När Muhammed hade predikat offentligt under mer än ett decennium blev motståndet mot honom så påtagligt att han med rädsla för några av hans följeslagares säkerhet sände dem till Etiopien där den kristne kungen gav dem skydd. I Mecka blev samtigt förföljelsen allt värre. Muhammeds anhängare trakasserades, misshandlades och till och med torterades. Sjuttio muslimer gav på hans order sig av till den nordliga staden Yathrib i hopp om att kunna påbörja en ny fas för den islamiska rörelsen. Denna stad skulle senare döpas till Medina (”Staden”). Under början av hösten år 622 gav Muhammad sig av med hans närmste vän, Abu Bakr al-Siddīq, för att ansluta sig till de första emigranterna. Denna händelse sammanföll med att ledarna i Meckas konspirerade i syfte att döda honom.

I Mecka begav sig de som svurit sig samman mot Muhammeds till hans hem enbart för att finna att hans kusin, Ali, hade tagit hans plats i sängen. Rasande satte de ett pris på Muhammeds huvud och gav sig iväg på jakt efter honom. Muhammad och Abu Bakr hade dock tagit sin tillflykt i en grotta där de kunde gömma sig. Genom Guds beskydd passerade meckaborna genom grottan utan att upptäcka dem och Muhammad och Abu Bakr kunde fortsätta mot Medina. Där blev de glatt mottagna av ett myller av medinabor och de meckabor som hade gått före och berett vägen.

Hijrah

Äldre bild över Medina. (Raja Ravi Varma: 1890)

Detta var denna hijrah som vanligtvis, men felaktigt, översatts som ”flykt” som utgjorde början av den muslimska eran. I själva verket var hijrah inte en flykt utan en noggrant planerad emigration som markerade inte bara ett avstamp i historien utan också början av den islamiska eran och för Muhammed och muslimerna ett nytt sätt att leva. Hädanefter var den organisatoriska principen för samfundet att inte bara bestå av blodsband utan att vidare utgöra ett större broderskap för alla muslimer. De män som följde Muhammed från Mecka till Medina kallades för muhājirūn – ”de som gjorde hijrah” eller ”utvandrarna”. De i Medina som blev muslimer kallades för ansār eller hjälparna.

Muhammed var väl förtrogen med situationen i Medina. Före hijrah kom många av de boende i Medina till Mecka för att utföra den årliga pilgrimsfärden då profeten tog tillfället i akt att kalla de besökande pilgrimerna till islam. Den grupp som kom från Medina hörde honom och antog islam. De erbjöd också Muhammed att bosätta sig i Medina. Efter hijrah imponerade Muhammeds exceptionella kvaliteter medinaborna till den grad att de rivaliserande stammarna och deras allierade tillfälligt förenade sig.

Slaget vid Badr

Den 15:e mars 624 rörde sig Muhammed och hans anhängare mot hedningarna i Mecka. Den första striden, som ägde rum nära Badr, en idag liten stad sydväst om Medina, hade flera viktiga utkomster då de muslimska styrkorna, som var tre gånger färre än meckaborna, vann slaget. Den disciplin som muslimerna visade gav meckaborna en föraning om kvaliteterna i den man som de en gång förvisat. En av de allierade stammarna som hade lovat stöd till muslimerna i slaget vid Badr, men som visade ljummet intresse när striderna började, kördes ut från Medina en månad efter slaget. De som påstod sig vara allierade med muslimerna, men i själva verket motsatte sig dem, var förtjänta av en varning: medlemskap i samfundet medför också skyldigheter.

Slaget vid Uhud och slaget vid skyttegraven

Ett år senare slog meckaborna tillbaka. De mönstrade en armé på tre tusen man och mötte muslimerna vid Uhud, en ås utanför Medina. Efter inledande framgångar drevs muslimerna tillbaka och profeten sårades. Eftersom muslimerna inte var helt besegrade attackerade meckaborna Medina igen med en armé på tiotusen man två år senare. Utgången var denna gången dock en annan. Vid slaget vid skyttegraven, som detta slag kom att kallas, vann muslimerna en meriterande seger genom att införa en ny form av försvar. Vid sidan av Medina som attacken förväntades komma ifrån grävdes ett dike för djupt för Meckas kavalleri att rensa utan att utsätta sig för bågskyttarna posterade bakom jordvallar på Medina-sidan. Efter en misslyckad belägring tvingades meckaborna till reträtt. Därefter var Medina i muslimernas händer.


Raja Ravi Varma 1890: http://en.wikipedia.org/wiki/File:Madina_Munavara.JPG