Utsik­terna inför en begrän­sad livs­längd ansågs av många filo­so­fer vara ett inci­ta­ment för att använda vår tid på jor­den klokt. Om livet vore utan ände skulle det inte fin­nas natur­lig utveck­ling, brådska eller känsla för fär­dig­stäl­lande.¹

Den ame­ri­kanske psy­ko­lo­gen och filo­so­fen Wil­liam James, skrev en gång:

Män­ni­skans reli­giösa tro är för mig i huvud­sak hen­nes tro på exi­sten­sen av en osyn­lig ord­ning genom vil­ken den natur­liga ord­ningen kan för­kla­ras.²

James defi­ni­tion av tro, om än ofull­stän­dig, under­stry­ker en djup reli­giös upp­le­velse: tron ​​på ghaib eller det osyn­liga, som i islam är en av de sex grun­derna för tron (imaan). I all­männa orda­lag är tron på en värld som är dold för män­ni­skan inte enbart ett reli­giös varu­märke eller ett sätt att tänka som i sig är fient­ligt inställt mot mänsk­ligt för­nuft. I själva ver­ket här­stam­mar den från en djup men lik­väl oför­klar­lig känsla av att vår vis­telse i denna värld skall nå ett slut. Näs­tan alla har haft en upp­le­velse eller för­a­ning av att våra jor­diska strä­van­den till slut måste utmynna i en annan form av liv. Det kan vara en paral­lell osyn­lig värld, som vi ännu inte för­står (t.ex. den hin­du­iska rein­kar­na­tion), en fram­tida ome­ga­punkt där allt kul­mi­ne­rar eller bara en åter­kom­mande vän­tan på ett ulti­mat slut i en avläg­sen fram­tid. Var tar våra för­hopp­ningar, min­nen, dröm­mar och pre­sta­tio­ner vägen efter döden? Vad hän­der med livets gnista och mänsk­lig­he­tens histo­ria? Vad kom­mer att göras åt detta oupp­kla­rade jord­liv där för­tryc­kare, tyran­ner och brotts­lingar kla­rar sig undan straff? Hur kom­mer vi att kom­pen­se­ras för våra sor­ger och lidan­den eller belö­nas för vår rätt­rå­dig­het och posi­tiva insatser?

Många fors­kare som stu­de­rat frå­gan om moral har upp­täckt ett tyd­ligt sam­band mel­lan ten­den­sen att ha höga tan­kar om sig själv och tron på odöd­lig­het, det vill säga tron på ett evigt liv. James H. Leuba, väl känd för hans arbe­ten inom reli­gi­ons­psy­ko­logi, har obser­ve­rat att “läng­tan efter odöd­lig­het fin­ner sitt främsta stöd i öns­kan efter att ha höga tan­kar om sig själv och uni­ver­sum.” “Detta sista motiv”, säger Leuba “har ett stort infly­tande endast på per­so­ner med hög mora­lisk och intel­lek­tu­ell urskill­nings­för­måga.“³ För sådana per­so­ner är tan­ken om ett evigt slut inte bara skräm­mande utan också oänd­ligt otack­sam inför bety­del­sen av mänsk­ligt liv.⁴

Långt mer käns­liga är de som tror på Gud och är väl för­trogna med inne­bör­den av Hans egen­ska­per. För dem är livet enbart ett tom­rum om man inte tror på yawmul jam’, den dag då alla sam­las, den dag då Guds egen­ska­per av rätt­visa och barm­här­tig­het kom­mer att mani­fe­stera sig till fullo. Enligt Kora­nen (64:9, 18:99 och 3:9) kom­mer hela mänsk­lig­he­ten att sam­las inför Gud och varje själ kom­mer att få en full­stän­dig för­teck­ning över allt som gjorts under detta jord­liv. Jef­fe­rey Lang berättar:

Den dagen kom­mer vi att möta san­ningen om oss själva då alla dis­trak­tio­ner och illu­sio­ner ska­las bort och vi är ensamma med våra kärn­vär­den och mora­liska samt and­liga pre­sta­tio­ner.⁵

I Kora­nen kan vi läsa:

Och den som har gjort så litet som ett stoft­korns vikt av gott skall se det, och den som har gjort så litet som ett stoft­korns vikt av ont skall se det.⁶

Denna dag benämns också i Kora­nen (64:9) som dagen då de för­mo­dade vin­narna och för­lo­rarna byter plats (yawmu tag­ha­bun), eftersom de tro­ende kom­mer att gläd­jas av evig belö­ning sam­ti­digt som de som inte tror kom­mer att lida av en fruk­tans­värd för­lust i jahan­nam⁷ för all evighet.

Då skall var och en få erfara vad han sände fram­för sig [till Domen. Alla] skall föras till­baka till Gud, deras sanne Herre, och de [med­hjäl­pare till Honom] som de hade upp­fun­nit, skall [då] ha över­gett dem.⁸

Tron på livet efter detta kan, likt alla utom-fysiska frå­gor, var­ken bevi­sas eller erkän­nas genom ett posi­ti­vis­tiskt tän­ke­sätt⁹. Odöd­lig­het är menings­fullt endast för dem som vår­dar gåvan av att exi­stera och som verk­li­gen berörs av frå­gor om rätt­visa, moral och livets mening. För sådana män­ni­skor är “för­in­tel­sen av den ovär­der­liga rike­dom som livet inne­bär och, som det ver­kar för många, det därav menings­lösa och irra­tio­nella i en jor­disk till­varo, out­härd­liga tan­kar”.¹⁰

De vil­kas hela håg står till det jor­diska livet och dess fröj­der, dem skall Vi i detta [liv] ge hela lönen för deras hand­lingar, och ingen­ting skall här dras ifrån; men de har ingen­ting annat att vänta i det kom­mande livet än Elden. Vad de åstad­kom i denna [värld] har gått för­lo­rat, och alla deras strä­van­den var för­gä­ves.¹¹

I den veten­skap­liga sfä­ren råder det sam­för­stånd fors­kare emel­lan — base­rat på gemen­sam erfa­ren­het och veten­skap­lig data — att vårt uni­ver­sum är på väg mot ett ound­vik­ligt slut. Enligt Kora­nen är detta ett fak­tum som står bortom allt tvivel:

Säg: “Det är Gud som ger er liv och sedan låter er dö och som, när Upp­stån­del­sens dag är inne — här finns inte rum för tvi­vel — skall samla er [till Sig]; men [om detta] har de flesta män­ni­skor ingen kun­skap.“⁸

Enligt Bar­row beror uni­ver­sum över­lev­nad till stor del till vad som bru­kar kal­las för den kos­mo­lo­giska kon­stan­ten. Bar­row menar, till­sam­mans med många andra fors­kare inom områ­det, att sådana kon­stan­ter med anled­ning av uni­ver­sums expan­sion kom­mer att nå vär­den som för­hind­rar exi­sten­sen av ato­mer, atom­kär­nor, pla­ne­ter och stjär­nor, och därav påverka uni­ver­sum på så sätt att det blir liv­löst och inte kan upp­rätt­hålla de bygg­ste­nar som behövs för att forma kom­plexa struk­tu­rer. “Så livet”, tilläg­ger Bar­row, “måste som alla andra goda ting också ta slut”.¹² En grupp andra fors­kare anslu­ter sig till teo­rin om ett öppet uni­ver­sum som expan­de­rar under obe­stämd tid¹³ och som en följd av att växa bortom den kri­tiska grän­sen för den­si­tet och tyngd­kraft, kom­mer uni­ver­sum ound­vik­li­gen att upplösas.

Fysi­kern Brian Greene för­kla­rar i The Fab­ric of the Cos­mos en kon­kur­re­rande modell som kal­las för Big Crunch:

Ett möj­ligt öde för vårt uni­ver­sum är att den nuva­rande expan­sio­nen en dag avtar och där­ef­ter vän­der. Vårt uni­ver­sum kom­mer till sist att implo­dera i en så kal­lade Big Crunch.¹⁴

Detta sce­na­rio tycks sam­man­falla med isla­misk kos­mo­logi där all existens ses som dub­bel­rik­tad; den här­stam­mar från Gud och åter­vän­der till Gud. Den är först “cent­ri­fu­gal (expan­de­rar, rörelse utåt) och sedan cent­ri­pe­tal (implo­de­rar, rörelse inåt)“¹⁵. I Kora­nens skild­ring av den yttersta dagen kom­mer as-Samā¹⁶ “återgå” eller som i Kora­nens for­mu­le­ring “rulla” till­baka till dess ursprung­liga till­stånd efter att ha expan­de­rat under en okänd tid:

Den Dagen skall Vi rulla ihop him­len som en full­skri­ven per­ga­ment­rulle. Lik­som Vi grep Oss an med den första ska­pel­sen skall Vi för­nya den — för detta löfte bor­gar Vi och Vi har makt att göra det!⁸

Gud inle­der ska­pel­sen och skall när tiden kom­mer för­nya den och till sist skall ni föras åter till Honom.¹⁷

Uni­ver­sums kol­laps utlö­ses av en rad omväl­vande rubb­ningar som före­bå­dar trös­keln till den nya eviga värl­den¹⁸.

