Värl­den har bli­vit mate­ri­a­lis­tisk. Det menas att veten­skap har eröv­rat natu­ren och att reli­gion inte längre behövs. Fri­edrich Nietz­sche (1844–1900) har till och med påstått att ”Gud är död.”

Men reli­gi­o­nen har inte för­svun­nit och veten­ska­pen har själv för­sökt avgöra var­för reli­gion och Guds­tro fort­fa­rande lever vidare. På senare tid har intres­set för livs­å­skåd­ning till och med ökat och då gäl­ler det inte enbart ett all­mänt tro­ende utan en bok­stavs­tro, vil­ket oroat många sekulära.

Uti­från Kora­nen och Pro­fe­tens (över honom vare Guds frid och väl­sig­nel­ser) tra­di­tio­ner (sun­nah) är det tyd­ligt att ”reli­gion” i själva ver­ket både är natur­ligt och män­ni­skan med­fött. Gud har ska­pat män­ni­skan med en med­född läng­tan efter Honom:

Ge dig hän med hela din själ, [du som söker san­ningen,] åt den rena, ursprung­liga tron, den tro som Gud vid ska­pel­sen lade ned som en natu­rens norm i män­ni­skan — ingen­ting kan rub­bas i Guds ska­pelse! Detta är den evigt sanna tron, men de flesta män­ni­skor vet ingen­ting [om detta].¹

Gud beskri­ver en hän­delse i varje män­niskas ”liv” som inträf­fade före hon kom till liv i fysisk form och som måste åter­fin­nas någon­stans långt ned i sjä­lens djup:

Och när din Herre låter nya släk­ten utgå från Adams söners län­der, begär Han av dem att de skall vittna om sig själva [och frå­gar]: “Är Jag inte er Herre?” [Då] sva­rar de: “Jo, vi vitt­nar [att Du är vår Herre]!” [Detta sker] för att ni [män­ni­skor] inte på Upp­stån­del­sens dag skall säga: “Om detta var vi inte med­vetna.“²

Pro­fe­ten (må Guds frid och väl­sig­nel­ser vare över honom) har sagt:

Se! Min Herre kom­men­de­rade mig att lära er vad ni inte visste och vad Han har lärt mig idag… [Gud har sagt]: ”Jag har ska­pat Mina tjä­nare med en natur­lig dra­gelse till att dyrka Gud. Men djäv­larna kom till dem och vände dem från deras [sanna] reli­gion. Och han för­kla­rar otillå­tet vad Jag har för­kla­rat tillå­tet för dem och han beord­rar dem att till­skriva Mig med­hjäl­pare till vil­ket ingen auk­to­ri­tet sänts ned.”³

Här får vi veta att det finns onda mak­ter som kan för­söka dölja eller för­vränga män­ni­skans natur­liga benä­gen­het [mot att tro på Gud] men att de ald­rig helt kan kväva vad som finns natur­ligt rotat djupt i män­ni­skans själ⁴. Följakt­li­gen kom­mer i alla fall som­liga sjä­lar, även om de inte är majo­ri­te­ten, att kän­nas vid Gud och att det med Honom finns en reli­gion. Det är då inte en slump att prak­tiskt taget alla folk har haft någon form av reli­gion eller kon­kret tro på ett Högre Väsen.

Källa:
Jamāl al-Din M. Zara­bozo, What is Islam. www.islamhouse.com; Muham­med Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­rishamn: Proprius.

1. Kora­nen 30:30 [↩]
2. Kora­nen 7:172 [↩]
3. Ned­teck­nad av Mus­lim [↩]
4. Även om de för­sö­ker för­neka deras tro och ansvar inför Gud så ski­ner den san­ning som finns i sjä­len om att Gud är en och den enda Ska­pa­ren ige­nom. Detta hän­der spe­ci­ellt när män­ni­skan möter mot­gång och vet att hon måste vända sig till Värl­dar­nas Ska­pare. Men när Gud und­sät­ter män­ni­skan vän­der hon oftast till­baka till gamla möns­ter och glöm­mer Gud. Detta feno­men beskrivs på åtskil­liga plat­ser i Kora­nen. Gud säger exem­pel­vis: ”Det är Han som låter er fär­das till lands och till sjöss. [Se här vad som kan hända] när ni gör en sjö­resa: [Skep­pet] seg­lar för för­lig vind med dem [som gått ombord] och de glä­der sig åt resan — tills det blå­ser upp till storm och vågorna slår över dem från alla håll och de tror att [döden] har dem i ett fast grepp. De ropar till Gud med ren och upp­rik­tig tro och ber: “Om Du räd­dar oss ur denna fara skall vi san­ner­li­gen visa oss tack­samma!” (Kora­nen 10:22) [↩]