Gud beskri­ver Sig Själv i Kora­nen genom Hans vackra namn och egen­ska­per. Genom Kora­nen, som är Guds uppen­ba­relse, kan vi för­stå Gud. Män­ni­skans intel­lekt är begrän­sat och vi kan inte för­stå det obe­grän­sade. Följakt­li­gen kan vi endast för­stå Gud genom Hans egna ord.

Säg: “Han är Gud — En, Gud, den Evige, den av ska­pel­sen Obe­ro­ende, av vil­ken alla beror. Han har inte avlat och inte bli­vit avlad, och ingen finns som kan lik­nas vid Honom.“¹

Er Gud är en Gud — det finns ingen annan gud än Han och Han omfat­tar allt med Sin kun­skap!²

Det är Gud som har ska­pat him­larna och jor­den och som låter regn falla från skyn för att där­med fram­bringa fruk­ter för er för­sörj­ning; [det är Han] som har gett er skepp, som seg­lar över haven på Hans befall­ning, och som har ska­pat flo­derna till er nytta, och [det är Han] som har gett er solen och månen, som löper [i sina banor] utan att för­tröt­tas, och [Han] som har gett er nat­ten och dagen för era behov.³

Gud är him­lar­nas och jor­dens ljus. Hans ljus kan lik­nas vid en nisch där en lykta står. Lyk­tan är [omslu­ten] av glas och gla­set lyser med en stjär­nas glans. [Det är en lykta] tänd [med olja] från ett väl­sig­nat träd, ett oliv­träd som var­ken till­hör öst eller väst och vars olja näs­tan lyser utan att eld har rört vid den. Ljus över ljus! Gud leder till Sitt ljus den Han vill och där­för fram­stäl­ler Han lik­nel­ser för män­ni­skorna. Gud har kun­skap om allt.⁴

Gud ska­par er i ett till­stånd av svag­het; där­ef­ter låter Han svag­he­ten föl­jas av styrka [och] där­ef­ter låter Han styr­kan föl­jas av svag­het och gråa hår. Han ska­par vad Han vill — Han är Den som har kun­skap om allt, Den som är mäk­tig allt.⁵

Han är Gud; ingen gudom finns utom Han! Han kän­ner allt det som är dolt för män­ni­skor lik­som det som de kan bevittna — Han, den Nåde­rike, den Barm­här­tige.⁶

Han är Gud, det finns ingen gud utom Han. Honom till­kom­mer allt lov och pris i denna värld och i evig­he­ten. Domen är Hans och till Honom skall ni föras åter.⁷

1. Kora­nen 112 [↩]
2. Kora­nen 20:98 [↩]
3. Kora­nen 14:32–33 [↩]
4. Kora­nen 24:35 [↩]
5. Kora­nen 30:54 [↩]
6. Kora­nen 39:52 [↩]
7. Kora­nen 28:70 [↩]