En mate­ri­a­list kan inte för­neka att män­ni­skan är skapt av en kom­po­nent som är fysisk och en som är imma­te­ri­ell: sjä­len¹. En mate­ri­a­lis­tisk lära kan enbart beröra män­ni­skans fysiska del. Den kan inte göra något för att vara den inre delen behjälp­lig, vil­ket läm­nar ett stort tom­rum inom män­ni­skan. När män­ni­skan upp­le­ver detta vakuum inser hon att något är fel och söker då efter vad som kan fylla det. Men även om hon vän­der sig till alla sor­ters mate­ri­ella ting kom­mer hon ald­rig att kunna fylla detta tomrum.

Trä­der man väl bortom den mate­ri­a­lis­tiska pro­pa­gan­dan inser man att det är Gud som sjä­len läng­tar efter. I detta sökande finns det dock en risk för att finna fel reli­gion eller livs­å­skåd­ning, vil­ket det idag finns många. Men åtskil­liga är också de som väg­leds till Guds rena väg och fin­ner vad de har läng­tat efter sedan föd­seln vil­ket för­änd­ras deras liv för alltid.

Den kände skrift­lärde Ibn Tay­miyyah har sagt:

Hjär­tat kan enbart bli sunt, nå fram­gång, känna njut­ning, bli till­freds­ställt och få lugn och ro genom ‘ibā­dah [dyr­kan] av dess Herre; med kär­lek till Honom och ett vän­dande till Honom [i för­lå­telse]. Även om det skulle uppnå varje sorts njut­ning från denna ska­pelse, kom­mer det inte att få lugn och ro…²

Vad Ibn Tay­miyyah säger stöds av flera ver­ser i Koranen:

De som tror och vars hjär­tan blir stilla när Guds namn nämns – är det inte så att då Guds namn nämns blir män­ni­sko­hjär­tat stilla.³

Tro­ende! Svara när Gud och [Hans] Sän­de­bud kal­lar er till det som skall för­nya ert liv! Ni bör veta att Gud trä­der emel­lan män­ni­skan och hen­nes eget hjärta och att det är till Honom ni skall sam­las åter.⁴

Detta är det verk­liga livet – det enda livet värt att leva – som Gud och Hans sän­de­bud kal­lar varje män­ni­ska till. Det är det verk­liga livet och hjär­tats fräls­ning då det fri­gör det från att vara en slav inför begär, lus­tar och tvi­vel. Det är det verk­li­gen livet då det fri­gör män­ni­skan från att tjäna andra män­ni­skor och ide­o­lo­gier. Det gör henne fri att dyrka och tjäna Gud allena, det yttersta målet som sjä­len inser och läng­tar efter. Detta är käl­lan till heder och vär­dig­het och det syfte som hon har ska­pats för. I slutän­den är det verk­liga livet en evig och full­stän­dig lycka i Para­di­set där män­ni­skan är nöjd med sin Herre och Her­ren är nöjd med henne.

Källa:
Jamāl al-Din M. Zara­bozo, What is Islam. www.islamhouse.com; Muham­med Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­rishamn: Proprius.

1. Även om de flesta inte för­ne­kar att sjä­len exi­ste­rar tycks det vara så att många för­sö­ker und­vika detta begrepp. Psy­ko­lo­gen och psy­ki­a­tri­kern M. Scott Peck visar att det är mer än ett sam­man­träf­fande att ordet ”själ” idag inte exi­ste­rar i många fors­ka­res voka­bu­lär. I Denial of the Soul skri­ver han: ”Varenda and­ra­klas­sare använ­der antag­li­gen ordet ’själ’… så var­för finns det då inte i de lex­i­kon som psy­ki­a­tri­ker, men­talskö­tare och de som fors­kare runt med­ve­tan­det använ­der. Det finns två anled­ningar. En är att en före­ställ­ning om Gud finns inbyggd i en dis­kus­sion om sjä­len, och att tala om Gud fal­ler utan­för alla grän­ser inom dessa seku­lära skrå […] Att tala om Gud eller sjä­len i dessa sam­man­hang är poli­tiskt inkor­rekt. En andra anled­ning är att sjä­len inte till fullo kan defi­nie­ras. Ändå är inte möj­lig­he­ten att komma till en full­god defi­ni­tion den pri­mära fal­le­ste­nen. Psy­ki­a­tri­ker har inga pro­blem med att inklu­dera ‘kär­lek’ eller ‘med­ve­ten­het’ i deras yrkes­vo­ka­bu­lär. Deras huvud­sak­liga pro­blem med ”sjä­len” är dessa sam­man­kopp­ling med Gud.” Denial of the Soul: Spi­ri­tual and Medi­cal Per­specti­ves on Eut­ha­na­sia and Mora­lity, M. Scott Peck, s. 129–130, New York: Har­mony Books, 1997 [↩]
2. [Ahmad ibn Tai­miyyah,] Ibn Taymiyyah’s Essay on Ser­vi­tude, s. 121, Bir­ming­ham, Stor­brit­ta­nien: al-Hidaayah Publishing and Dis­tri­bu­tion, 1999 [↩]
3. Kora­nen 13:28 [↩]
4. Kora­nen 8:24 [↩]