Islam avskaf­fade tidi­gare seder genom vilka arvet enbart gick till den äldste man­lige arvingen. Enligt Kora­nen ärver kvin­nan per auto­ma­tik från hen­nes fader, make, son och barna­lösa bro­der. Kora­nen inne­hål­ler väg­led­ning i fråga om upp­del­ningen av arvet mel­lan de rätt­mä­tiga arv­ta­garna. De tre ver­ser som över­gri­pande beskri­ver hur arvet skall för­de­las åter­finns i sura an-Nisā’ i ver­serna 11, 12 och 176. I dessa ver­ser inrät­tar Gud barns, för­äld­rars och makars rätt till arv utan att lämna detta till män­ni­skan att själv döma i. Finns inga nära släk­tingar går arvet till avlägsna. Arvs­sy­ste­met är per­fekt balan­se­rat då det beak­tar det större ansvar som som­liga famil­je­med­lem­mar har i vissa situationer.

I de flesta fall ärver kvin­nan en andel hälf­ten så stor som man­nens. Så är emel­ler­tid inte all­tid fal­let då kvin­nans arv ibland kan bli lika stort eller till och med större än man­nens. Men även när man­nen får en större del finns en logisk för­kla­ring då kvin­nan inte har några finan­si­ella för­plik­tel­ser gente­mot famil­jen. Även om hon är väl­bär­gad eller har en egen inkomst vilar det eko­no­miska ansva­ret all­tid på man­nen. Så länge kvin­nan är ogift är det hen­nes faders, brö­ders eller någon annan för­myn­da­res skyl­dig­het att förse henne med mat, klä­der, medi­cin och boende. När hon gif­ter sig blir denna skyl­dig­het man­nens eller den vuxne sonens skyl­dig­het. Islam hål­ler där­med man­nen som finan­si­ellt ansva­rig för att till­go­dose famil­jens behov.

Att arvslot­terna inte är lika stora bety­der inte att det ena könet har före­dra­gits över det andra. Vad som repre­sen­te­ras är istäl­let en rätt­vis balans mel­lan de rol­ler som finns i en familj. I de flesta fall skö­ter kvin­nan hus­hål­let och där­med har hon inga finan­si­ella för­plik­tel­ser. Trots detta får hon en del av arvet vil­ken blir hen­nes egen­dom som hon kan spara eller använda efter eget tycke. I mot­sats till detta är man­nens arv en del av den egen­dom som han är skyl­dig att använda för att för­sörja bar­nen och hus­hål­lets kvinnor.

Anta att en mus­lim går bort och läm­nar en son och en dot­ter efter sig. Sonens del av arvet kom­mer till vissa delar att för­bru­kas när han ger en brud­gåva till frun och för­sör­jer famil­jen, inklu­sive hans syst­rar tills de gif­ter sig. Ytter­li­gare inkoms­ter måste då till­komma genom att han arbe­tar. Hans sys­ters del läm­nas dock orörd, eller kan den till och med växa om hon inve­ste­rar den. När hon gif­ter sig kom­mer hon att få en brud­gåva från hen­nes man och hon kom­mer att för­sör­jas av honom utan att själv ha ett finan­si­ellt ansvar. En man skulle såle­des kunna dra slut­sat­sen att islam har före­dra­git kvinnan!

Utö­ver detta kan en mus­lim tes­ta­men­tera och där­i­ge­nom ge en tred­je­del av egen­do­men till någon som annars inte skulle ha fått ärva. Arvet kan vara ett sätt att hjälpa andra släk­tingar eller nöd­ställda, män som kvin­nor. Det går också att avsätta en del av egen­do­men till välgörenhet.

Källa:
al-Jumah, Disco­ver Islam. www.islamhouse.com