta värld­salt kan sum­meras genom ett antal citat från Koranen:

Gud har allt i Sin makt. ^[4]Kora­nen 2:20

Hur skulle en son [ha fötts] åt Hon­om, him­lar­nas och jor­dens Ska­pare, när ingen led­sager­s­ka har fun­nits vid Hans sida — Han som har ska­p­at allt och har kun­skap om allt. Det­ta är Gud, er Herre. Det finns ingen annan gud än Han, allt­ings Ska­pare. Tillbe Hon­om som har allt under sitt besky­dd. Män­niskans öga ser Hon­om inte, men Han ser allt vad ett män­niskoö­ga kan se. Han är den Out­grundlige som genom­skå­dar allt och är under­rät­tad om allt. ^[5]Kora­nen 6:101–103

Har du inte sett hur några av dem som fick ta emot en del av uppen­barelsen, [när] de upp­manas att låta den gudom­li­ga Skriften döma mel­lan dem i deras tvis­ter, vän­der sig bort — ja, de är [sådana] som går emot [san­ning och rätt]. Allt och alla i him­lar­na och på jor­den fall­er ned i tillbed­jan inför Gud, av fri vil­ja eller nöd­da och tvungna, och [så gör] deras skug­gor mor­gon och afton. ^[6]Kora­nen 13:15

Käl­lor:
Jamāl al-Din M. Zarabo­zo, What is Islam. www.islamhouse.com
Muham­med Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­rishamn: Proprius.