Skip to main content

Hotet från veten­skaplig makt, okon­troller­ad av religiösa ide­al, kas­tar skug­gor över framti­den. (Hay­don, A. Eustace) [1]Hay­don, A. Eustace (1925) Mod­ernism as a World-Wide Move­ment. The Jour­nal of Reli­gion, Vol. 5, nr 1, (jan­u­ari), s. 10, The Uni­ver­si­ty of Chica­go Press.

Utifrån en islamisk stånd­punkt är san­ning inte en frå­ga om anti­n­gen-eller. Islams lärde har inte sett san­nin­gen i trån­ga pos­i­tivis­tiska [2]Pos­i­tivism (fr. pos­i­tivisme), benämn­ing på oli­ka filosofiska rik­t­ningar som strä­vat efter att grun­da tänkan­det på “fak­ta”, det vill säga kun­skap som baseras på sin­neser­faren­het. ter­mer utan snarare sett den som både mång­sidig och med en egen verk­lighet, i en form som läm­par sig för män­niskans fattningsförmåga.

Vad kan vi vara säkra på?

Efter­som verk­ligheten består av flera nivåer och bara kan ses genom fil­ter av tro­sprinciper, värderingar, språk, kul­tur och begrän­sade sen­soriska sys­tem kan vi aldrig vara säkra på att vi har en exakt upp­fat­tning om något. Det­ta är inte ett stöd för cyniska post­mod­ernister som häv­dar att alla verk­ligheter eller san­ningar inte är något annat än illu­sion­er eller i bäs­ta fall för­rädiska effek­ter av män­skligt språk. Islam avfär­dar det nat­u­ral­is­tiska påståen­det att san­nin­gen är veten­skapens egen­dom och att allt­ing bor­tom dess ter­ri­to­ri­um är myt och hägring om det inte läm­par sig för obser­va­tion, exper­i­ment och matem­a­tisk kvan­ti­fier­ing [3]Det är värt att cit­era Stephen Jay Gould som i sam­ma anda skrev: “De fles­ta av oss är inte nai­va nog att tro på den gam­la myten att veten­skapsmän är före­bilder för för­doms­fri objek­tivitet, … Fort­sätt läsa.

Flera former av sanning

Islamisk epis­te­molo­gi (läran om kun­skap) antar ett mång­bot­tnat förhåll­ningssätt till san­nin­gen. Det finns sociala, psykol­o­giska, etiska, moraliska, his­toriska, naturli­ga och religiösa san­ningar där i prin­cip var och en av dessa upp­tar ett legit­imt område på verk­lighetens karta.

Den islamiskt lärde Ahmad ibn Taimiyyah (1263–1328) menade att vi inte kan förstå verk­ligheten i någon sak från alla möjli­ga dimen­sion­er, med sam­ma pre­ci­sion, på sam­ma gång. Med andra ord kan vi upp­fat­ta en del av san­nin­gen om en viss sak men inte var­je san­ning om dess varande. Den islamiska inställ­nin­gen till epis­te­molo­gi byg­ger till stor del på principen om mod­er­a­tion (wāsiṭīyah), en prin­cip som reflek­teras inom mån­ga sfär­er: per­son­li­ga, sociala, poli­tiska, religiösa, ekonomiska och veten­skapli­ga. Den­na prin­cip med­för att man inte skall gå till ytterligheter och hårk­lyveri om man inte är har myck­et goda skäl till det.

Extern validering

Det råder ingen tvekan om att veten­skapen i hög grad förstärkt vår kun­skap och förän­drat våra liv till det bät­tre i mån­ga avseen­den. Å andra sidan har den ock­så lärt oss läx­an att vi är långt ifrån per­fek­ta och att våra ansträngningar alltid kom­mer att häm­mas av ound­vikli­ga begrän­sningar. Kurt Gödels [4]En fram­stående logik­er, matem­atik­er och filosof. (1906–1978) teo­rem, känt som Gödels ofull­ständighet­ste­o­rem [5]http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6dels_ofullst%C3%A4ndighetsteorem, vis­ar på ett enastående sätt hur begrän­sat det män­skli­ga kun­nan­det är. Kort och gott lär det oss att den män­skli­ga kun­skapen baser­ad på ett ändligt antal axiom inte kan bevisa sin egen san­ning… den behöver “extern valid­er­ing”. När det­ta teo­rem pre­sen­ter­ades år 1931 “hade den en förö­dande effekt”, säger A. W. Moore (1956-), då det “öde­lade ett antal fas­ta över­tygelser[6]Moore, AW (2001) The Infi­nite, Rout­ledge, Lon­don och New York, s. 172. och visade att det män­skli­ga sin­net inte kan kon­trollera san­nin­gen utom genom extern validering.

Övertro på rå vetenskap

Upplysningseu­forin som svepte över Europa under sjut­ton­hun­dratalet över­ty­gade mån­ga om att rå veten­skap var den enda for­men av tillför­l­itlig kun­skap. Samhällsveten­skaper­na (statsveten­skap, soci­olo­gi, his­to­ria och psykolo­gi) för att inte tala om reli­gion förne­drades och mis­skred­it­er­ades som oveten­skapli­ga. Den amerikanske filosofen William James (1842–1910) diag­nos­ticer­ade väl­tal­igt den­na besatthet av det “veten­skapli­ga”:

I män­niskans natur finns en invand nat­u­ral­ism och mate­ri­al­ism som bara kan erkän­na fak­ta som verk­li­ga och påtagli­ga. På det­ta sätt är vad som kallas ‘veten­skap’ en avgud. [7]James Williams (1895) Is Life Worth Liv­ing? Inter­na­tion­al Jour­nal of Ethics, Vol. 6, nr 1, (okto­ber), s. 16.

I avsak­nad av san­ning kom­mer vår strä­van alltid att med­föra out­plån­li­ga nack­de­lar. Det kom­mer alltid att finnas två fel­mar­ginaler: män­sklig otillför­l­it­lighet och män­sklig svaghet. Båda dessa per­spek­tiv avs­er de intellek­tuel­la och fysiska begrän­sningar som påverkar alla delar av män­skligt liv [8]Mod­ern veten­skap bekräf­tar det­ta dub­bla prob­lem med två instanser från kvant­fysiken. Den förs­ta kallas obser­va­tion­sef­fek­ten och den andra kallas osäk­er­het­sprincipen, utar­be­tade av Wern­er … Fort­sätt läsa. För att kom­pensera för dessa båda begrän­sningar måste vi hit­ta sys­temet med den mest omfat­tande och tillför­l­itli­ga kun­skap­ste­orin och ontolo­gin [9]Ontolo­gi (av grekiskans on, gen­i­tiv ontos “varande” och logia “lära”, av logos “ord”) är inom filosofin, och även inom antropolo­gin och inom andra besläk­tade veten­skaper, nam­net på läran om det … Fort­sätt läsa.

Det är allt­så ingen över­drift att vår kun­skap om verk­ligheten i förs­ta hand beror till vår förståelse av män­niskans natur [10]Insik­ten om att pos­i­tivism inte kan — och aldrig kom­mer att — till­han­dahål­la en kor­rekt förståelse av verk­ligheten gav upphov till dagens kri­tiska real­ism, som är åsik­ten att män­niskans … Fort­sätt läsa. Med tanke på att vi är holis­tiska varelser, miss­nöj­da med frag­men­tariska förk­laringar och alltid på jakt efter en över­gri­pande mening med livet, med­ve­tandet och uni­ver­sum kan vi inte annat än samver­ka med två nivåer av varande. En grundläg­gande ontol­o­gisk tru­ism i islam är att tron på varan­det, med avseende på män­sklig upp­fat­tning, är en dubbel sfär. Sfären av det okän­da, som på ara­biska kallas “al-Ghaib[11]Kora­nen: 6:7 och sfären av det kän­da och iak­t­tag­bara som kallas “al-Shahā­dah[12]Kora­nen: 6:7.

I sin strä­van efter san­ning försök­er män­niskan nå den mest tillför­l­itli­ga och heltäckande rep­re­sen­ta­tio­nen av verk­ligheten på båda nivåer: det observer­bara och det icke observer­bara. De efter­forskningar som inte kan till­go­dose dessa två (relat­er­ade) verk­ligheter eller åtmin­stone redogöra för deras bety­delser kom­mer bara att ge en frag­men­tarisk miss­bil­dad och därmed otill­fredsstäl­lande tolkn­ing av varan­det. Holism och enhet karak­teris­er­ar de ontol­o­giska och epis­te­mol­o­giska grund­valar­na för det islamiska tankesättet.

Islam erkän­ner inte bara de oli­ka behov som pro­duc­eras av den dub­bla karak­tären av varan­det utan lik­ställer dem som i Max Plancks (1858–1947) ord “den män­skli­ga själens krafter ager­ar till­sam­mans i per­fekt bal­ans och har­moni[13]Planck, Max (2001) The Mys­tery of Being. I Wilber, Ken (red.) Quan­tum Ques­tions: Mys­ti­cal Writ­ings of the World’s Great­est Physi­cists, s.161, Shamb­ha­la, Boston och Lon­don. Föga förvå­nande “vis­ar … Fort­sätt läsa.

Källor till kunskap

För att förstå dessa vita­la aspek­ter av islam är det värt att under­sö­ka dess tre käl­lor till kunskap:

  1. aut­en­tisk uppenbarelse
  2. sann kon­ceptuell kun­skap och
  3. sann fysisk kunskap.

Aut­en­tisk uppen­barelse förmed­lar kun­skap från en extern och opåverkad käl­la som likväl står i pro­por­tion till män­sklig erfaren­het. Käl­lan till uppen­barelse är Gud, alla tings Skapare.

1. Aut­en­tisk uppenbarelse
Uppen­barad kun­skap är sann och fören­lig med etabler­ad fak­ta, den män­skli­ga naturen och obrist­fäl­li­ga slut­satser efter sunt resone­mang. Islams heli­ga skrift är Kora­nen uppen­barad för pro­feten Moham­mad (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser). Kora­nen är per­fekt och omut­lig. Den­na tro utgör läran om mirak­let av oefter­härme­lighet som häv­dar att den kun­skap, det språk och den stil som Kora­nen kän­neteck­nar sig genom inte kan efter­lik­nas. [14]Espos­i­to, John L. (2005) Islam: den raka vägen, Oxford Uni­ver­si­ty Press, s. 19. Dess text är intakt sedan dess uppen­barelse, vilket bekräf­tar det gudom­li­ga löftet att bevara den från förän­dring och förlust.

Det är Vi som har uppen­barat den­na Koran steg för steg och Vi skall helt visst slå vakt om den!. [15]Kora­nen 15:9

Kora­nen till­står sin egen aut­en­ticitet genom upp­manin­gen till att grans­ka dess text genom kon­tem­pla­tion och kri­tiskt tänkande. Den med tiden bevisade oefter­härme­ligheten är en utman­ing som ingen — inte ens de mest lärde och kun­ni­ga inom språk eller veten­skap — har kun­nat bemöta.

Och de säger: “[Muham­mad] har för­fat­tat [Kora­nen]!” Svara då: “Visa fram tio [av er] för­fat­tade, likvärdi­ga suror och kalla dem ni kan [till er hjälp] — utom Gud — om det ni säger är sant. Och om de som ni kallar på inte svarar er, då har ni förstått att uppen­barelsen av [Kora­nen] utes­lu­tande är ett verk av Guds ingivelse och att det inte finns någon annan gud än Han. Är ni bered­da att under­kas­ta er Hans vil­ja? [16]Kora­nen 11:13–14

Kora­nen innehåller inte de felak­tigheter som finns i Bibeln”, säger dr. Mau­rice Bucaille (1920–1998), en fran­sk veten­skaps­man som gjort en jäm­förande studie av Kora­nen och Bibeln i ljuset av mod­er­na veten­skapli­ga upp­täck­ter. Bucaille tilläg­ger att “den ger exakt infor­ma­tion om vis­sa detal­jer som i Väst kom­mit som en stor över­raskn­ing för mån­ga män­niskor idag”. [17]Bucaille, Mau­rice (2002) What is the Ori­gin of Man: The Answers of Sci­ence and The Holy Scrip­tures. New Del­hi, s. 210.

Sun­nah är den andra for­men av uppen­barelse. Begrep­pet sun­nah står för pro­feten Muhammeds tolkn­ing och prak­tiska demon­stra­tion av Kora­nen. Flera vers­er i Kora­nen kom­mender­ar mus­limer till att föl­ja pro­fetens väg, vars religiösa han­dlin­gar och beslut bevakats mot fel.

Sun­nah definieras ock­så formellt som tra­di­tion­er­na kon­sti­tu­ti­va av vad pro­feten Moham­mad sade, gjorde och god­kände under sin livstid.

I Guds Sän­de­bud har ni ett gott föredöme för alla som [med bävan och hopp] ser fram mot [mötet med] Gud och den Ytter­s­ta dagen och som ständigt har Gud för ögo­nen. [18]Kora­nen 33:21

Och han talar inte av egen drift — nej, [det är] uppen­barelsens ord.” Det är bara en uppen­barelse avs­lö­jade. [19]Kora­nen: 53:3–4

Kora­nen och aut­en­tisk sun­nah är de två sto­ra käl­lor­na för islamisk lag. Den kun­skap som inklud­eras häri inklud­er­ar de grundläg­gande tro­sprinciper­na (som tron på en sann Gud, Hans attrib­ut, menin­gen med livet och livet efter döden) den islamiska lagens utlå­tande (på poli­tisk, ekonomisk, social och indi­vidu­ell nivå), dyrkan, moraliska föreskrifter, uppföran­dekoder, de över­gri­pande trosar­tik­lar­na som regler­ar frå­gor om tro och han­dling, tviv­el och osäk­er­het, vad som är gott och ont, kri­terier för att skil­ja rätt från fel, psykolo­gi, män­niskans natur, menin­gen med livet, rationell dia­log, lärori­ka analo­gi­er, didak­tiska liknelser, veten­skaplig fak­ta, infor­ma­ti­va berät­telser om det för­flut­na och framti­da hän­delser, hur världen ska­pades, män­niskans framträ­dande på jor­den, den ska­pade världens slut och män­niskans öde i näs­ta liv. [20]Bucaille, Mau­rice (2002) What is the Ori­gin of Man: The Answers of Sci­ence and the Holy Scrip­tures. New Del­hi, s. 209.

Uppen­barad kun­skap åsyf­tar direkt till att upp­fyl­la de grundläg­gande behoven för män­niskans till­stånd, både på andli­ga och materiel­la nivåer. Ur den­na zon i män­niskans djupgående natur upp­står frå­gor som inte finner till­fredsstäl­lande svar i veten­skap eller filosofi. I själ­va ver­ket kan slut­gilti­ga svar på sådana frå­gor inte till­han­dahål­las av den som ställer dem då det­ta skulle vara ett cirkel­resone­mang [21]Cirkel­resone­mang eller cirke­largu­men­ta­tion är en typ av felak­tigt logiskt resone­mang av typen “Om A så B, och om B så A. Allt­så A och B”. Man kan lika gär­na säga: “A gäller inte. Då gäller … Fort­sätt läsa. För dem som har tro på tro, som kän­ner att det finns mer än den exis­tens som ögat möter, kan sådana svar endast finnas hos käl­lan till all kun­skap, upphovs­man­nen av alla verk­ligheter, syn­li­ga och osyn­li­ga [22]Kora­nen: 69:38–39, kän­da eller okän­da [23]Kora­nen: 16:8.

2. Sann kon­ceptuell kunskap
Den andra pål­itlig käl­lan till kun­skap i islam är sann kon­ceptuell kun­skap som nås genom resone­mang [24]Den engelske his­torik­ern Arnold Toyn­bee, beskriv­er islam som den mest rationel­la av alla nu exis­terande högre reli­gion­er (An His­to­ri­an’s Approach to Reli­gion, Arnold Toyn­bee, s. 22, 1956). Andra … Fort­sätt läsa. Här inklud­eras oved­er­läg­g­lig kun­skap, fak­ta som erhål­lits genom rationellt tänkande och kun­skap som förvär­vats genom alla for­mer av intellek­tuell övn­ing. Vidare inklud­eras ock­så ver­i­fier­bar osäk­er kun­skap, som är kun­skap som kan bli föremål för belägg (t.ex. his­to­ri­ografi, psykolo­gi och andra samhällsveten­skaper). I det­ta avseende noter­ade Robin­son att “omkring 50 gånger återkom­mer i Kora­nen ver­bet aqala, vilket bety­der: kop­pla idéer sam­man, för­nuft, förstå ett intellek­tuellt argu­ment.[25]Cit­er­ad i Lang, Jef­frey (2000) Strug­gling to Sur­ren­der, s. 23.

3. Sann fysisk kunskap
Den tred­je tillför­l­itli­ga käl­lan till kun­skap är sann fysisk (erfaren­hetsmäs­sig eller empirisk) kun­skap. Det­ta avs­er obser­va­tion; vad vi upplever eller upp­fat­tar genom sin­nena. Möj­ligheten att ver­i­fiera kun­skap som den­na beror på bevisens substans.

Observationsstudier

Islam inpräglade obser­va­tion­sstudi­er bland mus­lim­s­ka veten­skapsmän århun­draden före Fran­cis Bacon (1561–1626) skrev sin New Organon [26]Bacon, F. (2000) The New Organon, Cam­bridge Uni­ver­si­ty Press.. Flera vers­er i Kora­nen under­stryk­er vik­ten av obser­va­tion som ett sätt att utfors­ka den­na exis­tens och att ver­i­fiera män­niskans kun­skap om verk­ligheten. I vis­sa vers­er kan Kora­nen upp­mana män­niskan till att vit­tna [27]Kora­nen: 18:51 och 19:43 eller upp­muntra henne till att se eller observera [28]Kora­nen: 88:17–19, 36:71 och 6:50 vilket föran­led­de Karen Arm­strong (1944-) att skriva:

Kora­nen bet­onar ständigt behovet av intel­li­gens för att avty­da “teck­en” eller “bud­skap” från Gud. Mus­limer skall inte avsä­ga sig för­nuftet utan se på världen upp­märk­samt och nyfiket. Det var den­na atti­tyd som senare lät mus­limer upprät­ta en tra­di­tion av naturveten­skap som aldrig sågs som en fara för reli­gio­nen som i kris­ten­domen. [29]Arm­strong, K. (1999) A His­to­ry of God, Vin­tage, s. 172. Spin­oza kla­gade på kris­ten­domen. “För­nuftets ljus är inte bara förak­tat”, säger Spin­oza, “utan av mån­ga även att uttryc­ka sin avsky som … Fort­sätt läsa

San­nin­gen är en men bevisens vägar är mån­ga och det är den upprik­ti­ga san­ningssökarens ans­var att begrun­da, väl­ja och utfors­ka för att sedan bestäm­ma vil­ka vägar som för hon­om eller henne när­mare san­nin­gen. Kora­nen använ­der det generel­la ordet “āyāt” för att hän­visa till de otal­i­ga teck­en och bevis som män­niskor möter på resan mot sanningen.

Vi skall visa dem Våra teck­en vid horison­ten och inom dem själ­va, ända till dess [uppen­barelsens] san­ning står klar för dem! Är det inte nog för dem [att veta] att din Herre är vit­tne till allt som sker? [30]Kora­nen 41:53

Falsifierbarhet och Poppers lagar

I båda fall­en bör kon­ceptuel­la och empiriska påståen­den läm­pa sig för fal­si­fier­barhet eller ver­i­fier­barhet. Det­ta innebär att de kan visas — anti­n­gen genom rent resone­mang, obser­va­tion eller genom båda — som san­na eller fal­s­ka. Före Karl Pop­per (1902–1994) formellt införde den­na prin­cip (dvs. fal­si­fier­barhet) i The Log­ic of Sci­en­tif­ic Dis­cov­ery stödde islam den som en vik­tig veten­skaplig prin­cip mån­ga århun­draden tidi­gare [31]Enligt Karl Pop­per: “Alla utta­lan­den av empirisk veten­skap (eller alla “menings­ful­la” utta­lan­den) måste kun­na slut­giltigt avgöras med avseende på deras san­ning och fal­skhet kom­mer vi att säga att … Fort­sätt läsa. Till exem­pel används den­na prin­cip i Kora­nen för att utmana de som tvivlade på dess äkthet. I kapi­tel 12 vers 14 ombes de icke-troende att bevisa dess fal­skhet genom att försö­ka pro­duc­era en lik­nande text eller hit­ta avvikelser däri. Om de icke-troende skulle miss­ly­ckas, vilket så ock­så blev fal­l­et, kan Kora­nen inte vara fal­sk och då måste den vara sann [32]Kora­nen 17:36. Medan islam upp­ma­nar till en omfat­tande studie genom att läm­na mer­parten av till­varon öppen för reflek­tion och under­sökn­ing, ogillar den sam­tidigt starkt att män­niskan uppe­håller sig med irrel­e­van­ta sysslor och upp­ma­nar heller inte till tankar kring vad som inte går att förstå (t.ex. själens exak­ta natur).

De frå­gar dig om själen. Säg: ‘Själen hör till det som är min Herre för­be­hål­let — av [all] kun­skap har bara en obe­ty­dlig del fal­lit på er [lott].’ Säg: ‘själen är en sak som som det är med min Herre. Och lite det är den kun­skap du har fått.’ [33]Kora­nen 17:85

Befat­ta dig inte med det som du inte rik­tigt vet; ditt öra och ditt öga och ditt hjär­ta skall [alla en Dag] till­frå­gas om det­ta. [34]Kora­nen: 12:14 och 82:4

En annan regel som Pop­per fram­lagt [35]ibid: s. 32 är att “när väl en hypotes föres­lag­its och tes­tats, och visat sin dug­lighet [dvs. bekräf­tats] är det inte tillåtet att överge den utan goda skäl”. Den­na rationel­la dom har sedan lång tid till­ba­ka myck­et väl­tal­igt for­muler­ats av mus­lim­s­ka lärde i den beröm­da formeln: “Säk­er­het får inte överges för osäk­er­het om det inte finns en övervikt av bevis till för­mån för osäk­er­heten”. En kortare ver­sion av den­na formeln är att “säk­er­het inte får överges till för­mån för tviv­el”. [36]Se al-Sayu­ti, Jalal al-Din (1998) Al-Ash­bah wan-Naza­’ir, Darus­salam, vol. 1, s. 151. al-Sayu­ti föd­des 1445 och dog 1505 e.Kr. Det måste dock noteras att Karl Pop­pers kun­skap­ste­o­retiska filosofi inte håller för alla for­mer av kun­skap. Prof. Robert Nola lyckas i hans essä The Sta­tus of Pop­per’s The­o­ry of Sci­en­tif­ic Method visa på vis­sa snä­va kon­sekvenser och tillämp­ningar av Pop­pers mod­ell. [37]se Nola, Robert (1987) The Sta­tus of Pop­per’s The­o­ry of Sci­en­tif­ic Method; The British Jour­nal for the Phi­los­o­phy of Sci­ence, 38 (4) :441–480

Riktlinjer för den som söker sanningen

Abdul­lah Ibin-Mas’ūd (d. 650) som var en av pro­fetens föl­jes­la­gare pre­sen­ter­ar ett etiskt förhåll­ningssätt för den som sök­er kunskap:

Den som har kun­skap ska utta­la den, och den som inte har den bör säga: ‘Allah vet bäst’, för det är ett teck­en på att vara kun­nig att säga ‘jag vet inte’ när du inte vet. [38]Åter­berät­tad av Bukhāri, nr. 4435.

Den islamiska upp­manin­gen att söka väl­grun­dad kun­skap säkras ytterli­gare genom upp­muntran till att avlägsna de bar­riär­er som hin­drar män­niskor från att se san­nin­gen. Här inkluderas:

Blind efter­föl­jande:

Men när de upp­manas att föl­ja de [regler] som Gud har uppen­barat, svarar de: ‘Vi föl­jer dem som våra för­fäder följde.’ — Men om deras för­fäder inte använde sitt förstånd och sak­nade vägled­ning? [39]Kora­nen 2:170

Okun­skap:

Säg: ‘Kan de som vet lik­stäl­las med de som inte vet? Men bara de som har förstånd tänker igenom [dessa frå­gor].’ [40]Kora­nen 39:9

Bias och orättvisa:

Troende! Slå vakt om rät­ten och rättvisan som Guds vit­tnen, även om det skulle vara till ska­da för er själ­va eller era föräl­drar och nära anför­van­ter. [41]Kora­nen 4:135

När ni dömer mel­lan män­niskor, döma rättvist. [42]Kora­nen 4:58

Ogrun­dade påståenden:

Lägg fram era bevis, om det ni säger är sant. [43]Kora­nen 2:111

Säg mig vad ni vet om det­ta, om ni [nu] har talat san­ning. [44]Kora­nen 6:143

Fruk­tlösa tvister:

Här tvis­tar ni [med varan­dra] om det som ni kän­ner till; var­för vill ni tvista om det som ni är helt okun­ni­ga om? Gud vet, men ni vet inte. [45]Kora­nen 3:66

Vi avs­lu­tar det­ta avs­nitt med ett rel­e­vant citat från prof. William Chit­tics Sci­ence of The Cos­mos, Sci­ence of The Soul som sam­man­fat­tar islams stånd­punkt kring var­för män­niskan skall ha egna åsik­ter och inte blint acceptera vad hon blir tillsagd.

Det grundläg­gande svaret är att män­niskor ska anse att de måste tän­ka själ­va och ifrå­gasät­ta efter­som de är tänkande varelser. De har inget annat val än att tän­ka då Gud gett dem sin­nen och intel­li­gens. Gud har dessu­tom i mån­ga Koran­vers­er upp­manat henne att tän­ka och att använ­da hennes intel­li­gens. Den som har kapacitet och för­må­ga att reflek­tera kring Gud, uni­ver­sum och själen bör göra det. Att inte göra det är att för­rå­da sin egen natur och att inte lyda Guds instruk­tion­er att begrun­da teck­nen. [46]Chittick William C. (2007) Sci­ence of the Cos­mos, Sci­ence of the Soul: The Per­ti­nence of Islam­ic Cos­mol­o­gy in the Mod­ern World, Oxford, s. 5–6.

