Gud

Att tro på Gud innebär:

Att tro att Han är den ende sanne Ska­paren och Upprät­thål­laren av allt som exis­ter­ar. Gud säger i Koranen:

Säg: ‘Vem förs­er er med det i himlen och på jor­den som ni behöver för er försör­jn­ing? Vem har mak­ten över hörsel och syn? Vem låter livet spi­ra ur det som är dött och låter döden sti­ga fram ur det levande? Och vem styr skapelsens ord­ning?’ På det­ta kom­mer de att svara: ‘[Det är] Gud.’ Och du skall säga: ‘Skall ni då inte fruk­ta Hon­om. Det­ta är Gud, er Herre, San­nin­gen. Vad finns vid sidan av san­nin­gen annat än lögn och mis­stag? Hur kan ni för­må er att vän­da den ryggen?’ ^[1]Kora­nen 10:31–32

Att tro att Han är den ende gudomen värd upprik­tig dyrkan. Gud säger i Koranen:

…ingen har rätt att dyrkas föru­tom Han. Kom­mer du då att under­kas­ta dig Gud? ^[2]Kora­nen 4:124

Att tro på Guds namn och attrib­ut utan att förstå dem utifrån män­skli­ga giss­ningar, utan genom den kun­skap som uppen­barats i Kora­nen och utifrån vad pro­feten Muhammed berättat.

Härutöver finns ytterli­gare tre vil­lkor som är vik­ti­ga att beakta:

Det förs­ta villkoret

Tron på Guds exis­tens kräver tro på Hans tran­scen­dens (höghet) vilket uttrycks i flera vers­er i Kora­nen, exemplevis:

Han utö­var den oin­skränk­ta mak­ten över Sina tjänare, och Han är den Vise, Den som är under­rät­tad om allt.

Och det 87:e kapit­let börjar:

Prisa din Her­res, den Hög­stes, namn! ^[3]Kora­nen 4:124

Det andra villkoret

För att en han­dling av dyrkan skall vara giltig måste Muhammed (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) ha ins­tiftat den. Det är ett krav att man dyrkar Gud på så sätt som Muhammed har visat. Det­ta vil­lkor syf­tar till att utes­lu­ta möj­ligheten av olik­tänkande och oön­skade tvis­ter mus­limer emel­lan i dyrkan av Gud. Att införa en ny form av dyrkan i reli­gio­nen är att till­skri­va pro­feten något som han inte tillåtit. “Inno­va­tion­er är i sig sus­pek­ta”, förk­larar prof. Jonathan P. Berkey, “efter­som de utgör ett avsteg från pro­feten Muhammed och hans föl­jes­la­gares prax­is.” ^[4]Berkey, Jonathan P. (1993) Tra­di­tion­al Inno­va­tion and the Social Con­struc­tion of Knowl­edge in the Medieval Islam­ic Near East, David­son Col­lege, s. 41.

Det tred­je villkoret

I frå­ga om tron på Guds namn och attrib­ut är det vik­tigt att ha två punk­ter i åtanke:

1. Män­skligt resone­mang kan inte ensamt kom­ma fram till alla av Guds attrib­ut. Tillför­l­itlig kun­skap om dessa attrib­ut kan endast förvär­vas genom aut­en­tisk uppen­barelse, en uppen­barelse som står sig genom tiden och upp­fyller män­niskans inre behov. Endast en skrift upp­fyller dessa krav: Kora­nen. Oför­må­ga att inse detal­jer som lig­ger bor­tom vår fat­tnings­för­må­ga eller detal­jer som vi inte behöver kän­na till bör inte rub­ba vår tro på Gud. Till exem­pel, om män­niskor vet vem som är lan­dets pres­i­dent, min­skar då deras kun­skap om det­ta om de inte kän­ner till stor­leken på hans föt­ter, hans ögon­färg eller hans huvuds form?
2. Föru­tom kun­skap genom uppen­barelse kan viss kun­skap om Guds attrib­ut ins­es genom reflek­tion såsom Hans vil­ja, kraft och vis­dom. ^[5]al-Ashqar, Umar (2000) Belief in Allah in the Light of the Quran and the Sun­na. IIPH, s. 257. Vid­den av kos­mos med dess fin­juster­ade lagar, där alla lagar har en funk­tion, pekar på en Ska­pare med en vil­ja vars ska­parkraft och vis­dom är oändlig. Allt pekar på att det finns en design och för dem som tror finns det för det blot­ta ögat mer bevis än vad som kan begäras. Att tro eller inte tro är till sist ett per­son­ligt val. Likväl föl­jer kon­sekvenser­na av endera valet; för de som tror en evig lyc­ka och för de som inte tror en evig förlust.

Käl­lor:
Dr. Ash-Shehri, Abdul­lah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius