Universums ursprung

Mishary Alafasi läs­er kapit­let al-Mulk (Her­raväldet) i Koranen.

Univer­sum utgjordes först av en enda enhet för att därefter expandera expo­nen­tiellt ^[1]Den­na obser­va­tion som först gjordes av Edwin Hub­ble visade att galax­er i det observer­bara uni­ver­sum snabbt var på väg bort från varan­dra, vilket innebar att uni­ver­sum expander­ar. Den brit­tiske … Fort­sätt läsa tills det nådde dess nuvarande form. Därefter utveck­lades alla for­mer av liv med vat­ten som huvud­sak­lig byg­g­sten. Dessa fak­ta framkom­mer i Koranen:
 

Inser de inte, de som vill förne­ka san­nin­gen, att him­lar­na och jor­den [en gång] utgjorde en enda, sam­man­hållen mas­sa och [att] Vi skilde dem åt? Och [vet de inte] att Vi har låtit allt liv upp­stå ur vat­ten? Har de då ingen tro? ^[2]Kora­nen 21:30

Vi har byg­gt värld­sall­tet och gett det en fast struk­tur, och förvis­so är det Vi som utvidgar det. ^[3]Kora­nen 51:47

En expansion av väldig skala

Idag använ­der mån­ga forskare ter­men “sin­gu­lar­itet” när de hän­vis­ar till uni­ver­sums ursprung­li­ga till­stånd. Vis­sa använ­der fort­farande ter­men “big bang” som myn­tades av prof. Fred Hoyle 1949 för att beskri­va hän­delsen som fick den­na sin­gu­lar­itet att explodera och expandera. Intres­sant nog använ­der Kora­nen ordet fataqa för att beskri­va de förs­ta momenten i den­na expan­sion. På ara­biska bety­der ordet fataqa unge­fär “att sep­a­r­era eller göra dif­fust” men inte på ett våld­samt sätt, genom en explo­sion, som uttryck­et big bang anty­der. Således beskriv­er ver­bet fataqa den­na hän­delse mer exakt och det var först nyli­gen som forskare ändrade upp­fat­tning för att numera dementera Hoyles ord­val. Där­för kon­stat­er­ar dr. Bill Bryson (1951-):

Även om alla använ­der begrep­pet big bang man­ar mån­ga böck­er oss till att inte se det som en explo­sion i tra­di­tionell bemärkelse. Det var snarare en stor och plöt­slig expan­sion av enorm skala. ^[4]Bryson, B. (2004) A Short His­to­ry of Near­ly Every­thing, s. 31.

Tiden för skapelsen

I Bibeln står det bok­stavli­gen att “sex dagar” krävdes för att ska­pa uni­ver­sum. Evo­lu­tion­is­ter hän­vis­ar ofta till det­ta påstående för att spä på i fient­ligheten mel­lan veten­skap och reli­gion. “Några menade”, säger Carl Zim­mer (1966-), “att dagar i Gen­e­sis är ett poet­iskt uttryck som inte speci­fikt avs­er 24 tim­mar” och i stäl­let kan tolkas som “sex sto­ra eon­er av tid under vil­ka Gud ska­pade den­na värld och livet” ^[5]Zim­mer, Carl (2001) Evo­lu­tion: The Tri­umph of an Idea from Dar­win to DNA, Arrow Books, s. 384.. Efter­som Bibeln inte fram­läg­ger några bevis för en sådan poet­isk tolkn­ing avvis­ar mån­ga evo­lu­tion­is­ter dem som fåfän­ga försök att räd­da Bibeln från uppen­bara inkon­sekvenser. Kora­nen ger däre­mot tiden oli­ka dimen­sion­er. Enligt en vers ^[6]Zim­mer, Carl (2001) Evo­lu­tion: The Tri­umph of an Idea from Dar­win to DNA, Arrow Books, s. 384. kan en dag avse tusen år och i en annan vers ^[7]Kora­nen 70:4 kan en dag vara 50 000 år. Så Kora­nen till­skriv­er bok­stavligt och inte poet­iskt tiden en mång­sidig karak­tär vilket ger tolkn­ing­sutrymme för att “sex dagar” kan avse sex på varan­dra föl­jande eon­er av tid.

