Skip to main content

Under det andra värld­skriget brukade man säga att “det finns inte några ateis­ter i en skyt­te­grav.” [1]New York Times. 13 april 1944. Cum­mings: Predikan på Bataan, Fil­ip­pin­er­na.

Ateis­ter må häv­da att de inte erkän­ner Guds exis­tens, men vis­sa krist­na och samtli­ga mus­limer menar likväl att även den mest hård­nack­ade ateis­ten innerst tror på Gud. Den med­föd­da, men för­sum­made, med­veten­heten om Gud kom­mer till ytan i en ateists med­ve­tande endast vid sto­ra kris­er i livet.

Tvek­löst finns det tid­punk­ter — kanske under en lång­varig sjuk­dom eller ögonblick­et före en biloly­c­ka — när alla män­niskor inser hur sva­ga de är och att de inte själ­va styr ödet. Vem ber man om hjälp i en sådan sit­u­a­tion om inte Uni­ver­sums Ska­pare? I des­per­a­ta stun­der som dessa bor­de alla och envar, från den lärde inom reli­gio­nen till den utta­lade ateis­ten, påmin­nas om hur beroende vi är av något myck­et större än oss själva.

I sådana nöd­si­t­u­a­tion­er, när män­skli­ga ansträngningar miss­ly­ck­ats och den materiel­la exis­tensen inte kan kom­ma till und­sät­tning, vem ber vi då instink­tivt om hjälp? Vid sådana prövningar ber män­niskan Gud om hjälp och lovar att lita till Hon­om livet ut. Men hur mån­ga av dessa löften hålls i efterhand?

Utan tvekan kom­mer den svåraste dagen att vara Domeda­gen, och det kom­mer att vara en stor oly­c­ka att endast då, för förs­ta gån­gen, erkän­na Guds exis­tens. Den engel­s­ka poet­en Eliz­a­beth Bar­rett Brown­ing (1806–1861) talar med ett visst mått av ironi om män­nisko­rs kla­gan i The Cry of the Human:

Och läp­par säger ‘Gud är ömkansvärd,’
Vil­ka aldrig säger, ‘Gud vare lovad.’

En fun­der­sam ateist full av skep­sis, men rädd för möj­ligheten att Gud och domens dag exis­ter­ar, kanske kan övervä­ga “skep­tik­erns bön”:

‘O Gud — om det finns en Gud,
Räd­da min själ — om jag har en själ.’ [2]Renan, Joseph E. Bön en skep­tik­er.

Hur kan något gå fel med en bön likt den­na? Fort­sät­ter ateis­ten att inte tro, kom­mer allt att vara som förr, men skulle han bör­ja tro, har Thomas Jef­fer­son (1743–1826) haft föl­jande att säga:

Om du anar att det finns en Gud, ett med­ve­tande vars öga du ager­ar under, och att Han upp­skat­tar dig, kom­mer det att bli ett stort extra inci­ta­ment; för finns det ett liv efter det­ta, kom­mer hop­pet om en lyck­lig exis­tens att öka aptiten för att förtjä­na det… [3]Parke, David B. s. 67.

Det kan sägas att om någon inte kan upp­fat­ta bevisen för Guds exis­tens i Hans mag­nifi­ka skapelse, bör han se efter en andra gång. Som Fran­cis Bacon (1561–1626) har noterat:

Jag tror hellre på alla fabler i leg­en­der­na, på Tal­mud och Alco­ran (dvs. Kora­nen), än att det inte finns något bakom det­ta Uni­ver­sum. [4]Bacon, Fran­cis. Ateism. S. 16.

Han har vidare sagt:

Gud har aldrig åstad­kom­mit mirakel för att över­ty­ga om ateism, där­för att även de enklaste sak­er som Han gör över­ty­gar. [5]Bacon, Fran­cis. Ateism. S. 16.