Käl­lor:
Dr. Ash-Shehri, Abdul­lah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Hay­don, A. Eustace (1925) Mod­ernism as a World-Wide Move­ment. The Jour­nal of Reli­gion, Vol. 5, nr 1, (jan­u­ari), s. 10, The Uni­ver­si­ty of Chica­go Press.
2 Pos­i­tivism (fr. pos­i­tivisme), benämn­ing på oli­ka filosofiska rik­t­ningar som strä­vat efter att grun­da tänkan­det på “fak­ta”, det vill säga kun­skap som baseras på sinneserfarenhet.
3 Det är värt att cit­era Stephen Jay Gould som i sam­ma anda skrev: “De fles­ta av oss är inte nai­va nog att tro på den gam­la myten att veten­skapsmän är före­bilder för för­doms­fri objek­tivitet, lika öpp­na för alla möj­ligheter och som når slut­satser endast genom bevis och logiska argu­ment. Vi förstår att för­do­mar, pref­er­enser, sociala värderingar och psykol­o­giska atti­ty­der alla spelar en stor roll i processen för upp­täckt.” (Gould, SJ (2000) Won­der­ful Life: The Burgess Shale and the Nature of His­to­ry, Vin­tage Books, s. 244).
4 En fram­stående logik­er, matem­atik­er och filosof.
5 http://sv.wikipedia.org/wiki/G%C3%B6dels_ofullst%C3%A4ndighetsteorem
6 Moore, AW (2001) The Infi­nite, Rout­ledge, Lon­don och New York, s. 172.
7 James Williams (1895) Is Life Worth Liv­ing? Inter­na­tion­al Jour­nal of Ethics, Vol. 6, nr 1, (okto­ber), s. 16.
8 Mod­ern veten­skap bekräf­tar det­ta dub­bla prob­lem med två instanser från kvant­fysiken. Den förs­ta kallas obser­va­tion­sef­fek­ten och den andra kallas osäk­er­het­sprincipen, utar­be­tade av Wern­er Heisen­berg. I det först­näm­n­da kom­mer betrak­taren av ett exper­i­ment ound­vikli­gen att sam­spela med det och därigenom påver­ka nog­grannheten i mätre­sul­tat­en. Det senare har att göra med hur en par­tikels momen­tum och posi­tion mäts. Om vi ökar mät­pre­ci­sio­nen för en par­tikel för­lorar vi i pre­ci­sion vid mät­ning av par­tikelns momen­tum. (The Anthrop­ic Cos­mo­log­i­cal Prin­ci­ple, John D. Bar­row & Frank J. Tipler, s. 458, 1996, Oxford Uni­ver­si­ty Press, New Quan­tum Uni­verse, Tony Hey & Patrick Wal­ters, s. 17, Cam­bridge Uni­ver­si­ty Press).
9 Ontolo­gi (av grekiskans on, gen­i­tiv ontos “varande” och logia “lära”, av logos “ord”) är inom filosofin, och även inom antropolo­gin och inom andra besläk­tade veten­skaper, nam­net på läran om det varande gäl­lande hur världen eller tin­gen är beskaf­fade, vil­ka deras väsens­betingade drag är.
10 Insik­ten om att pos­i­tivism inte kan — och aldrig kom­mer att — till­han­dahål­la en kor­rekt förståelse av verk­ligheten gav upphov till dagens kri­tiska real­ism, som är åsik­ten att män­niskans veten­skapli­ga verk­samhet kan vara fel­bar och att vi endast strä­var efter att visa den bäs­ta möjli­ga kar­ta över verk­ligheten som alltid kom­mer att kom­ma till kor­ta i frå­ga om att avspegla verk­ligheten så som den är. Ten­densen att styv­nack­ade forskare jäm­ställer verk­ligheten med deras upp­fat­tning av den kan stå för myck­et av den hybris som är endemisk i sto­ra delar av deras skri­vande. I Gar­ry Pot­ters ord bör vi påmin­na oss om att “verk­ligheten är vad helst den är. Men våra påståd­da kun­skaper om den är fel­bara och… kan stun­dom vara helt fal­s­ka.” (Pot­ter, G. (2000) The Phi­los­o­phy of Social Sci­ence: New Per­spec­tives, Peas­ron Edu­ca­tion, s. 189).
11 Kora­nen: 6:7
12 Kora­nen: 6:7
