Det är inte frågan om Gud existerar utan frågan om vem eller vad Gud är som sysselsatt människan sedan urminnes tider. Ingen fråga har varit föremål för mer kontrovers än debatten kring Skaparens natur. Är Han: den judiska Jehova; den kristna treenigheten; grekernas Zeus, Jupiter, Hera och Juno; hinduernas Vishnu, Brahma och Shiva; hedningarnas stenar, träd och avgudar; darwinisterna evolution; den abstrakta och obestämda filosofernas Gud eller Aristoteles första orsak (primum movens)? I avsaknad av äkta uppenbarelse kan Gud avse vad som helst.

Enligt islam är det tydligt att det bara finns en Gud skild från Hans skapelse, oförliknelig och utan någon vid Hans sida. Gud säger i Koranen:

Säg: ‘Han är Gud – En, Gud, den Evige, den av skapelsen Oberoende, av vilken alla beror. Han har inte avlat och inte blivit avlad, och ingen finns som kan liknas vid Honom.’

Er Gud är en Gud – det finns ingen annan gud än Han och Han omfattar allt med Sin kunskap.

Det är Gud som har skapat himlarna och jorden och som låter regn falla från skyn för att därmed frambringa frukter för er försörjning; [det är Han] som har gett er skepp, som seglar över haven på Hans befallning, och som har skapat floderna till er nytta, och [det är Han] som har gett er solen och månen, som löper [i sina banor] utan att förtröttas, och [Han] som har gett er natten och dagen för era behov.