Även de minsta formerna av existens övertygar

Värt att begrun­da är ock­så det fak­tum att även de lägs­ta delar­na av Guds skapelse, som kanske är enkla verk i Hans mening, är under­verk i vår. Se till exem­pel till ett så litet djur som spin­deln. Är det någon som verk­li­gen tror att en sådan oer­hört inveck­lad varelse utveck­lats från en “ursop­pa”? Bara ett av dessa små mirakel kan pro­duc­era upp till sju sorters silke var­av en del är tun­na som ljusets våglängd men starkare än stål. Silket är av oli­ka for­mer, från elastiska och klib­bi­ga trå­dar som används för snär­jningar till de som inte fäster sig och som är till för att byg­ga nät. Spin­deln kan, när helst den vill, inte bara tillver­ka sitt per­son­li­ga val av dessa sju sorters silke, utan ock­så reab­sorbera, fördela och åter­vin­na dess bestånds­de­lar. Och det­ta är bara en liten del av spin­delns alla mirakel.

Likväl upphö­jer män­niskan sig till höj­den av arro­gans när en stunds efter­tanke egentli­gen bor­de inklin­era hjär­tat mot ödmjukhet.

Ser vi en byg­gnad förstår vi att det finns en arkitekt och ser vi en skulp­tur inser vi att det finns en kon­st­när. Men ser vi till alla fan­tastiska aspek­ter av den­na skapelse — från den kom­plexa bal­ansen i atom­ens kär­na till den yttre rym­dens enor­ma vid­der — över­ty­gar det­ta oss om… ingent­ing? Omgiv­en av en värld av synkron kom­plex­itet, kan vi inte ens mon­tera en myg­gas vinge. Men likväl exis­ter­ar uni­ver­sum i ett till­stånd av per­fekt ord­ning som en pro­dukt av slump­mäs­sig kaos som till sist har inrät­tats i bal­anser­ad perfektion.

Ateistisk vetenskap

Redan under ateis­mens gryn­ing gjordes försök till en sam­mankop­pling med naturveten­skap. Före den­na allians hade den ateis­tiska läran enbart setts som en filosofi.

Ateis­tiska för­fattare använde nu naturveten­skap som ett verk­tyg för att ge deras påståen­den sub­stans. De häv­dade att veten­skap bevis­ar sak­er och ting, att den etabler­ar dess teori­er med full­ständig vis­shet, och att vad veten­skapen inte kan bevisa skall avvisas.

Charles Dar­wins Om arter­nas uppkomst.

Tvek­löst är det så att naturveten­skapen har till syfte att ge de bäs­ta tänkbara förk­laringar­na av den­na världs beskaf­fen­het, vilket den ock­så var­it framgångsrik med. Det finns dock begrän­sningar. Forskare föres­lår ständigt nya läror som just för tillfäl­let ser ut till att pas­sa in i ett rim­ligt par­a­digm men de kan inte alltid bevisas utan måste accepteras grun­dat på en slags “tro”. Charles Dar­win påpekade i Ori­gin of Species (1859) att hans teori inte var bevisad och att invänd­ningar kunde väckas mot den. [6]Under 1800-talet ska­pade Charles Dar­wins evo­lu­tion­ste­ori en djup troskirs. Den teori som Dar­win fram­läg­ger i Ori­gin of Species var västvärldens mest bety­dande knuff mot ateism. Charles Dar­win … Fort­sätt läsa Icke desto min­dre trodde han att teorin var sann.

Veten­skapens his­to­ria vis­ar på en stadig ström av teori­er som trotts vara kor­rek­ta då de pre­sen­ter­ats men som sedan ersatts av andra teori­er som verkat än troli­gare. Naturvetare får finna sig i att vara tvungna till att “tro” på teori­er som någon gång kom­mer att visa sig vara felak­ti­ga, men utan att vara säkra på vilken av de teori­er som de nu “tror” på som kom­mer att vara inkorrekt.

