Alla arbetsföra personer uppmanas att arbeta för att tjäna sitt levebröd. Den som är fysiskt och psykiskt tillräknelig får inte bli en börda för familjen eller staten genom sysslolöshet. Det arbete som alla är skyldiga att utföra måste vara bra eller nyttigt, men inget arbete är att betrakta som oviktigt.
Arbete betraktas inte bara som en rättighet utan också som en skyldighet. Islam låter varje individ själv välja vilken typ av arbete han vill utföra, men tillsammans med denna frihet kommer också en skyldighet i att beakta samhällets behov samt att se till att arbetet är tillåtet enligt islamisk lag.
Eftersom det inte finns några klasskillnader inom islam ses ingen form av arbete, tillåtet enligt den islamiska lagen, som nedsättande. Istället är detta enbart en diversifiering på grundval av personliga fallenheter och preferenser. Baserat på kontrakt och rättvisa gör islam det till en skyldighet för den anställde att utföra de uppgifter som han har fått i uppdrag efter bästa förmåga, men eftersom individer är utrustade med olika förmågor och talanger kommer deras produktivitet att skilja sig åt. Rättvisa kräver dock att ersättningen för det utförda arbetet skall stå i proportion till individens produktivitet.