Skip to main content
Vad bety­der ödet? En tro på ödet innebär att man tror på Guds suveränitet över uni­ver­sum; ingent­ing har inträf­fat, inträf­far eller kom­mer inträf­fa utan­för Guds oändli­ga vet­skap. Ödet lik­ställs ibland felak­tigt med fatal­ism, som är tron att fri­het är en illu­sion och att män­niskan inte har något val eller kon­troll över sig själv. William W. Bak­er kor­rig­er­ar den­na mis­supp­fat­tning i More in Com­mon Than You Think (1998):
 

Islams bet­o­nande av Guds suveränitet kallas ofta för fatal­ism, vilket är felak­tigt. Guds suveränitet har ingent­ing att göra med ”ödet” eller ”slumpen”. Att erkän­na att Gud vet vad som skall ske före det inträf­far, och att den väg som var­je män­niska är avsedd att fär­das på redan är fast­ställd av Gud, utes­luter inte ett moraliskt ans­var för indi­vidu­el­la val. Gud vet vil­ka val vi gör och vilket vårt slut­li­ga öde är, men vi gör det inte! Där­för är livet en serie av val baser­ade på vår fria vil­ja. Oavsett om det kallas deter­min­ism, pre­des­ti­na­tion eller Calvin­ism kom­mer män­niskan att väl­ja sin egen väg i livet, och Gud har lagt trot­toaren för den vägen eller gatan långt före vår födelse. [1]Bak­er, Bill (1998) More in Com­mon Than You Think, Defend­ers Pub­li­ca­tions, s. 41.

Kapit­let al-Qadr (All­mak­tens natt) i Kora­nen berör ödet. Se Kora­nens Bud­skap för tolkn­ing till sven­s­ka. (Adel Ryyan, 2007)

Två former ar gudomlig vilja

I boken Shi­fa’ul ‘alīl häm­tar ibn al-Qay­im (1292–1350) bevis från Kora­nen och pro­fetens (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) sun­nah för att före­na två extrema läror: deter­min­ism och fri vil­ja. Hans upp­fat­tning, som rep­re­sen­ter­ar sun­nimus­limers förståelse, erkän­ner Guds all­makt och pre­des­ti­na­tion av män­niskans han­dlin­gar, men vis­ar sam­tidigt att det inte finns några bevis — varken i islam eller i verk­ligheten — för att undan­ta män­niskan från att vara ans­varig för hennes han­dlin­gar. Män­niskan kan utö­va sina val (ikhtiyaar), hon har en vil­ja (irā­dah) och hon har en till­räck­lig grad av självständighet för att genom­föra (yaf’al) hennes beslut. Han häv­dar att krav på endera extremen är grundlöst och att båda håll­ningar­na är mot­stridi­ga bara på ytan [2]Ibn al-Qay­im (1999) Shi­fa’ul ‘alīl, Obeikan, Saudi­ara­bi­en, Riyadh. Per­ho, Irmeli (2001) Man Choos­es his Des­tiny: Ibn Qayy­im al-Jawziyya’s Views on Pre­des­ti­na­tion, Jour­nal of Islam and … Fort­sätt läsa. Med bevis från Kora­nen och pro­fetens sun­nah instäm­mer ibn al-Qay­im med hans lärare ibn Taimiyyah (1263–1328) i att man bör skil­ja på två gudom­li­ga viljor för att förstå prob­lemets rot:

  1. Religiös-moralisk vil­ja (shar­i’yyah)
  2. Vil­jan av vad som sker (iradah Koniyyah) [3]Ibn Taimiyyah (2002) al-Fatāwā, Vol. 8, Saudi­ara­bi­en, Riyadh.

Vi kom­mer behand­la dessa båda aspek­ter senare. Återi­gen är deter­min­ism-inde­ter­min­ism binär, kom­plet­terande och oskil­jak­tig i den sun­ni­tiska förståelsen av pre­des­ti­na­tion. Prof. Ahmet T. Kara­mustafa förk­larar kort:

Tem­at om pre­des­ti­na­tion visas i form av en kom­pro­miss­lös beton­ing på en högs­ta myn­dighet och allsmäk­tig Gud, men uppvägs av ett lika stark anta­gande om män­skligt ans­var för män­skligt hand­lande. [4]Kara­mustafa, Ahmet T. (2002) Fate. In: Ency­clo­pe­dia of the Quran, Vol. 2, p.185. Redi­g­er­ad av Jane Dammen McAu­li­ffe et al, Brill, Lei­den. Boston-Kolon

Två ytterligheter

Den sun­ni­tiska förståelsen fall­er mel­lan två ytterligheter:

  1. Mu’­taziliter­nas, som förkas­tar deter­min­ism och häv­dar ett abso­lut män­skligt oberoende [5]Mu’­taziliter­nas upp­fat­tning är att lik­na vid samti­da lib­er­tar­i­an­ism, en filosofisk sko­la om fri vil­ja. Lib­er­tar­i­an­er säger att “vi har en fri vil­ja om våra han­dlin­gar bestäms av oss själ­va, och … Fort­sätt läsa.
  2. Ash’ariter­nas, som förnekar den fria vil­jan och dog­ma­tis­er­ar kasb [6]Vilket i unge­färlig mening bety­der “förvärv”, lagen om förvärv av en han­dling. Ash’arit­er tror att den verk­li­ga ska­paren av möj­ligheter är Gud och att män­niskan bara snap­par upp dessa … Fort­sätt läsa som en grund­sats, som i själ­va ver­ket är en tråd av deter­min­ism omgiv­en av en fernissa av frihet.

I mot­sats till de både skolor­na har sun­nimus­limers lärde strä­vat efter att kom­bin­era verk­lighet och reli­gion, genom att före­na — unge­fär på sam­ma sätt som den tyske filosofen Got­tfried Herder (1744–1803) mån­ga århun­draden senare upp­muntrade till [7]Got­tfried häv­dade att “vi bör beak­ta vårt sun­da för­nuft men inte till full­ständig utes­lut­ning av andra alter­na­tiv. Att bortse från det helt är sofistri men att för­sum­ma allt annat led­er till … Fort­sätt läsa — det sun­da för­nuftets dik­tat med Kora­nen och sunnan.

Naturlagar

Före vi utveck­lar det­ta tema kan det vara värt att bekan­ta oss med män­niskans förhål­lande till uni­ver­sum. Män­niskan exis­ter­ar i ett uni­ver­sum som funger­ar enligt ett sys­tem av lagar. Det kan hand­la om lagar som regler­ar till­varon ur ett makrop­er­spek­tiv, som Ein­steins allmän­na rel­a­tivitet­ste­ori, och i min­dre skala, såsom kvant­mekanik och andra sub­atomära mekanis­mer, eller evo­lu­tionära lagar från mor­folo­gi (dvs. kon­fig­u­ra­tion av organ­is­mer) till genetiska och sub-genetiska process­er. I slutän­dan har alla lagar en sak gemen­samt och det är att de måste innefat­ta ett sys­tem av något slag. I frå­ga om ekolo­gi är vi en del av ett kom­plicer­at sys­tem och påverkas där­för fys­i­ol­o­giskt såväl som psykol­o­giskt av otal­i­ga krafter. Oli­ka tankeskolor har försökt förk­lara den­na typ av inter­ak­tion mel­lan män­niskan och det sys­temet som hon råkar vis­tas i. Är det­ta förhål­lande deter­min­is­tisk [8]Pierre-Simon Laplace (1749–1826) trodde på ett deter­min­is­tiskt uni­ver­sum. Han häv­dade att alla hän­delser härstam­mar från en exakt kom­bi­na­tion av orsak och verkan och som följd därav är alla … Fort­sätt läsa, och därav rät­tfärdi­gande fatal­is­ter eller inde­ter­min­is­tiskt, och därav utes­lu­tande av gudom­ligt ingri­pande och ratio­naliserande av ett slump­mäs­sigt kos­mos och män­sklig aktivitet?

New­tons Prin­cip­ia från 1687 i vilken den storskali­ga fysiken diskuteras. (Zha­l­ad­shar 2006)

Här kom­mer vi inte att diskutera storskali­ga sys­tem, vare sig de fysiska eller biol­o­giska, efter­som sys­tem uppen­bara för blot­ta ögat i allmän­het är enhetli­ga och förut­se­bara, till exem­pel him­lakrop­par­nas rörelser (New­tons fysik). Snarare kom­mer vi tala om småskali­ga sys­tem efter­som mån­ga av den senaste tidens debat­ter om inde­ter­min­ism härstam­mar från den grenen och där­till efter­som vi behöver förstå förhål­lan­det mel­lan (in)determinism och män­sklig handling.

Vad som brukar upp­fat­tas som slump­mäs­si­ga biol­o­giska eller sub­atomära process­er eller kao­tiska kvant­mekanis­mer är något vi härled­er via indi­rekt obser­va­tion. Med andra ord, slump och kaos är inte lagar, utan snarare bipro­duk­ter av olin­jära — i mot­sats till lin­jära — lagar som verkar på en mikrokos­misk nivån. De storskali­ga lagar­na tycks vara förut­se­bara på makrokos­misk nivå men blir allt­mer oförut­se­bara om vi stud­er­ar dem på mikro­nivå. För den män­skli­ga obser­vatören är lagar­na både förut­se­bara (deter­min­is­tiska) och oförut­se­bara (inde­ter­min­is­tiska). Från det islamiska per­spek­tivet är det­ta ett myck­et vik­tigt påstående av två huvud­sak­li­ga skäl:

  1. I ett rent deter­min­is­tisk uni­ver­sum skulle allt vara full­ständigt per­fekt. En per­fek­tion i bety­delsen av vis­shet, kon­sekvens och fri­het från verk­ligt och sken­bart kaos. Härav föl­jer att i ett uni­ver­sum vars lagar och egen­skaper är per­fek­ta, skulle män­niskor ha svårt att skil­ja Ska­paren från det ska­pade. Som prof. John F. Haught påpekar: “Om naturen hade var­it per­fekt styrd eller utfor­mad i var­je detalj hade den aldrig kun­nat skil­jas från sin ska­pare.[9]Haught, John F. (2006) Is Nature Enough? Mean­ing and Truth in the Age of Sci­ence, CUP, s. 72.
  2. Vår värld är som den är för att masay­ib (tillfäl­li­ga lidan­den som drab­bar män­niskan) och fitan (tillfäl­li­ga prövningar) skall inträf­fa. Masay­ib och fitan kan inte upp­stå i en miljö där alla lagar är mekaniskt deter­min­is­tiska och exakt förut­se­bara. Hade så var­it fal­l­et, skulle vi und­vikit all ond­s­ka och säkrat för oss själ­va allt vi önskat, såsom vi kan läsa i Koranen:
    “Säg: ‘Men om jag hade haft full kännedom om det som är dolt för män­niskor, skulle jag helt säk­ert ha kun­nat upp­nå myck­et av det­ta livets goda och jag skulle ha undgått allt ont.’ [10]Kora­nen 4:124

För att lidande och strä­van skall äga rum, för att möj­ligheter skall upp­stå och för att den fria vil­jan skall kun­na utö­vas måste män­niskan exis­tera i en värld som kän­neteck­nas av en viss grad av ovis­shet, rel­a­tivitet och oförut­säg­barhet; en värld där det finns utrymme för spän­ning, över­raskn­ing och mys­tik. Som prof. Mara­gret Wheate­ly (1941-) uttryck­er det:

Vi kallas till att möta livet som det är: okon­troller­bart, oförut­säg­bart, stökigt, över­raskande och oberäkneligt. [11]Wheat­ley, Mar­garet J. (2007) Find­ing Our Way: Lead­er­ship for an Uncer­tain Time, Berrett-Koehler Pub­lish­ers, s. 125

Prof. Stephen Hawk­ing, den brit­tiske fysik­ern, insåg att den fria vil­jan är möjlig när det finns val; och valet är möjligt när det finns oförut­säg­barhet. Han skrev:

Så efter­som vi inte kan förut­sä­ga män­skligt beteende, kan vi lika gär­na anta teorin att män­niskor är fria agen­ter som väl­jer vad de vill göra. [12]Hawk­ing, Stephen (1994) Black Holes, Baby Uni­vers­es, and oth­er Essays, Ban­tam Books, s. 126.