Naturveten­skapen kan inte bevisa att Gud inte exis­ter­ar. Evo­lu­tions-biolo­gen prof. Stephen J. Gould [7]Gould växte upp i New York och tog sin grun­dex­a­m­en vid Anti­och Col­lege för att sedan dok­tor­era i pale­on­tolo­gi vid Colum­bia Uni­ver­si­ty. Stephen Gould blev berömd inte enbart genom sin forskn­ing, … Fort­sätt läsa (1941–2002) har sagt:

För vilken gång i ord­nin­gen vet jag inte, säger jag inför mina kol­le­gor: ‘Veten­skap kan inte bedö­ma om det är Gud som överst styr naturen. Vi varken bekräf­tar eller förnekar det. Det är inte något vi veten­skapsmän kan utta­la oss om.’

Kora­nen säger:

De föl­jer enbart lösa anta­gan­den och vad som fall­er dem in. Men ändå har vägled­nin­gen från deras Herre nått dem. [8]Kora­nen 53:23

Och de säger: “Det finns inget liv utom livet på jor­den. Några [av oss] dör och några lever [vidare] och enbart tiden förin­tar oss.” Men om det­ta har de ingen kun­skap – de rör sig bara med lösa anta­gan­den. [9]Kora­nen 45:24

Ateism under grekernas tid

Start­punk­ten var när Home­ros [10]Home­ros var en leg­en­darisk grekisk poet som brukar kred­it­eras för att ha skriv­it Illi­aden och Odd­ysén. Han antas ha levt någon gång 700 f.Kr. för­fat­tade Ili­aden och Odyssén 700 år före Kris­tus. Dessa båda epos har berät­tats på ett så fängs­lande sätt att de bliv­it en del av den väster­länd­s­ka läro­tra­di­tio­nen. Ili­aden och Odyssén som i detalj skil­drar det tro­jan­s­ka kriget och hän­delser­na därefter gjorde narr av och under­min­er­ade Olym­pos gudar då Home­ros såg dem som kor­rumper­ade, fåfän­ga och ego­is­tiska. Gudar­na var odödli­ga män­niskor som visade sam­ma känslor som deras män­skli­ga motsvarigheter. Home­ros berät­tade om deras gärningar på ett humoris­tiskt sätt med en anty­dan av att de inte skulle tas på all­var [11]Den grekiske samhäll­skri­tik­ern Xeno­phanes fördömde Home­ros berät­telse. Han sade: ”Home­ros och Hes­io­dos har till­skriv­it gudar­na allt möjligt som före­brås och klan­dras bland män­niskor: … Fort­sätt läsa.

Århun­draden senare menade Titus Lucretius [12]Titus Lucretius Carus (99 f.Kr.–55 e.Kr.) var en romer­sk poet och filosof. (99 f.Kr.–55 e.Kr.) med exem­pel från Ili­aden som grund att reli­gion enbart man­ar till kon­flikt medan ateism till­intet­gör kon­flik­ter och istäl­let låter män­niskan fokusera på de naturkrafter och skeen­den som finns omkring henne. Den ateis­tiska tankeläran har dock aldrig fått något infly­tande för­rän under mod­ern tid.

Separationen mellan kyrka och stat

Grund­valen för den mod­er­na ateis­men är huvud­sak­li­gen en växande kri­tik mot kris­ten­domen och inte lock­elsen av en gudlös värld.

Iro­niskt nog var det en stark religiös rörelse som sådde ateis­mens frö och gjorde det möjligt för den att slå rot när den protes­tantiska refor­ma­tio­nen under det fem­tonde århun­dradet förän­drade hela den väster­länd­s­ka kul­turen. Ett utmärkande drag för refor­ma­tion­srörelsen var sep­a­ra­tio­nen mel­lan kyr­ka och stat. Tidi­gare hade de romer­s­ka kato­lik­er­na sett det heli­ga som sam­man­vävt med det värld­sli­ga då det vardagli­ga livet genom­syrades av reli­gion; han­del [13]I frå­ga om han­del förk­la­rade infly­telseri­ka refor­ma­tor­er inom protes­tantis­men rän­ta som tillåtet, medan romer­sk-katoli­cism tidi­gare för­b­jöd. St. Thomas Aquinas, en ledande teolog inom den … Fort­sätt läsa, högtids­da­gar, de sociala struk­tur­erna och jord­bruket sågs ur ett religiöst per­spek­tiv. Protes­tantis­men seku­laris­er­ade dock den romer­s­ka katoli­cis­men och det allt vidare gapet mel­lan det sakrala och det sekulära påverkade det europeiska sin­net negativt.