Den kosmologiska principen

Astronomer talar om ett uni­ver­sum som är homogent och isotro­piskt. Dessa båda begrepp utgör vad som formellt kallas den kos­mol­o­giska principen. Uni­ver­sum sägs vara homogent och isotropt efter­som det expander­ar i jämn takt, vilket ger en enhetlig täthet och struk­tur. Det­ta är anled­nin­gen till att uni­ver­sum på avstånd fram­står som slätt, jäm­nt och lik­formigt oavsett obser­va­tion­splats ^[8]Seaborn, James B. (1998) Under­stand­ing the Uni­verse, Springer, s. 277.. För vem som än observer­ar ses det som utan klyftor och oegent­ligheter. Det finns inga fläckar på land­skapet. En vers i Kora­nen pekar på ett uni­ver­sum vars storskali­ga tyg är fritt från sprick­or, defek­ter och vars dimen­sion­er är fria från dis­pro­por­tion ^[9]Det är intres­sant att kän­na till att expan­sio­nens takt är den­sam­ma i alla rik­t­ningar, “sam­ma från region till region i kos­mos”, säger Paul Davies (Davies, P. (2001) A Nat­u­ral­is­tic Account of … Fort­sätt läsa:

 [Det är] Han som har ska­p­at sju him­lar som välver sig över varan­dra. Du kan inte upp­täc­ka någon brist eller oful­lkom­lighet i den Nåderikes skapelse; men lyft på nytt din blick mot [himlen] — ser du någon spric­ka Lyft blick­en ännu en gång och ännu en gång och den skall vän­da till­ba­ka till dig med oför­rät­tat ärende, utmat­tad [av att spana efter fel]. ^[10]Kora­nen: 67:3–4

Kon­sul­ter­ar vi två auk­tori­ta­ti­va ara­biska lexikon — Lisānul ‘Arab och al-Qamū­sul Muhīt — ser vi att tafāwut och futūr betyder:

1. Diskrepans, inkon­sekvens och disproportionalitet
2. Defekt, fel och oegentlighet

Steady-state och expanding state

En frå­ga värd att stäl­la i det­ta sam­man­hang är hur islam lös­er den uppen­bara kon­flik­ten mel­lan de båda mod­eller­na steady-state och expand­ing state som används för att beskri­va universum?

I ett expanderande uni­ver­sum sägs galax­er “röra sig bort från varan­dra och därmed spri­da mater­ian över rym­den” ^[11]Seaborn, James B. (1998) Under­stand­ing the Uni­verse: An Intro­duc­tion to Physics and Astro­physics, Springer, s. 278., förk­larar James B. Seaborn. “Å andra sidan kräver den per­fek­ta kos­mol­o­giska principen att tätheten av mate­ria i uni­ver­sum är kon­stant över tiden” ^[12]Ibid., allt­så ett steady-state uni­ver­sum. “För att göra steady-state kos­molo­gin kom­pat­i­bel med ett expanderande uni­ver­sum”, säger Seaborn, “har dess före­språkare infört begrep­pet kon­tin­uerlig skapelse. Efter­som uni­ver­sum expander­ar och galax­er­na rör sig län­gre bort från varan­dra införs ny mate­ria i uni­ver­sum i form av väte” ^[13]Ibid.. Den­na jämkn­ing bär kän­neteck­en av islamisk kos­molo­gi då islam både erkän­ner att uni­ver­sum expander­ar och att mate­ria kon­tin­uerligt ska­pas. Den vers i vilken expan­sio­nen bok­stavli­gen nämns lyder:

Vi har byg­gt värld­sall­tet och gett det en fast struk­tur, och förvis­so är det Vi som utvidgar det. ^[14]Kora­nen 51:47

Versen från vilken begrep­pet “kon­tin­uerligt ska­pande” kan utläsas är:

Din Herre är Den som har ska­p­at allt (al-Khal­lāq) och har kun­skap om allt. ^[15]Kora­nen 15:86

Ett av Guds namn är al-Khal­lāq som avs­er den Ende som kon­tin­uerligt ska­par ^[16]Al-Qah­tani, Saeed W. (2003) Sharh Asmaail­lahil Hus­na Fi-dhoui’l Kitabi wa Sun­na (En förk­lar­ing av Allahs namn i ljuset av Kora­nen och Sun­nah), Saudi­ara­bi­en, s. 168.. Den mit­ter­s­ta stavelsen i ordet al-Khal­lāq bet­onas för att under­stry­ka effek­ten av kon­ti­nu­itet. Kora­nen berät­tar för oss att det är Gud som låter uni­ver­sum expandera och att det är Han som låter mate­ria kon­tin­uerligt intro­duc­eras (för att bibehål­la beständigheten i mate­ri­ans densitet).

Partikelpar

Mater­ian som fyller alla vin­klar och vrår av uni­ver­sum består av par­tik­lar. I par­tikelfysik säger veten­skapsmän att det finns antipar­tik­lar för näs­tan alla typer av par­tik­lar. Fysik­ern prof. Steven Wein­berg (1933-) skriver:

Efter upp­täck­ten av positro­nen stod det till slut klart att det för samtli­ga par­tik­lar ock­så finns motsva­rade antipar­tik­lar med sam­ma mas­sa som den förs­ta par­tikeln, men med mot­satt elek­trisk laddning ^[17]Wein­berg, Steven (2003) The Dis­cov­ery of Sub­atom­ic Par­ti­cles, Cam­bridge, s. 148–149. När det gäller par­tikel-antipar­tikel par finns ock­så det spän­nande begrep­pet “paritet” som bel­y­ses av den … Fort­sätt läsa.

Prof. Bri­an Greene (1963-) förk­larar vidare:

Till exem­pel kallas elek­tro­nens antipar­tikel för positron — den har sam­ma mas­sa som elek­tro­nen men dess elek­triska laddning är +1 medan elek­tro­nens laddning är ‑1 ^[18]Greene, Bri­an (2000) The Ele­gant Uni­verse: Super­strings, Hid­den Dimen­sions, and the Quest for the Ulti­mate The­o­ry, Vin­tage Books, s. 8–9..

Den­na par­tikel-antipar­tikel dualitet nämns ock­så i Koranen:

Stor i Sin härlighet är Han, som har ska­p­at allt (azwāj) vad jor­den alstrar, män­nisko­r­na själ­va och det som de sak­nar kun­skap om, i mot­satspar. ^[19]Kora­nen: 51:49

Det är värt att näm­na att ordet zouj från vilket azwāj och zou­jain här­rör är ett ara­biskt ord som beskriv­er två vik­ti­ga bety­delser i frå­ga om sym­metrin “kvarkar” (par­tik­lar min­dre än atom­er) emel­lan. Enligt den ara­biska ord­bo­ken Lisān al-Arab som sam­manställts av den berömde språkvetaren Ibn Man­thūr (1232–1311) kan ordet zouj avse både ihop­kop­pling av två iden­tiska ting och ihop­kop­pling av två mot­sat­ta ting där de, i båda fall­en, är motsvarigheter till varan­dra ^[20]Lisānul-a’rab, Vol. 21, s. 1884. Det­sam­ma nämns av Arraghib Al-Asfa­hani ord­bo­ken Al-Mufra­dat Fi Gha­reeb Al-Quran.. Det­ta häp­nadsväckande fak­tum, som uppen­ba­rades för Moham­mad (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) århun­draden före något var känt om par­tikelfysik, kan ytterli­gare upp­skat­tas genom studi­er av vad mod­ern veten­skap har att säga om sym­metri mel­lan kvarkar.

Bri­an Greene belyser:

Alla data som sam­lats in bekräf­tar att det finns en sym­metri mel­lan kvarkar­na i den mening att sam­spelet mel­lan två lik­fär­gade kvarkar (röd med röd, grön med grön eller blå med blå) alla är iden­tiska, och på motsvarande sätt, sam­spelet mel­lan två olik­fär­gade kvarkar (rött med grön, grön med blå eller blå med röd) är ock­så iden­tiska ^[21]Greene, Bri­an (2000) The Ele­gant Uni­verse: Super­strings, Hid­den Dimen­sions, and the Quest for the Ulti­mate The­o­ry, Vin­tage Books, s. 125..

Käl­lor:
Dr. Ash-Shehri, Abdul­lah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius