Islam.se - fakta om islam


Nåderik eller bestraffande

Kora­nen näm­ner flera gånger att Gud är den Barm­här­tige. Fak­tum är att alla utom ett av Kora­nens 114 kapi­tel inleds med ”Bismillāhir-Rahmānir-Rahīm” som bety­der ”I Guds, den Nåde­ri­kes, den Barm­här­ti­ges namn”. Rahmān avser barm­här­tig­het mot hela ska­pel­sen och rätt­visa är en del av Hans barm­här­tig­het. Rahīm avser barm­här­tig­het spe­ci­ellt för de tro­ende och för­lå­telse är en del av Hans barm­här­tig­het. När dessa båda ord används till­sam­mans kom­plet­te­rar de varandra och ger där­med en allom­fat­tande inne­börd. Gud talar om Hans för­lå­telse genom hela Kora­nen. Fak­tum är att Guds barm­här­tig­het och för­lå­telse har nämnts på fler än 70 plat­ser i Kora­nen. Gud påmin­ner åter­kom­mande genom att säga: ”Gud är stän­digt för­lå­tande, barm­här­tig”. Men Han kan också med sträng­het straffa dem som för­tjä­nar det:

Säg till Mina tjä­nare att Jag san­ner­li­gen är Den som stän­digt för­lå­ter, Den som stän­digt visar barm­här­tig­het – men Mitt straff [när det drab­bar, inne­bär] det svå­raste lidande.1

Gud är rätt­vis vil­ket leder till att Han belö­nar dem som lyder och tjä­nar Honom, och att Han straf­far dem som inte lyder eller vän­der sig emot Honom. Skulle Gud inte straffa syn­darna som för­tjä­nar att straf­fas skulle det inte vara rätt­vist. När vetska­pen om straf­fet är känd, är syf­tet att avhålla poten­ti­ella över­trä­dare. Skulle Gud för­låta allt utan att straffa skulle det inte fin­nas någon mening med lag­stift­ning, etik eller ens moral. Detta jor­de­liv skulle vara kao­tiskt i anarki. Verk­lig rätt­visa, med dess sanna belö­ningar och rätt­visa straff, kan i slutän­dan endast fin­nas hos Gud. Detta är vad Han lovar i Koranen:

På Upp­stån­del­sens dag skall Vi ställa fram rätt­vi­sande vågar och ingen skall då lida den minsta orätt. [Allt,] till och med det som väger så litet som ett senaps­korn, skall Vi dra fram i lju­set. Det är Vi som bäst hål­ler räk­ning på allt.2

Gud för­lå­ter dem som ång­rar sig och Han bju­der in hela mänsk­lig­he­ten till denna oänd­liga för­lå­telse och nåd:

Säg [Muham­mad] till Mina tjä­nare: “Om ni har gjort orätt mot er själva genom att över­träda [Mina bud], miss­trösta då inte om Guds nåd. Gud för­lå­ter alla syn­der; Han är Den som stän­digt för­lå­ter, Den som stän­digt visar barm­här­tig­het!” Vänd åter till Gud och under­kasta er Hans vilja innan straf­fet drab­bar er och ni inte [längre] kan få hjälp. Och följ den bästa av de [vägar] som har uppen­ba­rats för er av er Herre, innan Hans straff plöts­ligt kom­mer över er, när ni minst anar det.3

Käl­lor:
al-Jumah, Disco­ver Islam. www.islamhouse.com; Muham­med Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­rishamn: Proprius

  1. Kora­nen 15:49–50 []
  2. Kora­nen 21:47 []
  3. Kora­nen 39:53–5 []