Ur ett annat per­spek­tiv har en exis­tens i ett delvis inde­ter­min­is­tiskt uni­ver­sum en direkt inverkan på män­nisko­rs beteende. Det förk­larar var­för män­niskor är oful­lkom­li­ga varelser som stöter på prob­lem och begår mis­stag. John C. Lucas (1929-) hade otvive­lak­tigt fel när han i Minds, Machines, and Göde pås­tod att män­niskan är en “per­fekt” kon­sekvent aktör. Den­na extremt ide­al­is­tiska upp­fat­tning bemöttes senare genom prof. Daniel Den­netts (1942-) kri­tik som menade att “efter­frå­gan för abso­lut per­fek­tion och osår­barhet ofta led­er teori­bil­dare inom filosofi till att till­skri­va män­niskan magiska (det vill säga omöjli­ga) egen­skaper.[13]Den­nett, Daniel C. (1984) Elbow room: the Vari­eties of Free Will Worth Want­i­ng, Claren­don Press, Lon­don, s. 29. Dessu­tom pas­sar anta­gan­det att män­niskor är förut­säg­bara aktör­er inte med Guds plan, som redan innehåller ele­ment av slump och oförut­säg­barhet. Med andra ord kan kon­sekven­ta aktör­er endast exis­tera i ett per­fekt och deter­min­is­tiskt universum.

Två typer av deterministiska lagar

Mot bak­grund av bevis från Kora­nen och pro­fetens sun­nah kan man härle­da två typer av deter­min­is­tiska lagar:

  1. Lagar som lig­ger bor­tom män­sklig vilja
  2. Lagar som sker eller föl­jer av män­sklig vilja

Deter­min­is­tiska lagar som lig­ger utan­för män­niskans vil­ja är de som hon inte själv kan orsa­ka eller påver­ka. Här inklud­eras him­lakrop­pars rörelser, stjärnors evo­lu­tion, uni­ver­sums expan­sion, jord­bävningar, vulka­nut­brott och andra natur­fenomen. Även mån­ga av våra biol­o­giska och ärftli­ga egen­skaper styrs av lagar som fall­er utan­för ramen för män­skligt val. Det råder ingen tvekan om den deter­min­is­tiska naturen i sådana lagar och när vi säger “deter­min­is­tiska” menar vi att män­niskan inte aktivt påverkar sådana lagars funk­tion­er. I det­ta deter­min­is­tiska sys­tem är män­niskan likväl med­veten om sig själv som en kugge i en stor maskin. Här fall­er de män­skli­ga valen under iradah koniyyah, den kos­miska vil­jan eller Guds vil­ja, vilket innebär att de måste ske oberoende av vad män­niskan väl­jer. I Kora­nen kan vi läsa:

Ingen oly­c­ka drab­bar jor­den och inte heller er själ­va utan att den förts in i [Vår] bok, innan Vi sät­ter den i ver­ket. Det­ta kostar inte Gud någon möda. [14]Kora­nen 4:124

Här ombeds vi att här­da ut och att ha tålamod:

Vi skall helt visst låta er utstå prövningar genom fruk­tan, hunger­snöd, för­lust av egen­dom och liv och fruk­ten [av ert arbete]. Förkun­na för de tålmodi­ga och uthål­li­ga ett glatt bud­skap — för dem som när de drab­bas av oly­c­ka och mot­gång säger: “Vi till­hör Gud och till Hon­om skall vi åter­vän­da.” [15]Kora­nen: 2: 155–156.

Det är värt att bet­ona att sun­nimus­limer har lyck­ats utveck­la en detaljrik kon­cep­tu­alis­er­ing av verk­ligheten [16]I mot­sats till shi­ism, där his­to­rien ses som en oly­ck­salig uplevelse. Shi­iter­na är en sekt som bröt med sun­nis­lam flera år efter pro­fetens död och utveck­lade en egen eso­terisk fromhet som litade … Fort­sätt läsa. För en sun­nimus­lim är ond­s­ka ett fak­tum, men likväl möjlig att övervin­na som ett teck­en på vis­dom och robust tro. Prof. William M. Watt (1909–2006) skriv­er i Suf­fer­ing in Sun­nite Islam:

Icke desto min­dre seg­rade de mest hän­giv­na av dem (sun­nimus­limer) över det lidande som drab­bade dem och fann däri inte frus­tra­tion utan upp­fyl­lelse. Det är en av sun­nis­lams sto­ra land­vin­ningar som otal­igt mån­ga gånger gjort det möjligt för män och kvin­nor att leva dräg­li­ga liv under förhål­lan­den av sto­ra umbäran­den. [17]Watt, W. Mont­gomery (1979) Suf­fer­ing in Sun­nite Islam. Stu­dia Islam­i­ca, nr 50, s. 19.

Den andra typen av deter­min­is­tiska lagar är de som orsakas eller föl­jer av män­skli­ga val, vilket är något sub­tilt och kräver en vidareutveck­ling. Avsikt, grun­den för den män­skli­ga vil­jan, är en med­veten aktivitet och ju mer med­vet­na vi är om våra val desto fri­are lär vi san­no­likt bli. Att vara med­veten är att kän­na att man är i full kon­troll över sina val. När vi försök­er omvand­la val till han­dling utlös­er vi en rad hän­delser för att förverk­li­ga vad vi har avsett. Våra inten­tion­er instruer­ar vår biolo­gi och psykolo­gi till att bete sig på ett visst sätt för att upp­nå ett önskat till­stånd. Å andra sidan, desto min­dre med­vet­na vi är, desto mer san­no­likt kom­mer våra val att fal­la i hän­der­na på (oön­skade) under­med­vet­na processer.

Muhammed har klargjort avsik­tens avgörande roll:

San­nerli­gen döms han­dlin­gar utefter deras avsikt, och var och en kom­mer få vad han avsett. [18]Sahi­ih Mus­lim, #4904.

Har vi goda avsik­ter kom­mer Gud att bana väg för att vi skall upp­nå vad vi avser:

För den som vil­ligt ger [av sina ägode­lar] och fruk­tar Gud och som tror på det högs­ta goda, skall Vi göra det lätt [att föl­ja reli­gio­nens bud]. För den som vil­ligt ger [av sina ägode­lar] och fruk­tar Gud och som tror på det högs­ta goda, skall Vi göra det lätt [att föl­ja reli­gio­nens bud]. [19]Kora­nen: 92: 5–7.

Men har vi onda avsik­ter möjlig­görs därigenom oön­skade konsekvenser:

Men den som håller hårt om pen­ning­påsen och som [där­för att han är rik] tror sig vara fri från allt beroende och som förnekar det högs­ta goda, [för hon­om] skall Vi göra det tungt och svårt. [20]Kora­nen: 92: 8–9.

Att avse

I Islam spelar hjär­tats avsikt och hand­lande (a’mālul qulu­ub) en oum­bärlig roll för att bestäm­ma vårt öde och for­ma våra liv. I en vers, “Gud förän­drar inte män­nisko­r­nas vil­lkor, för­rän de ändrar sitt sin­nelag.” [21]Kora­nen 4:124 I en annan vers, “Gud ger hjär­tat hos den som tror på Hon­om dess vägled­ning.[22]Kora­nen 4:124 Likväl finns det gränser för män­niskan. Med den fria vil­ja kan vi varken för­bli unga eller und­vi­ka ålder­dom. Men den fria vil­jan hin­drar oss inte, när det gäller avsikt, från att vara ärli­ga och god­hjär­tade. Ingent­ing hin­drar oss utom vår avsikt från att vara något annat. Det­ta lig­ger nära begrep­pet iraadah shar­i’yyah, grovt över­satt: religiös eller moralisk vil­ja. Det är främst här som män­niskan åtnjuter och utö­var full fri­het, har ans­var och kom­mer stäl­las till svars. Vi behöver inte ändra his­to­riens gång, eller ska­pa evig fred för hela män­sk­ligheten, men omvänt har vi all anled­ning att hantera män­niskor i vår närhet med ärlighet, lära oss nyt­ti­ga sak­er och rena våra hjär­tan från ont. I den­na andan skrev J.G. Clapp:

I dess ful­la bemärkelse tycks ordet ”fri­het” avse de val som är avsik­tli­ga och som står i vår makt, och då särskilt när det finns excel­lens i den­na över­läg­gn­ing. Det är med den­na innebörd vi menar att en män­niska med prak­tisk vis­dom är verk­ligt fri. [23]JG Clapp (1943) On Free­dom, Jour­nal of Phi­los­o­phy, Vol. 40, No4, (Feb. 18), s. 100.

När det gäller behovet av att övervä­ga gränser­na för den fria vil­jan och skil­ja mel­lan det som är genom­för­bart och det som inte är det, noter­ar Clapp också:

En närlig­gande frå­ga upp­står i särskil­jan­det mel­lan det möjli­ga och omöjli­ga. Vi kan inte ha något val med avseende på det omöjli­ga, för här finns abso­lu­ta gränser för fri­het. [24]Ibid. s. 87.

Personlig utveckling

Inom området per­son­lig utveck­ling och förän­dringsled­ning, berät­tar expert­er för deras klien­ter om ”behovet av förän­dringar”, vilket under­stryk­er vik­ten av per­son­li­ga val för att nå framgång. Vet­er­an­er inom området har bet­o­nat den märk­li­ga effek­ten av bild­språk som kreativt har utnyt­t­jats för att hål­la moti­va­tio­nen uppe.

Jag har själv genom­fört en studie om effek­ten av för­må­gan att visu­alis­era sig själv någon gång i framti­den. Begrep­pet “möjligt jag” har grundligt utveck­lats av psykolo­gen prof. Hazel Markus [25]Markus, H. & Nurius, P. (1986) Pos­si­ble Selves, Psy­chol­o­gist, 41, 954–969.. Jag bestämde mig för att låna den­na spän­nande föreställ­ning och tilläm­pa den inom området psykol­ingvis­tik (psykolo­gi för språkin­lärn­ing). Stu­di­ens syfte var att under­sö­ka sam­ban­det mel­lan för­må­gan att visuellt förestäl­la sig själv som en (framgångsrik) språk­lärare och san­no­likheten för ett ökat motiverande beteende.

Intres­sant nog visade sig sam­ban­den vara myck­et höga, långt högre än vän­tat. Indi­vider som kunde visu­alis­era mer levande och detal­jer­ade möjli­ga jag (av sig själ­va som framgångsri­ka språk­lärare) var mer benägna att uppvisa ett ökat motiverande beteende [26]al-Shehri, A. (2009) Moti­va­tion and Vision: The Real­tion between the Ide­al Self, Imag­i­na­tion, and Visu­al Style. In Moti­va­tion, Lan­guage Iden­ti­ty and the Self, redi­g­er­ad av Dörnyei, Z. & Ush­io­da, … Fort­sätt läsa.

Jag tror att dessa resul­tat med­för vik­ti­ga kon­sekvenser för livet i störs­ta allmän­het och inte bara språkin­lärn­ing. En stor del av våra liv bestäms av vad vi vill upp­nå och att vi har till­räck­lig fri­het för att kun­na bli just den per­son vi föreställer oss. Kort sagt, vår fri­het krossas inte alltid eller hyss­jas av deter­min­is­tiska sociala fak­tor­er — den före­dragna syn­d­abock­en för mån­ga lata män­niskor i beroen­deställ­ning — som vis­sa samhällsvetare vill få oss att tro. Tvär­tom har män­niskan en gen­uin för­må­ga att for­ma den värld hon lever i. Även om vi inte kan förne­ka effek­ten eller förekom­sten av krafter i samhäl­let behöver vi heller inte under­grä­va indiv­i­den som den främ­s­ta kreati­va enheten.

Med en fri vil­ja kan män­niskor själ­va utvärdera, väga det mest abstrak­ta val och övervä­ga sina tankar. De kan resa i det för­flut­na och förestäl­la sig deras eventuel­la jag någon gång i framti­den [27]Markus, H. & Cross, S. (1994) Self-Schemas, Pos­si­ble Selves, and Com­pe­tent Per­for­mance. Jour­nal of Edu­ca­tion­al Psy­chol­o­gy, 86 (3), 423–438., något som mask­in­er eller de mest intel­li­gen­ta djur inte kan göra [28]Filosofen David Hume (1711–1776) häv­dade att processer­na för vil­ja och agerande var regel­bund­na och mekaniska och att “deras lagar kan fast­stäl­las med sam­ma exak­thet som ljusets rörelse.” På … Fort­sätt läsa. I Sev­en Habits of High­ly Effec­tive Peo­ple pekar prof. Stephen Cov­ey (1932–2012) på vad som utgör den verk­li­ga skillnaden:

Inte ens de mest intel­li­gen­ta djur har några av dessa begåvningar. För att använ­da en metafor från dator­ernas värld: de är pro­gram­mer­ade av instinkt och/eller trän­ing. De kan trä­nas till att ta ans­var, men de kan inte ta ans­var för den­na trän­ing, med andra ord, de kan inte styra den. De kan heller inte ändra pro­gram­merin­gen. De är inte ens med­vet­na om den… mel­lan stim­u­lus och respons är vår störs­ta för­må­ga — fri­heten att väl­ja [29]Cov­ey, S. (2004) The Sev­en Habits of High­ly Effec­tive Peo­ple, Pock­et Books, s. 70..

Den fria viljan i samhället

Kora­nen (25:20) säger oss något vik­tigt om de frå­gor som diskuter­ats ovan vilket är det fak­tum att medlem­mar i samhäl­let ska­pas som ett test eller en prövn­ing för varan­dra. Sett retoriskt: Hur ska vi bete oss mot varan­dra i ett samhälle eller som samhällen? Enskil­da indi­vider, föräl­drar, famil­jer, vän­ner, grannskap, allianser, fack­föreningar, före­tag, stam­mar, län­der och nation­er är sociala frak­tion­er i ständig konkur­rens, samar­bete, har­moni, och/eller kamp beroende på vil­ka intressen respek­tive part har.

I ett annat sty­cke (43:32) får vi veta att män­niskor låtits vari­era i rike­dom, makt och social sta­tus, så att vi kan exis­tera inbördes beroende av och dra nyt­ta av varan­dra [30]Man kan upp­skat­ta versens bety­delse i ljuset av Nor­bert Elias soci­ol­o­giska insik­ter. Soci­ologer är väl förtrogna med Elias iak­t­tagelse att “män­niskor behöver varan­dra, rik­tas mot och bindas till … Fort­sätt läsa. Kora­nen insti­tu­tion­alis­er­ar en uni­versell lag för arbet­skraft och social struk­tur som varken god­kän­ner den marx­is­tiska statens hege­moni eller välkom­nar orättvi­sor­na i en kon­sump­tiv lib­er­al kap­i­tal­ism. Med andra ord har män­niskor ska­p­ats för varan­dra, de kan bara exis­tera inbördes beroende, även om var och en likväl, bör arbe­ta för att upprät­ta rättvisa inom och mel­lan alla for­mer av social interaktion.

Ansvar för handlingar

Den mängd fri vil­ja och självständig makt som män­niskor åtnjuter är nog för att göra dem ans­vari­ga för sina han­dlin­gar. Fak­tum är att mån­ga män­niskor verkar glöm­ma att de är kapabla att vri­da fysikens lagar för att tjä­na deras egna syften, och det­ta avspeglar den höga grad av fria val som markant skil­jer män­niskan från livlösa lag-dri­vna enheter. När man knå­dar en deg med­för det att ett helt nätverk av atom­er och molekyler beter sig på ett visst sätt. Teknik, tillverkn­ing och bioke­mi är levande exem­pel på män­niskans reel­la infly­tande över de lagar som for­mar det egna livet. Som prof. Pierre-Paul Grasse (1895–1985), den franske zoolo­gen och ord­förande i den fran­s­ka veten­skap­sakademin så ele­gant uttryck­te sig:

I viss mån påverkar män­niskan sin egen utveck­ling genom att beri­ka sina ärv­da till­gån­gar. Utan det­ta akti­va delt­a­gande i sin egen utveck­ling skulle män­niskan inte vara vad hon är idag. Den­na form av utveck­ling, som är unik inom djur­riket, skil­jer radikalt män­niskan från djuren. [31]Cit­er­ad i: Bucaille, Mau­rice (2002) What is the Ori­gin of Man? The Answers of Sci­ence & the Holy Scrip­tures, IBS, Indi­en, s. 125.

Två former av vishet

Inget är för evigt utom förän­dringar”, lyder ett grekisk ord­språk. En värld i ständig förän­dring är full av över­raskningar och nya hän­delser som for­mar his­to­rien för såväl enskil­da indi­vider som samhällen och nation­er. I en sådan värld vill män­niskan, naturligt nyfiken som hon är, hit­ta förk­laringar till mån­ga av de hän­delser som utspelar sig fram­för hennes ögon. Med andra ord vill hon förstå motiv­en (e’l­lah) bakom mån­ga av Guds han­dlin­gar. Här har islams lärde föres­lag­it två typer av vis­dom (hikmah) eller logik bakom gudom­li­ga handlingar:

  1. Uppen­bar visdom
  2. Dold vis­dom

Uppen­bar vis­dom (hikmah dhahi­rah) är hän­delser som inte behöver förk­laras då motivet är uppen­bart. Exem­pel på uppen­bar vis­dom är för­bu­den mot mened och alko­hol i islamisk lag. Det rationel­la i att för­b­ju­da dem lig­ger i det fak­tum att sådana han­dlin­gar är skadli­ga. Ett annat exem­pel är all­mosan. Den uppen­bara vis­domen är här tydlig: att lösa prob­le­men med fat­tig­dom och svält, för att näm­na några. Regn som ett naturligt fenomen speglar ock­så en uppen­bar vis­dom: att ge djur och väx­ter vat­ten och förse män­niskor med ett ele­ment som behövs för över­lev­nad. Betänk att jor­den är sfärisk. Hade den inte var­it sfärisk hade det inte var­it möjligt att leva på den. Det hade inte fun­nits någon skift­ning mel­lan dag och natt, ingen pas­sande grav­i­ta­tion, vat­tnet hade inte haft ett kret­slopp och så vidare.

Föru­tom en uppen­bar vis­dom finns även en “dold vis­dom” (hikmah khafiyah) som avs­er hän­delser som man inte kan finna en bestämd förk­lar­ing för eller någon förk­lar­ing alls. Man kan benäm­na dem som oförk­larli­ga hän­delser eller fenomen efter­som de inte verkar tjä­na ett defin­i­tivt syfte eller full­göra en märk­bar funk­tion. Myck­et sker fram­för våra ögon i den­na värld utan att vi har den min­s­ta aning om var­för. Vis­sa betrak­tare kan se hän­delser som slump­mäs­si­ga eller som tillfäl­li­ga avspeglin­gar som här­rör från en lång ked­ja av kao­tiska hän­delser. Exis­ten­tial­is­ter är kän­da för att drama­tis­era den­na aspekt av livet.

Moses möte med al-Khidhr

Kora­nen lös­er dock den­na gåta i den lärori­ka berät­telsen om pro­feten Moses som gav sig ut på en resa för att leta efter al-Khidhr, en vis man som Gud hade gett kun­skap och vis­dom. När Moses fann al-Khid­hir frå­gade han om han fick föl­ja med hon­om för att lära sig från hans kun­skap och vis­dom. Den vise gav sam­ty­cke på vil­lkor att Moses inte skulle pro­test­era mot vad han fick se under resan. Moses lovade att vara tålmodig och de båda gav sig av. Men det dröjde inte länge för­rän Moses förvå­nades av al-Khidhrs agerande då han ogrun­dat bor­rat hål i en båt, dödat en pojke och repar­erat en mur som var på väg att fal­la. Överväldigad av ils­ka och nyfiken­het glömde Moses sitt löfte och kri­tis­er­ade al-Khidhr för vad som verkade vara obe­fo­gade ingri­pan­den. al-Khidhr beslu­tade sig för att avs­lu­ta resan och för­sakade Moses för att vara otålig, men först efter att ha förk­larat vis­domen för Moses i allt han hade sett.

Läsaren får med Kora­nens hjälp själv upp­täc­ka den­na “dol­da visdom”:

Vad båten beträf­far till­hörde den några fat­ti­ga män som häm­tade sitt leve­bröd ur havet, och jag ville göra åverkan på den där­för att de hotades av en kung, som med våld bemäk­ti­gade sig alla båtar han kunde få tag i. Med den unge man­nen förhöll det sig så att hans föräl­drar var troende, och vi hade all anled­ning att befara att han på grund av sin våld­sam­ma fram­fart och sin gudlöshet skulle bli en tung bör­da för dem; vi hop­pades där­för att deras Herre i hans ställe skulle ge dem [en son] med bät­tre karak­tär och som gav dem mera kär­lek än han. Och vad muren beträf­far till­hörde den två fader­lösa ung­do­mar i byn och under den låg en skatt begraven som var deras egen­dom. Deras far hade var­it en rät­trådig man och det var din Her­res vil­ja att de, när de upp­nått vux­en ålder, som en nåd från Hon­om skulle få grä­va upp den­na skatt. Ingent­ing av det­ta har jag gjort av egen drift. Där ser du innebör­den av det som du inte [stil­lati­gande] kunde bevit­tna. [32]Kora­nen: 18: 79–82

I det­ta sam­man­hang kan vi notera en intres­sant kom­mentar­er av his­torik­ern prof. William M. Watt (1909–2006) som skrev:

Det fåfän­ga i män­niskans försök att när­mare förstå Guds avsik­ter uttrycks tydligt i sty­ck­et (18:65–82). Den­na berät­telse utspelar sig i en värld långt från real­ism och nat­u­ral­ism, men poän­gen som förmed­las är tydlig. De hän­delser som inträf­far män­niskan har Gud ett syfte i, men ingen, inte ens en myck­et intel­li­gent per­son, kan med hjälp av sitt intellekt förstå det bakom­lig­gande syftet. Därav föl­jer att män­niskan alltid måste vara tålmodig, acceptera vad som hän­der henne, lita till Gud och tro gott, även när vad som sker tyder på mot­sat­sen. [33]Watt, W. Mont­gomery (1979) Suf­fer­ing in Sun­nite Islam. Stu­dia Islam­i­ca, nr 50, (edit.) s.14.

Prof. Jef­frey Lang, från Kansas Uni­ver­si­ty, betrak­tade berät­telsen i Strug­gling to Sur­ren­der:

Läsaren finner sig själv försö­ka förutse en tidlös gåtas lös­ning: hur kan sken­bart onda ting tjä­na ett högre syfte? När hon i sitt eget sinne försök­er lösa dem, lär hon sig i själ­va ver­ket något om gudom­lig rättvisa och naturen av gott och ont. [34]Lang, Jef­fery (2000) Strug­gling to Sur­ren­der, USA, s. 43. Jag skulle här vil­ja pre­sen­tera ett begrepp som kan kallas “målin­rik­tat kaos”. Mån­ga hän­delser tycks vara kao­tiska, men är de verk­li­gen … Fort­sätt läsa

Käl­lor:
Dr. Ash-Shehri, Abdul­lah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius
Zha­l­ad­shar 2006: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Prinicipia-title.png

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Bak­er, Bill (1998) More in Com­mon Than You Think, Defend­ers Pub­li­ca­tions, s. 41.
2 Ibn al-Qay­im (1999) Shi­fa’ul ‘alīl, Obeikan, Saudi­ara­bi­en, Riyadh. Per­ho, Irmeli (2001) Man Choos­es his Des­tiny: Ibn Qayy­im al-Jawziyya’s Views on Pre­des­ti­na­tion, Jour­nal of Islam and Chris­t­ian-Mus­lim Rela­tions, Vol. 12, uppla­ga 1 (jan­u­ari), s. 61 till 70.
3 Ibn Taimiyyah (2002) al-Fatāwā, Vol. 8, Saudi­ara­bi­en, Riyadh. 
4 Kara­mustafa, Ahmet T. (2002) Fate. In: Ency­clo­pe­dia of the Quran, Vol. 2, p.185. Redi­g­er­ad av Jane Dammen McAu­li­ffe et al, Brill, Lei­den. Boston-Kolon 
5 Mu’­taziliter­nas upp­fat­tning är att lik­na vid samti­da lib­er­tar­i­an­ism, en filosofisk sko­la om fri vil­ja. Lib­er­tar­i­an­er säger att “vi har en fri vil­ja om våra han­dlin­gar bestäms av oss själ­va, och enbart av oss själ­va.” En annan sko­la av fri vil­ja är kom­pat­i­bil­ism, som häv­dar att vi har en fri vil­ja enbart om “vi är omed­vet­na om ett utom­stående tvång som begrän­sar våra han­dlin­gar.” (Tipler, Frank J. (1994) The Physics of Immor­tal­i­ty, Anchor Books, s. 186).
6 Vilket i unge­färlig mening bety­der “förvärv”, lagen om förvärv av en han­dling. Ash’arit­er tror att den verk­li­ga ska­paren av möj­ligheter är Gud och att män­niskan bara snap­par upp dessa möj­ligheter vid tid­punk­ten de avs­er att göra något. Vid en förs­ta anblick kan deras anta­gande låta över­ty­gande men gör man en grundlig under­sökn­ing, ser de män­niskor som oför­mögna att utö­va en verk­lig fri vil­ja (som, enligt sun­nilärde ytterst är en ynnest från Gud).
7 Got­tfried häv­dade att “vi bör beak­ta vårt sun­da för­nuft men inte till full­ständig utes­lut­ning av andra alter­na­tiv. Att bortse från det helt är sofistri men att för­sum­ma allt annat led­er till fanatism.” (Erd­mann, Johann E. (1890) His­to­ry of Phi­los­o­phy, New York, Vol. 2, s. 281).
8 Pierre-Simon Laplace (1749–1826) trodde på ett deter­min­is­tiskt uni­ver­sum. Han häv­dade att alla hän­delser härstam­mar från en exakt kom­bi­na­tion av orsak och verkan och som följd därav är alla hän­delser förut­säg­bara. Hans arbete influer­ades av Isaac New­tons mekaniska fysik som senare ersattes av rel­a­tivitet­ste­orin och kvantfysik.
9 Haught, John F. (2006) Is Nature Enough? Mean­ing and Truth in the Age of Sci­ence, CUP, s. 72. 
10 Kora­nen 4:124
11 Wheat­ley, Mar­garet J. (2007) Find­ing Our Way: Lead­er­ship for an Uncer­tain Time, Berrett-Koehler Pub­lish­ers, s. 125
12 Hawk­ing, Stephen (1994) Black Holes, Baby Uni­vers­es, and oth­er Essays, Ban­tam Books, s. 126.
13 Den­nett, Daniel C. (1984) Elbow room: the Vari­eties of Free Will Worth Want­i­ng, Claren­don Press, Lon­don, s. 29.
14 Kora­nen 4:124
15 Kora­nen: 2: 155–156.
16 I mot­sats till shi­ism, där his­to­rien ses som en oly­ck­salig uplevelse. Shi­iter­na är en sekt som bröt med sun­nis­lam flera år efter pro­fetens död och utveck­lade en egen eso­terisk fromhet som litade till en sym­bol­isk förståelse av Kora­nen. Ock­ul­ta­tion (avskärmn­ing) är en cen­tral bekän­nelse inom shi­is­men. Shi­iter tror på dok­tri­nen om “dol­da imamer” (religiösa ledare), som av vis­sa ansetts vara “inkar­na­tion­er av det gudom­li­ga”, berät­tar Karen Arm­strong i A His­to­ry of God. Den­na upp­fat­tning står i diame­tralt mot­sats till Kora­nens kom­pro­miss­lösa beton­ing på ren monoteism och Guds tran­scen­dens. Istäl­let för pro­feten Muhammed är de cen­trala fig­ur­erna i shi­is­men Ali, pro­fetens kusin och de oli­ka imamer­na. His­toriskt sett är shi­is­men mer att betrak­ta som en utlö­pare av poli­tiska stridigheter (Arm­strong, Karen (1999) A His­to­ry of God, Vin­tage, s. 199).
