Skip to main content
Den skep­tiskt lagde kan ifrå­gasät­ta giltigheten i reli­gion och undra var­för de svar som reli­gio­nen ger före­fall­er otill­fredsstäl­lande. Var­för finns det så mån­ga dispyter religiösa grup­per emel­lan? Var­för kan reli­gion inte alltid före­nas med veten­skap (“veten­skaps-radikalism”)? Och var­för är den stun­dom verklighetsfrånvänd?

 
Invänd­ningar som dessa till­skriv­er obevek­li­gen ett uns av pas­sivitet till reli­gion och religiös atti­tyd, och det måste erkän­nas att de som invän­der på det­ta sätt har gott om bevis för att stöd­ja sin sak då reli­gion vid tid­punk­ter i his­to­rien var­it en käl­la till mån­ga prob­lem. Religiösa för­föl­jelsekrig, religiös chau­vin­ism, bru­ta­la inkvi­s­i­tion­er, för­föl­jelse av veten­skapsmän och kon­flik­ter med fak­ta och ibland sunt för­nuft kan räk­nas in bland de grymheter som ådrag­it reli­gion mån­gas mis­shag. Men, och det­ta är myck­et vik­tigt, vilken reli­gion talar vi då om? Avs­er vi en viss reli­gion eller reli­gion i alla dess form?

Två former av religion: konventionell och sann

Här måste en gräns dras mel­lan två for­mer av reli­gion: kon­ven­tionell och sann. Genom att kon­trastera dessa båda dis­tink­tion­er kan läsaren kom­ma till den rät­ta slut­sat­sen att kon­ven­tionell reli­gion — och inte sann reli­gion — är den verk­li­ga fien­den. I det­ta avseende skrev John Elof Bood­in (1869–1950):

Kon­ven­tionell reli­gion har ofta ager­at i maskopi med män­nisko­rs pas­sion­er, förstärkt hennes blind­het genom ett söm­n­druck­et sam­ty­cke eller mis­s­rik­tad till­given­het, föl­jan­des en flag­ga av män­niskans själviska mak­t­begär… Dess grund måste vara att kom­ma alla män­niskor till nyt­ta. Dess lojalitet begrän­sas inte av nation eller ras. För det kan inte finnas sann lojalitet gen­te­mot en nation som inte sam­tidigt är lojal mot män­sk­ligheten. Vi kan inte tillbe en nations gudom. Spir­ituellt och materiellt är vårt öde sam­mankop­plat. [1]Bood­in, John E. (1915) The Func­tion of Reli­gion. The Bib­li­cal World, Vol. 46, No 2, (Aug), s. 71–72, The Uni­ver­si­ty of Chica­go Press.

Vi kan utveck­la Bood­ins infor­ma­ti­va åtskill­nad för att få en vidare förståelse av de prob­lem som före­lig­ger kon­ven­tionell religion.

Kon­ven­tionell reli­gion sak­nar, i mot­sats till sann reli­gion, två vik­ti­ga funktioner:

  1. uni­versell tillämp­lighet och
  2. för­må­ga att bevara sin äkthet.

Dessa två egen­skaper kän­neteck­nar istäl­let sann reli­gion. De lig­ger till grund för reli­gio­nens för­må­ga att till­go­dose män­sk­lighetens behov och sam­tidigt bevara sin iden­titet och karak­tär. Kon­ven­tionell reli­gion däre­mot påverkas men påverkar inte, for­mas men for­mar inte utan att även­tyra sin egen äkthet. Män­niskor, kul­tur, folk­tro och poli­tik uppfinner den­na reli­gion, eller omfor­mar som ett sty­cke lera en sann reli­gion till vilken form de vill. Stew­art Mean talar om kristendomen:

Kris­ten­domen har influer­ats djupt genom några av de förän­dringar som ägt rum. His­to­riens krafter pres­sar på samhäl­lets insti­tu­tion­er och for­mer eller uttryck för ett religiöst liv påverkas djupgående [2]Medel, Stew­art (1913) The Future of Reli­gion. Har­vard The­o­log­i­cal Review, Vol. 6, nr 3, (jul), s. 326, Cam­bridge Uni­ver­si­ty Press..

Å andra sidan är sann reli­gion, även om den är flex­i­bel och lyhörd för män­skli­ga behov, kapa­bel att behål­la dess utmärkande drag. Den regler­ar förän­dring men låter inte por­tar­na stå vidöpp­na inför var­je förän­dring. Den påverkar ide­olo­gi­er och anpas­sar dem för att tjä­na dess egna mål utan att kom­pro­mis­sa med sin egen sär­prägel. Den brit­tiske filosofen och antropolo­gen prof. Ernest Gell­ner (1925–1995) näm­n­er som exem­pel islam:

Att säga att sekuläris­er­ing råder inom islam är inte annat än omtvi­s­tat. Det är helt enkelt inte sant. Islam är lika stark nu som för hun­dra år sedan. På vis­sa sätt för­mod­li­gen än starkare… Var­för är just en reli­gion så mot­stånd­skraftig mot sekuläris­er­ing? Det­ta är en vik­tig frå­ga… för att vidareutveck­la argu­mentet: i islam ser vi en förindus­triell tro, en etabler­ad dok­trinär värld­sre­li­gion i dess rät­ta mening som åtmin­stone för tillfäl­let trot­sar den sekulära dok­tri­nen. Hit­tills tyder inget på att islam kom­mer att ge vika för sekuläris­er­ing i framti­den heller [3]Gell­ner, Ernest (1992) Post­mod­ernism, Rea­son and Reli­gion, Rout­ledge, Lon­don & New York, s. 5, 18..

