Skip to main content

ar-Rusul är plur­al för rasûl (sän­de­bud) som bety­der mur­sal, den som sänts iväg för att förkun­na något. Vad som avs­es (enligt den lagen­li­ga mening) är att ar-rasûl är den man som tar emot en shar’a (en gudom­lig lag) och som blir kom­mender­ad av Allâh till att förmed­la den. Den förs­ta av ar-rusûl var Noa och den sista var Muham­mad. Allâh säger:

Troende! Håll [fast vid] er tro på Gud och Hans Sän­de­bud och på den Skrift som Han har uppen­barat för Sitt Sän­de­bud och på det som uppen­ba­rades i äldre tid. [1]Kora­nen 4:136

I Sahîh al-Bukhârî har det åter­giv­its från Anas bin Mâlik i en hadîth om ash-shafâ’ah (medlin­gen) att pro­feten näm­nt att på Domeda­gen kom­mer män­nisko­r­na att gå till Adam och be hon­om med­la för dem inför Allâh. Han ursäk­tar sig då och säger: ”Gå till Noa, den förs­ta av Allâhs sän­de­bud till folket på jor­den.” (Allâhs förs­ta sän­de­budet till folket på jorden)

Allâh säger:

Troende! Muham­mad är inte fad­er till någon av era män. Han är Guds Sän­de­bud och Pro­fetläng­dens Sig­ill. Gud har kun­skap om allt. [2]Kora­nen 33:40

Det har aldrig fun­nits en nation utan ett sän­de­bud som Allâh sänt med en viss sharî’ah till dess folk eller utan en pro­fet som fått ta emot uppen­barelsen om sharî’ah från sin föregån­gare i syfte att återup­pli­va den. Allâh säger: ”Till var­je sam­fund har Vi låtit ett sän­de­bud kom­ma.[3]Kora­nen 16:36 Han säger även: ”Inget folk har bliv­it utan en varnare som levde och dog ibland dem.[4]Kora­nen 35:24Vi har uppen­barat Tora med vägled­ning och ljus. Pro­feter­na, som under­kas­tade sig Guds vil­ja, dömde på dess grund­val mel­lan dem som bekände den jud­iska tron och [så gjorde] deras skriftlär­da.[5]Kora­nen 5:44

Sän­de­bu­den är ska­pade varelser som inte har några karak­tärs­drag av rubûhiyyah eller ulûhiyyah. Allâh har talat om Sin pro­fet Muham­mad som är den ädlaste bland sän­de­bu­den och den mest hed­ervärde av dem inför Allâh:

Säg: ‘Jag kan inte upp­nå för­mån­er för mig själv eller avvär­ja ett ont [som hotar mig] – ingent­ing [hän­der mig] utom det som Gud vill. Men om jag hade full kännedom om det som är dolt för män­niskor, skulle jag helt säk­ert ha kun­nat upp­nå myck­et av det­ta livets goda och jag skulle ha undgått allt ont. Jag är bara en varnare och förkunnare av hop­pets bud­skap till män­niskor som vill tro. [6]Kora­nen 7:188

Han har även sagt:

Säg: ‘Jag har ingen makt över er och kan inte vål­la er ska­da; inte heller [kan jag] för­må er att föl­ja den raka vägen.’ Säg: ‘Ingen kan sky­d­da mig mot Gud och jag kan heller inte finna en till­fly­kt undan Hon­om. [7]Kora­nen 72:21–22

Män­skli­ga egen­skaper som sjuk­dom, död, behov av mat och dryck och så vidare gäller även dem. Allâh har om pro­feten Abra­ham sagt när han beskriv­er hans Herre: ”Och Han som ger mig mat och dryck. Och när jag är sjuk, återg­er Han mig häl­san.” [8]Kora­nen 26:79–81

Pro­feten har sagt: ”Jag är en män­niska som er och benä­gen till att glöm­ma som ni. Så om jag glöm­mer, påminn mig.[9]al-Bukhârî och Mus­lim. Se Sahîh al-Bukhârî, vol. 1, hadîth #394

När det gäller att under­kas­ta sig Hon­om beskriv­er Han sän­de­bu­den och deras höga grad när Han om Noa säger: ”San­nerli­gen var han en tack­sam tjänare” Om Muham­mad säger Han:

Välsig­nad vare Han som steg för steg har uppen­barat för Sin tjänare den mått­stock [med vilken rätt kan mätas och skil­jas från orätt] och som skall tjänare som en varn­ing för alla folk. [10]Kora­nen 25:1

Om Abra­ham, Isak och Jakob säger Han:

Och minns Våra tjänare Abra­ham och Isak och Jakob, star­ka i anden och klarsyn­ta. Vi gav dem – en särskild nåd – ett sinne helt inrik­tat på evigheten.” [38:45–46] Om Jesus har Allâh sagt: ”Han var ingent­ing annat än [Vår] tjänare, som Vi i Vår nåd [kallade till pro­fet] och gjorde till en före­bild för Israels barn.” [11]Kora­nen 43:59

Tron på sän­de­bu­den innefat­tar fyra delar

Tron på att deras bud­skap är sant och att det kom­mer från Allâh. Den som då inte tror på bud­skapet från något av sän­de­bu­den tror inte på någon av dem. Allâh säger: “[Även] Noas folk beskyllde [Guds] bud­bärare för lögn.[12]Kora­nen 26:105 Allâh har låtit dem mot­sä­ga sig alla sän­de­bu­den även om det inte fanns något sän­de­bud utöver Noa när de mot­sade sig hon­om. När de krist­na mot­sade sig pro­feten Muham­mad och inte följde hon­om, då mot­sade de sig även Jesus och de till­hör därmed inte de som föl­jer hon­om, speciellt inte när han förmed­lat de goda nyheter­na om Muham­mad. Det gla­da bud­skapet skulle inte bety­da någonting om inte Muham­mad är ett sän­de­bud till dem varmed Allâh kom­mer att räd­da dem från att gå vilse och vägle­da dem till den raka vägen.