Den protes­tantiska refor­ma­tio­nens sep­a­ra­tion mel­lan kyr­ka och stat ans­es ha lett till fram­steg inom naturveten­skap då skilsmäs­san gjorde det möjligt för veten­skapsmän att utfors­ka världen utan reli­gio­nen som hin­der. Den­na värld kom allt mer till att ses som en maskin eller ett instru­ment av gudom­ligt ursprung, men allt län­gre bort från Gud. Den berömde hol­ländske juris­ten Hugo Grotius (1583–1645) noter­ade att refor­ma­tio­nen led­de till en värld i vilken ”etsi Deus non dare­tur” (som om Gud inte exis­ter­ade). Det­ta syn­sätt led­de mån­ga från en prag­ma­tisk ateism, vi kom­mer att leva som om det inte finns någon Gud, till en ontol­o­gisk ateism, det finns ingen Gud.

En annan sida av refor­ma­tio­nen var för­budet mot hel­go­ndyrkan, religiösa avbilder och kom­plicer­ade romer­sk-katol­s­ka rit­ualer vilket led­de till att kris­ten­domens mys­tiska och deko­ra­ti­va natur grad­vis försvann från vardagslivet i Europa.

Det finns en lingvis­tisk kop­pling mel­lan de tre orden myt, mys­ti­cism och mys­terie då alla tre härstam­mar från grekiskans musteion, att slu­ta ögo­nen [14]The God of the Mys­tics i The His­to­ry of God, Arm­strong, kap. 7. Från­varon av mys­tik ”öpp­nade ögo­nen” för européer­na som kom att se det för­nuftsstridi­ga i kris­ten­domen [15]Den his­torisk från­varon av ”hokus-pokus” i islam och hur vida reli­gio­nen har spritt sig är ett tes­ta­mente för dess gudom­li­ga ursprung. En verk­lig reli­gion med sub­stans har inget behov av … Fort­sätt läsa.

Trots dessa kon­tro­vers­er ifrå­gasattes inte tron på Gud offentligt i Europa. Men vid arton­hun­dratalets bör­jan sågs kyrkans makt och infly­tande i allt större grad som anstötlig och i behov av förän­dring. Under den­na tur­bu­len­ta tid under­grävdes kyrkans auk­toritet när krist­na mot­sägelser belystes i lit­ter­a­turen. Tidi­gare vetanden ifrå­gasattes öppet och en skep­tisk [16]Ordet skep­tik­er härstam­mar från grekiskans skep­tikos. Skep­tikoi var medlem­mar av en gam­mal grekisk sko­la som tvivlade på möj­ligheten till verk­lig kun­skap. Den grekiske filosofen Pyrrho som levde … Fort­sätt läsa mate­ri­al­is­tisk världssyn bör­jade ge sig tillkänna.

Ateister är också troende

En ateist sägs vara någon som förnekar exis­tensen av en ska­pare. Det­ta är en rim­lig def­i­n­i­tion under förut­sät­tning att vi avs­er den ska­pare som reli­gio­nen talar om. I annat fall tror även ateis­ter på ska­pare, trots att de inte erkän­ner dem på sam­ma sätt som de troende. Det­ta beror på att ateis­ter i deras strä­van efter att finna alter­na­tiv till Gud, för att förk­lara förekom­sten av världen vi lever i, uppfinner egna teori­er som de till­skriv­er gudom­li­ga attribut.

