Sändebuden och skrifterna

Hade det inte fun­nits några väsentli­ga skill­nad­er nation­er emel­lan hade Samuel Hunt­ing­ton (1927-) ^[1]Samuel Phillips Hunt­ing­ton, född 18 april 1927 i New York, New York, död 24 decem­ber 2008 på Martha’s Vine­yard, Mass­a­chu­setts, var en amerikan­sk statsvetare, under mån­ga år innehavare av Albert … Fort­sätt läsa kanske inte skriv­it The Clash of Civ­i­liza­tions. Hade män­sk­ligheten haft en gemen­sam tro och värde­grund hade vi besparat oss dilem­mat med mån­ga “ismer” som kap­i­tal­ism, kom­mu­nism, social­ism, marx­ism, lenin­ism, seku­lar­ism, exis­ten­tial­ism, kon­fu­cian­ism, prag­ma­tism, ide­al­ism, real­ism, lib­er­al­ism… lis­tan kan göras oändlig. Även på indi­vid­nivå finns sto­ra skill­nad­er. Var och en har sin egen världs­bild, ett unikt sys­tem av värderingar och över­tygelser, till den grad att någon från Fjär­ran Östern grovt kan mis­supp­fat­ta någon från Väst.

 

I kapit­let al-Anbiya i Kora­nen berät­tar Gud om pro­feter­na. Se Kora­nens Bud­skap för tolkn­ing till sven­s­ka. (Maher Al-Muaiq­ly, 2007)

Geografiska, etniska, språk­li­ga och kul­turel­la bak­grun­der led­er ibland till mot­stridi­ga behov och därmed upp­kom­sten av oli­ka tra­di­tion­er, ide­olo­gi­er och poli­tiska sys­tem som gör anspråk på att lösa män­niskans prob­lem. Det finns ett prob­lem i att helt för­li­ta sig till det män­skli­ga för­nuftet och en fara i att se män­niskan som en självständig agent. Oavsett hur objek­tiv vår tolkn­ing av verk­ligheten är och oavsett hur effek­ti­va de sys­tem som vi upprät­tar kan tyckas vara, kan vi inte lösa alla prob­lem och så länge det finns vitt skil­da intressen kom­mer mån­ga frå­gor att för­bli obesva­rade och kon­flik­ter kom­mer bestå fram till tidens ände ^[2]Bernard Gert förk­larar i Moral­i­ty: Its Nature and Jus­ti­fi­ca­tion: Alla för­nufti­ga män­niskor är inte alltid överens om vil­ka kon­sekvenser som är att före­dra. Även om de enas om vad som är … Fort­sätt läsa.

Människan anser sig veta

Ett sub­til argu­ment som här kan läg­gas fram är att män­niskan inte kan mot­stå att ha upp­fat­tningar om livets mening och uni­ver­sums funk­tion­er. Hon har åsik­ter om livet, uni­ver­sums bety­delse, moral och så vidare. I mån­ga fall, om inte i alla, är sådana bedömningar omis­skännligt uni­versel­la och självsäkra, som om vi vore i kon­troll till att tol­ka allt som hän­der omkring oss. Det sätt som vi yttrar sådana bedömningar på bär en aura av fåfän­ga som om vi hade rätt att bestäm­ma sak­ers för­lopp och tvin­ga på andra män­niskor vår världsbild.

I den­na bemärkelse fall­er även vis­sa ateis­ter, som inte vill ge moral någon tran­scen­dent bety­delse, i fäl­lan att påtvin­ga män­niskor hur de skall leva och vad de skall tro på. De förnekar Gud, de avvis­ar uppen­barad reli­gion och kom­mer med en egen tolkn­ing av vad det innebär att vara religiös. Själ­va han­dlin­gen att utfär­da (kvasi) uni­versel­la domar om livet, män­niskan och moral kom­mer alltid miss­brukas. Det är en rät­tighet som bör till­höra Gud, den verk­lige och rättmätige Innehavaren. Vi är alla i behov av vägled­ning och det är enbart Gud, Ska­paren av alla ting, som till ful­lo vet vad som är bäst för män­niskan och vad hennes till­varo innebär.

Men det kan hän­da att något är er förhatligt och [ändå] är det­ta ett gott för er; och det kan hän­da att ni älskar något och [ändå] är det­ta ett ont för er — Gud vet, men ni vet inte. ^[3]Kora­nen 4:124

Soci­olo­gen prof. Antho­ny Gid­dens (1938-) ^[4]Antho­ny Gid­dens, född 18 jan­u­ari 1938 i Edmon­ton, Lon­don, är en fram­stående brit­tisk soci­olog och poli­tisk teo­retik­er, mest känd för sin struk­turering­ste­ori och holis­tiska världssyn. Han … Fort­sätt läsa har visat att indi­viders ageran­den i ett givet samhälle ständigt led­er till oön­skade kon­sekvenser ^[5]Gid­dens, A. (1984) The Con­sti­tu­tion of Soci­ety: Out­line of the The­o­ry of Struc­tura­tion, Cam­bridge, Black­well, s. 27. som i vis­sa fall kan orsa­ka nedgång, sön­der­fall eller utrot­ning av hela samhällen.

Gid­dens uttryck­er sig på föl­jande sätt:

Män­sk­lighetens his­to­ria ska­pas genom avsik­tli­ga ageranden…(likväl) und­slip­per dessa ageran­den envist att styra den i en med­veten rik­t­ning. ^[6]Ibid.

Det­ta har stor bety­delse för oss då vi på indi­vidu­ell eller kollek­tiv nivå inte alltid kan styra våra liv mot ett önskat till­stånd, än min­dre bestäm­ma män­sk­lighetens uni­versel­la bana.

En allomfattande förklaring

Att åberopa adap­ta­tion och naturligt urval för att förk­lara det­ta dilem­ma är både otill­räck­ligt och oprak­tiskt. Otill­räck­ligt inte bara med anled­ning av bris­ten på säkra belägg, men ock­så på grund av en växande mängd mot­be­vis för att sådana process­er (adap­tion och naturligt urval) är vägled­da mekanis­mer. Det är i sig själ­va inte slut­li­ga förk­laringar då de själ­va måste förk­laras. Dessu­tom är de oprak­tiska efter­som de är cyk­liska resone­mang, vilket kan utläsas ovan. Vi kan endast förk­lara adap­tion och naturligt urval genom att till­gri­pa just adap­tion och naturligt urval. Den själ­va Väl­jaren eller För­fattaren till valen är anti­n­gen uteläm­nad eller okänd.

Vi behöver en allom­fat­tande förk­lar­ing till var­för män­niska och natur funger­ar till­sam­mans på ett bety­dande och menings­fullt sätt. I en sådan värld kan bara “per­son­er med en bety­dande moralisk och intellek­tuell urskill­nings­för­må­ga” ^[7]Leu­ba, James H. (1921) The Belief in God and Immor­tal­i­ty: A Psy­cho­log­i­cal, Anthro­po­log­i­cal, and Sta­tis­ti­cal Study, Lon­don (edit.), s. 311, frigöra sig från vardagli­ga triv­i­aliteter och be om svar från en högre ord­ning av existens.

Kan behovet av uppen­barelse då motiveras? Eller skall vi förkas­ta gudom­lig vägled­ning ^[8]Immanuel Kant försök­te etablera en filosofi om män­skligt självbestäm­mande där vi genom att för­li­ta oss till vårt eget för­nuft kan leva upp till de grundläg­gande principer­na för kun­skap och … Fort­sätt läsa, försäkra oss om att allt är bra och låt­sas att män­sk­ligheten kom­mer leva lyck­lig till tidens ände?

Livsexistentiella frågor

Begrun­da föl­jande frå­gor: vil­ka är vi, vad är menin­gen med livet och var­för skall vi över­hu­vud­taget stäl­la dessa frå­gor? Finns det en slut­giltig förk­lar­ing eller är det en oväsentlig frå­ga? Är livet ett mål i sig eller bör vi söka ett högre syfte? Är vi uni­ka varelser som exis­ter­ar för ett särskilt ändamål på en speciell plan­et eller är vi bara tillfäl­li­ga inkräk­tare som snart kom­mer försvin­na i all evighet? ^[9]Stephen Jay Gould fruk­tade att “livet i någon verk­lig mening inte kan exis­tera för oss eller på grund av oss”. “Kanske”, säger han, “är vi bara en efter­tanke, en sorts kos­misk oly­c­ka, en småsak … Fort­sätt läsa Finns det en Ska­pare, vem är Han och hur ska vi relat­era till Hon­om? Vad är gott och ont samt rätt och fel? Finns abso­lu­ta vär­den eller är allt rel­a­tivt? ^[10]Gai­ta, Rai­mond (2004) Good and Evil: an Absolute Con­cept, Rout­ledge, s. 283. Behöver vi en uni­versell moral och vem definier­ar i så fall den? ^[11]Schwartz, SH (2007) Uni­ver­sal­ism, Val­ues, and the Inclu­sive­ness of Our Moral Uni­verse, Jour­nal of Cross-Cul­tur­al Psy­chol­o­gy, 38, 711. Finns det gränser för fri­het? Vem definier­ar etik, män­skli­ga rät­tigheter och normer för socialt beteende? Skall det finnas straf­frättsli­ga sys­tem och uppföran­dekoder och vem definier­ar dem? Och vik­ti­gast av allt är: vem ska besvara dessa frå­gor och stil­la vår nyfikenhet?

Uppenbarelse

I en sådan sit­u­a­tion har vi inget annat val än att väd­ja till den san­ning som över­skrid­er män­niskans förut­fat­tade mening. Den­na käl­la kallar vi för uppen­barelse, Guds bud­skap till män­sk­ligheten. Behovet av uppen­barelse föl­jer naturligt av flera pre­miss­er som diskuter­ats tidi­gare, som att “män­niskan är oful­lkom­lig och oför­mö­gen att förstå livets mening utan gudom­lig vägled­ning”, “av män­niskan påkom­na sys­tem är otill­räck­li­ga och ibland känsli­ga för god­ty­ck­li­ga förän­dringar”, “män­niskan över­för hennes tillko­r­takom­man­den på de lagar som hon ins­tiftar”, “livet är menings­fullt”, “livet har ett syfte”, “att tro på Gud är inte bara rationellt utan ock­så en naturlig del av att vara”, “ateism är en avvikelse från den uni­versel­la nor­men” och “moral och tron på odöd­lighet är intimt förbundna”.

Abul A’la Mawdū­di (1903–1979), den kände islamiske tänkaren, skriver:

Män­niskan har aldrig på egen hand insett vad som är gott och vad som är ont, vad som är nyt­tigt och vad som är skadligt för henne. Käl­lor­na till män­sklig kun­skap är allt­för begrän­sade för att förse henne med den rena san­nin­gen. Där­för har Gud besparat män­niskan risker­na i ”tri­al and error” och uppen­barat Lagen för henne. ^[12]Maw­du­u­di, Abul A’la (1989) Towards Under­stand­ing Islam, The Islam­ic Foun­da­tion, s. 101.

Ett budskap behöver budbärare

Enligt Kora­nen är bud­bärar­na män av utmärkande karak­tär utval­da av Gud för att etablera den monoteis­tiska läran och förmed­la den religiösa lagen till deras respek­tive folk. De beskrivs som män av tro, värdighet, uthål­lighet, ärlighet och rät­trådighet ^[13]Kora­nen: 21: 72, 75, 84–86, 90.. De fem mest fram­stående av dem är:

1. Noak,
2. Abra­ham,
3. Moses,
4. Jesus och
5. Muhammed ^[14]Murad, Mah­moud (1998) Islam in Brief, Coop­er­a­tive Office, Riyadh s. 28..

I islam får bud­bärar­na varken upphö­jas till en rang där de dyrkas som gudom­ligheter, som Jesus i kris­ten­domen ^[15]Abra­ham Scul­tet berät­ta i hans Exerci­ta­tions san­nin­gen om Jesus. Scul­tet häv­dade att “om någon tar del av den evan­ge­liska berät­telsen med erforderlig upp­märk­samhet, kan han knap­past kom­ma fram … Fort­sätt läsa, eller ned­graderas till stig­ma­tis­er­ade fig­ur­er som i vis­sa delar av det Gam­la Tes­ta­mentet ^[16]I Förs­ta Mose­bok 9: 23–24, gestal­tas pro­feten Noak som en fyl­lerist som vis­ar sig naken inför hans familj.. I Kora­nen får vi veta ^[17]Kapi­tel 11 i Kora­nen tilläg­nas näs­tan helt bud­bärar­nas kon­takt med deras respek­tive folk och hur de sva­rade till deras bud­skap. att några av dem fick anhän­gare som trodde medan andra avvisades, för­följdes eller till och med dräptes av deras egna folk. Om deras folk gjorde uppror och deras uppror blev allt­för out­härdli­ga lade sän­de­bu­den fram obe­stridli­ga bevis till stöd för deras sak.

Vi sände Våra pro­feter med klara bevis [om san­nin­gen] och med dem sände Vi Skriften och en Våg för att [hjäl­pa] män­nisko­r­na att hand­la rättvist. ^[18]Kora­nen 4:124

De “klara bevis” som nämns i den­na vers består av san­nin­gen i uppen­barelsen, bud­bärar­nas integritet, deras orub­bli­ga uthål­lighet och, som en sista utväg, att de bemyn­di­gades att utföra mirakel. Genom his­to­rien har bud­skapet kret­sat kring en grundläg­gande sanning:

1. tron på Guds enhet,
2. en hän­giv­en dyrkan av Gud allena och
3. förkas­tan av fal­s­ka gudomar.

Till var­je sam­fund har Vi låtit ett sän­de­bud kom­ma [för att förkun­na]: ‘Dyr­ka Gud och håll er bor­ta från det onda!’ ^[19]Kora­nen 4:124

Även om det grundläg­gande bud­skapet i alla uppen­barelser är ett kan vis­sa for­mer av dyrkan och lagar skil­ja sig från ett bud­skap till ett annat. Dessa skill­nad­er, som stått i pro­por­tion till var­je gen­er­a­tions omständigheter, är avsed­da som en del av en prövning:

 [Muhammed!] Vi har uppen­barat Kora­nen för dig med san­nin­gen, som bekräf­tar det som består av [äldre tiders] uppen­ba­rade Skrifter och vars uppgift det är att vaka över det. Döm mel­lan dem [som föl­jer dessa Skrifter] på grund­val av det som Gud har uppen­barat [för dig] och ge inte efter för deras önskningar [som står i strid] med den san­ning som du har fått ta emot. För var och en av er har Vi fast­ställt en lag och en lev­nad­sregel. Om Gud hade velat hade Han helt visst gjort er till ett enda sam­fund, men det var Hans vil­ja att sät­ta er på prov genom det som Han har skänkt er. Tävla där­för med varan­dra om att göra gott! Till Gud skall ni alla vän­da åter och Han skall upplysa er om allt det som ni var oense om.

Sän­de­bud som förde med sig ett glatt bud­skap om hopp och var­nande ord, för att män­nisko­r­na, efter [att ha hört] sän­de­bu­den, inte skall kun­na skyl­la på [okun­nighet] inför Gud. Gud är allsmäk­tig, vis. ^[20]Kora­nen 4:124

Någon kan frå­ga sig var­för bud­bärar­na är van­li­ga män­niskor. Kunde inte Gud ha gjort dem över­män­skli­ga, biträd­da av änglar, eller åtmin­stone låtit dem besit­ta väldig makt och rike­dom? På det­ta sätt skulle folk ha haft anled­ning att tro. Logiken bakom dessa frå­gor är inte ny. De icke troende kom under Muhammeds (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) med lik­nande krav:

Och de säger: ‘Vad slags sän­de­bud är det­ta som äter [van­lig] föda och besök­er mark­nader­na [som vi andra]? Var­för har inte en ängel sänts till hon­om för att upp­trä­da som varnare till­sam­mans med hon­om?’ Eller [de säger:] ‘Han hade [verk­li­gen] kun­nat få en skatt eller [var­för inte] en trädgård var­ifrån han kunde ha häm­tat sin föda?’ Och de orät­tfärdi­ga säger [till de troende]: ‘Den som ni föl­jer är bara en man som står under [infly­tande av] troll­dom.’ Se hur de beskriv­er dig! De har helt gått vilse och kan inte finna vägen. ^[21]Kora­nen 4:124

Anled­ning till att bud­bärar­na har var­it män­niskor förk­laras i andra pas­sager i Koranen:

Vi har inte före dig sänt andra bud­bärare än sådana som åt [van­lig] föda och besök­te mark­nader­na [som andra män­niskor]. Med några av er [som red­skap] har Vi utsatt andra för prövningar. Kom­mer ni att visa tålam­od [i mot­gån­gen]? Din Herre ser allt! ^[22]Kora­nen: 25: 7–9

Man kan dock fort­farande stäl­la sig frå­gan vad poän­gen är i att utsät­ta män­sk­ligheten för den­na prövn­ing i förs­ta hand. ^[23]Frå­gor som dessa kallas för sekven­tiel­la frå­gor efter­som man kunde ha ställt en än större frå­ga, exem­pelvis: var­för ska­pade Gud oss​i förs­ta hand? Föru­tom att vara sekven­tiel­la är de … Fort­sätt läsa Men det­ta är egentli­gen inte en rim­lig frå­ga. Att stäl­la den­na frå­ga är lika olo­giskt som att frå­ga vad poän­gen är med att utsät­ta stu­den­ter för prov i skolan eller var­för jobb­sökande skall läm­na en mer­it­förteck­n­ing när de sök­er jobb.

Budskapets kärna: monoteism

Uppen­barelsens huvud­sak­li­ga funk­tion är att etablera den monoteis­tiska läran, bistå där dess ele­ment sak­nas och avvisa mis­supp­fat­tningar kring dess innebörd. Muhammed är den siste pro­feten och han är sänd till hela män­sk­ligheten. Bud­bärar­na före hon­om predikade alla monoteism men de var enbart sän­da till deras respek­tive folk. Enkelt uttryckt och befri­at ifrån en nyck­full filosofisk diskurs är monoteism en full­ständig under­kas­telse inför Guds vilja.

Monoteism består av två delar:

1. Att det bara finns en ytter­s­ta Ska­pare, inte tre i en, inte en gud bland mån­ga gudar, inte ett pan­teis­tiskt väsen utan en Ska­pare som är unik (Fard), Sig Själv nog (Ghani), i full­ständig kon­troll av all makt (Qawī) och per­fekt (Kamil).
2. total under­kas­telse inför den­na Ska­pare och hän­giv­en dyrkan av Hon­om allena (Ikhlās). Det­ta är alla tidi­gare pro­feters bud­skap, inklu­sive Jesus från Nasaret. ^[24]Paul E. Davies stud­er­ade Jesu liv och pub­licer­ade sin studie i Jour­nal of Bib­li­cal Lit­er­a­ture, 1945. I ljuset av de bib­liska redogörelser­na kon­stat­er­ade Paul Davies att Jesus pas­sade bät­tre i … Fort­sätt läsa

Av his­toriska och religiösa skäl har det monoteis­tiska begrep­pet utsatts för återkom­mande sned­vrid­ningar. Guds enhet kom att ersät­tas av tron på inkar­na­tion och treenigheten och Hans uni­ka väsen även­tyrades av jud­isk antropo­mor­fism. ^[25]Skill­naden mel­lan begrän­sad och obe­grän­sad antropo­mor­fism har diskuter­ats tidi­gare. I slutän­dan blev det uppen­bart för jud­isk-krist­na forskare att Bibeln inte län­gre är pål­itlig i frå­gor om tro. Som Arthur E. Watham påpekade är flera bibelforskare över­ty­gade om att “området för Bibelns ofel­barhet stadigt har krympt.” ^[26]Watham, Arthur E. (1910) The Bible in the New Light, Bib­li­cal World Jour­nal, Vol. 36, nr 1, s. 50. Och pas­tor Lias skrev i kor­re­spon­dens med The Guardian: “Det blir allt mer klart för den som stud­er­ar Bibeln att det finns en stor män­sklig fak­tor i Skriften.” ^[27]Ibid: s. 49. Prof. Daniel Hil­lel (1930-) uttryck­te likaså farhå­gor i en studie av de hebreiska skrifter­na om Bibelns äkthet. Han säger:

Vad som väck­er mån­ga tviv­el hos en opar­tisk läsare av Bibeln är den uppen­bara tid­srymd mel­lan förekom­sten av en hän­delse och dess senare (ibland myck­et senare) formel­la doku­men­ta­tion, och den extra tiden mel­lan sam­man­sät­tnin­gen av doku­mentet och dess redi­ger­ing och selek­ti­va införande i Bibeln. ^[28]Hil­lel, Daniel (2006) The Nat­ur­al His­to­ry of the Bible: An Envi­ron­men­tal Explo­ration of the Hebrew Scrip­tures, Colum­bia Uni­ver­si­ty Press, s. 232.

