Det finns många kul­ter, reli­gi­o­ner eller filo­so­fier som påstår sig följa den rätta vägen eller utgöra den sanna vägen till Gud så hur skall man kunna avgöra vem som har rätt – eller har alla rätt? En metod för att finns sva­ret är att skala av de ytliga skill­na­derna och iden­ti­fi­era det cen­trala före­må­let för dyr­kan. Osanna reli­gi­o­ner har alla något gemen­samt i fråga om Gud; antingen påstår de att alla män­ni­skor är gudar, att vissa män­ni­skor är gudar, att natu­ren är Gud eller att Gud är ett mänsk­ligt påhitt.

Vi kan där­med hävda att de osanna reli­gi­o­ner­nas bud­skap är att Gud kan dyr­kas i form av Hans ska­pelse. Osanna reli­gi­o­ner bju­der in män­ni­skan till att dyrka ska­pel­sen genom att kalla ska­pel­sen, eller någon del av den, för Gud. Pro­fe­ten Jesus bjöd in de som följde honom till att dyrka Gud, men de som idag menar att de föl­jer Jesus kal­lar män­ni­skor till att dyrka honom med påstå­en­det att han är Gud.

Buddha var en refor­ma­tor som införde vissa mått av huma­nism i den indiska reli­gi­o­nen. Han påstod sig inte vara Gud och han menade hel­ler inte att de som följde honom skulle dyrka honom. I dag fin­ner vi dock att de flesta budd­his­ter utan­för Indien har gjort honom till Gud och att de ned­fal­ler inför avbil­der som lik­nar honom.

Genom att använda denna metod för att iden­ti­fi­era det cen­trala före­må­let för dyr­kan kan vi med enkel­het känna igen osanna reli­gi­o­ner. I Kora­nen säger Gud:

Vad ni dyr­kar vid sidan av Honom är ingen­ting annat än namn som ni har tänkt ut, ni och era för­fä­der, Gud har inte gett er till­stånd till detta. Ingen dömer utom Gud; Han befal­ler er att dyrka Honom ensam. Detta är den evigt sanna tron, men de flesta män­ni­skor har ingen kun­skap [om detta].¹

Det kan sägas att alla reli­gi­o­ner lär ut goda saker, så vad spe­lar det då för roll vil­ken reli­gion vi föl­jer? Sva­ret är att osanna reli­gi­o­ner lär ut det allra ondaste: att dyrka ska­pel­sen. Dyr­kan av ska­pel­sen är den största synd som män­ni­skan kan begå då det mot­sä­ger sig hela syf­tet med ska­pel­sen. Män­ni­skan har ska­pats enbart för att dyrka Gud, vil­ket tyd­ligt för­kla­ras i Koranen:

Jag har ska­pat de osyn­liga väsen­den och män­ni­skorna enbart för att de skall [känna Mig och] dyrka Mig.²

Följakt­li­gen är dyr­kan av ska­pel­sen den enda oför­låt­liga syn­den. Den som dör med avgu­da­dyr­kan har för­seg­lat sitt öde i nästa liv. Detta är inte en val­möj­lig­het utan ett fak­tum som Gud har uppenbarat:

Gud för­lå­ter inte dem som sät­ter med­hjäl­pare vid Hans sida, men Han för­lå­ter den Han vill hans mindre syn­der; den som sät­ter med­hjäl­pare vid Hans sida har san­ner­li­gen gjort sig skyl­dig till en oer­hörd synd.³

Gud för­lå­ter inte dem som sät­ter med­hjäl­pare vid Hans sida, men Han för­lå­ter den Han vill hans mindre syn­der; den som sät­ter med­hjäl­pare vid Guds sida har dri­vit syn­den till dess yttersta gräns.⁴

Källa:
Bilal Philips, The True Reli­gion of God. www.bilalphilips.com

1. Kora­nen 12:40 [↩]
2. Kora­nen 51:56 [↩]
3. Kora­nen 4:48 [↩]
4. Kora­nen 4:116 [↩]