Fråga: Hur kan vi uppnå ödmjukhet i bönen när vi exempelvis reciterar Koranen?
Svar: Ödmjukhet är bönens innersta mening och själ. Innebörden av den är närvarande och att den troendes hjärta inte vandrar åt endera hållet. Känner man att något avleder ens uppmärksamhet från ödmjukheten, då söker man sin tillflykt hos Allāh från den utstötte djävulen. Detta är något som profeten – över honom vare Allāhs frid och välsignelser – har påbjudet. [1]Muslim 2203 Det råder inga tvivel om att djävulen kämpar för att förstöra all dyrkan. Detta gäller speciellt bönen som är den bästa dyrkan efter trosbekännelsen.
När Allāhs tjänare ber kommer djävulen och säger: Har du tänkt på det? Har du tänkt på det? [Detta är en del av en hadīth från Abū Hurairah som återfinns i al-Bukhārī och Muslim] Han får denne att fundera över meningslösa saker i vilka det inte finns någon nytta. Det enda denne då tänker på är att avsluta bönen.
Det är därmed en skyldighet att vara ytterst medveten när man närmar sig Allāh den Allsmäktige. Om man känner några av dessa tomma tankar och viskningar, då söker man sin tillflykt hos Allāh från den utstötte djävulen. Detta oberoende av om man är i bugningen, tashahhud eller någon annan av bönens positioner.
Ett av de bästa sätten för att hjälpa en att uppnå ödmjukhet i bönen är att komma ihåg att man står inför Allāh och att man är nära sin Herre den Allsmäktige.
Författare:
Muhammad bin Sālih al-‘Uthaymīn
Källa:
Fahd bin Nasir bin Ibrahim as-Sulaiman(1424), Fatawa Arkanul-Islam. Volym 1. Libanon: Makbtaba Dar us-Salam. 474 s. ISBN 9960–892-66–2
Fotnoter:
| ↑1 | Muslim 2203 |
|---|