Ateis­ter med en mate­ri­al­is­tisk tro, likt kom­mu­nis­ter, ser “den evi­ga mater­ian” som en gudom. Den­na “materiegu­dom” är dock inte den mate­ria som vi kän­ner från vår vardag utan den är något som är evigt. Därav har det sagts, masker­at som ett veten­skapligt fak­tum, att “mater­ian varken ska­pas eller förstörs”. Men när man ber dem berät­ta mer om den­na evi­ga mate­ria är det tydligt att de inte rik­tigt vet vad de talar om. För inte är det den mate­ria som vi kan peka på, likt him­lakrop­par­na och jor­den, som avs­es, utan det är en urma­te­ria som alltid skall ha exis­ter­at. När big­bang-teorin pre­sen­ter­ades till­intet­gjordes dock alla förhopp­ningar om att finna den­na mate­ria och forskare tror nu att vårt uni­ver­sum, och även tiden, har haft en bör­jan. I dag talar veten­skapen om en tid­punkt då världen ska­pades ur tom­ma intet.

En annan imag­inär gudom är Naturen i form av den exis­tens som omger oss. Men när vi säger att “naturen gör si eller så”, som ateis­ter gär­na gör, måste vi frå­ga oss själ­va vad vi egentli­gen menar – för vad är Naturen? Om det är naturen i form av berg, land och hav samt ”vädrets mak­ter” som vi kän­ner måste vi frå­ga oss hur den har kun­nat ska­pa sig själv och om den är något annat, då måste vi se bevis för dess existens.

Det­sam­ma gäller Evo­lu­tio­nen som veten­skapligt sett är “den grad­visa process genom vilken den nuvarande mång­fald av växt- och djurliv upp­stod från de förs­ta och mest primära organ­is­mer­na…” [17]Con­cise Sci­ence Dic­tio­nary Men ateis­ter­nas Evo­lu­tion är inte den­na process, utan den är agen­ten som led­er processen. Endast på det­ta oveten­skapli­ga och imag­inära sätt kan evo­lu­tio­nen ta över Guds plats. En troende som accepter­ar evo­lu­tion­ste­orin kan lätt före­na den med en tro på Gud, genom att säga att evo­lu­tion­sprocessen är Ska­parens verk.

Där­för är ateis­ter i själ­va ver­ket ”troende” poly­teis­ter. En poly­teist är enligt islam den som tror på en gud eller gudar vid sidan av, eller med utes­lu­tande av, den ende sanne Guden, eller som dyrkar sådana gudar, även om han ock­så dyrkar den sanne Guden. Kon­sekvenser­na av det­ta är att även ateis­ter tror på en högre makt när de till­skriv­er intel­li­gens, ska­parkraft och kon­troll över det­ta uni­ver­sum till slumpen, naturen eller evolutionen.

Pandoras ask

Ordet som använ­des för att beskri­va “asken” i den ursprung­li­ga grekiska tex­ten var pithos som är en antik urna.

Enligt grekisk mytolo­gi visade Prometheus inte någon vörd­nad inför gudar­na och han för­löjli­gade Zeus. Det var han som stal elden från dem så att män­sk­ligheten skulle kun­na dra nyt­ta av dess värme.

Män­niskan hade hin­drats elden och stod inte i makt till att kun­na påver­ka sitt eget till­stånd. Utan elden kunde hon inte tillver­ka de verk­tyg som skulle kun­na ge henne makt till att styra världen. Genom att stjäla elden från gudar­na hade Prometheus gjort det möjligt för henne att bli ”upplyst” och hon fick då chansen att for­ma sitt eget öde efter egna vil­lkor. Ateis­men såg Prometheus som en befri­are som hade visat på män­niskans behov av och möj­lighet till att göra sig fri från gudar­nas grepp och därigenom styra över det egna ödet.

Det finns dock en fort­sät­tning på den­na grekiska myt som ”de upplysta” har för­bisetts. Gudar­na häm­nades när Prometheus stal elden. Zeus sände Pan­do­ra till Prometheus broder, Epime­thius, bäran­des på en ask som hon instruer­ats till inte öpp­na. Pan­do­ra kunde dock inte mot­stå fres­telsen och öpp­nade asken varvid all­sköns oly­ck­or och sjuk­do­mar flög ut över världen. Innebör­den av den­na myt kan tänkas vara att män­niskans försök till att upp­nå abso­lut makt led­er till oförutsed­da och katas­tro­fala följder.