Människa och religion

Det är vidare av ytter­s­ta vikt att vi red­er ut frå­gan om skill­naden mel­lan män­niska och reli­gion. Före reli­gio­nen ankla­gas för ond­s­ka eller pas­sivitet måste vi stäl­la den störs­ta boven i dra­mat till svars, män­niskan själv då hon är en nyck­e­lak­tör vid tillkom­sten av kon­ven­tionell reli­gion. Den män­skli­ga fak­torn har anti­n­gen “sned­vridet” den san­na reli­gio­nen eller “avvisat” den och ersatt den med en ny meta­morf. I vis­sa fall har den förvräng­da tolknin­gen senare lett till avvisan, som i fal­l­et med kris­ten­domen där den hår­da kam­p­en mel­lan kyrkan och upplysningsrörelsen gav upphov till seku­lar­ism. Uppen­barli­gen vis­ar det sig att reli­gio­nen, som råkar vara ett för män­niskan inneboende behov, varken är ond av naturen eller en käl­la till miss­förhål­lan­den. Vi är själ­va ans­vari­ga för att göra vår upplevelse, tolkn­ing och förståelse av reli­gion till ett hel­vete på jor­den. James H. Leu­ba (1867–1946) skrev insiktsfullt:

Med kemikalier kan man bota eller avli­va; med hög­ef­fek­tiv pro­pa­gan­da kan man upplysa och därmed främ­ja broder­skap, eller bedra och väc­ka förtret. Under­låten­het att använ­da de medel som står till vårt för­fo­gande för att främ­ja allmän­hetens bäs­ta är den grundläg­gande orsak­en till den nuvarande bek­läm­mande sit­u­a­tio­nen [4]Leu­ba, James H. (1950) The Ref­or­ma­tion of the Church­es, Boston, s. 3..

Hur människans hand påverkat de kristna skrifterna

Dr. Jer­ald F. Dirks, tidi­gare pas­tor i Unit­ed Methodist Church och med en exa­m­en från Har­vard Uni­ver­si­ty School, har utfört en inter­re­ligiös studie av tre reli­gion­er: islam, kris­ten­domen och juden­domen. Stu­di­en pub­licer­ades i boken The Cross and The Cres­cent i vilken han ägnade ett kapi­tel åt en rättvisande analys av respek­tive reli­gions skrift. I den­na bok förk­larar han att Torans sam­man­sät­tning av fem bib­liska böck­er, som till­sam­mans kallas de fem Mose­böck­er­na, mer san­no­likt är ett resul­tat av sam­manställ­ningar vars ursprung är odat­er­ade och oiden­ti­fier­bara. [5]Dirks, Jer­ald F. (2001) Korset & The Cres­cent, Amana pub­lika­tion­er, USA, s. 48. Dr. Jer­ald talar om den­na “klipp- och klis­tram­e­tod” med en under­ton av miss­nö­je med anled­ning av det sto­ra antal böck­er som Toran och det Nya Tes­ta­mentet utgörs av. En ytterli­gare studie som analy­ser­ar äktheten i de krist­na skrifter­na är den som dr. Mau­rice Bucaille (1920–1988), en fran­sk veten­skaps­man och vinnare av French Acad­e­my Award, genom­fört. Bucaille vis­ar hur skrifter­na behand­lades som lab­o­ra­to­rieprov utsat­ta för alle­han­da exper­i­ment där ”kyrkan har gjort bety­dande klipp i den sto­ra mängd böck­er som beskriv­it Jesu liv och läror.

Mån­ga krist­na som läs­er evan­ge­lier­na undrar var­för de kän­ner sig gen­er­ade och för­lägna när de stan­nar upp för att reflek­tera över innebör­den i vis­sa beskrivningar [i evan­ge­lier­na][6]Bucaille, Mau­rice, Bibeln Kora­nen och veten­skap, Över­satt av Alas­tair D. Pan­nell, Kazi Pub­li­ca­tions, Lahore, s. 44., säger Bucaille som avs­lu­tar: ”Var­för låta sig förvå­nas över att några evan­ge­lis­ter förvrängde vis­sa hän­delser i Jesu liv för att försvara en per­son­lig stånd­punkt? Var­för låta sig över­raskas av utläm­nan­det av vis­sa hän­delser? Var­för över­raskas av den fik­ti­va karak­tären i andra hän­delser som beskrivs? [7]Ibid: s. 108.

En bibel­text på hebreiska från 200-talet.

Bibelforskare som nått lik­nande slut­satser som Arthur Watham cit­eras i artikeln The Bible in the New Light. Watham cit­er­ar bibelforskare som inte “tvekar över att säga att de inledande kapitlen i Förs­ta Mose­bo­ken, som berät­tar om jor­dens skapelse, män­niskan och män­niskans förs­ta steg inte redogör för den verk­li­ga bör­jan” då de innehåller påståen­den “ofören­li­ga med vad som är känt om jor­dens tidi­ga his­to­ria och män­niskans vis­telse på den[8]Watham, Arthur E. (1910) The Bible in the New Light, Bib­li­cal World Jour­nal, Vol. 36, nr 1, s. 49..

Dessa kri­tiska slut­satser om Bibelns äkthet diskuteras inte bara bland akademik­er utan har ock­så spritts utan­för forskarkret­sar. Den 10:e novem­ber 1897 skrev pas­tor Kansler Lias i en brevväxling med The Guardian att “det blir allt mer klart för bibel­stu­den­ten att det finns en stor män­sklig del i Skriften[9]Ibid..

Att de krist­nas skrifter lid­it av män­skli­ga ingrepp förk­larar inte bara de mån­ga skill­nader­na mel­lan det Gam­la och Nya Tes­ta­mentet utan ock­så var­för dessa skill­nad­er finns från förs­ta bör­jan. Pas­tor G.H. Richard­son, från Bunker Hill, Illi­nois, berät­tar om Bibeln:

Det kan inte ifrå­gasät­tas att mån­ga hed­niska samt jud­iska idéer är kop­plade till vår syn på Bibeln. När den krist­na kyrkan över­tog Gam­la Tes­ta­mentet följde allt­för mån­ga jud­iska och hed­niska dok­triner med och dessa har allt­för länge hängt som en kvarn­sten runt halsen för bibel­studi­er [10]G.H. Richard­son (1916) The Val­ue of Bib­li­cal Archae­ol­o­gy, Bib­li­cal World Jour­nal, Vol.48, 1 Nej, s. 17..

Dr. Gary D. Guthrie, en värld­sledande auk­toritet inom kom­par­a­tiv reli­gion, förk­larar på ett lik­nande sätt var­för mån­ga mot­sät­tningar exis­ter­ar inte bara mel­lan det Gam­la och Nya Tes­ta­mentet utan ock­så mel­lan de fyra evangelierna:

För­fat­tar­na av de krist­na evan­ge­lier­na, lik­som de som sam­manställde dem, pres­sades till att vara allt­för mån­ga frak­tion­er till lag (de gnos­tiska, paulin­s­ka och per­tin­s­ka, för att bara näm­na några). Det­ta är anled­nin­gen till att mån­ga mot­sägelser, som ett rike av den­na värld och ännu inte av den­na värld, exis­ter­ar. [11]Guthrie, GD (1997) The Wis­dom Tree: A Jour­ney to the Heart of God, Ocean Tree Books, s. 101.

Vi vän­der oss slut­li­gen till Thomas Paine (1737–1809) [12]Thomas Paine, född 29 jan­u­ari 1737 i Thet­ford i Nor­folk i östra Eng­land, död 8 juni 1809 på 59 Grove Street i Green­wich Vil­lage i New York, brit­tisk-amerikan­sk radikal skrift­stäl­lare, en av … Fort­sätt läsa som bekräf­tar vad som cit­er­ats hittills:

Hade det var­it Jesu Kris­tus avsikt att upprät­ta ett ny reli­gion [13]Jesus etabler­ade inte en ny reli­gion vilket bekräf­tas i Mat­teus (5:17): “Tro inte att jag har kom­mit för att upphä­va lagen eller pro­feter­na, jag har inte kom­mit för att upphä­va utan för att … Fort­sätt läsa hade han utan tvekan nedteck­nat sys­temet själv eller sett till att det nedteck­nats under hans livstid, men det finns inte något aut­en­tiskt offentlig­görande i hans namn. De böck­er som kallas det Nya Tes­ta­mentet skrevs efter hans död. [14]Paine, Thomas (1984) The Age of Rea­son, Prometheus Books, s. 25.

Förvanskning av buddhismens och hinduismens texter

Hur är det med bud­dis­men och hin­duis­men? [15]Enligt engel­s­ka-his­torik­ern Arnold Toyn­bee är bud­dism och hin­duism en “meta­mor­fos av filosofi­er till reli­gion­er”, och sak­nar således gudom­li­ga ursprung som islam, kris­ten­dom och juden­dom (Se … Fort­sätt läsa Har de skonats sina egna anhän­gares miss­nö­je? Jawa­har­lal Nehru — den förs­ta pre­miär­min­is­tern i det självständi­ga Indi­en (1947–1964) — tvivlade över hin­duis­mens natur. I The Dis­cov­ery of India säger han uppriktigt:

Hin­duis­men är som tro oty­dlig, amorf och faset­ter­ad: allt för alla. Den är knap­past möjlig att definiera eller ens defin­i­tivt avgöra om den är en reli­gion i van­lig bemärkelse eller ej. I sin nuvarande form, och även i det för­flut­na, har den omfam­nat mån­ga andra for­mer av tro, från den högs­ta till den lägs­ta, på ett sätt som lett till mån­ga mot­sägelser. [16]Nehru, Jawa­har­lal (1983) The Dis­cov­ery of India, New Del­hi, s. 75.

Swa­mi D. Theertha sät­ter hin­duis­men under lupp:

Ärligt talat är det inte möjligt att defin­i­tivt säga vem som är hin­du och vad hin­duism är. Dessa frå­gor har mån­ga gånger beak­tats av fram­stående forskare men hit­tills har inget till­fredsstäl­lande svar giv­its. Hin­duis­men består av alla for­mer av reli­gion som teism, ateism, poly­teism och så vidare… Dess mot­sägelse­ful­la filosofi­er för­bryl­lar gemene man [17]Theertha, Swa­mi D. (1992) The Dis­cov­ery of India, Madras, s.178..

Lik­som hin­duis­men har bud­dis­men sina egna prob­lem. Från bör­jan lärde bud­dis­mens grun­dare Gau­ta­ma Bud­dha en form av reli­giositet som visade sig fientligt inställd både mot livet och den män­skli­ga naturen. Charles Seigno­bos (1854–1942) förklarar:

Att leva är att vara oly­ck­lig, lärde Bud­dha. Män­niskan lid­er för att hon önskar vad den­na värld har att erb­ju­da — ung­dom, häl­sa och liv — utan att kun­na behål­la dem. Allt liv är ett lidande och allt lidande föds ur åtrå. Att under­tryc­ka lidande är nöd­vändigt för att utplå­na begär och för att vin­na över dem måste man ge upp önskan att leva, “befria sig själv från törsten av att vara”. Den vise är den som kas­tar åt sidan allt som hör till det­ta liv… man måste suc­ces­sivt ge upp alla känslor, önskningar och tankar. [18]Seigno­bos, Charles (1906) His­to­ry of Ancient Civ­i­liza­tion, Trans­lat­ed by Arthur Wilde, New York, (edit.) s. 59.

Vetenskap och religion

Kris­ten­domen har genom män­sklig påverkan ibland plac­er­ats i direkt oppo­si­tion med fak­tiska obser­va­tion­er, veten­skapli­ga fak­ta och sunt för­nuft. His­torik­er cit­er­ar ofta den ital­ienske matem­atik­ern, astronomen och fysik­ern Galileo Galilei som orub­bligt vid­höll Bibelns opål­it­lighet i veten­skapli­ga frå­gor [19]Se West­ern Civ­i­liza­tion Since 1600, Bird­sall S. Vault, s. 60, McGraw-Hill‟s Col­lege Review Books..

Den tyske fysik­ern och nobel­prista­garen Max Planck häv­dade en gång att “det aldrig kan finnas någon verk­lig mot­sät­tning mel­lan reli­gion och veten­skap.[20]Planck, Max (2001) The Mys­tery of Being. I Wilber, Ken (red.)Quantum Ques­tions: Mys­ti­cal Writ­ings of the World’s Great­est Physi­cists, s.161, Shamb­ha­la, Boston & Lon­don. Läsaren bör upp­märk­sam­ma nyck­elordet “verk­lig” för utan det kan Plancks påstående lätt mot­sä­gas. En “verk­lig” mot­sägelse kan endast upp­stå mel­lan en fal­sk reli­gion och äkta veten­skap eller vice ver­sa. Ken Wilber (1949-) utveck­lar tanken:

Det finns fal­sk pseu­do-veten­skap lika myck­et som det finns fal­sk pseu­do-reli­gion, och den enda verk­li­ga stri­den står mel­lan äkta och fal­sk, inte mel­lan veten­skap och reli­gion. [21]Wilber, Ken (2001) Of Shad­ows and Sym­bols. In Wilber, K. (Ed.)Quantum Ques­tions: Mys­ti­cal Writ­ings of the World’s Great­est Physi­cists, s. 20, Shamb­ha­la, Boston & Lon­don.

Långt före Planck och Wilber belyste den islamiskt lärde Ibn Taimiyyah (1263–1328) prob­lemet för­nuft kon­tra reli­gion i hans mag­num opus Daru’ Tāruthil Aqli Wan­nāl (Att und­vi­ka kon­flik­ter mel­lan för­nuft och reli­gion). Hans huvud­sak­li­ga argu­ment var att om det råder en kon­flikt mel­lan reli­gion och för­nuft är anti­gen båda eller en av dem fal­sk. Han häv­dade vidare att etabler­ad rationell eller empirisk kun­skap och äkta reli­gion aldrig mot­säger sig varan­dra. Men om en kon­flikt upp­står mel­lan de båda är det vår förståelse som är [det verk­li­ga] prob­lemet [22]Ibn-Taimiyyah, Ahmed (2008) Dar’u Taaruthil Aqli Wan­naql, (edit) Moham­mad Rashaad Sal­im. Pub­licer­ad av Darul-Fad­hee­lah, Saudi­ara­bi­en..

Upplysningstiden

I Väst menade man att uppdel­nin­gen mel­lan kris­ten­dom och veten­skap var nöd­vändig efter­som inga materiel­la eller veten­skapli­ga fram­steg och inget intellek­tuellt väl­stånd hade var­it möjligt med ett förvrängt och verk­lighets­från­vänt trossys­tem [23]Ta som exem­pel läran som arvssyn­den. Flera reli­gion­skri­tik­er (Elli­son, et al: 2009) har berät­tat om några av dess neg­a­ti­va kon­sekvenser, såsom (a) urholkn­ing av pos­i­ti­va psykol­o­giska resurs­er som … Fort­sätt läsa. Pro­fes­sor John Black­ie berör några av de ned­bry­tande fak­tor­erna i kris­ten­domen: värld­slig avskild­het, lång­varig med­i­ta­tion i ensamhet, stram avhåll­samhet från värld­sli­ga njut­ningar och synen på det män­skli­ga livet som en för­ban­nelse snarare än en väl­signelse [24]Black­ie, John S. (1878) The Nat­ur­al His­to­ry of Athe­ism, New York, s.130, 133.. Murad Wil­fried Hoff­mann (1931-) talar om “kyrko­r­nas kvä­vande dog­ma­tism och präster­nas upplysnings­fient­lighet” som av sina samti­da sågs som “out­bil­dade, intol­er­an­ta och despo­tiska smick­rare.[25]Hoff­mann, M. (2001) Reli­gion on the Rise, s. 12. Arnold Toyn­bee till­skriv­er i hans Study of His­to­ry schis­men inom kris­ten­hetens sociala gemen­skap till en dju­pare själ­slig split­tring. Utifrån … Fort­sätt läsa

Upplysningsapos­t­lar som David Hume, Immanuel Kant, Johann Wolf­gang von Goethe och deras likar kan ha betrak­tat dragelsen mot en pseudore­li­gion, snarare än det rena för­nuftet, som en form av högför­räderi. Det var utifrån en sådan bestört­ning som de gjorde uppror mot den insti­tu­tionel­la kris­ten­domen och förkas­tade treenigheten [26]Ibid.. De var inte ateis­ter utan hän­giv­na deis­ter med en stark tro på en enda, om än fristående och likgiltig gudom, som uppen­barar sig genom veten­skap och intellek­tuell reflek­tion [27]Ibid. Thomas Paines monolog kan använ­das för att sam­man­fat­ta deis­tens katekes. Paine bekän­ner: “Jag tror på en Gud och inget mer, och jag hop­pas på lyc­ka bor­tom det­ta liv. Jag tror på … Fort­sätt läsa. För att låna Ken Wilbers begrepp kan pseudore­li­gion inte sam­stäm­ma med gen­uin veten­skap eller vice ver­sa. Den enda utvä­gen är att läm­na pseu­doele­menten eller hål­la de båda på betryg­gande avstånd.