17 Watt, W. Mont­gomery (1979) Suf­fer­ing in Sun­nite Islam. Stu­dia Islam­i­ca, nr 50, s. 19. 
18 Sahi­ih Mus­lim, #4904.
19 Kora­nen: 92: 5–7.
20 Kora­nen: 92: 8–9.
21 Kora­nen 4:124
22 Kora­nen 4:124
23 JG Clapp (1943) On Free­dom, Jour­nal of Phi­los­o­phy, Vol. 40, No4, (Feb. 18), s. 100.
24 Ibid. s. 87.
25 Markus, H. & Nurius, P. (1986) Pos­si­ble Selves, Psy­chol­o­gist, 41, 954–969.
26 al-Shehri, A. (2009) Moti­va­tion and Vision: The Real­tion between the Ide­al Self, Imag­i­na­tion, and Visu­al Style. In Moti­va­tion, Lan­guage Iden­ti­ty and the Self, redi­g­er­ad av Dörnyei, Z. & Ush­io­da, E., Kana­da, # Mul­ti­lin­guial Matters.
27 Markus, H. & Cross, S. (1994) Self-Schemas, Pos­si­ble Selves, and Com­pe­tent Per­for­mance. Jour­nal of Edu­ca­tion­al Psy­chol­o­gy, 86 (3), 423–438.
28 Filosofen David Hume (1711–1776) häv­dade att processer­na för vil­ja och agerande var regel­bund­na och mekaniska och att “deras lagar kan fast­stäl­las med sam­ma exak­thet som ljusets rörelse.” På hans tid, förk­la­rade Hume och andra filosofer allt, inklu­sive den män­skli­ga vil­jan, i ter­mer av mekanisk fysik. Deras mis­stag var att de stud­er­ade den män­skli­ga naturen utifrån en rent mate­ri­al­is­tisk utgångspunkt sam­tidigt som de bort­såg från den andli­ga aspek­ten (Erd­mann, Johann E. (1890) His­to­ry of Phi­los­o­phy, New York, Macmil­lan & Co, Vol. 2, s. 130).
29 Cov­ey, S. (2004) The Sev­en Habits of High­ly Effec­tive Peo­ple, Pock­et Books, s. 70.
30 Man kan upp­skat­ta versens bety­delse i ljuset av Nor­bert Elias soci­ol­o­giska insik­ter. Soci­ologer är väl förtrogna med Elias iak­t­tagelse att “män­niskor behöver varan­dra, rik­tas mot och bindas till varan­dra som en följd av fördel­ning av arbete, yrkesmäs­sig spe­cialis­er­ing, inte­grering i stam­mar eller stater, en gemen­sam känsla av iden­titet och deras gemen­sam­ma mot­stånd mot andra eller deras hat och fiend­skap mot varan­dra.” (Elias, N (1978) What is Soci­ol­o­gy? Lon­don: Hutchin­son, s. 13–32).
31 Cit­er­ad i: Bucaille, Mau­rice (2002) What is the Ori­gin of Man? The Answers of Sci­ence & the Holy Scrip­tures, IBS, Indi­en, s. 125. 
32 Kora­nen: 18: 79–82
33 Watt, W. Mont­gomery (1979) Suf­fer­ing in Sun­nite Islam. Stu­dia Islam­i­ca, nr 50, (edit.) s.14.
34 Lang, Jef­fery (2000) Strug­gling to Sur­ren­der, USA, s. 43. Jag skulle här vil­ja pre­sen­tera ett begrepp som kan kallas “målin­rik­tat kaos”. Mån­ga hän­delser tycks vara kao­tiska, men är de verk­li­gen kao­tiskt och meningslösa? Svaret är “nej”, åtmin­stone ur ett islamiskt per­spek­tiv. Ur ett vidare per­spek­tiv kan mån­ga hän­delser ses som kao­tiska men, sam­tidigt, ver­ka mot ett mål. Ett exem­pel på målmed­vetet kaos är tärn­ingsspel. Män­niskan ska­pade tärningar­na, etsade prickar­na och fast­slog spelets regler. Här finns en bakom­lig­gande plan. I samtli­ga fall är utbudet av oförut­säg­barhet (eller möj­lighet) medan du spelar spelet ändligt efter­som det bestäms av antalet punk­ter, regler­na, tärningar­nas form och andra möjli­ga fak­tor­er. Så även resul­tat­en är på något sätt förutbestäm­da trots inslag av oförut­säg­barhet och trots de mån­ga över­flödi­ga kas­ten i var­je omgång. Så även om spelets resul­tat är kao­tiskt är det likväl syftes­fullt efter­som det har utfor­mats för att upp­nå ett syfte (t.ex. nöje, rekreation, osv.). Där­för är det inte alls omöjligt eller osan­no­likt att förestäl­la sig en värld, ett sys­tem, där myck­et av dynamiken och inter­ak­tio­nen verkar kao­tisk men i själ­va ver­ket tjä­nar ett syfte.
Dr. Abdullah S. Ash-Shehri

Dr. Abdullah S. Ash-Shehri

Abdullah Ash-Shehri har avlagt en doktorsexamen inom sociologi vid Leicester University, Storbritannien. Han har även studerat islamiska ämnen med en kandidatexamen inom islamisk lag från King Saud University, Riyadh.