Muhammed

Muhammeds påverkan omvälvde varje aspekt av livet den berörde.¹

För muslimer står Muhammeds (över honom var Guds frid och välsignelser) profetskap bortom allt tvivel. De tror fullt och fast att han är Guds budbärare och att Guds tidigare uppenbarelser kulminerar och fulländas i honom, och därmed utgör det sista och universella budskapet till mänskligheten².

Trots den rikliga litteratur om Muhammeds (över honom vare Guds frid och välsignelser) liv, vittnar verkligheten likväl om att Muhammed förmodligen är historiens mest missförstådda personlighet. Missförstånden är ibland så långtgående att man kan undra om de är en följd av ren okunnighet, oinskränkt fiendskap eller en blandning av båda. Vi delar denna slutsats med William Montgomery som skrev:

Att anta att Muhammed var en bedragare leder till fler problem än det löser. Dessutom är ingen av historiens stora personligheter så föga uppskattad i västerlandet som Muhammed.³

För att ge läsaren en antydan citerar jag G.W. Davis vars tankar om Muhammeds (över honom vare Guds frid och välsignelser) profetskap är typiska för många västerländska forskare under 1800– och 1900-talet Efter en kort — och uppenbarligen ofullständig — studie av profetens (över honom vare Guds frid och välsignelser) liv och uppdrag skyndar sig Davis till att leverera ett perfekt exempel på historisk desinformation:

Muhammeds dåliga nerver, som visade sig i form av sjukdomar och dyspepsi, gjorde att han hallucinerade, som förstärktes under dagar av fasta och under ensamhet då han blickade ut i natten. Han ägnade sig också åt kontemplation som gav upphov till visioner i vilka han hörde röster och såg andar, och eftersom han verkligen trodde på vad han såg i dessa syner är detta ett klart fall av religiös sinnessjukdom. Trots alla tvivel var han alltid övertygad om att han var Guds profet.⁴

Hade detta var sanningen om Muhammed hade hans budskap hyst alla möjliga former av fel och nonsens. För vad annat kan man förvänta sig komma från en hallucinerande, sjuk och dyspeptisk man? Som Dr. Jamal Badawi uttrycker det:

Det är inte rimligt att boken (Koranen) som medförde långtgående andlig, moralisk, social, ekonomisk och politisk revolution och förändrade historiens gång var en produkt av krampaktiga epileptiska anfall! Det är inte heller rimligt att påstå att denna bok var en produkt av en enkel ökenbo som varken kunde läsa eller skriva.⁵

G.W. Davis kan jämföras med George Bernard Shaws beundran av profeten (över honom vare Guds frid och välsignelser):

Jag har studerat honom — denne underbare man som enligt mig är långt ifrån en Antikrist⁶. Han måste kallas för människosläktets frälsare. Jag tror att om en man som honom skulle styra den moderna världen med diktatur, då skulle han lyckas lösa dess problem på ett sätt som skulle ge den välbehövlig fred och lycka. Jag har profeterat om Muhammeds religion, att den skall accepteras i framtidens Europa som den börjar att accepteras i dagens Europa.⁷

Eller jämför med Lamartines (1790–1869) ofta citerade lovtal:

Den mest kända har bara satt vapen, lagar och imperier i rörelse. Vad de grundat, när det grundat något, var enbart något materiellt som ofta sönderföll framför deras ögon. Denne (Muhammed) berörde inte bara arméer, lagar, imperier, folk, dynastier, miljontals människor över en tredjedel av den bebodda världen utan han berörde också idéer, övertygelser och själar. Han grundade utifrån en skrift, där varje bokstav har blivit till lag, en andlig nationalitet som omfattar människor av alla språk och raser, och gjorde ett outplånligt avtryck i den muslimska världen, för hatet mot falska gudar och passionen för Gud allena… Filosof, orator, apostel, lagstiftare, krigare, erövrare av idéer, upprättare av en rationell dogm för en kult utan avbilder, grundare av tjugo jordiska imperier och ett andligt imperium — detta är Muhammed. Av alla de skalor med vilka man mäter mänsklig storhet kan man fråga vem som har varit större?⁸

Födsel och egenskaper

Profeten föddes i Mecka, runt år 570, i en stam som heter Quraish. Hans härstamning spåras tillbaka till profeten Abraham, som muslimer kallar profeternas fader. I Roudhatul Muhibbīn sprider ibn al Qayim ljus över Guds budbärares karaktär som den rapporteras av hans närmaste följeslagare:

Han var oskyldigt ljus och hade ett brett ansikte. Hans uppträdande var gott. Han hade svarta attraktiva ögon fint välvda av sträckta ögonbryn. Hans hår var glänsande, svart och lätt lockigt. Hans röst var högst imponerande. Hans huvud var stort och välformat med en slank hals. Hans uttryck var fundersamt och begrundande, lugnt och sublimt… hans följeslagare omgav ständigt honom. Närhelst han sade något lyssnade de närvarande med fördjupad uppmärksamhet och när han kommenderade tävlade de med varandra i genomförandet av det. Han var befälhavare and kommendant. Hans ord präglades av sanning och uppriktighet, fria från osanning och lögn⁹.

Muhammed var både Guds budbärare och en vanlig människa som åt, drack, skrattade, grät, gick runt på marknader och vägar samt hjälpte ibland sin fru Aisha med det vardagliga hushållsarbetet.

Karen Armstrong berättar:

Vi har aldrig läst att Jesus skrattade men vi ser ofta att Muhammed (över honom vare Guds frid och välsignelser) log och retade de människor som var honom närmast. Vi ser att han lekte med barnen, att han hade problem med hans fruar, att han grät när en vän gick bort och att han höll upp sin nyfödda son som vilken bedårande fader som helst.¹⁰

Vid fyrtio års ålder fick Muhammed ta emot uppenbarelsen från Gud. Budskapet i Koranen bekräftade den monoteistiska läran och fastställde grunden för ett universellt och heltäckande system. Gilbert Reid, som insåg Muhammeds (över honom vare Guds frid och välsignelser) stora reformation, bekräftar:

Islam kan uppskattas av kristna eftersom det var en stor religiös reformation¹¹. Vad Sakyamuni gjorde för brahmanismen gjorde Muhammed (över honom vare Guds frid och välsignelser) både för judendomen och kristendomen… De sanningar som Gud tillkännagett genom alla tider hade förlorats i människors egna fåfänga föreställningar. Det enda hoppet var en återvändo till de fundamentala tidsöverskridande lärorna, att det bara finns en Gud… Muhammeds (över honom vare Guds frid och välsignelser) reformation innebar en återgång till det första och andra budet som profeterna Moses som Jesus själva hade undervisat.¹²

Tidiga profetior och profetskap

Bibeln antas innehålla profetior som förutser ankomsten av profeten Muhammed (över honom vare Guds frid och välsignelser). Det mest påfallande stycket återfinns i Femte Moseboken 18:18 där Gud talar till Moses:

En profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder, en som är dig lik, och jag skall lägga mina ord i hans mun, och han skall tala till dem allt vad jag bjuder honom. Och om någon icke lyssnar till mina ord, de ord han talar i mitt namn, så skall jag själv utkräva det av honom.¹³

I detta bibelstycke finns en hänvisning till israeliternas bröder som i sin tur är en referens till deras ismaelitiska kusiner. Profeten Muhammed (över honom vare Guds frid och välsignelser) är en ättling till Abrahams som Ismael vilket är nödvändigt att förstå för att inse vem denna framtida profet som återges i Femte Mosebok ovan är. Passagen talar om en likhet mellan Moses och den förväntade profeten, som — vilket vi kommer få se — utan ansträngning visar sig vara Muhammed (över honom vare Guds frid och välsignelser). I tabellen nedan sammanfattas de egenskaper som profeterna Moses och Muhammed delade:

Gemensamt mellan Moses och Muhammed, men inte med Jesus, var att båda föddes på naturligt sätt
Till skillnad från Jesus sändes de båda med en heltäckande lag
Till skillnad från Jesus gifte de båda sig och fick barn
De hade en stav
Till skillnad från Jesus var båda herdar
De var fysiskt starka och välbyggda
De var föräldralösa
De mötte liknande svårigheter med deras respektive folk
Normal död
De förföljdes och var tvungna att migrera (Jesus migrerade aldrig)
Till skillnad från Jesus accepterades de som profeter och statsmän

Utdraget “en profet skall jag låta uppstå åt dem bland deras bröder” handlar om en profet som aldrig skall döma eller agera på egen hand. Koranen (53:3–4) talar också om Muhammed (över honom vare Guds frid och välsignelser) som Guds trogna språkrör.

Muhammeds (över honom vare Guds frid och välsignelser) ankomst var inte bara en uppfyllelse av Bibelns profetia utan också en bekräftelse av hinduiska texter som förutsäger en slutlig avatar, dvs. frälsare och hjälte, som kommer att förgöra det onda och återställa godhet i världen. Trots det faktum att hinduiska skrifter har genomgått många förändringar under århundradena och trots att många hinduiska personligheter, som Atal Bihari Bajipay¹⁴, inte var övertygade om att hinduismen är en religion menar likväl flera hinduiska lärde att det finns en slående likhet mellan de hinduiska redogörelserna om en slutlig avatar och profeten Muhammed (över honom vare Guds frid och välsignelser)¹⁵. En profetia finns i Bhavishya Puran, Prati sarg Parv III: 3, tre, Mantra 5, där vi läser:

Malechha (som tillhör ett främmande land och talar ett främmande språk) en andlig lärare som kommer tillsammans med hans följeslagare. Hans namn kommer att vara Mahamad…

Vidare i Sama Veda II: 6, Mantra 8:

Ahmad (ett annat namn för Muhammed) tog emot en religiös lag (sharia) från sin Herre. Denna lag är full av visdom. Jag får ljus från honom precis som från solen.¹⁶

En dokumenterad återgivelse som styrker Muhammeds profetskap har rapporterats av imam Bukhari i hans Sahiih. Denna redogörelse är den bysantinske kejsaren Herakles svar till den arabiske köpmannen Abu Sufyan som Herakles kallat till sig för att få svar på några frågor om profeten Muhammed (över honom vare Guds frid och välsignelser). När Herakles ställt alla frågor kommenterade han Abu Sufyans svar. Abu Sufyan som själv bevittnade denna händelse hos Herakles berättar:

Herakles bad översättaren att framföra följande till mig: Jag frågade dig om hans familj och ditt svar var att han tillhörde en mycket ädel familj. Faktum är att alla profeter har tillhört ädla familjer från deras respektive folk. Jag frågade dig om någon annan av er har påstått något sådant, och svaret var nekande. Om svaret varit jakande, hade jag trott att den här mannen följde en föregångares väg. Sedan frågade jag dig om några av hans förfäder var kungar. Ditt svar var nekande och hade det varit jakande, hade jag trott att denne man hade velat återta förfädernas rike. Jag frågade vidare om han någonsin hade anklagats för att ljuga innan han sa vad han sa, och ditt svar var nekande. Så jag undrade hur en person som inte talar osanning om andra någonsin kan ljuga om Gud. Därefter frågade jag dig om de rika eller de fattiga följde honom. Du svarade att det var de fattiga som följde honom. Och i själva verket har alla profeter följts av denna grupp människor. Sedan frågade jag dig om hans anhängare blev fler eller färre. Du svarade att de ökade, och i själva verket är detta vägen för sann tro, tills den är fulländad i alla avseenden. Jag frågade dig vidare om någon efter att ha antagit hans religion blivit missnöjd och lämnat den. Ditt svar var nekande, och i själva verket är detta (tecknet för) sann tro när dess fröjd når djupt in i hjärtat. Jag frågade dig om han någonsin hade förrått. Du svarade nekande och så är det med profeterna, de sviker aldrig. Sedan frågade jag dig vad han beordrar er att göra. Du svarade att han beordrar er att dyrka enbart Gud och inte sätta någon vid Hans sida och att han förbjuder er att dyrka avgudar och beordrar er att be, tala sanning och vara kyska. Om det du har sagt är sant, kommer han mycket snart att inta denna plats under mina fötter och jag visste det (genom skrifterna) att han skulle komma men jag visste inte att han skulle komma från er. Och om jag kunde komma till honom skulle jag ge mig av för att möta honom och om jag var med honom skulle jag tvätta hans fötter.¹⁷

För att motivera sin ställning som icke troende säger Sam Harris:

Om Jesus skulle säga saker som: ”Vatikanbiblioteket har exakt 37 226 böcker”, och det visade sig vara rätt, skulle vi åtminstone känna att vi närmar oss någon som har något att säga om hur världen fungerar.¹⁸

Låt oss lämna det viktorianska biblioteket för att istället pröva Harris äkthet. Hur skulle Harris reagera om han fått veta att profeten Muhammed (över honom vare Guds frid och välsignelser) haft många saker att säga om hur världen ser ut? Universums utveckling från en singularitet (Koranen: 21:30), Universums expansion (Koranen: 51:47), lagen om “vägledning” (Koranen: 51:47) — ett nyckelord i många av Darwins skrifter¹⁹, det grundläggande begreppet om zouj dvs. paritet som en funktion av materia och liv (Koranen: 36:36 och 51:49), bergs isostatiskt utjämnande funktion som stabiliserar jordens yta (Koranen: 78:6–7 och 16:15), den detaljerade beskrivningen av mikroskopiska men viktiga skeden i embryots utveckling, hur vatten med olika egenskaper separeras (Koranen: 55:19–20; 25:53, den viktiga förmedlande funktion yakhdūr (på arabiska: “grönt ämne”, nyligen känt som klorofyll) produktion av frukter och frön genom fotosyntes (Koranen: 6:99)²⁰, precisionen i Muhammeds profetia om att de barfota beduinerna av Arabien en gång kommer att tävla i att uppföra höga byggnader²¹ (Riyadh och Dubai, ett perfekt mikrokosmos!), eller hans andra profetia om att marknader kommer att närma sig varandra²² (överväg globaliseringen och uttrycket “världen har blivit en liten by”), förutom många andra tecken som visar på äktheten i Koranen och profetens (över honom vare Guds frid och välsignelser) ord.

Är Harris ödmjuk nog att stå fast vid sitt eget kriterium?

Enligt Koranen är Muhammed (över honom vare Guds frid och välsignelser) den siste profeten och hans budskap förseglar tidigare profeters budskap:

Troende! Muhammed är inte fader till någon av era män. Han är Guds Sändebud och Profetlängdens Sigill. Gud har kunskap om allt.²³

Idag, när fjorton århundraden passerat, fortsätter Muhammeds (över honom vare Guds frid och välsignelser) läror att sprida sig och ratificera det universella axiom att sanningen och bara sanningen kommer att leva för evigt. Allt i Muhammeds (över honom vare Guds frid och välsignelser) sätt att leva är exemplariskt. Profetens fulländade handlingar, tal och godkännande är kända som sunna, den andra stora källan till islamisk lagstiftning.

Ferncindez-Armesto, Felipe (2001) Civilizations: Culture, Ambition, and the Transformation of Nature. The Free Press, New York, s. 330. [↩]
Badawi, J. (1990) Muhammed’s Prophethood: An Analytical View, World Assembly of Muslim Youth, KSA, s. 1. [↩]
Watt, William M. (1953) Muhammed at Mecca, Oxford, s. 52. [↩]
G.W. Davis (1890) Islam and the Kuran. The Old and New Testament Student, Vol. 10, nr 6, (juni), s. 341. [↩]
Badawi, J. (1990) Muhammed’s Prophethood: An Analytical View, World Assembly of Muslim Youth, KSA, s. 1. [↩]
Tidiga kristna lärde, som Eologio och Paul Alvaro, förknippade islam med Antikrists ankomst som nämns i Nya Testamentet och vars välde skulle förebåda de sista dagarna före tidens slut. (Armstrong, Karen (2004) Muhammed, Phoenix, s. 24). Det är värt att notera att Muhammed också varnade hans följeslagare och kommande generationer för fitnah (prövningen) i Masīhu Dajjal (Antikrist). Enligt en autentisk hadiith återberättad av imam Muslim (#2945) och Tirmithi (#3930), berättade Profeten att Antikrists framträdande vid tidens ände kommer att leda till att människor flyr upp i bergen. [↩]
Shaw, George B. (1936) The Genuine Islam, Vol. 1, nr 8. [↩]
Lamartine, Alphonse Marie (1854) Histoire de la Turquie, Paris, Vol. 2, s. 276–77. Lamartine var en fransk poet och politiker. [↩]
Ibn al-Qayim (1992) Roudhatul Muhibbīn, Vol. 1, s. 233–234. [↩]
Armstrong, Karen (2004) Muhammed, Phoenix, s. 52. [↩]
Islam reformerade och upphävde vissa aspekter av de tidigare lagarna, men främst återupplivades och etablerades den monoteistiska doktrinen, tron på Guds enhet och dyrkan av Honom allena. [↩]
Reid, Gilbert (1916) Islam, an Appreciation. The Biblical World, Vol.48, nr 1, s. 12. [↩]
Mosebok 18:18–19 [↩]
Indiens premiärminister under tretton dagar. [↩]
Fazlie, Murtahin B. (1997) Hinduism and Islam: A Comparative Study, Abul-Qasim Publishing House, Saudi Arabia. [↩]
Haq, Z. (1997) The Last Prophet and the Quran in Revealed Scriptures @ . [↩]
Bukhari: Vol. 1, s. 7, Ibn-Kathīr Publishing House, 1987. [↩]
Harris, S. (2006) The End of Faith: Religion, Terror, and the Future of Reason, Free Press, s. 77. [↩]
För exempel, se sid. 57, 66, 104 och 122 i Darwin, C. (2004) The Descent of Man. Penguin Classics. [↩]
Jag måste konstatera att moderna översättare av Koranen inte har förstått den arabiska innebörden av ordet som förmedlar detta faktum. Intressant nog var flera tidiga lärde, som at-Tabari under 900-talet, exakta i deras beskrivningar av khadhiran (Koranen: 6:99) som “något grönt” (Se at-Tabari, M. (2003) Jami’al-Bayan, Vol.9, s. 444). [↩]
En hadiith återberättad av Muslim: Vol. 1, nr 1, s. 111. [↩]
Ahmed: #1036. [↩]
Koranen 4:124 [↩]