Tron på dem vars namn vi kän­ner till, exem­pelvis: Muham­mad, Abra­ham, Mose, Jesus och Noak. Må Allâhs frid och väl­signelser vara över dem. Dessa fem är ulul ‘azmi mina-r-rusul [13]sän­de­bu­den med en stark vil­ja och ihärdighet.

Allâh näm­n­er dem på två platser i Koranen:

OCH VI har tag­it löfte av pro­feter­na – av dig [Muham­mad] och av Noa och Abra­ham och Moses och Jesus, Marias son – ja, Vi tog en högtidlig försäkran av dem. [14]Kora­nen 33:7

Han har föreskriv­it för er sam­ma [regel för] tron som Han anbe­fallde Noa – det­ta har Vi uppen­barat för dig [Muham­mad] – och som Vi anbe­fallde Abra­ham och Moses och Jesus, näm­li­gen att hål­la fast vid [den san­na] trons [principer] och att aldrig tillå­ta sön­dring [15]Kora­nen 42:13

De vars namn vi inte kän­ner till tror vi på över­lag (att de är san­na sän­de­bud från Allâh). Han säger:

Vi har sänt ut sän­de­bud före dig; om några av dem har Vi berät­tat för dig och om andra har Vi inte berät­tat för dig. [16]Kora­nen 40:78

Tron på vad som aut­en­tiskt rap­porter­ats från dem. Att tro på den uppen­ba­rade lag (sharî’ah) som Muham­mad sänts med. Han är det sista sän­de­budet och den sista pro­feten som sänts till män­niskosläk­tet. Allâh säger:

Nej, vid din Herre! De är inte [san­na] troende för­rän de sät­ter dig [Muham­mad] som domare att döma mel­lan sig i alla sina tvis­ter och därefter inte i sitt inre har någon invänd­ning mot dina beslut utan under­kas­tar sig dem helt och fullt ut. [17]Kora­nen 4:65

Tron på sän­de­bu­den innebär sto­ra fördelar:

Att man erkän­ner Allâhs nåd och omtanke om Hans skapelse då Han sänt dem sän­de­bud för att vägle­da dem till Hans raka väg och för att tydligt förk­lara för dem hur de skall dyr­ka Hon­om. Män­niskans sinne har på egen hand ingen för­må­ga att inse hur det skall dyr­ka Allâh.

Att man tackar Allâh för Hans sto­ra väl­gärn­ing (i att sän­da budbärarna).

Att man älskar, upphö­jer och pris­ar sän­de­bu­den på det sätt som pas­sar dem då de är Allâhs sän­de­bud och för att de dyrkade Hon­om, förkun­nande Hans bud­skap och gav råd till Hans skapelse. De trot­si­ga mot­sade sig sina sän­de­bud och pås­tod att Allâhs sän­de­bud inte kan vara män­skli­ga till deras natur. Allâh har näm­nt det­ta påstående och gjort det ogiltig genom att säga:

Ingent­ing hin­drar [män­niskor] att tro när vägled­nin­gen når dem utom den­na deras invänd­ning: ‘Inte sän­der väl Gud en dödlig män­niska som Sitt sän­de­bud?’ Säg: ‘Om änglar­na hade van­drat omkring lugnt och stil­la på jor­den skulle Vi helt säk­ert ha låtit en ängel från himlen kom­ma till dem som Vårt sän­de­bud. [18]Kora­nen 17:94–95

Allâh gjorde deras påstående ogiltigt genom att försäkra att ett sän­de­bud måste vara en män­niska då det sänds till folket på jor­den som är män­niskor. Om de hade var­it änglar hade Allâh sänt en ängel lik dem från himlen. Allâh har således sagt som de som mot­sagt sig sändebuden:

Ni är bara dödli­ga män­niskor som vi som vill hin­dra oss från att dyr­ka vad våra för­fäder dyrkade. Låt oss då få ett klart bevis [för att ni har sänts av Gud].’ Sän­de­bu­den sva­rade: ‘Ja, vi är bara dödli­ga män­niskor som ni; men Gud vis­ar den Han vill av Sina tjänare Sin nåd. Och för oss är det inte möjligt att ge er ett bevis [för vårt upp­drag] utan Guds tillå­telse – till Hon­om skall alla troende sät­ta sin lit. [19]Kora­nen 14:10–11

Käl­la: al-Uthaimîn, Muham­mad bin Saleh, Shar’h usûl al-îmân www 16/10–2006: www

Fot­not­er:

Fot­not­er:
1 Kora­nen 4:136
2 Kora­nen 33:40
3 Kora­nen 16:36
4 Kora­nen 35:24
5 Kora­nen 5:44
6 Kora­nen 7:188
7 Kora­nen 72:21–22
8 Kora­nen 26:79–81
9 al-Bukhârî och Mus­lim. Se Sahîh al-Bukhârî, vol. 1, hadîth #394
10 Kora­nen 25:1
11 Kora­nen 43:59
12 Kora­nen 26:105
13 sän­de­bu­den med en stark vil­ja och ihärdighet
14 Kora­nen 33:7
15 Kora­nen 42:13
16 Kora­nen 40:78
17 Kora­nen 4:65
18 Kora­nen 17:94–95
19 Kora­nen 14:10–11