Skall vi diskutera kvinnoförtryck och kvinnans ställning i islam måste vi först skilja mellan vad islam lär och vad muslimer gör. Även om det finns kulturer som är kvinnoförtryckande återspeglar detta endast lokala seder – inte islams sanna läror. Islam förväntar sig att dess bekännare skall bejaka kvinnors rättigheter, värna om deras sociala status och på alla sätt hindra att de förnedras. Islam menar vidare att kvinnor är lika män i deras ursprung som människor samt i heder och ansvar inför Gud.

Idag har det västerländska samhället på många sätt reducerat kvinnan till ett sexobjekt. USA är en av de ledande förespråkarna för ”kvinnans frigörelse” men ironiskt nog också det land i vilket flest sexualbrott och våldtäkter begås. Enligt en FBI-rapport från 1990 våldtas varje dag 1756 kvinnor i USA.

Föreställningen att islam behandlar kvinnan som en andra klassens medborgare, endast hälften så mycket värd som mannen, är inget annat än en myt. För över 1400 år sedan upphöjde islam kvinnan genom att:

  1. tillkännage att hon var mannens syster,
  2. ge henne rätt att utbilda sig på högsta nivå,
  3. ge henne rätt att välja man,
  4. ge henne rätt att avsluta ett olyckligt äktenskap,
  5. ge henne arvsrätt och
  6. generellt sett ge henne fulla medborgerliga rättigheter.

Män och kvinnor har olika ansvar men också olika rättigheter; de samarbetar och kompletterar varandra. Även om kvinnans förpliktelser i vissa avseenden kan skilja sig från mannens, baserat på män och kvinnors olikheter, är varje individ lika ansvarig för sitt särskilda område. Att bortse från dessa skillnader är inte realistiskt men det finns likväl ingen anledning att förmoda att det ena könet är överlägset det andra.

Enligt islam behåller kvinnan sitt namn när hon gifter sig. Hon tar således inte mannens efternamn utan hon behåller sin egen identitet.

I ett islamiskt äktenskap ger brudgummen en hemgift till bruden – inte till fadern. Detta blir hennes egendom som hon själv kan investera eller spendera utan att hennes manliga släktingar har rätt att bestämma över den. Koranen ger mannen ansvar för att ta hand om och försörja alla kvinnliga släktingar. Detta betyder att mannen måste försörja frun och familjen även om hon har egna tillgångar. Hon behöver inte spendera ur egen ficka för att försörja familjen vilket befriar henne från arbete även om hon likafullt kan arbeta om hon väljer att göra så och hennes omständigheter berättigar det.

En familj behöver likt vilken annan organisation som helst ledarskap och Koranen klargör således att mannen har ett mått av ansvar gentemot kvinnan. Viktigt att notera är dock att detta ansvar inte betyder att mannen får vara en diktator. Tvärtom är detta ansvar en börda att till fullo axla genom att ta hand om frun och barnen.

Källa:
al-Djumah Magazine. Discover Islam: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.