Även om islam är miss­för­stått över­lag i Väst finns det kanske ingen del av reli­gi­o­nen som fram­kal­lar så starka reak­tio­ner som jihād. Det ara­biska ordet jihād, som oftast över­sätts som ”heligt krig”, bety­der inget annat än ”att kämpa” eller ”att anstränga sig till sitt yttersta”. Det är en fel­ak­tig före­ställ­ning att jihād enbart är syno­nymt med krig¹

Detta är bara en del av begrep­pet. Jihād är en strä­van efter god­het och en kamp mot orätt­visa och för­tryck – både inom­bords och i sam­häl­let i stort. Denna strä­van är spi­ri­tu­ell, social, eko­no­misk och politisk.

Jihād är ett vitt begrepp som inte enkom är begrän­sat till strid. I Kora­nen fin­ner vi:

Men lyssna inte till vad för­ne­karna säger utan kämpa oför­trött­ligt mot dem med [Kora­nens hjälp].²

Detta bety­der att man skall bjuda in till san­ningen på bästa sätt genom att argu­men­tera och förklara.

Det finns olika for­mer av jihād:

1. Inre jihād som inne­bär att man strä­var efter att rena sjä­len, stärka tron, benägna sig mot gott och undan­hålla sig onda begär.
2. Jihād med ens till­gångar som bety­der att man spen­de­rar på olika gott­gö­rande sätt.
3. Jihād genom ens eget hand­lande avse­en­des alla sor­ters goda gär­ningar, som att bjuda in män­ni­skor till islam och att utbilda andra muslimer.
4. Väp­nad kamp mot aggres­sion och förtryck.

I jihāds namn kal­lar islam till att sam­häl­let skall beskyd­das mot för­tryck och dik­ta­tors­styre som mot­ar­be­tar rätt­visa genom att inte låta folk få höra eller följa sanningen.

I jihāds namn upp­ma­nas mus­li­mer till att berätta om tron på den Ende Guden, tillbe Honom och sprida goda vär­de­ringar, dygd och moral genom visa och pas­sande metoder:

Kalla [män­ni­skorna, Muham­mad] med kloka och goda ord att följa din Her­res väg, och lägg fram argu­men­ten på ett mått­fullt och för­synt sätt; din Herre vet bäst vem det är som avvi­ker från Hans väg och Han vet bäst vem det är som föl­jer Hans led­ning.³

I jihāds namn kal­lar islam till sam­hälls­re­for­mer för att få ett slut på vid­ske­pelse, fat­tig­dom och rasism.

Ett av islams huvud­mål är att säker­ställa de sva­gas rät­tig­he­ter i sam­häl­let gente­mot de mäk­tiga och inflytelserika.

Islam för­bju­der orätt­visa även mot dem som är mot­stån­dare till religionen:

Tro­ende! Stå fasta på Guds sida som vitt­nen för rätt och rätt­visa och låt inte avog­het mot män­ni­skor förmå er att avvika från rätt­vi­sans väg. Gör rätt — det lig­ger guds­fruk­tan när­mast; Gud är väl under­rät­tad om vad ni gör.⁴

Gud har berät­tat för de tro­ende om de som för­hind­rande deras inträde i den Heliga Mos­kén i Mecka:

Tro­ende! Van­helga inte de riter och sym­bo­ler som Gud har instif­tat, inte hel­ler den [åt vall­fär­den] hel­gade måna­den eller de bekran­sade offer­dju­ren, och visa respekt för dem som beger sig till Hel­ge­do­men för att söka Guds nåd och Hans väl­be­hag. När ni läg­ger av vall­färds­dräk­ten får ni [på nytt] ägna er åt jakt. Och låt inte hat mot dem som spär­rade vägen för er till den heliga Mos­kén driva er till angrepps­hand­lingar, utan sam­ar­beta för att befrämja from­het och guds­fruk­tan, och slut er inte sam­man för att befrämja synd och fiend­skap. Och frukta Gud! Gud straf­far med sträng­het.⁵

Avog gente­mot ett folk eller en nation skall inte leda till att mus­li­mer för­tryc­ker dem eller undan­hål­ler deras rättigheter.

En av de högsta for­merna av jihād är att stå upp inför en dik­ta­tor och säga ett san­ning­ens ord. Att avhålla sig från att handla fel­ak­tigt är också jihād. Ytter­liga en form är att med vapen beskydda islam eller ett mus­limskt land när det har attac­ke­rats. Detta måste dock till­kän­na­ges av ett reli­giöst ledar­skap eller ett mus­limskt statsöverhuvud.

Även om jihād har ett vidare per­spek­tiv än bara krig är det också så att islam till­står krig när det är den sista utvä­gen för att komma till­rätta med för­tryck och aggres­sion och för att för­svara vissa fri– och rät­tig­he­ter. När islam till­står mili­tära sam­man­drabb­ningar är det en inte­gre­rad del av ett full­stän­digt regel­verk inne­bo­ende i reli­gi­o­nen bakom vil­ket varje objek­tivt tän­kande per­son kan för­stå anled­ningen och logi­ken bakom.

Krig är enligt islam enbart tillå­tet när fred­liga meto­der i form av dia­log och för­hand­lingar har stran­dat. Krig är en sista utväg som skall und­vi­kas i så stor utsträck­ning som möjligt.

Syf­tet med jihād är inte att med våld tvångs­kon­ver­tera, kolo­ni­sera eller anskaffa land eller egen­dom för eget behag. Syf­tet är i grund och bot­ten att för­svara liv och egen­dom, land och fri­het för sig själv lik­väl som för andra.

Käl­lor:
al-Jumah, Disco­ver Islam. www.islamhouse.com; Muham­med Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­rishamn: Proprius

1. Ordet för krig i Kora­nen är harb eller qitāl. [↩]
2. Kora­nen 25:52 [↩]
3. Kora­nen 16:125 [↩]
4. Kora­nen 5:8 [↩]
5. Kora­nen 5:2 [↩]