I all­männa orda­lag är tron på en värld som är dold för män­ni­skan inte enbart ett reli­giös varu­märke eller ett sätt att tänka som i sig är fient­ligt inställt mot mänsk­ligt för­nuft. I själva ver­ket här­stam­mar den från en djup men lik­väl oför­klar­lig känsla av att vår vis­telse i denna värld skall nå ett slut. Näs­tan alla har haft en upp­le­velse eller för­a­ning av att våra jor­diska strä­van­den till slut måste utmynna i en annan form av liv. Det kan vara en paral­lell osyn­lig värld, som vi ännu inte för­står (t.ex. den hin­du­iska rein­kar­na­tion), en fram­tida ome­ga­punkt där allt kul­mi­ne­rar eller bara en åter­kom­mande vän­tan på ett ulti­mat slut i en avläg­sen fram­tid. Var tar våra för­hopp­ningar, min­nen, dröm­mar och pre­sta­tio­ner vägen efter döden? Vad hän­der med livets gnista och mänsk­lig­he­tens histo­ria? Vad kom­mer att göras åt detta oupp­kla­rade jord­liv där för­tryc­kare, tyran­ner och brotts­lingar kla­rar sig undan straff? Hur kom­mer vi att kom­pen­se­ras för våra sor­ger och lidan­den eller belö­nas för vår rätt­rå­dig­het och posi­tiva insatser?