Ett sista sändebud

Det var där­för en ytterli­gare bud­bärare behövdes för att åter­in­föra innebör­den av monoteism och rena den från de fel som den befläck­ats med. Den­na gång var bud­bäraren pro­feten Muhammed, känd som den siste pro­feten (khā­ta­mul nabiīn). Kär­nan i bud­skapet som han fram­förde var ren monoteism och det uppen­ba­rades för hon­om genom Kora­nen, som ock­så är känd som mått­stock­en mel­lan san­ning och lögn (al-Furqān), den visas­te påmin­nelsen (al-Dhikr al-Hakīm) och det bäs­ta av tal (ahsana al-hadīth). Efter­som det är den sista uppen­barelsen till män­sk­ligheten, och inte ämnad för ett visst folk, har Gud lovat att bevara den från för­van­skn­ing till tidens ände:

Det är Vi som har uppen­barat den­na Koran steg för steg och Vi skall helt visst slå vakt om den! ^[29]Kora­nen 4:124

 [Muhammed!] Vi har uppen­barat Kora­nen för dig med san­nin­gen, som bekräf­tar det som består av [äldre tiders] uppen­ba­rade Skrifter och vars uppgift det är att vaka över det. Döm mel­lan dem [som föl­jer dessa Skrifter] på grund­val av det som Gud har uppen­barat [för dig] och ge inte efter för deras önskningar [som står i strid] med den san­ning som du har fått ta emot. ^[30]Kora­nen 4:124

Efter­som den uppen­ba­rades av sam­ma Gud till de tidi­gare bud­bärar­na måste den vara fören­lig med den oför­fal­skade san­nin­gen i de tidi­gare skrifterna:

De har näm­li­gen sagt att Elden inte skall plå­ga dem mer än ett begrän­sat antal dagar? Men de lögn­er som de tänk­te ut har gjort dem blin­da för vad deras reli­gion [föreskriv­er]. ^[31]Kora­nen 4:124

Då den kom­mer föl­ja män­niskan för evigt måste den vara i sam­stäm­mighet med äkta veten­skap och ett kor­rekt män­skligt för­nuft, och då som­li­ga kom­mer bet­vivla dess äkthet måste den ha ett innehåll, en stil och en struk­tur som är oförliknelig.

Säg: Om män­niskor och osyn­li­ga väsen i samar­bete försök­te åstad­kom­ma något som skulle kun­na jäm­föras med den­na Koran, skulle de miss­ly­ckas, även om de gav varan­dra all hjälp! ^[32]Kora­nen 4:124

Ägnar de ingen efter­tanke åt det som Kora­nen [innehåller]? De skulle säk­ert ha fun­nit mån­ga mot­sägelser i den, om den inte var­it från Gud. ^[33]Kora­nen 4:124

Murad Wil­fried Hoff­mann (1931-), en tysk ambas­sadör och före det­ta kato­lik som kon­vert­er­at till islam, berättar:

Tex­t­analyser av Kora­nen, minu­tiöst utför­da av väster­länd­s­ka ori­en­tal­is­ter, har väl under­byg­gt både dess äkthet och häp­nadsväckande kom­pat­i­bilitet med veten­skap. ^[34]W. Hoff­mann, Murad (1999) Islam: The Alter­na­tive, Amana pub­li­ca­tions, s. 57.

Karen Arm­strong (1944-) medger längtansfullt:

Även om jag är i ett tidigt stadie av av mina studi­er i ara­biska måste jag erkän­na att jag nog aldrig kom­mer nå den nivå att jag kan upp­skat­ta skön­heten och kom­plex­iteten i Kora­nen som en infödd talare gör. ^[35]Arm­strong, Karen (2001) Holy War: The Cru­sades and Their Impact on Today’s World, Anchor Books, s. 493.

Käl­lor:
Dr. Ash-Shehri, Abdul­lah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius