Kan Gud få en son?
Om Gud inte har blivit människa, har han då fått en son? Då Han kan åstadkomma allt borde Han även kunna få en son. Detta påstående reducerar emellertid Gud till Hans skapelses nivå. Skapelsen avlar genom att ett nytt barn kommer till världen som därpå växer upp och själv blir delaktig i skapelseprocessen. Hundar får valpar, katter får killingar, kor får kalvar och människor får barn. Så vad skulle Gud då få – ett gudbarn? Gudar måste ge födsel till gudar. Men skall Gud kunna få en son måste det existera en annan Gud jämsides med Honom. Det är då inte passande att Gud får en son då detta sätter Honom på samma nivå som Hans skapelse.
Allting utom Gud har kommit till genom Hans kommendering. Det är inte så att Gud blir en del av Hans Egen skapelse eller att delar av Honom blir det. Gud blir inte Hans egen skapelse och ej heller avlar Han. Gud är Gud – Skaparen – och människan samt allt vad detta universum rymmer är Hans skapelse. Även om människan inte kan förstå hur något kan skapas ur tomma intet är det exakt vad Gud har gjort och gör. Enbart Han skapar utifrån ingenting, vilket är den egenskap som gör Honom unik och skiljer Honom från skapelsen. Hans sätt att skapa är helt olikt det sätt som människan skapar på.
Detta är essensen av profeternas och sändebudens budskap – Abraham, Moses, Jesus och Muhammad – som Gud har sänt till mänskligheten, likväl de som sänts vars namn vi inte har vetskap om. Må Guds frid och välsignelser vara över dem alla. I dag återfinns detta budskap enbart i Koranen, Guds slutgiltiga uppenbarelse till människan. Detta budskap finnas bara i Koranen då den inte har ändrats sedan dess uppenbarelse för 1400 år sedan.
Till dem som likställer Gud med Hans skapelse säger Han:
Ingenting är som Han.1
Till dem som tillskrivit Honom en son säger Han:
Föreställningen att den Nåderike har [avlat] en son är oförenlig [med Hans gudomliga majestät]!2
Och till dem som säger att Han har skapat världen utifrån Honom själv säger Han:
Om Han vill att något skall vara säger Han endast till det: ”Var!” – och det är.3
Till dem som dyrkar fler än en Gud säger Han:
Gud har aldrig [avlat] en son och Han har aldrig haft någon gudom vid Sin sida. I annat fall skulle helt säkert varje sådan gudom ha bekymrat sig enbart om sin egen skapelse och velat ta makten från de andra. Nej, stor är Gud i Sin härlighet, fjärran från [alla försök] att beskriva [Hans Väsen].4
Och ateisterna frågar Han:
Skapades de kanske av en slump? Eller är de själva skaparna.5
Och om Jesus och Hans moder, Maria, bekräftar Han deras mänsklighet:
Ett sändebud, varken mer eller mindre, var Kristus, Marias son. [Andra] sändebud föregick honom och hans moder var en sanningsenlig kvinna. Båda åt [jordisk] föda.6
Det är viktigt att förstå att Gud inte har blivit människa då detta är skiljelinjen mellan islam och alla andra religioner. I någon grad har andra religioner förvanskat denna lära om Gud. Det viktigaste att inse är att Gud inte har blivit människa. Gud är unik och endast Han förtjänar skapelsens tillbedjan. Att tro att en människa är Gud eller att människan har blivit Gud och då dyrka denna människa är den största synd som kan begås på denna jord. Denna insikt är så viktigt då den utgör grunden för frälsning. Utan den kan det inte finnas någon räddning. Denna tro är dock inte ensam nyckeln till frälsning. En sann och korrekt tro måste omsättas i handling och inte enbart bestå av kännedom. För att uppnå frälsning måste människan leva ett rättfärdigt liv baserat på denna korrekta tro. Icke desto mindre är den första utgångspunkten att veta vem Gud är och att Han aldrig har varit, och aldrig kommer att bli, människa.
Källor:
Dr. Bilal Philips, Did God Become Man? University of Wales; Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius