För judar och muslimer är treenigheten inte monoteistisk. Den beskriver inte Guds sanna natur… (Alexander Waugh)1

Den första meningen i den nicaenska2 trosbekännelsen förkunnar:

Jag tror på en enda Gud, allsmäktig Fader, skapare av himmel och jord, av allt vad synligt och osynligt är; och på en enda Herre, Jesus Kristus, Guds enfödde Son, född av Fadern före all tid, (Gud av Gud,) ljus av ljus, sann Gud av sann Gud, född och icke skapad, av samma väsen (grek. ὁμοούσιος) som Fadern3.

Enligt kristendomens treenighet är Jesus Gud, Fadern Gud och den Heliga Anden Gud var för sig samtidigt som de också tillsammans är Gud. Enligt islam finns däremot bara en gud och det är Gud. Mohammed och Jesus ses som mänskliga.

Enligt den kristna Gudsbilden talar man om en Gud som är ”tre i en och en i tre”. Men detta är ett påstående som bryter mot enkel logik, för att hävda att 1=3 och att 3=1 är inte rimligt. Detta kan bara vara giltigt om vi subtraherar 2 från 3 eller adderar (-2) till 34 där resultatet i båda fall blir 1. Men kristna förespråkare av treenigheten hävdar att detta inte är vad som avses. Snarare menar de att Fadern, Sonen och Den Heliga Anden är tre i fråga om egenskaper men en i fråga om kvantitet. Men enkel logik falsifierar detta påstående eftersom om vi säger att tre olika substantiv med tre olika betydelser5 hänvisar till samma referens är detta inte logiskt.

Enligt logikens lagar kan tre icke synonyma substantiv bara avse tre olika enheter och det går därtill inte tillskriva tre olika substantiv till samma enhet om de inte är synonyma6 och/eller ej nedbrytbara7 sinsemellan.

För att lösa detta problem8 tar vissa kristna till den problematiska analogin om materia, tid och rum. De säger att var och en av de tre består av tre komponenter och jämför då med:

  1. materia: flytande, fast och gas;
  2. tid: dåtid, nutid och framtid; och
  3. rum: höjd, bredd och djup.

Denna analogi är om möjligt ännu mer mystifierande. I fallet med tid kan ingen tidpunkt vara dåtid, nutid och framtid i samma ögonblick. I fråga om materia kan inget fysiskt föremål anta en flytande, fast och gasformig existens på samma gång. Ett glas vatten kan inte samtidigt vara ånga, is och flytande. Detsamma gäller tiden. Tid eller ett visst ögonblick i tiden kan inte samtidigt vara i det förflutna, i nuet och i framtiden. Frågan om rymd är ett undantag. Inte för att dess tre beståndsdelar kan upprätthållas vid samma tillfälle utan för att Gud inte skall beskrivas i termer av bredd, längd och höjd som vi gör när vi talar om fysiskt mätbara och kvantifierbara enheter. Gud skapade dimensioner och mått för vår bekvämlighet och för att hjälpa oss att förstå och uppfatta vår tillvaro. Gud är absolut och gränslös, obegränsad av gränserna för tid och rum.

Att lägga fram analogier mellan det ändliga och det oändliga leder till fler problem än det löser.

Om vi för diskussionens skull antar att komponenterna för tid, rum och materia kan existera samtidigt står vi oundvikligen inför samma problem, vilket är problemet med ömsesidigt beroende och villkor. Därför att tid kan inte existera utan dåtid, nutid och framtid; rum kan inte existera utan längd, bredd och höjd och materia kan inte existera utan att vara flytande, fast eller gasformigt. Dessa restriktioner kan inte gälla Gud vars existens varken är villkorad eller beroende. Han är fri från alla behov; absolut, evig samt oöverträffad i makt, kunskap, barmhärtighet och visdom. Kort sagt finns det inga villkor vilka Gud inte kan existera utan eftersom Han nödvändigtvis existerar av Sig Själv. Detta är anledningen till att Gud är En och endast En.

Vi skall här kort reflektera över talet ett (1) i dess betydelse av unikhet, singularitet, enhet, oberoende, fullständighet och företräde. Om vi multiplicerar ett med ett i det oändliga eller delar det med sig själv i oändlighet får vi bara ett resultat och det är ett (1). Härav följer att den ultimata sanningen bara kan vara en och att alla människor bör förenas som en kropp och dyrka den ende sanne Guden.

[Troende!] Detta ert samfund är i sanning ett samfund och Jag är [allas] er Herre. Dyrka därför Mig!

Detta är den Gud som muslimer dyrkar och som på arabiska kallas för Allah. Gud, eller Allah, har beskrivit Sig Själv i många av Koranens verser. En av dem lyder:

Han är Gud; ingen gudom finns utom Han, Konungen, den Helige, Han [som skänker] fred, Han som [väcker och vidmakthåller] tron, Han som vakar [över uppenbarelsen], den Mäktige, Han som betvingar och återupprättar, Han vars storhet [ingen kan fatta]! Stor är Gud i Sin härlighet, fjärran från allt som [människor] vill sätta vid Hans sida! Han är Gud, Skaparen, som är upphovet till allt och som ger allt dess slutliga form. Hans är fullkomlighetens sköna namn; allt och alla i himlarna och på jorden prisar Honom – Han är den Allsmäktige, den Vise.9

En annan vers fastställer logiken i monoteism:

Gud har aldrig [avlat] en son och Han har aldrig haft någon gudom vid Sin sida. I annat fall skulle helt säkert varje sådan gudom ha bekymrat sig enbart om sin egen skapelse och velat ta makten från de andra. Nej, stor är Gud i Sin härlighet, fjärran från [alla försök] att beskriva [Hans Väsen].10

Det finns flera bibliska verser i vilka Jesus uttrycker sig empatiskt om sin mänskliga natur. I Markus: 2:10, 27-28 och Matteus: 12:31, 13:41, 25:31-32 kallar han sig exempelvis ”människosonen”. Sådana entydiga uttalanden leder till två slutsatser. Det första är huruvida ”människa” används bokstavligt eller figurativt. Det andra är att ordet ”Fader” måste ha använts figurativt för att hänvisa till en Gud som älskar och värnar om sitt folk. Dessa slutsatser styrks ytterligare genom Jesu förkunnande inför hans lärjungar att deras Fader är i himlen. I Matteus (23:8-9) sägs Jesus ha sagt:

Men låt ingen kalla er fader, ty en är er Mästare, och ni är alla bröder. Ni skall inte heller kalla någon på jorden er fader, ty en är er Fader, han som är i himlen.

Vidare är ordet Fader en översättning av det arameiska ordet ”Abba”. Enligt Bibel Index NIV är ”Abba” ett barns namn för ”fader” vilket användes av Jesus och de tidiga kristna när de tilltalade Gud i deras böner.

Ej heller är frasen ”Guds son” unik för Jesus då även Adam11, Abraham12, David13 och Salomon14 har kallats för detta. Och likaså har Abraham, Jakob och David beskrivits som ”Guds barn”. Sådana begrepp används inte för att avse härstamning och tankar som dessa kan inte uppstå i ett sinne väl förtroget med Guds attribut. Detta är snarare figurativa referenser till band av kärlek mellan Gud och Hans profeter eller lydiga människor.

Karen Armstrong (1944-) som under lång tid har studerat judisk och kristen historia har nått följande slutsats:

Jesus bad inte folket att tro på hans gudomlighet… Han bad om hängivelse. Han önskade sig lärjungar som engagerade sig i hans uppdrag15, som gav allt i deras ägo till de fattiga, födde de hungrande, vägrade att låta sig hämmas av familjeband, överge sin stolthet, åsidosätta sig själva och känsla av rätt, leva som fåglarna under himmelen och liljorna på marken och lita till Gud…16.

Som framgått tidigare har de judiska och kristna källorna lidit av betydande förvanskningar och vi har sett hur flera ledande forskare inom bibelstudier visat på Bibelns bristande tillförlitlighet. Sådana snedvridningar har varit betydande och formar än idag den religiösa världsbilden för många kristna.

Vi avslutar denna analys av treenigheten med att citera Thomas Paine (1737-1809) som förnuftigt noterar att ”tanken om en treenig gudom har försvagat tron på en Gud” vilket är sant för då tron delas mellan olika enheter (Fadern, Sonen och Den Heliga Anden) försvagas den också i proportion med i vilken grad den delas.17

Källor:
Dr. Ash-Shehri, Abdullah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius

Fotnoter:
  1. Waugh, Alexander (2003) God, s. 202. []
  2. Notera att varken Jesus eller hans lärjungar predikade den nicenska trosbekännelsen. Den infördes av kejsare Konstantin och hans församling av athanasianska-biskopar först 300 år efter Jesu tid. []
  3. Oxford Dictionary of World Religions, John Bowker, Oxford University Press, 1997, s. 696. []
  4. … förutsatt att ingen av Guds essenser kan vara ”negativ”. []
  5. Gudomen består av tre olika substantiv: Fadern, Sonen och den Helige Anden. []
  6. ”Synonymt”: vi kan inte säga att ”syster” kan avse en manlig släkting (bror) även om de är medlemmar av samma familj. []
  7. ”Icke-nedbrytbar”: Om något kvalificeras som ”en”, kan det då vara större eller mindre än sig själv? []
  8. Treenigheten strider både mot verklighet och mot sunt förnuft vilket är ett problem som många har försökt att lösa. John Polkinghorne, en anglikansk präst och professor i matematisk fysik, var tvungen att författare Science and the Trinity: The Christian Encounter with Reality. Arbeten som dessa har dock bara gjort problemet än svårare att förstå och aldrig presenterat någon verklig lösning. []
  9. Koranen 59:23-24 []
  10. Koranen 91:23 []
  11. Lukas 3:38 []
  12. Jeremia 31:9 []
  13. IISAM. 7:14 []
  14. I Chron. 22:10 []
  15. Därav kan vi i Koranen läsa: Troende! Bli Guds medhjälpare! Liksom Jesus, Marias son, sade till de vitklädda: ”Vem vill bli min medhjälpare [i arbetet] för Guds sak?” (Koranen 61:14) []
  16. Armstrong, Karen (2009) The Case for God, s. 90. []
  17. Paine, Thomas (1984) The Age of Reason, Prometheus Books, s.184. []