Efter separationen — kapitalismens framträdande

Den­na sep­a­ra­tion har dock inte kom­mit utan ett pris för när själen och krop­pen kop­plats isär har ett vitt dike grävts mel­lan det andli­ga och det materiel­la. Seku­lar­ism har tag­it över och bliv­it den nya reli­gio­nen, varefter en snabb våg av “syn­tetiska reli­gion­er” har följt som kom­mu­nism, social­ism, kap­i­tal­ism, lib­er­al­ism och demokrati. För att vara rättvis har dock dessa sys­tem utveck­las som reak­tion­er på befintli­ga prob­lem. De är inte abso­lut onda och har tvek­löst något att erb­ju­da men män­niskan har, sliten och förvir­rad av nya och mot­sägelse­ful­la ide­olo­gi­er, utveck­lat ett för­sik­tigt håll­ningssätt mot “halv­fab­rikat” som å ena sidan är kon­struk­ti­va men som å andra sidan ock­så är destruk­ti­va. Alla av män­niskan upp­fun­na sys­tem har sina egna kryphål och bris­ter som ound­vikli­gen föl­jer som ett resul­tat av män­niskans svagheter och bris­ter. Ett sys­tem som inte kan upprät­thål­la den “gyl­lene medelvä­gen” kom­mer anti­n­gen att förtryc­ka män­niskan eller skäm­ma bort henne. Ett exem­pel på det först­näm­n­da är kom­mu­nis­men, och ett exem­pel på det sist­näm­n­da är kap­i­tal­is­men. I det kom­mu­nis­tiska sys­temet tynade män­niskor bort i fat­tig­dom och mis­är eller som Frei­d­man säger, “kom­mu­nis­men var ett enastående sys­tem för att göra män­niskor lika fat­ti­ga”. Inget sys­tem har klarat den­na uppgift bät­tre än kom­mu­nis­men. [28]Frei­d­man Thomas L. (2006) The World Is Flat: A Brief His­to­ry of the Twen­ty-First Cen­tu­ry, Far­rar, Straus och Giroux, s. 51. Social­is­men var inte heller den myck­et bät­tre. Framtvin­gan­det av social­ism i Ryssland resul­ter­ade i upp­kom­sten av live­g­en­skap i en skräm­mande takt.

Pro­fes­sor Vault skriver:

Drygt 90 pro­cent av den rys­ka befolknin­gen var live­g­en med min­i­mal per­son­lig fri­het och ett liv i fat­tig­dom. [29]Vault, Bird­sall S. (1990) West­ern Civ­i­liza­tion Since 1600. McGraw-Hill “s Col­lege Review Books, s.166.

Kap­i­tal­is­men som skall vara lyck­ans och väl­stån­dets hög­borg har bara lagt sten på bör­da och visat sig vara ett före­bud om mån­ga svåra belä­gen­heter. [30]Kap­i­tal­is­mens sam­man­brott i Argenti­na (2002) är dödsstöten för kap­i­tal­ism i lik­nande kap­i­tal­is­tiska län­der. Cubas pre­miär­min­is­ter Fidel Cas­tro sade: “Det­ta sys­tem (kap­i­tal­is­men) kan inte … Fort­sätt läsa

Med ett mate­ri­al­is­tiskt ide­al kan inte kap­i­tal­is­men fram­bringa annat än ett andligt och moraliskt utar­mat samhälle. Daniel Bell, soci­olog vid Har­vard Uni­ver­si­ty, har noter­at att kap­i­tal­is­men “blir självde­struk­tiv när den för­lorar sig i en des­per­at besatthet av veten­skapli­ga och ekonomiska fram­steg. Vad som brukade vara grundläg­gande dygder som hårt arbete, lojalitet, sparsamhet, dis­ci­plin och strä­van efter att lyckas har förvrängts och förgif­tat sys­temet inifrån i form av kon­sum­ism, sex­uell promiskuitet, jäm­likhet, slack­er-syn­drom och lik­nande.[31]Hoff­mann, M. (2001) Reli­gion on the Rise, s. 89.

Dr. Michael Par­en­ti (1933-), en av Amerikas mest skarpsin­ni­ga poli­tiska ana­lytik­er, analy­ser­ar kap­i­tal­is­mens prob­lem utifrån flera infallsvinklar:

Det finns ingen social kon­struk­tion som är mer omoralisk än ett stort kap­i­tal­is­tiskt före­tag. Det verkar utan skru­pler och det försök­er kom­ma undan med allt vad det kan… Kap­i­tal­is­men är ett sys­tem utan själ och human­itet. Det försök­er reduc­era var­je han­dling till en utifrån mark­naden lön­sam aktivitet. Det har ingen lojalitet mot demokrati, famil­jevärderingar, kul­tur, jud­isk-kris­ten etik, gemene man eller någon annan shib­bo­leths som proklam­eras av dess före­språkare. Det har ingen lojalitet mot någon nation, dess enda lojalitet är mot sitt eget sys­tem för kap­i­ta­lack­u­mu­la­tion. [32]Par­en­ti, M. (1998) Amer­i­ca Besieged, City Lights, s. 41, 84, 85.

Röt­ter­na till dessa prob­lem finns inplanter­ade i de kap­i­tal­is­tiska samhäl­lenas infra­struk­tur. De ges stadig näring av en avsak­nad av effek­tiv statlig kon­troll. Dessa sjuk­do­mar i kom­bi­na­tion med en allt­för väl till­t­a­gen fri­het giv­en till allmän­heten till­han­dahåller en öppen are­na för brott [33]År 1993 mör­dades fler än 23 000 indi­vider i USA. Är det­ta ett krig? (Käl­la: Justi­tiede­parte­mentet, Fed­er­al Bureau of Inves­ti­ga­tion, Uni­form Crime Reports for USA, 1997) , fat­tig­dom och omoral [34]Dr. James Bring­ham, kon­sult i gen­i­tour­inär med­i­cin vid Guy’s och S:t Thomas’s Hos­pi­tal i Lon­don, rap­porter­ar att skol­ung­do­mar kas­tade kon­domer i klass­rum­met vid fem års ålder. (The Guardian, den … Fort­sätt läsa att växa och fro­das i.