13 Planck, Max (2001) The Mys­tery of Being. I Wilber, Ken (red.) Quan­tum Ques­tions: Mys­ti­cal Writ­ings of the World’s Great­est Physi­cists, s.161, Shamb­ha­la, Boston och Lon­don. Föga förvå­nande “vis­ar religiösa per­son­er ofta högre nivåer av emo­tionellt väl­befinnande än icke-religiösa per­son­er” vilket bekräf­tas i en nyli­gen genom­förd studie (Koole et al:. 2010, s. 10). För att förk­lara den­na uppen­bara para­dox utfördes 30 fristående exper­i­ment av oli­ka forskare genom att tes­ta oli­ka par­a­digm och religiösa tro­supp­fat­tningar. De stödde alla teorin att reli­gion under­lät­tar “ett implic­it självre­glerande läge som är inte­grerande, förkropp­sli­gande och rik­tat mot hela per­so­n­ens välmående”. (Koole, S.L. et al. (2010) Why Reli­gions Bur­dens Are Light: From Reli­gios­i­ty to Implic­it Self-Reg­u­la­tion; Per­son­al­i­ty and Social Psy­chol­o­gy Review, 14 (1) 95 ‑107).
14 Espos­i­to, John L. (2005) Islam: den raka vägen, Oxford Uni­ver­si­ty Press, s. 19.
15 Kora­nen 15:9
16 Kora­nen 11:13–14
17 Bucaille, Mau­rice (2002) What is the Ori­gin of Man: The Answers of Sci­ence and The Holy Scrip­tures. New Del­hi, s. 210.
18 Kora­nen 33:21
19 Kora­nen: 53:3–4
20 Bucaille, Mau­rice (2002) What is the Ori­gin of Man: The Answers of Sci­ence and the Holy Scrip­tures. New Del­hi, s. 209.
21 Cirkel­resone­mang eller cirke­largu­men­ta­tion är en typ av felak­tigt logiskt resone­mang av typen “Om A så B, och om B så A. Allt­så A och B”. Man kan lika gär­na säga: “A gäller inte. Då gäller inte B, allt­så inte heller A.” Inget är allt­så egentli­gen bevisat.
22 Kora­nen: 69:38–39
23 Kora­nen: 16:8
24 Den engelske his­torik­ern Arnold Toyn­bee, beskriv­er islam som den mest rationel­la av alla nu exis­terande högre reli­gion­er (An His­to­ri­an’s Approach to Reli­gion, Arnold Toyn­bee, s. 22, 1956). Andra forskare som Thomas Car­lyle, Immanuel Kant och Lieb­nitz såg ock­så “islam som en rationell och rim­lig reli­gion” (Qamar ul Huda (2004) Orientalism.I Ency­clo­pe­dia of Islam and the Mus­lim World, vol. 2, 516, (red.) Richard C. Mar­tin. Macmil­lan Ref­er­ence, USA).
25 Cit­er­ad i Lang, Jef­frey (2000) Strug­gling to Sur­ren­der, s. 23.
26 Bacon, F. (2000) The New Organon, Cam­bridge Uni­ver­si­ty Press.
27 Kora­nen: 18:51 och 19:43
28 Kora­nen: 88:17–19, 36:71 och 6:50
29 Arm­strong, K. (1999) A His­to­ry of God, Vin­tage, s. 172. Spin­oza kla­gade på kris­ten­domen. “För­nuftets ljus är inte bara förak­tat”, säger Spin­oza, “utan av mån­ga även att uttryc­ka sin avsky som en käl­la till ogu­dak­tighet.” (Spin­oza, B. (2007) The­o­log­i­cal-Polit­i­cal Trea­tise. I The Portable Athe­ist: Essen­tial Read­ings for the Non­be­liev­er, med en intro­duk­tion av Christo­pher Hitchens, Da Capo Press, s. 25).
30 Kora­nen 41:53
31 Enligt Karl Pop­per: “Alla utta­lan­den av empirisk veten­skap (eller alla “menings­ful­la” utta­lan­den) måste kun­na slut­giltigt avgöras med avseende på deras san­ning och fal­skhet kom­mer vi att säga att de måste vara “slut­giltigt avgör­bara”. Det­ta innebär att deras form skall vara sådan att “för att ver­i­fiera dem och för­fal­s­ka dem måste båda vara logiskt möjli­ga”. (Pop­per, Karl (2005) The Log­ic of Sci­en­tif­ic Dis­cov­ery, Rout­ledge, Lon­don, s. 17) 
32 Kora­nen 17:36
33 Kora­nen 17:85
34 Kora­nen: 12:14 och 82:4
35 ibid: s. 32
36 Se al-Sayu­ti, Jalal al-Din (1998) Al-Ash­bah wan-Naza­’ir, Darus­salam, vol. 1, s. 151. al-Sayu­ti föd­des 1445 och dog 1505 e.Kr.
37 se Nola, Robert (1987) The Sta­tus of Pop­per’s The­o­ry of Sci­en­tif­ic Method; The British Jour­nal for the Phi­los­o­phy of Sci­ence, 38 (4) :441–480
38 Åter­berät­tad av Bukhāri, nr. 4435.
39 Kora­nen 2:170
40 Kora­nen 39:9
41 Kora­nen 4:135
42 Kora­nen 4:58
43 Kora­nen 2:111
44 Kora­nen 6:143
45 Kora­nen 3:66
46 Chittick William C. (2007) Sci­ence of the Cos­mos, Sci­ence of the Soul: The Per­ti­nence of Islam­ic Cos­mol­o­gy in the Mod­ern World, Oxford, s. 5–6.
Dr. Abdullah S. Ash-Shehri

Dr. Abdullah S. Ash-Shehri

Abdullah Ash-Shehri har avlagt en doktorsexamen inom sociologi vid Leicester University, Storbritannien. Han har även studerat islamiska ämnen med en kandidatexamen inom islamisk lag från King Saud University, Riyadh.