En ateist sägs vara någon som förnekar existensen av en skapare. Detta är en rimlig definition under förutsättning att vi avser den skapare som religionen talar om. I annat fall tror även ateister på skapare, trots att de inte erkänner dem på samma sätt som de troende. Detta beror på att ateister i deras strävan efter att finna alternativ till Gud, för att förklara förekomsten av den värld som vi lever i, uppfinner egna teorier som de tillskriver gudomliga attribut.

Ateister med en materialistisk tro, likt kommunister, ser Den Eviga Materian som en gudom. Denna ”materiegudom” är dock inte den materia som vi känner från vår vardag utan den är något som är evigt. Därav har det sagts, maskerat som ett vetenskapligt faktum, att ”materian varken skapas eller förstörs”. Men när man ber dem att berätta mer om denna eviga materia är det tydligt att de inte riktigt vet vad de talar om. För inte är det den materia som vi kan peka på, likt himlakropparna och jorden, som avses, utan det är en urmateria som alltid skall ha existerat. När bigbang-teorin presenterades tillintetgjordes dock alla förhoppningar om att finna denna materia och forskare tror nu att hela vårt universum, och även tiden, har haft en början. I dag talar vetenskapen om en tidpunkt då världen skapades ur tomma intet.

En annan imaginär gudom är Naturen i form av den existens som omger oss. Men när vi säger att ”naturen gör si eller så”, som ateister gärna gör, måste vi fråga oss själva vad vi egentligen menar – för vad är Naturen? Om det är naturen i form av berg, land och hav samt ”vädrets makter” som vi känner måste vi fråga oss hur den har kunnat skapa sig själv och om den är något annat, då måste vi se bevis för dess existens.

Detsamma gäller Evolutionen som vetenskapligt sett är ”den gradvisa process genom vilken den nuvarande mångfald av växt- och djurliv uppstod från de första och mest primära organismerna…”¹ Men ateisternas Evolution är inte denna process, utan den är agenten som leder processen. Endast på detta ovetenskapliga och imaginära sätt kan evolutionen ta över Guds plats. En troende som accepterar evolutionsteorin kan lätt förena den med en tro på Gud, genom att säga att processen är Skaparens verk.

Därför är ateister i själva verket ”troende” polyteister. En polyteist är enligt islam den som tror på en gud eller gudar vid sidan av, eller med uteslutande av, den ende sanne Guden, eller som dyrkar sådana gudar, även om han också dyrkar den sanne Guden. Konsekvenserna av detta är att även ateister tror på en högre makt när de tillskriver intelligens, skaparkraft och kontroll över detta universum till slumpen, naturen eller evolutionen.

1. Concise Science Dictionary [↩]