När him­len är kly­vas sön­der. Och när pla­ne­terna är utspridda. Och när haven är spruckit.Och när gra­varna vänds, kom­mer varje själ (på den tiden) att inse vad (hand­ling) har det gått och vad (hand­ling) har läm­nat efter sig.¹⁹

Enligt Kora­nen kom­mer kos­miska stör­ningar att inträffa före den Sista Dagen.

Döden är inte slu­tet. Den är var­ken en evig utplå­ning av jaget eller en själa­vand­ring. I Kora­nen är döden en resa till ett nytt sta­die i livet som kal­las bar­zakh (livet i gra­ven) bortom vil­ket vi fort­sät­ter vår resa mot mötet med den sanne Skaparen:

Säg: “Döden, som ni vill fly från, skall infinna sig till det möte [som är utsatt] för er och då skall ni föras åter till Honom som kän­ner allt det som är dolt för män­ni­skor och det som de kan bevittna, och då skall Han låta er veta vad era hand­lingar [var värda].“⁸

Vi tror att allt vi gör i detta liv har en mening och att vi kom­mer att se resul­ta­tet av vår världs­liga strä­van i al-Akhirah (nästa liv). Logiskt sett är ett liv efter döden mer än möjligt:

Och man säger: “När jag är död, skall jag verk­li­gen att åter­uppli­vas? Och män­ni­skan [som för­ne­kar san­ningen] säger: “Skall jag sedan jag en gång är död stiga fram till nytt liv?“⁸

För­står de inte att Gud, som har ska­pat him­larna och jor­den utan att ska­pel­sen av dem tröt­tade Honom, har makt att åter­upp­väcka de döda? Ja, Han har allt i Sin makt!129

Fak­tum är att argu­men­tera för upp­stån­del­sen är mer ratio­nellt än att argu­men­tera för något annat:

Och de säger: “Skall vi, efter att ha bli­vit ben och sön­der­frätta res­ter, åter­upp­stå i en ny ska­pelse?” Säg: “[Visst!] Även om era [krop­par] hade varit av sten eller av järn, eller ska­pade av vad ni ser som ännu ofören­li­gare [med tan­ken på liv].” Då kom­mer de att fråga: “Vem skall skapa oss på nytt?” — [och du skall] svara: “Den som först ska­pade er.” Då rus­kar de på huvu­det åt dig och frå­gar: “När skall detta ske?” — [och då] sva­rar du: “Kanske är tiden nära.“⁸

Varje indi­vid är fri att väga san­ning mot lögn och välja vil­ken värld som han eller hon öns­kar mest:

Det fanns de bland er som inte hade annat än denna värl­dens [goda] för ögo­nen och det fanns de som såg mot evig­he­ten.⁸

I slutän­dan beror vårt val främst på hur myc­ket vi vär­de­rar våra egna liv och till­va­rons helhet:

Vi har inte ska­pat him­len och jor­den och allt som är emel­lan dem i blindo, såsom de som för­ne­kar san­ningen för­mo­dar. Olyck­liga de som för­ne­kar san­ningen! Elden är deras mål!⁸

Straf­fet för otro kom­mer inte nöd­vän­digt­vis att äga rum i detta liv. Vi bör inte för­vänta oss ett själv­klart och nöd­vän­digt sam­band mel­lan otro och svå­rig­he­ter i detta liv. Enligt Kora­nen (89:15–16) är detta miss­vi­sande då båda par­ter (tro­ende och icke tro­ende) är för­ut­be­stämda att njuta av sin lott av världs­liga vinster:

Åt alla — åt de förra såväl som åt de senare — ger Vi något av din Her­res gåvor; ingen gräns har satts för din Her­res giv­mild­het.²⁰

Men när detta liv är över och alla ytlig­he­ter sking­ras kom­mer bara de som för­blev Guds bud­skap trogna (Kora­nen: 2:40, 13:20) att sko­nas en omät­lig för­lust i livet efter detta²⁰. Kora­nen skild­rar slut­gil­tig­he­ten i otro:

De som inte ser fram mot mötet med Oss och som är nöjda med [vad de kan uppnå i] detta liv och slår sig till ro med detta, och de som stäl­ler sig lik­gil­tiga till Våra bud­skap — de skall ha sin hem­vist i Elden, [lönen] för deras hand­lingar.¹⁷

En dag satt pro­fe­ten (över honom vare Guds frid och väl­sig­nel­ser) med hans föl­je­sla­gare för att se solen sjunka under hori­son­ten. Pro­fe­ten (över honom vare Guds frid och väl­sig­nel­ser) vände sig mot hans föl­je­sla­gare och sade:

Jäm­fört med tiden som har gått är allt som finns kvar av denna värld det som finns kvar av denna dag.²¹

1. Bar­row, John D. (2005) The Infi­nite Book, Vin­tage Books, s. 248. [↩]
2. James Wil­li­ams (1895) Is Life Worth Living? Inter­na­tio­nal Jour­nal of Ethics, Vol. 6, nr 1, (okto­ber), s. 15. [↩]
3. Leuba, James H. (1921) The Belief in God and Immor­ta­lity: A Psycho­lo­gi­cal, Ant­hro­po­lo­gi­cal, and Sta­tisti­cal Study, Lon­don (edit.), s.311. [↩]
4. Imma­nuel Kant, den tyske filo­so­fen, trodde att om moral skall reglera mänsk­ligt betīnde måste man tro på gudom­lig rätt­visa i ett liv efter detta. Annars kom­mer moral inte att fun­gera effek­tivt och kom­mer endast att bli före­mål för världs­lig beundran.((Kant, Imma­nuel (1998) Cri­ti­que Pure Rea­son. Över­satt och redi­ge­rad av: Paul Guyer & Allen W. Wūd. Cam­bridge Uni­ver­sity Press, s. 681). [↩]
5. Lang, Jef­fery (2000) Strugg­ling to Sur­ren­der, USA, s. 54. [↩]
6. Kora­nen: 99: 7–8. [↩]
7. Kända i judisk eska­to­logi som Gehenna, Gehe­nom och Gehi­nom. [↩]
8. Kora­nen 4:124 [↩] [↩] [↩] [↩] [↩] [↩] [↩] [↩]
9. Posi­ti­vis­men: läran att empiri och obser­va­tio­ner är de enda till­för­lit­liga for­merna av kun­skap. [↩]
10. Leuba, James H. (1921) The Belief in God and Immor­ta­lity: A Psycho­lo­gi­cal, Ant­hro­po­lo­gi­cal, and Sta­tisti­cal Study, Lon­don, p.311–12. En rikstäc­kande stu­die (Elli­son et al. 2009) har visat att “tron på ett liv efter detta är direkt rela­te­rat till lugn och balans, och ett omvänt sam­band med ång­est. Det ver­kar också minska de skad­liga effek­terna av ång­est vid eko­no­misk ned­gång.” “Dessa uppen­bara för­de­lar”, avslu­tar Elli­son och hans kol­le­gor, “kan bero på en känsla av kosmisk/gudomlig rätt­visa, och löf­tet om fram­tida spi­ri­tu­ella belö­ningar som över­träf­far de i detta liv. Med löfte om ett nästa liv finns det mindre anled­ning till själv­tvi­vel, vrede eller före­brå­else samt mins­kad känsla av brådska för att max­i­mera för­de­larna och mini­mera utgif­ter i detta liv”. (Elli­son, CG et al. (2009) Bles­sed Assu­rance: Reli­gion, Anxi­ety, and Tranqui­lity among US Adults. Social Sci­ence Rese­arch, 38: 664). [↩]
11. Kora­nen: 11:15–16. [↩]
12. Bar­row, John D. (2003) The Con­stants of Nature, Vin­tage, s. 274. [↩]
13. Ibid. s. 269. [↩]
14. Greene, Brian (2005) The Fab­ric of the Cos­mos, Vin­tage, s. 511, Hawking, Step­hen (2001) The Uni­verse in a Nuts­hell, Ban­tam Press, s.95–96. [↩]
15. Chit­tick Wil­liam C. (2007) Sci­ence of the Cos­mos, Sci­ence of the Soul: The Per­ti­nence of Isla­mic Cos­mo­logy in the Modern World, Oneworld Būks, Oxford, s. 141. [↩]
16. as-Samā på ara­biska avser allt som är ovan­för oss, inklu­sive rym­den och him­len. [↩]
17. Kora­nen 4:124 [↩] [↩]
18. Kora­nen: 81, 82, och 84 [↩]
19. Kora­nen: 82:1–15 I sin exe­ges av Kora­nen för­kla­rar Imam Ashawkāni att “sänt fram­för sig” och “skju­tit upp” avser vad man bru­kar göra i bör­jan och slu­tet av sitt liv, eller kan det avse gär­ningar som män­ni­skan hade “sänt fram­för sig” för sig själv, i form av belö­ning, och gär­ningar som haft effek­ter efter hen­nes död, det vill säga gär­ningar som hon sänt fram­för sig. (Fat-hil Qadīr, s. 492, Daral­kutu­bil Elmiyah, Beirut, Liba­non) [↩]
20. När allt kom­mer omkring, sa inte dar­wi­nis­tiska evo­lu­tio­nis­ter till oss gång på gång, att över­lev­nad bara är för den star­kaste! [↩] [↩]
21. Atta­bari, Ibn-Jarīr, Attārīkh, (16/1). [↩]