Skip to main content

Frå­ga: Var­för dyrkar vi Allāh?

Svar: I vis­sa ahādīth rap­porteras att när räken­skapens stund inträf­far i Näs­ta Liv, då kom­mer Allāh att föra fram tjänaren och frå­ga: ”Var­för dyrkade du Mig?” Tjänaren kom­mer att svara: ”Jag hörde talas om skapelsen av Par­adis­et och den bestående njut­ning som det innehåller, så jag höll mig vak­en under nat­ten [i bön] och käm­pade under dagar­na [med att hand­la rät­tfärdigt]. Jag törstade efter att tillå­tas Par­adis­et och jag läng­tade efter det – för att jag skulle få nju­ta av lyck­sa­ligheten och den sto­ra belönin­gen.” Allāh kom­mer att säga till hon­om: ”Det­ta är Par­adis­et, så träd in i det och du kom­mer att få vad du har önskat.”

Sedan kom­mer Han att föra fram en annan tjänare och frå­ga: ”Var­för dyrkade du Mig?” Tjänaren kom­mer att svara: ”Jag hörde talas om skapelsen av Elden; dess straff, plå­ga, ond­s­ka, bojor och den smär­ta som den innehåller – så jag höll mig vak­en och bad under nat­ten och käm­pade under dagen [med att hand­la rät­tfärdigt] av räd­sla för Elden, dess skräck, smär­ta och bestraffn­ing.” Allāh den Upphöjde kom­mer att säga: ”Du är säk­er från Elden. Träd in i Par­adis­et där du kom­mer att finna det du önskade.”

Sedan kom­mer Allāh att föra fram en tred­je man och frå­ga hon­om: ”Var­för dyrkade du mig?” Han kom­mer att svara: ”Jag kände till dina egen­skaper, Din Majestät, Din storsla­gen­het, Din nåd och Dina väl­signelser. Där­för dyrkade jag dig av åtrå endast för Dig och för Din kär­lek, då det är Du som har rät­ten att bli dyrkad och glo­ri­fier­ad på grund av Dina väl­han­dlin­gar, Dina väl­signelser över skapelsen och för att Du är per­fekt i alla Dina egen­skaper och Din allsmäk­ti­ga majestät.” Allāh den Upphöjde kom­mer att säga till hon­om: ”Här är jag, så se på mig! Jag har tillåtit Min belön­ing för dig och gett dig allt som du önskade.”

För att sam­man­fat­ta så hade alla rätt men den som dyrkar Allāh för att han kän­ner till att det är Hans rätt att dyrkas, att Han förtjä­nar att fruk­tas, att Han äger all för­lå­telse, att Han är den som har ska­p­at den som dyrkar, att Han är den som sän­der Sina väl­han­dlin­gar över hon­om samt att all nåd, frikostighet, lovprisan och god­het till­hör Hon­om – för denne finns det en större belöning.

Och Allāh vet bäst.

Käl­la:
Muham­mad bin ‘Abdul-‘Aziz al-Mus­nad (1422), Fatawa Islamiyah. Volym 1. Libanon: Mak­ta­ba Dar us-Salam. 205 s. ISBN saknas