Herraväldets moniteism (tawhīd ar-rububiyyah) innebär att man bekräftar Guds den Härliges, den Upphöjdes enhet i skapelse, herravälde och organisation [av vad som sker i detta universum]. Den detaljerade förklaringen är följande:

Bekräftelsen av Guds den Upphöjdes monoteism i skapande

Bekräftelsen av Guds den Upphöjdes enhet i skapande innebär att det enbart är Gud som är Skaparen och att det inte finns någon skapare jämsides med Honom. Gud den Upphöjde säger:

Finns det en annan skapare än Gud, som förser er [med det] i himlen och på jorden som ni behöver för er försörjning? Nej, det finns ingen gud utom Han; hur förvirrade är inte era begrepp?1

Gud den Upphöjde är därmed den ende Skaparen. Han har bestämt alla ting och arrangerat dem med passande mått. Hans skapelse är allt som är ett resultat av vad Han har gjort, likväl som av vad Hans skapelser gör. Därför är det en del av en fullständig tro på det förutbestämda att tro på att Gud den Upphöjde är Skaparen av Hans tjänares handlingar. Gud den Upphöjde säger:

Är Han, Skaparen, jämförbar med den som inte skapar något? Skall ni inte tänka över [detta]?2

De skapade varelsernas handlingar är därmed egenskaper [som tillhör dem]. Gud har skapat Hans tjänare [människan] och skaparen av ett ting är även skaparen av dess egenskaper. En annan aspekt av detta är att tjänarens handling äger rum genom en bestämd vilja och en fullständig förmåga. Både viljan och förmågan är Guds skapelse, och den som har skapat orsaken är också Skaparen av resultatet.

Fastän Gud har skapat både er och ert hantverk.3

Sägs det: Hur skall vi förstå Guds den Allsmäktiges monoteism i skapande när även andra än Gud skapar? Detta är ju något som bevisas i Guds den Upphöjdes ord:

Välsignad vare Gud, den bäste Formgivaren!4

Profeten – över honom vare Guds frid och välsignelser – har på liknande sätt sagt:

Det kommer att sägas till dem: ”Ge liv till vad ni har skapat.”5

Svaret är att andra inte skapar på det sätt som Gud gör. Människor kan inte få någonting till att existera från ingenting eller ge liv till det som är dött. Vad de gör är enbart att förändra karaktärsdragen i något som Gud den Allsmäktiges [redan] har skapat.

Ett exempel på detta är en konstnär som ”gör” en bild. Han skapar inte utan han förändrar enbart till något annat. Kanske förändrar han lera till formen av en fågel eller en kamel, eller använder han färg för att förändra en tom duk till en färglagd bild. Materialet [leran], färgerna och den blanka duken har dock Gud den Allsmäktige skapat.

Detta är skillnaden mellan att bekräfta Guds skapande och att bekräfta det skapades skapande.

Således är Gud den Härlige, den Upphöjde den ende som skapar på det sätt som är unikt för Honom.

Bekräftelse av Guds enhet i frågor om herravälde

Det är enbart Gud som är Ägaren [av alla ting], vilket Han den Upphöjde förklarar:

Välsignad Han som har allt herravälde i Sin hand och vars makt övervinner allt!6

Säg: ”Vem är det som har allt herravälde i Sin hand, som beskyddar [allt] och som ingen kan beskydda? [Svara] om ni vet det?”7

Ägaren av det obegränsade, universella och allomfattande herraväldet är enbart Gud den Härlige, den Upphöjde.

Säger man att någon annan än Gud har herravälde avser det då enbart [ett herravälde] i andra hand. Gud den Allsmäktige har bekräftat att andra än Han äger när Han sagt:

Eller de hus vars nycklar ni har i er hand.8

[Och ingen ger fritt utlopp åt sin lust] med någon annan än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter – inget klander kan då riktas mot dem.9

Det finns även andra bevis som visar att andra än Gud kan ha ägarskap eller herravälde. Men detta ägarskap är inte som Guds den Allsmäktiges. Detta är ett ägarskap med begränsningar; ett begränsat ägarskap som inte är universellt.

För att göra en liknelse: Huset som Zaid äger ägs inte av `Amr och huset som `Amr äger ägs inte av Zaid.

Detta ägande är även begränsat då man inte kan bestämma över det som man äger utom på ett sätt som Gud tillåter. Därför har profeten – över honom vare Guds frid och välsignelser – förbjudit att man slösar pengar och Gud den Välsignade, den Upphöjde säger:

Låt inte dem som [ännu] inte har förstånd få råda över egendom som Gud har anförtrott åt er för [deras] uppehälle, men använd den för att förse dem med vad de behöver av mat och kläder och ha [alltid] ett vänligt ord för dem.10

Detta bevisar att människans ägande är ett begränsat ägande, vilket står i motsats till hur Gud den Upphöjde, den Härlige äger. Guds ägande är allomfattande och obegränsat. Han den Härlige, den Upphöjde gör vad Han vill och Han tillfrågas inte om vad Han gör. Människan kommer däremot att tillfrågas.

Upprätthållandet [av alla skeenden i universum]

Gud den Allsmäktige är den ende som styr skapelsens ordning. Det är Han som styr vad som händer med de skapade varelserna, himlarna och jorden. Gud den Härlige, den Upphöjde säger:

”Skapelsen är Hans och Han befaller över allt. Välsignad vare Gud, världarnas Herre!”11

Denna kontroll omfattar allt. Ingen vid sidan av Gud kan ta del av den och ingen kan hindra den. Den kontroll som vissa skapade varelser har, som den människan har över hennes tillgångar, barn, tjänare och liknande är begränsad.

Källor:
Fahd bin Nasir bin Ibrāhīm as-Sulaimān (1424), Fatāwa Arkānul-Islām. Volym 1. Libanon: Makbtaba Dār us-Salām. 19 s. ISBN 9960-892-66-2 

Muhammed Knut Bernström (1421), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius. ISBN 91-7118-887-8

Fotnoter:
  1. Koranen 35:3 []
  2. Koranen 16:17 []
  3. Koranen 37:96 []
  4. Koranen 23:14 []
  5. al-Bukhārī 2105 och Muslim 2106 []
  6. Koranen 67:1 []
  7. Koranen 23:88 []
  8. Koranen 24:61 []
  9. Koranen 23:6 []
  10. Koranen 4:5 []
  11. Koranen 7:54 []