Den hinduiska Ganesha (son till Shiva och Parvati) gestaltas ofta i form av ett elefanthuvud med endast en bete.

Då en fullständig underkastelse av ens vilja inför Gud representerar dyrkans kärna är islams mest grundläggande budskap också att all dyrkan enbart skall vara för Gud. Det krävs att man avhåller sig från att tillbe personer, platser eller föremål vid sidan av Gud. Då allting utöver Gud är Hans skapelse, kan det sägas att islam kallar människan bort från att dyrka skapelsen och inbjuder henne till att enbart dyrka Skaparen. Han är den Ende som förtjänar människans dyrkan då allting sker genom Hans vilja.

Om människan ber till ett träd och hennes bön besvaras, är det inte trädet som besvarat bönen, utan det är Gud som tillåter omständigheterna som hon bett för att inträffa. Det kan sägas att det är uppenbart, men för den som tillber trädet är det kanske inte så. På samma sätt besvaras inte böner riktade till Jesus, Buddha, Krishna eller ens Muhammad av dem – utan de besvaras av Gud.

Jesus uppmanade inte lärjungarna att de skulle dyrka honom utan att de skulle dyrka Gud, vilket Koranen förklarar:

Och Gud skall säga: Jesus, son av Maria! Är det du som uppmanade människorna att dyrka dig och din moder som gudomliga väsen vid sidan av Gud? (Jesus) skall svara: ”Stor är Du i Din härlighet! Hur skulle jag kunna säga vad jag inte har rätt att säga? Om jag hade sagt detta skulle Du helt visst ha vetat det. Du vet vad som är i mitt innersta men jag vet inte vad som är i Ditt innersta: Du känner allt som är dolt för människor.”1

Jesus dyrkade heller inte sig själv utan istället dyrkade han Gud. I det Nya Testamentet berättas det att Jesus sagt:

Det står skrivet: ‘Herren din Gud, skall du tillbe, och endast honom skall du dyrka.’2

Denna grundläggande princip återfinns i Koranens första kapitel i den femte versen:

Dig tillber vi; Dig anropar vi om hjälp.3

Vi kan även läsa:

Och er Herre säger: Be till Mig; Jag kommer att besvara er [bön].4

Det kan vara värt att förtydliga att islams grundläggande budskap (att enbart dyrka Gud) förkunnar att Gud och Hans skapelse är två olika och åtskilda enheter. Gud är varken likvärdig med skapelsen eller en del av den, ej heller är Hans skapelse likvärdig med eller en del av Honom.

Detta kan tyckas uppenbart, men människans dyrkan av skapelsen istället för Skaparen beror i stor utsträckning på okunskap eller försummelse av detta budskap. Det är tron på att Gud återfinns i skapelsen, eller i vissa delar av den, som rättfärdigat dyrkan av skapelsen samtidigt som det kallats för att tillbe Gud. Men islams bud som profeterna kommit med är att enbart Gud skall tillbes – inte Hans skapelse.

I Koranen sägs det:

Till varje samfund har Vi låtit ett sändebud komma [för att förkunna]: ”Dyrka Gud och håll er borta från det onda!”5

När de som tillber avgudar tillfrågas om varför de bugar sig inför en avbild skapade av människor, är det ofrånkomliga svaret att de i själva verket inte tillber avbilden, utan att det är Gud som är närvarande inuti den. De påstår att avbilden endast är en fokuseringspunkt för Guds essens och att den i själva verket inte är Gud. Den som kommit till tron att Gud är närvarande i skapelsen kommer att falla offer för avgudadyrkan. Men den som förstår islam kommer aldrig att acceptera avgudadyrkan – hur den än gestaltar sig.

De som genom årtusendena påstått sig vara gudomliga har ofta grundat detta på en felaktig trosprincip som säger att Gud är en del av människan. För att ta detta ännu ett steg påstår de att Gud är mer närvarande i dem och att andra därför bör underkasta sig och tillbe dem som om de var Gud eller Gud manifesterad i deras person.

Vid det här laget bör det vara klart att den som förstått islam aldrig kan tänka sig att tillbe en människa eller ett föremål. Guds religion är ett tydligt kall till att dyrka Skaparen och att avvisa dyrkan av skapelsen. Detta är innebörden av islams motto: ”lā ilāha illā Allāh” (det finns ingen gudom värdig att dyrka utom Gud).

Källor:
Bilal Philips, The True Religion of God. www.bilalphilips.com
Muhammed Knut Bernström (2000), Koranens budskap. Simrishamn: Proprius

Fotnoter:
  1. Koranen 5:116 []
  2. Lukas 4:8 []
  3. Koranen 1:5 []
  4. Koranen 40:60 []
  5. Koranen 16:36 []