Ateis­men har pre­sen­ter­ats som en befri­are med syfte att göra män­niskan fri från de regler som reli­gio­nen har ålagt henne. Utes­lu­tandet av Gud har dock lett till ny bru­tal­itet och poli­tiskt våld. Öpp­nan­det av Pan­do­ras ask led­de till upp­kom­sten av både nazism och kommunism.

En av de mån­ga invänd­ningar som rik­tats mot reli­gio­nen är att den utgör en orsak till våld och förtryck. His­to­rien vis­ar dock att ateism gjort sig skyldig till långt fler överträdelser. Enbart kom­mu­nis­ter upp­skat­tas ha bragt 85–100 miljon­er män­niskor som livet.

Human­ism ans­es vara ett fredligt alter­na­tiv till reli­gion, likväl är det män­niskan själv som är ans­varig för så myck­et av det onda vi ser i den­na värld [18]Under det senaste århun­dradet har Guds exis­tens diskuter­ats och hur den är fören­lig med lidande och ond­s­ka i den­na värld. Filosofen William Alston (1921–2009) har sagt att filosofer nått … Fort­sätt läsa.

Käl­lor:
Salafi Man­haj, The Straight Path. Salafi-Manhaj.com 2006
Dr. Lau­rence B. Brown, The Con­cept of Agnos­ti­cism. www.islamreligion.com
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius
Brian0918 2007: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Ephesians_2,12_-_Greek_atheos.jpg

