Islam.se - fakta om islam


Gud är skild från skapelsen

Då den full­stän­diga under­kas­tel­sen av ens vilja inför Gud repre­sen­te­rar dyr­kans kärna är islams mest grund­läg­gande bud­skap också att all dyr­kan enbart skall vara för Gud. Det krävs att man avhål­ler sig från att tillbe per­so­ner, plat­ser eller före­mål vid sidan av Gud. Då all­ting utö­ver Gud är Hans ska­pelse, kan det sägas att islam kal­lar män­ni­skan bort från att dyrka ska­pel­sen och inbju­der henne till att enbart dyrka Ska­pa­ren. Han är den Ende som för­tjä­nar män­ni­skans dyr­kan då all­ting sker genom Hans vilja.

Om män­ni­skan då ber till ett träd och hen­nes bön besva­ras, då är det inte trä­det som har besva­rat bönen, utan det är Gud som tillå­ter omstän­dig­he­terna som hon bett för att inträffa. Det kan sägas att det är uppen­bart, men för den som till­ber trä­det är det kanske inte så. På samma sätt besva­ras inte böner rik­tade till Jesus, Buddha, Krishna eller ens Muham­mad av dem – utan de besva­ras av Gud.

Jesus sade inte till lär­jung­arna att de skulle dyrka honom utan att de skulle dyrka Gud, vil­ket Kora­nen förklarar:

Och Gud skall säga: Jesus, son av Maria! Är det du som upp­ma­nade män­ni­skorna att dyrka dig och din moder som gudom­liga väsen vid sidan av Gud? (Jesus) skall svara: ”Stor är Du i Din här­lig­het! Hur skulle jag kunna säga vad jag inte har rätt att säga? Om jag hade sagt detta skulle Du helt visst ha vetat det. Du vet vad som är i mitt innersta men jag vet inte vad som är i Ditt innersta: Du kän­ner allt som är dolt för män­ni­skor.”1

Jesus dyr­kade hel­ler inte sig själv utan istäl­let dyr­kade han Gud. I det Nya Tes­ta­men­tet berät­tas det att Jesus har sagt:

Det står skri­vet: ”Her­ren din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.”2

Denna grund­läg­gande prin­cip åter­finns i Kora­nens första kapi­tel i den femte versen:

Dig till­ber vi; Dig anro­par vi om hjälp.3

Vi kan även läsa:

Och er Herre säger: Be till Mig; Jag kom­mer att besvara er [bön].4

Det kan vara värt att för­tyd­liga att islams grund­läg­gande bud­skap (att enbart dyrka Gud) för­kun­nar att Gud och Hans ska­pelse är två olika och åtskilda enhe­ter. Gud är var­ken lik­vär­dig med ska­pel­sen eller en del av den, ej hel­ler är Hans ska­pelse lik­vär­dig med eller en del av Honom.

Detta kan tyc­kas vara uppen­bart, men män­ni­skans dyr­kan av ska­pel­sen istäl­let för Ska­pa­ren grun­das i stor utsträck­ning på okun­skap eller för­sum­melse av detta bud­skap. Det är tron på att Gud åter­finns i ska­pel­sen, eller i vissa delar av den, som har rätt­fär­di­gat dyr­kan av ska­pel­sen sam­ti­digt som det har kal­lats för att tillbe Gud. Men islams bud som pro­fe­terna har kom­mit med är att enbart Gud skall till­bes – inte Hans ska­pelse.

I Kora­nen sägs det:

Till varje sam­fund har Vi låtit ett sän­de­bud komma [för att för­kunna]: ”Dyrka Gud och håll er borta från det onda!”5

När de som till­ber avgu­dar till­frå­gas om var­för de bugar sig inför en avbild ska­pade av män­ni­skor, är det ofrån­kom­liga sva­ret att de i själva ver­ket inte till­ber avbil­den, utan att det är Gud som är när­va­rande inuti den. De påstår att avbil­den endast är en foku­se­rings­punkt för Guds essens och att det i själva ver­ket inte är Gud. Den som har kom­mit till tron att Gud är när­va­rande i ska­pel­sen kom­mer att falla offer för avgu­da­dyr­kan. Men den som för­står islam kom­mer ald­rig att accep­tera avgu­da­dyr­kan – hur den än gestal­tar sig.

De som genom årtu­sen­dena har påstått sig vara gudom­liga har ofta grun­dat detta på en fel­ak­tig tros­prin­cip som säger att Gud är en del av män­ni­skan. För att ta detta ännu ett steg påstår de att Gud är mer när­va­rande i dem och att andra där­för bör under­kasta sig och tillbe dem som om de var Gud eller Gud mani­fe­ste­rad i deras person.

Vid det här laget bör det vara klart att den som har för­stått islam ald­rig kan tänka sig att tillbe en män­ni­ska eller ett före­mål. Guds reli­gion är ett tyd­ligt kall till att dyrka Ska­pa­ren och att avvisa all dyr­kan av ska­pel­sen. Detta är inne­bör­den av islams motto: ”Lā ilāha illā Allāh” (det finns ingen gudom vär­dig att dyrka utom Gud). Läser man dessa ord med upp­rik­tig­het och accep­te­rar pro­fet­ska­pet är man mus­lim. En upp­rik­tig tro på detta garan­te­rar en Para­di­set. Islams sista pro­fet har sagt:

Den som säger: ”Det finns ingen gudom utom Gud” och som dör och hål­ler fast vid denna tro kom­mer att träda in i Paradiset.

Tron på detta för­kun­nande krä­ver att man under­kas­tar sin vilja inför Gud på det sätt som Hans pro­fe­ter har lärt oss. En tro­ende måste likaså överge dyr­kan­det av falska gudar.

Källa:
Bilal Philips, The True Reli­gion of God. www.bilalphilips.com

  1. Kora­nen 5:116 []
  2. Lukas 4:8 []
  3. Kora­nen 1:5 []
  4. Kora­nen 40:60 []
  5. Kora­nen 16:36 []