Utan upprät­thål­lan­det av fri­het som en del av den­na så kallade framgång är kap­i­tal­is­men näs­tan oför­mö­gen att fungera utan demokrati. Demokrati kan i sin tur inte fungera utan den sekulära ide­olo­gin [35]Joseph Schum­peter, en infly­telserik ekonom och samhällsvetare, säger enty­digt i Cap­i­tal­ism, Social­ism, and Democ­ra­cy (1942): “His­to­rien bekräf­tar tydligt… [att]… den mod­er­na demokratin reste … Fort­sätt läsa där reli­gio­nen ked­jats fast, för­satts i karan­tän och reduc­er­ats till ett kanske tim­slångt besök i en kyr­ka, moské, syn­a­goga eller helge­dom. Under den kom­mu­nist-ateis­tiska reg­i­men beskrevs reli­gion som ett opi­um för folket, medan den under kap­i­tal­is­tisk-seku­lar­ism till­hör Gud utan att ha något att göra med Cae­sar. [36]Se: Mat­teus: 22:21, King James Ver­sion.

Soci­olo­gen dr. Jer­ry Jacobs förk­larar det sist­näm­n­da problemet:

Tra­di­tionel­la värld­sli­ga vär­den seku­laris­eras och ratio­nalis­eras allt­mer i weber­sk [37]Efter Max Weber, den tyske ekonomen och soci­olo­gen. Han sam­mankop­plade kap­i­tal­is­mens uppgång med den religiösa önskan att “finna ett teck­en på förutbestämd fräl­sning i värld­slig framgång”. … Fort­sätt läsa mening. Kon­sekvenser­na av den­na ratio­nalis­er­ing­sprocess är att tra­di­tionellt andligt ori­en­ter­ade vär­den i allt högre grad får stry­ka på foten för rationell kap­i­tal­ism… [38]Jacobs, Jer­ry (1971) From Sacred to Sec­u­lar: The Ratio­nal­iza­tion of Chris­t­ian The­ol­o­gy. Jour­nal for the Sci­en­tif­ic Study of Reli­gion, vol. 10, nr 1, (våren), s. 8.

Från ett amerikan­skt per­spek­tiv behand­las sam­ma prob­lem av pro­fes­sor­erna Glenn och Stack utifrån en lik­nande infallsvinkel. De fördömer bit­tert den diskrim­iner­ing som utö­vas mot religiösa per­son­er enligt en så kallad amerikan­sk frihet:

Amerikan­sk demokrati som genom kon­sti­tu­tio­nen priv­i­legier­ar seku­lar­ism ger kato­lik­er i det offentli­ga ett starkt inci­ta­ment att överge, rel­a­tivis­era eller tiga om deras moraliska över­tygelser när dessa strid­er mot sekulära värderingar. Kato­lik­er måste agera som — utan att nöd­vändigtvis vara — sekuläris­ter. Det­ta gör det spir­ituellt och poli­tiskt osäk­ert, för att inte säga omöjligt, för kato­lik­er att vara demokrater i dagsläget. [39]Novak, Michael (2000) Democ­ra­cy Unsafe, Com­pared to What? The Total­i­tar­i­an Impulse of Con­tem­po­rary Lib­er­als. The Review of Pol­i­tics, Vol. 62, nr 1, Chris­tian­i­ty and Pol­i­tics: Mil­len­ni­al Issue II. … Fort­sätt läsa

Karen Arm­strong (1944-) har till­sam­mans med flera andra forskare bekräf­tat Ken Wilbers (1949-) slut­sats om kon­flik­ten mel­lan seku­lar­ism och reli­gion, vilket visat på nöd­vändigheten av reli­gion i män­niskans liv. År 1998 upp­märk­sam­made prof. Robert W. Hefn­er (1952-) sekuläris­ters räd­sla inför en glob­al religiös våg:

Det är inte förvå­nande att före­språkar­na för kon­ven­tionel­la sekuläris­er­ings-teori­er för­bryl­las över den senaste tidens uppsv­ing av islam, hin­duism och kris­ten­dom världen runt. [40]Robert W. Hefn­er (1998) Mul­ti­ple Moder­ni­ties: Chris­tian­i­ty, Islam, and Hin­duism in a Glob­al­iz­ing Age. Annu­al Review of Anthro­pol­o­gy, Vol. 27, s. 89–90.

Behovet av att anam­ma ett trossys­tem där kropp och själ samt för­nuft och reli­gion finner varan­dra har sys­sel­satt mån­ga fram­stående veten­skapsmän och tänkare. Albert Ein­stein vars fras “veten­skap är inte kom­plett utan reli­gion[41]Sci­ence, Phi­los­o­phy and Reli­gion: a Sym­po­sium, 1941. genljud­er fort­farande i mån­ga akademiska kret­sar. Och Thomas Car­lyle (1795–1881) som var­nade för att “med våra veten­skaper och upp­slagsverk är vi benägna att glöm­ma det gudom­li­ga i våra exper­i­ment.[42]The Hero as Prophet, Mahomet: Islam, a lec­ture deliv­ered on Fri­day 8th May 1840. Den berömde tyske fysik­ern Max Planck till­frå­gades en gång om han trodde “att veten­skap kan vara ett sub­sti­tut för reli­gion” varpå han sva­rade att “alla som på all­var delt­ag­it i veten­skapligt arbete av något slag inser att över ingån­gen till det veten­skapli­ga tem­plets por­tar står det skriv­et: Ni måste ha tro. Det är något som en veten­skaps­man inte kan und­vara.[43]Planck, Max (2001) The Mys­tery of Being. I Wilber, Ken (red.)Quantum Ques­tions: Mys­ti­cal Writ­ings of the World’s Great­est Physi­cists, s.162, Shamb­ha­la, Boston & Lon­don.

Käl­lor:
Dr. Ash-Shehri, Abdul­lah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Bood­in, John E. (1915) The Func­tion of Reli­gion. The Bib­li­cal World, Vol. 46, No 2, (Aug), s. 71–72, The Uni­ver­si­ty of Chica­go Press. 
2 Medel, Stew­art (1913) The Future of Reli­gion. Har­vard The­o­log­i­cal Review, Vol. 6, nr 3, (jul), s. 326, Cam­bridge Uni­ver­si­ty Press.
3 Gell­ner, Ernest (1992) Post­mod­ernism, Rea­son and Reli­gion, Rout­ledge, Lon­don & New York, s. 5, 18.
4 Leu­ba, James H. (1950) The Ref­or­ma­tion of the Church­es, Boston, s. 3.
5 Dirks, Jer­ald F. (2001) Korset & The Cres­cent, Amana pub­lika­tion­er, USA, s. 48.
6 Bucaille, Mau­rice, Bibeln Kora­nen och veten­skap, Över­satt av Alas­tair D. Pan­nell, Kazi Pub­li­ca­tions, Lahore, s. 44.
7 Ibid: s. 108.
8 Watham, Arthur E. (1910) The Bible in the New Light, Bib­li­cal World Jour­nal, Vol. 36, nr 1, s. 49.
9 Ibid.
10 G.H. Richard­son (1916) The Val­ue of Bib­li­cal Archae­ol­o­gy, Bib­li­cal World Jour­nal, Vol.48, 1 Nej, s. 17.
11 Guthrie, GD (1997) The Wis­dom Tree: A Jour­ney to the Heart of God, Ocean Tree Books, s. 101.
12 Thomas Paine, född 29 jan­u­ari 1737 i Thet­ford i Nor­folk i östra Eng­land, död 8 juni 1809 på 59 Grove Street i Green­wich Vil­lage i New York, brit­tisk-amerikan­sk radikal skrift­stäl­lare, en av för­grunds­gestal­ter­na vid USA:s frigörelse från Storbri­tan­nien och fran­s­ka revolutionen.
13 Jesus etabler­ade inte en ny reli­gion vilket bekräf­tas i Mat­teus (5:17): “Tro inte att jag har kom­mit för att upphä­va lagen eller pro­feter­na, jag har inte kom­mit för att upphä­va utan för att upp­fyl­la dem.” (Bibeln, Folkbibeln).
14 Paine, Thomas (1984) The Age of Rea­son, Prometheus Books, s. 25.
15 Enligt engel­s­ka-his­torik­ern Arnold Toyn­bee är bud­dism och hin­duism en “meta­mor­fos av filosofi­er till reli­gion­er”, och sak­nar således gudom­li­ga ursprung som islam, kris­ten­dom och juden­dom (Se Toyn­bee, Arnold (1956) An His­to­ri­an’s Approach to Reli­gion, s. 122).
16 Nehru, Jawa­har­lal (1983) The Dis­cov­ery of India, New Del­hi, s. 75.
17 Theertha, Swa­mi D. (1992) The Dis­cov­ery of India, Madras, s.178.
18 Seigno­bos, Charles (1906) His­to­ry of Ancient Civ­i­liza­tion, Trans­lat­ed by Arthur Wilde, New York, (edit.) s. 59. 
19 Se West­ern Civ­i­liza­tion Since 1600, Bird­sall S. Vault, s. 60, McGraw-Hill‟s Col­lege Review Books.
20 Planck, Max (2001) The Mys­tery of Being. I Wilber, Ken (red.)Quantum Ques­tions: Mys­ti­cal Writ­ings of the World’s Great­est Physi­cists, s.161, Shamb­ha­la, Boston & London.
21 Wilber, Ken (2001) Of Shad­ows and Sym­bols. In Wilber, K. (Ed.)Quantum Ques­tions: Mys­ti­cal Writ­ings of the World’s Great­est Physi­cists, s. 20, Shamb­ha­la, Boston & London.
22 Ibn-Taimiyyah, Ahmed (2008) Dar’u Taaruthil Aqli Wan­naql, (edit) Moham­mad Rashaad Sal­im. Pub­licer­ad av Darul-Fad­hee­lah, Saudiarabien.
23 Ta som exem­pel läran som arvssyn­den. Flera reli­gion­skri­tik­er (Elli­son, et al: 2009) har berät­tat om några av dess neg­a­ti­va kon­sekvenser, såsom (a) urholkn­ing av pos­i­ti­va psykol­o­giska resurs­er som självkänsla och självbe­härskn­ing, (b) främ­jande av neg­a­ti­va känslor som skuld och skam och © avled­ning av ener­gi och upp­märk­samhet från kon­struk­ti­va ansträngningar på per­son­lig förän­dring och tillväxt. (Se Elli­son, CG et al. (2009) Blessed Assur­ance: Reli­gion, Anx­i­ety, and Tran­quil­i­ty among US Adults. Social Sci­ence Research, 38: 664).
24 Black­ie, John S. (1878) The Nat­ur­al His­to­ry of Athe­ism, New York, s.130, 133.
25 Hoff­mann, M. (2001) Reli­gion on the Rise, s. 12. Arnold Toyn­bee till­skriv­er i hans Study of His­to­ry schis­men inom kris­ten­hetens sociala gemen­skap till en dju­pare själ­slig split­tring. Utifrån Gilberts satanism och “The New World Order” föres­lår Toyn­bee att en av de vik­ti­gaste käl­lor­na till den­na split­tring är den tron på att världen är ond medan god­het och san­ning är för­följ­da rebeller. När män­niskor förut­sätts käm­pa mot den­na värld­sor­d­ning och sig själ­va är san­no­likheten stor att de efter en tid kom­mer att ge upp eller split­tras i frak­tion­er med oli­ka upp­fat­tningar om vil­ka värderingar som bör råda i frå­ga om värld­supp­fat­tning och män­niskans roll i världen (Toyn­bee, A. (1946) En studie av his­to­ria, Oxford Uni­ver­si­ty Press, s.432–433).