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 New York Times. 13 april 1944. Cum­mings: Predikan på Bataan, Filippinerna.
2 Renan, Joseph E. Bön en skeptiker.
3 Parke, David B. s. 67.
4 Bacon, Fran­cis. Ateism. S. 16.
5 Bacon, Fran­cis. Ateism. S. 16.
6 Under 1800-talet ska­pade Charles Dar­wins evo­lu­tion­ste­ori en djup troskirs. Den teori som Dar­win fram­läg­ger i Ori­gin of Species var västvärldens mest bety­dande knuff mot ateism.
Charles Dar­win pre­sen­teras ofta som ateist men bör egentli­gen ses som agnos­tik­er. Läs­er man vad Dar­win har skriv­it finner man att hans tviv­el om kris­ten­domens upp­fat­tningar om Guds inte har myck­et att göra med hans evo­lu­tion­ste­ori. Istäl­let var det hans invärtes avs­mak för de icke-troen­des evi­ga straff. Den tragiska bort­gån­gen av hans dot­ter förstörde ock­så hans tro på gudom­lig försyn. Den­na teori har ännu inte kun­nat bevisas. Att en ny art kan tillkom­ma genom att muteringar ack­u­muleras har aldrig kun­nat bevisas, varken i naturen eller i laboratorie.
7 Gould växte upp i New York och tog sin grun­dex­a­m­en vid Anti­och Col­lege för att sedan dok­tor­era i pale­on­tolo­gi vid Colum­bia Uni­ver­si­ty. Stephen Gould blev berömd inte enbart genom sin forskn­ing, utan även genom sina essäer i den amerikan­s­ka tid­nin­gen Nat­ur­al His­to­ry för en kun­skap­störstig allmänhet .
8 Kora­nen 53:23
9 Kora­nen 45:24
10 Home­ros var en leg­en­darisk grekisk poet som brukar kred­it­eras för att ha skriv­it Illi­aden och Odd­ysén. Han antas ha levt någon gång 700 f.Kr.
11 Den grekiske samhäll­skri­tik­ern Xeno­phanes fördömde Home­ros berät­telse. Han sade: ”Home­ros och Hes­io­dos har till­skriv­it gudar­na allt möjligt som före­brås och klan­dras bland män­niskor: stöld, äkten­skaps­brott och bedrägeri…”
12 Titus Lucretius Carus (99 f.Kr.–55 e.Kr.) var en romer­sk poet och filosof.
13 I frå­ga om han­del förk­la­rade infly­telseri­ka refor­ma­tor­er inom protes­tantis­men rän­ta som tillåtet, medan romer­sk-katoli­cism tidi­gare för­b­jöd. St. Thomas Aquinas, en ledande teolog inom den katol­s­ka kyrkan, menade att rän­ta är fel då den lik­nar en form av dubbel betal­ning; att ta betalt både för sak­en och använ­dan­det av sak­en. Det är ock­så försäljn­ing av tid då rän­te­gi­varen tar betalt för tiden som pen­gar­na är i lån­ta­garens hand. Tid är dock inte en vara som kan säl­jas. Dantes dikt plac­er­ade rän­te­gi­vare i den inre av sju ringar i Hel­vetet. Max Wed­er och Richard Tawney upp­gav att protes­tantis­mens tillå­telse för rän­ta var ett avstamp mot kapitalism.
14 The God of the Mys­tics i The His­to­ry of God, Arm­strong, kap. 7
15 Den his­torisk från­varon av ”hokus-pokus” i islam och hur vida reli­gio­nen har spritt sig är ett tes­ta­mente för dess gudom­li­ga ursprung. En verk­lig reli­gion med sub­stans har inget behov av bild­språk och ela­bor­erade ritualer.
16 Ordet skep­tik­er härstam­mar från grekiskans skep­tikos. Skep­tikoi var medlem­mar av en gam­mal grekisk sko­la som tvivlade på möj­ligheten till verk­lig kun­skap. Den grekiske filosofen Pyrrho som levde omkring 365–360 f.Kr. till omkring 275–270 f.Kr. grun­dade den­na sko­la. Pyrrho reste med Alexan­der den store på upp­täck­t­sre­sor österut och stud­er­ade i Indi­en med gym­nosophis­ter­na och med magier­na i Per­sien. Pyrrho lärde att det inte går att veta något där­för att det som påstås kan mot­sä­gas och mot­sägelsen kan ver­ka lika trovärdig.
17 Con­cise Sci­ence Dictionary
18 Under det senaste århun­dradet har Guds exis­tens diskuter­ats och hur den är fören­lig med lidande och ond­s­ka i den­na värld. Filosofen William Alston (1921–2009) har sagt att filosofer nått kon­sen­sus i frå­ga om att de argu­ment som försök­er visa att ond­s­ka logiskt sett är inkom­pat­i­bel med Guds exis­tens är ogiltiga.

Ateis­ter förut­sät­ter att Gud inte har moraliskt till­räck­li­ga anled­ningar för att tillå­ta ond­s­ka. Män­niskan har dock en begrän­sad för­må­ga till att göra ett sådant över­modigt anta­gande, då vi är begrän­sade i tid, rymd och fram­syn­thet. Ond­s­ka, som ser meningslös ut, kan istäl­let vara en del av en större plan och inte alls ont. Ett exem­pel på det­ta är kaos­te­orin. Veten­skapsmän har upp­täckt att vis­sa makroskopiska sys­tem är myck­et insta­bi­la på grund av de all­ra min­s­ta störningar. En fjärils flaxande i Sydafri­ka kan sät­ta i rörelse krafter som till sist resul­ter­ar i en orkan över Atlanten. På grund av män­niskans begrän­sade för­må­ga till att förstå vad som kom­mer att hän­da kan vår obser­va­tion av en viss fjäril aldrig förutse att vad den gör kom­mer att leda till en full­skalig orkan.

Dr. Laurence B. Brown

Dr. Laurence B. Brown

Dr. Laurence B. Brown har tagit examen vid Cornell University College of Arts and Sciences, Brown University Medical School och George Washington University Hospital residency-program. Han är en pensionerad flygvapenofficer, medicinsk chef och ögonläkare för ett ögoncentrum i Mellanöstern och författare till flera böcker om jämförande religion.