Att tro på Gud innebär:

  1. Att tro att Han är den ende sanne Skaparen och Upprätthållaren av allt som existerar. Gud säger i Koranen:
  2. Säg: ‘Vem förser er med det i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Vem har makten över hörsel och syn? Vem låter livet spira ur det som är dött och låter döden stiga fram ur det levande? Och vem styr skapelsens ordning?’ På detta kommer de att svara: ‘[Det är] Gud.’ Och du skall säga: ‘Skall ni då inte frukta Honom. Detta är Gud, er Herre, Sanningen. Vad finns vid sidan av sanningen annat än lögn och misstag? Hur kan ni förmå er att vända den ryggen?’1

  3. Att tro att Han är den ende gudomen värd uppriktig dyrkan. Gud säger i Koranen:
  4. …ingen har rätt att dyrkas förutom Han. Kommer du då att underkasta dig Gud?2

  5. Att tro på Guds namn och attribut utan att förstå dem utifrån mänskliga gissningar, utan genom den kunskap som uppenbarats i Koranen och utifrån vad profeten Muhammed berättat.

Härutöver finns ytterligare tre villkor som är viktiga att beakta:

Det första villkoret

Tron på Guds existens kräver tro på Hans transcendens (höghet) vilket uttrycks i flera verser i Koranen, exemplevis:

Han utövar den oinskränkta makten över Sina tjänare, och Han är den Vise, Den som är underrättad om allt.

Och det 87:e kapitlet börjar:

Prisa din Herres, den Högstes, namn!2

Det andra villkoret

För att en handling av dyrkan skall vara giltig måste Muhammed (över honom vare Guds frid och välsignelser) ha instiftat den. Det är ett krav att man dyrkar Gud på så sätt som Muhammed har visat. Detta villkor syftar till att utesluta möjligheten av oliktänkande och oönskade tvister muslimer emellan i dyrkan av Gud. Att införa en ny form av dyrkan i religionen är att tillskriva profeten något som han inte tillåtit. ”Innovationer är i sig suspekta”, förklarar prof. Jonathan P. Berkey, ”eftersom de utgör ett avsteg från profeten Muhammed och hans följeslagares praxis.3

Det tredje villkoret

I fråga om tron på Guds namn och attribut är det viktigt att ha två punkter i åtanke:

  1. Mänskligt resonemang kan inte ensamt komma fram till alla av Guds attribut. Tillförlitlig kunskap om dessa attribut kan endast förvärvas genom autentisk uppenbarelse, en uppenbarelse som står sig genom tiden och uppfyller människans inre behov. Endast en skrift uppfyller dessa krav: Koranen. Oförmåga att inse detaljer som ligger bortom vår fattningsförmåga eller detaljer som vi inte behöver känna till bör inte rubba vår tro på Gud. Till exempel, om människor vet vem som är landets president, minskar då deras kunskap om detta om de inte känner till storleken på hans fötter, hans ögonfärg eller hans huvuds form?
  2. Förutom kunskap genom uppenbarelse kan viss kunskap om Guds attribut inses genom reflektion såsom Hans vilja, kraft och visdom.4 Vidden av kosmos med dess finjusterade lagar, där alla lagar har en funktion, pekar på en Skapare med en vilja vars skaparkraft och visdom är oändlig. Allt pekar på att det finns en design och för dem som tror finns det för det blotta ögat mer bevis än vad som kan begäras. Att tro eller inte tro är till sist ett personligt val. Likväl följer konsekvenserna av endera valet; för de som tror en evig lycka och för de som inte tror en evig förlust.

Källor:
Dr. Ash-Shehri, Abdullah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius

Fotnoter:
  1. Koranen 10:31-32 []
  2. Koranen 4:124 [] []
  3. Berkey, Jonathan P. (1993) Traditional Innovation and the Social Construction of Knowledge in the Medieval Islamic Near East, Davidson College, s. 41. []
  4. al-Ashqar, Umar (2000) Belief in Allah in the Light of the Quran and the Sunna. IIPH, s. 257. []