Fråga: I en arti­kel pub­li­ce­rad i ett maga­sin har jag läst följande:

Vil­ket har för­kla­rats tidi­gare råder det inga tvi­vel om att desto bättre medi­cinsk vård blir, desto färre blir anta­let döds­fall och att popu­la­tio­nen ökar.

Även om medi­cinsk vård är ett effek­tivt verk­tyg för att uppnå fysisk hälsa och bekämpa sjuk­do­mar änd­rar det inte den livs­längd som Gud har gett män­ni­skan. I Kora­nen kan vi läsa:

För alla [män­ni­skor] är en frist utsatt, och de kan var­ken för­korta den eller för­länga den, ens med ett ögon­blick, när den har löpt ut.¹

Där­för skulle jag vilja veta om medi­cinsk vård ökar män­ni­skans tid att leva, vil­ket arti­kelns för­fat­tare påstår. För­klara gärna om hans påstå­en­den inte är sanna, vil­ket ver­sen bevisar.

Svar: Gud har redan för­ord­nat prin­ci­pen om orsak och ver­kan för Hans ska­pel­ser genom att göra en sak till resul­ta­tet av en annan. Exem­pel på detta är att föds­lar är resul­tat av intim sam­varo och att grö­dor är resul­tat av ett frö som har plan­te­rats och vatt­nats. Gud den Upp­höjde säger:

Och [vet de inte] att Vi har låtit allt liv upp­stå ur vat­ten?²

Och vi pres­sar vatt­net ur regn­mol­nen i rik­liga flö­den och fram­bringar där­med säd och [annan] växt­lig­het och rikt blom­mande träd­går­dar.³

Har de ald­rig begett sig ut i värl­den och sett [spå­ren som visar] hur slu­tet blev för dem som levde före deras tid [och som för­ne­kade san­ningen]? De var mäk­ti­gare än sina [sen­tida efter­föl­jare] och bru­kade jor­den bättre och byggde upp ett större [väl­stånd] än [efter­föl­jarna]. Sän­de­bud kom [också] till dem med klara vitt­nes­börd om san­ningen. Men när de drab­ba­des av Guds straff] var det inte Han som gjorde dem orätt – det var de som hade gjort orätt mot sig själva. Dessa för­ö­vare av det onda drab­ba­des till sist av det svå­raste av alla straff [– hel­ve­tets eld -] där­för att de kal­lade Våra bud­skap för lögn och gjorde sig lus­tiga över dem. Gud inle­der ska­pel­sen och skall när tiden kom­mer för­nya den och till sist skall ni föras åter till Honom.⁴

[Minns hur] Han ingav er ett stort lugn och en känsla av trygg­het och lät regn falla från him­len för att rena er och lossa djä­vu­lens smut­siga [grepp] om era [sin­nen], stärka ert mod göra er sta­diga på foten.⁵

Dessa och lik­nande ver­ser näm­ner fysiska orsa­ker till­sam­mans med fysisk och imma­te­ri­ell ver­kan som Gud har bun­dit sam­man; den först­nämnda har orsa­kat den sist­nämnda. Detta till­hör Guds ska­pelse, genom ver­kan av Hans dekret och för­ut­be­stäm­melse. Här resul­te­ras imma­te­ri­ella ting från dem, även om Han kan skapa sådana resul­tat utan orsak. Det är Hans sätt – att skapa det senare från det förra. Vis­do­men i detta kän­ner enbart Han till. Han den Upp­höjde säger:

[Detta är] en Skrift, var bud­skap har avfat­tats på ett fast och klart språk och för­tyd­li­gats på punkt efter punkt av en all­vis [Herre], väl under­rät­tad om allt; [den lär er] att inte dyrka någon utom Gud. [Säg, Muham­mad:] ”Jag är [sänd] av Honom för att varna [er] och över­bringa ett glatt bud­skap om hopp, där [ni för­ma­nas] att be er Herre om för­lå­telse [för era syn­der] och att i ånger vända åter till Honom. Då skall Han till en tid­punkt [som Han har] fast­ställt låta er njuta allt det goda [som ryms i detta liv], och [i det kom­mande livet] skall Han, efter vars och ens för­tjänst skänka alla som gör det goda och det rätta Sin nåds gåvor. Men om de vän­der ryg­gen till, [säg]: ”Jag bävar för det straff som vän­tar på er på [Räken­ska­pens ] dag.⁶

Hans pro­fet Hud pre­di­kade för sitt folk:

Be nu er Herre om för­lå­telse för era syn­der, mitt folk, och vänd ång­er­fulla åter till Honom. Då skall Han låta Sin väl­sig­nelse flöda över er och Han skall lägga styrka till er styrka – men återgå inte till ert [förra] syn­diga liv!⁷

Och Han säger om pro­fe­ten – över honom vare Guds frid och väl­sig­nel­ser – Noa när han pre­di­kade för folket:

[Och Noa] sade: ”Jag har kom­mit, mitt folk, för att varna er klart och enty­digt: dyrka Gud och frukta Honom! Och lyd mig! Då skall Gud för­låta er era syn­der och ge er upp­skov till en tid [som Han] har fast­ställt – när den är inne, kan den inte upp­skju­tas – om ni [bara] visste…!⁸

Och Han den Upp­höjde berät­tar om Hans sän­de­buds pre­di­kan inför deras folk:

Sän­de­bu­den sade: ”Kan någon tvivla på att Gud [finns], him­lar­nas och jor­dens Ska­pare? Han kal­las er för att ge er för­lå­telse för era syn­der och ge er anstånd till en [av Honom] fast­ställd dal.⁹

Gud den Upp­höjde näm­ner även några hyck­lare som om sina brö­der som avled i Uhud sade:

Om de hade bli­vit kvar hos oss, skulle de inte ha dött eller dödats.¹⁰

Så Han den Upp­höjde kom­men­de­rade Sitt Sän­de­bud Muham­mad – över honom vare Guds frid och väl­sig­nel­ser – att säga till dem:

Säg: ”Även om ni hade stan­nat hemma, skulle de vil­kas död stod skri­ven ha begett sig till den plats där de skulle falla.”¹¹

Så Han har klar­gjort att livet garan­te­rat kom­mer att tas och att döden kom­mer att inträffa genom ver­kan av Hans dekret, inte före dess tid och inte utan en orsak.

Pro­fe­ten – över honom vare Guds frid och väl­sig­nel­ser – har också sagt:

Den som vill att hans leve­bröd skall utö­kas eller att hans ålder skall utö­kas bör bevara skö­tet [upp­rätt­hålla famil­je­band].¹²

Där­med säger vi: Medi­cinsk vård är en orsak till fysisk hälsa och behand­ling. Detta är pre­cis vad frå­ge­stäl­la­ren säger, men allt sker genom Guds till­stånd och inom Hans vet­skap. Han har gjort vår­den till en orsak som pro­du­ce­rar en ver­kan, och Han har orga­ni­se­rat dess ver­kan genom Hans kom­men­de­ring och dekrets ver­kan enligt Hans vetskap.

Där­med är det tyd­ligt att orsa­ken är en fak­tor för ver­kan och Han har gjort det till ett måste för oss att åta nöd­vän­diga åtgär­der i hopp om att Han skall arran­gera de efter­strä­vade målen, inte för deras egen skull eller med anled­ning av någon obe­ro­ende inver­kan på resul­ta­ten, utan där­för att Han har givit dem en inverkan.

Hade Gud velat avlägsna deras inne­bo­ende egen­ska­per hade Han gjort så, som när Han avlägs­nade egen­ska­pen [av värme] från elden för att den inte skulle bränna pro­fe­ten Abra­ham – över honom vare Guds frid. Elden var i stäl­let kall och säker för honom. Han tog även bort havets för­måga att dränka för att Mose och hans folk skulle få pas­sera i säker­het. Sedan lät han dessa egen­ska­per åter­vända när Farao och hans följe pas­se­rade, och på detta sätt drunk­nade de. Ver­kan är enligt Guds påbud och för­ord­ning ett resul­tat av dess orsak. Även tiden för döden, obe­ro­ende av om det sker förr eller senare, är rela­te­rad till om man är var­sam eller ovar­sam, enligt Guds vetskap.

Där­för är frå­ge­stäl­la­rens utta­lande [att häl­so­vård inte har någon inver­kan när det gäl­ler tiden för ens bort­gång] inte kor­rekt, för den spe­lar roll, vil­ket tidi­gare har förklarats.

Käl­lor:
Muham­mad bin ‘Abdul-‘Aziz al-Musnad (1422), Fatawa Isla­miyah. Volym 1. Liba­non: Mak­taba Dar us-Salam. 85 s. ISBN sak­nas 

Muham­med Knut Bern­ström (1421), Kora­nens bud­skap. Sim­rishamn: Pro­prius. ISBN 91–7118-887–8

1. Kora­nen 7:34 [↩]
2. Kora­nen 21:30 [↩]
3. Kora­nen 78:14–16 [↩]
4. Kora­nen 30:9–11 [↩]
5. Kora­nen 8:11 [↩]
6. Kora­nen 11:1–3 [↩]
7. Kora­nen 11:52 [↩]
8. Kora­nen 71:2–4 [↩]
9. Kora­nen 14:10 [↩]
10. Kora­nen 3:156 [↩]
11. Kora­nen 3:154 [↩]
12. al-Bukhārī 5985, Mus­lim 2557 och Abū Dawūd 1693 [↩]