26 Ibid.
27 Ibid. Thomas Paines monolog kan använ­das för att sam­man­fat­ta deis­tens katekes. Paine bekän­ner: “Jag tror på en Gud och inget mer, och jag hop­pas på lyc­ka bor­tom det­ta liv. Jag tror på jäm­likhet män­niskor emel­lan, och jag tror att religiösa plik­ter består i att bringa rättvisa, kär­leks­full barmhär­tighet och att strä­va efter att göra med­män­niskor gla­da… Jag tror inte på bekän­nelsen som i den jud­iska kyrkan, den romer­s­ka kyrkan, den grekiska kyrkan, den turkiska kyrkan, den protes­tantiska kyrkan, inte någon kyr­ka som jag kän­ner till. Min egen upp­fat­tning är min egen kyr­ka” (Paine, T. (1984) The Age of Rea­son, Prometheus Books, s. 7–8).
28 Frei­d­man Thomas L. (2006) The World Is Flat: A Brief His­to­ry of the Twen­ty-First Cen­tu­ry, Far­rar, Straus och Giroux, s. 51.
29 Vault, Bird­sall S. (1990) West­ern Civ­i­liza­tion Since 1600. McGraw-Hill “s Col­lege Review Books, s.166.
30 Kap­i­tal­is­mens sam­man­brott i Argenti­na (2002) är dödsstöten för kap­i­tal­ism i lik­nande kap­i­tal­is­tiska län­der. Cubas pre­miär­min­is­ter Fidel Cas­tro sade: “Det­ta sys­tem (kap­i­tal­is­men) kan inte fortl­e­va och om det inte kan fortl­e­va kom­mer det att kol­lap­sa.” (Al-Hay­at News­pa­per, s. 8, utgå­va 14.215, 8 Feb 2002). Ett teck­en på det­ta är de senaste årens (2008–2009) ekonomiska kriser.
31 Hoff­mann, M. (2001) Reli­gion on the Rise, s. 89.
32 Par­en­ti, M. (1998) Amer­i­ca Besieged, City Lights, s. 41, 84, 85.
33 År 1993 mör­dades fler än 23 000 indi­vider i USA. Är det­ta ett krig? (Käl­la: Justi­tiede­parte­mentet, Fed­er­al Bureau of Inves­ti­ga­tion, Uni­form Crime Reports for USA, 1997) 
34 Dr. James Bring­ham, kon­sult i gen­i­tour­inär med­i­cin vid Guy’s och S:t Thomas’s Hos­pi­tal i Lon­don, rap­porter­ar att skol­ung­do­mar kas­tade kon­domer i klass­rum­met vid fem års ålder. (The Guardian, den 27:e feb­ru­ari, 2002).
35 Joseph Schum­peter, en infly­telserik ekonom och samhällsvetare, säger enty­digt i Cap­i­tal­ism, Social­ism, and Democ­ra­cy (1942): “His­to­rien bekräf­tar tydligt… [att]… den mod­er­na demokratin reste sig till­sam­mans med kap­i­tal­is­men, och i orsakssam­band med den… den mod­er­na demokratin är en pro­dukt av den kap­i­tal­is­tiska processen.” (Almond, Gabriel A. (1991) Cap­i­tal­ism and Democ­ra­cy, Jour­nal of Polit­i­cal Sci­ence and Pol­i­tics, vol. 24, nr 3. (Sep­tem­ber), s. 468).
36 Se: Mat­teus: 22:21, King James Version.
37 Efter Max Weber, den tyske ekonomen och soci­olo­gen. Han sam­mankop­plade kap­i­tal­is­mens uppgång med den religiösa önskan att “finna ett teck­en på förutbestämd fräl­sning i värld­slig framgång”. (Se Oxford Dic­tio­nary of Phi­los­o­phy, Simon Black­burn, Oxford Uni­ver­si­ty Press, 1996, s. 398
38 Jacobs, Jer­ry (1971) From Sacred to Sec­u­lar: The Ratio­nal­iza­tion of Chris­t­ian The­ol­o­gy. Jour­nal for the Sci­en­tif­ic Study of Reli­gion, vol. 10, nr 1, (våren), s. 8. 
39 Novak, Michael (2000) Democ­ra­cy Unsafe, Com­pared to What? The Total­i­tar­i­an Impulse of Con­tem­po­rary Lib­er­als. The Review of Pol­i­tics, Vol. 62, nr 1, Chris­tian­i­ty and Pol­i­tics: Mil­len­ni­al Issue II. (vin­ter) s. 31. 
40 Robert W. Hefn­er (1998) Mul­ti­ple Moder­ni­ties: Chris­tian­i­ty, Islam, and Hin­duism in a Glob­al­iz­ing Age. Annu­al Review of Anthro­pol­o­gy, Vol. 27, s. 89–90.
41 Sci­ence, Phi­los­o­phy and Reli­gion: a Sym­po­sium, 1941.
42 The Hero as Prophet, Mahomet: Islam, a lec­ture deliv­ered on Fri­day 8th May 1840.
43 Planck, Max (2001) The Mys­tery of Being. I Wilber, Ken (red.)Quantum Ques­tions: Mys­ti­cal Writ­ings of the World’s Great­est Physi­cists, s.162, Shamb­ha­la, Boston & London.
Dr. Abdullah S. Ash-Shehri

Dr. Abdullah S. Ash-Shehri

Abdullah Ash-Shehri har avlagt en doktorsexamen inom sociologi vid Leicester University, Storbritannien. Han har även studerat islamiska ämnen med en kandidatexamen inom islamisk lag från King Saud University, Riyadh.