Hajj (pilgrimsfärden till Mecka) är islams femte pelare. Denna vallfärd sker inte till helgedomar, kloster eller platser där mirakel förmodas ha inträffat, även om vi ser många muslimer gör detta. Pilgrimsfärden görs till Kaba i den heliga staden Mecka vars helighet vilar i att profeten Abraham upprättade den för dyrkandet av Gud. Gud belönade honom genom att tillskriva Sig Själv huset (Guds hus) och göra det till ett epicentrum för dyrkan som alla muslimer vänder sig mot i bönen. Riterna under pilgrimsfärden utförs idag på samma sätt som under Abrahams tid och efter honom Muhammed.

Pilgrimsfärden ses som en särskilt förtjänstfull handling. Pilgrimsfärden fungerar som en botgöring – den ultimata förlåtelsen för synder – och hängiven intensiv andlighet. Pilgrimsfärden är en skyldighet för alla fysiskt och ekonomiskt kapabla muslimer. Riterna börjar kort efter ramadaan den 8:e dagen i den sista månaden av det islamiska året, dhul-hijjah, och slutar den 13:e dagen.

Mecka är det centrum mot vilket pilgrimmerna färdas en gång om året för att träffas och förnya deras tro på att alla muslimer är lika och förtjänar ömsesidig kärlek och sympati, oavsett ras och etniskt ursprung. Denna harmoni människogrupper emellan kanske bäst har återgivits av Malcolm X under hans historiska pilgrimsfärd:

Var och en av de tusentals människorna på flygplatsen, på väg mot Jedda, var klädd på detta sätt. Du skulle kunna vara kung eller bonde utan att någon visste det. Några kända personer som diskret pekades ut för mig bar samma kläder som jag gjorde. När vi klätt oss började vi ropa ”Labbayka! (Allahumma) Labbayka!” (Till Din tjänst, O Herre!) På planet fanns vita, svarta, bruna, röda och gula människor, blåögda och blonda, och jag med mitt krulliga röda hår – tillsammans var vi alla bröder!

Vi ärade samma Gud, och ärade därefter varandra…

Detta var då jag först började omvärdera den ”vita mannen”. Jag såg nu att ”vit man”, som uttrycket användes, i huvudsak inte avsåg hudfärg utan attityd och handling. I Amerika avsåg ”vit man” ett visst förhållningssätt mot svarta och andra människor som inte var helt vita. Men i den muslimska världen såg jag att människor med vit hy var mer genuint broderliga än någon annanstans. Den morgonen blev början på en radikal förändring i mitt sätt att se på vita.

Här fanns tiotusentals pilgrimer från hela världen. De var i alla färger, från blåögda och ljushåriga till svarta afrikaner. Men vi deltog alla i samma ritual och visade en anda av enighet och broderskap som mina erfarenheter från Amerika lät mig tro aldrig skulle inträffa mellan vita och icke-vita…

Amerika måste förstå islam eftersom det är den religion som utplånar rasism i samhället. Under mina resor i den muslimska världen har jag träffat, talat med och ätit med personer som i Amerika hade betraktats som vita — men den vita attityden hade avlägsnats från deras sinnen på grund av islam. Jag har aldrig tidigare sett en så uppriktig och sann broderskap mellan människor av olika hudfärg.

Således förenar pilgrimsfärden muslimer från hela världen i ett internationellt broderskap. Mer än två miljoner människor vallfärdar varje år och riten fungerar som en enande kraft muslimer emellan då människor med olika bakgrund samlas i tillbedjan.

Vid särskilda platser utmed karavanvägarna till Mecka, eller när pilgrimen passerar den punkt som ligger närmast dessa platser, träder han eller hon in i ett tillstånd av renhet som kallas ihraam. I detta tillstånd blir vissa ”normala” handlingar otillåtna, som att täcka huvudet, klippa naglarna och för män bära vanliga kläder. Männen byter kläder och tar på plagg avsedda för ihraam, två vita sömlösa tygstycken som lindas runt kroppen. Detta ökar vördnaden för och heligheten i pilgrimsfärden, staden Mecka och månaden dhul-hijjah.

Det finns fem stationer:

1. en vid de kustnära slätterna nordväst om Mecka mot Egypten till,
2. söderut mot Jemen och
3. tre som ligger norr eller österut mot Medina, Irak och al-Najd.

Den enkla dräkten symboliserar alla människors lika värde inför Gud och ett avsteg från det världsliga. Efter att ha trätt in i ihraam fortsätter pilgrimen mot Mecka och inväntar där att vallfärden skall börja. Den sjunde dagen i dhul-hijjah erinras pilgrimen om ritualerna som pågår mellan den åttonde och tolfte dagen då han eller hon besöker de heliga platserna utanför Mecka — Arafah, Muzdalifah och Minaa — och offrar ett djur till minne av Abrahams offer. Pilgrimen klipper eller rakar därefter sitt huvud, och efter att ha kastat sju stenar på särskilda pelare vid Minaa under tre eller fyra på varandra följande dagar, beger sig pilgrimen till moskén där han eller hon går sju gånger runt den heliga helgedomen, Kaba, för att därpå vandra och springa sju gånger mellan de två små kullarna Safaa och Marwah.

I vissa muslimska samhällen kommer den som vallfärdat att kallas för ”hajji” även om detta mer är en kulturell än religiös sed.

Utöver den stora vallfärden, hajj, finns även en mindre vallfärd, umrah, som utförs under resten av året. Att ”göra umrah” uppfyller dock inte kravet för den stora vallfärden. Den liknar dock den obligatoriska vallfärden och pilgrimer kan välja mellan att göra umrah separat eller tillsammans med hajj. Liksom vid den stora vallfärden påbörjar pilgrimen umrah genom att träda in i ihraam för att därpå vandra runt Kaba i Mecka sju gånger. Har man möjlighet kan man därefter röra den svarta stenen, be bakom Maqam Ibrahim och dricka zamzam-källans heliga vattnet. När man har vandrat sju gånger mellan Safa och Marwah samt rakat eller klippt håret är umrah över.