Domedagen

Prof. John D. Bar­row har om domeda­gen sagt:

Utsik­ter­na inför en begrän­sad livs­längd ansågs av mån­ga filosofer vara ett inci­ta­ment för att använ­da vår tid på jor­den klokt. Vore livet utan ände skulle det inte finnas naturlig utveck­ling, jäkt eller känsla för färdigstäl­lande. ^[1]Bar­row, John D. (2005) The Infi­nite Book, Vin­tage Books, s. 248.

Den amerikanske psykolo­gen och filosofen William James (1842–1910) skriver:

Män­niskans religiösa tro är för mig i huvud­sak hennes tro på exis­tensen av en osyn­lig ord­ning genom vilken den naturli­ga ord­nin­gen kan förk­laras. ^[2]James Williams (1895) Is Life Worth Liv­ing? Inter­na­tion­al Jour­nal of Ethics, Vol. 6, nr 1, (okto­ber), s. 15.

James def­i­n­i­tion av tro, om än ofull­ständig, under­stryk­er en djup religiös upplevelse: tron ​​på ghaib eller det osyn­li­ga, som i islam är en av de sex grun­der­na för tron (imān). I allmän­na ordalag är tron på en värld dold för män­niskan inte enbart ett religiös varumärke eller ett sätt att tän­ka som i sig är fientligt inställt mot män­skligt för­nuft. I själ­va ver­ket härstam­mar den från en djup men likväl oförk­larlig känsla av att vår vis­telse i den­na värld skall nå ett slut. Näs­tan alla har haft en upplevelse eller föran­ing av att våra jordiska strä­van­den till slut måste utmyn­na i en annan form av liv. Det kan vara en par­al­lell osyn­lig värld, som vi ännu inte förstår (t.ex. den hin­duiska reinkar­na­tion), en framti­da omega­punkt där allt kul­minerar eller bara en återkom­mande vän­tan på ett ulti­mat slut i en avlägsen framtid. Var tar våra förhopp­ningar, min­nen, dröm­mar och presta­tion­er vägen efter döden? Vad hän­der med livets gnista och män­sk­lighetens his­to­ria? Vad kom­mer göras åt det­ta oup­p­kla­rade jordliv där förtryckare, tyran­ner och brottslin­gar klarar sig undan straff? Hur kom­mer vi att kom­penseras för sorg och lidande eller belö­nas för vår rät­trådighet och pos­i­ti­va insatser?

Hur tron på ett nästa liv påverkar människan

Mån­ga forskare som stud­er­at frå­gan om moral har noter­at ett tydligt sam­band mel­lan ten­densen att ha höga tankar om sig själv och tron på odöd­lighet, det vill säga tron på ett evigt liv. James H. Leu­ba (1867–1946), väl känd för hans arbeten inom reli­gion­sp­sykolo­gi, har observer­at att “läng­tan efter odöd­lighet finner sitt främ­s­ta stöd i önskan efter att ha höga tankar om sig själv och uni­ver­sum.” “Det­ta sista motiv”, säger Leu­ba, “har ett stort infly­tande endast på per­son­er med hög moralisk och intellek­tuell urskill­nings­för­må­ga.” ^[3]Leu­ba, James H. (1921) The Belief in God and Immor­tal­i­ty: A Psy­cho­log­i­cal, Anthro­po­log­i­cal, and Sta­tis­ti­cal Study, Lon­don (edit.), s.311. För sådana per­son­er är tanken om ett evigt slut inte bara skräm­mande utan ock­så oändligt otack­sam inför bety­delsen av män­skligt liv. ^[4]Immanuel Kant, den tyske filosofen, trodde att om moral skall reglera män­skligt betīnde måste man tro på gudom­lig rättvisa i ett liv efter det­ta. Annars kom­mer moral inte att fungera effek­tivt … Fort­sätt läsa

Långt mer känsli­ga är de som tror på Gud och är väl förtrogna med innebör­den av Hans egen­skaper. För dem är livet enbart ett tom­rum om man inte tror på yaw­mul jam’; den dag då alla sam­las, den dag då Guds egen­skaper av rättvisa och barmhär­tighet kom­mer man­i­festera sig till ful­lo. Enligt Kora­nen (64:9, 18:99 och 3:9) kom­mer hela män­sk­ligheten att sam­las inför Gud och var­je själ kom­mer få en full­ständig förteck­n­ing över allt som gjorts under det­ta jordliv. Prof. Jef­frey Lang berättar:

Den dagen kom­mer vi möta san­nin­gen om oss själ­va då alla dis­trak­tion­er och illu­sion­er skalas av och vi är ensam­ma med våra kärn­vär­den och moraliska samt andli­ga presta­tion­er. ^[5]Lang, Jef­fery (2000) Strug­gling to Sur­ren­der, USA, s. 54.

I Kora­nen kan vi läsa:

Och den som har gjort så litet som ett stoftko­rns vikt av gott skall se det, och den som har gjort så litet som ett stoftko­rns vikt av ont skall se det. ^[6]Kora­nen: 99: 7–8.

Den­na dag benämns ock­så i Kora­nen (64:9) som dagen då de för­modade vin­nar­na och för­lorar­na byter plats (yaw­mu taghabun), efter­som de troende kom­mer gläd­jas av en evig belön­ing sam­tidigt som de som inte tror kom­mer lida av en fruk­tans­värd för­lust i jahan­nam ^[7]Kän­da i jud­isk eska­tolo­gi som Gehen­na, Gehenom och Gehi­nom. för all evighet.

Då skall var och en få erfara vad han sände fram­för sig [till Domen. Alla] skall föras till­ba­ka till Gud, deras sanne Herre, och de [med­hjäl­pare till Hon­om] som de hade upp­fun­nit, skall [då] ha över­gett dem. ^[8]Kora­nen 4:124

Tron på livet efter det­ta kan, likt alla utom-fysiska frå­gor, varken bevisas eller erkän­nas genom ett pos­i­tivis­tiskt tänkesätt ^[9]Pos­i­tivis­men: läran att empiri och obser­va­tion­er är de enda tillför­l­itli­ga for­mer­na av kun­skap.. Odöd­lighet är menings­fullt endast för dem som vår­dar gåvan av att exis­tera och som verk­li­gen berörs av frå­gor om rättvisa, moral och livets mening. För sådana män­niskor är “förin­telsen av den ovärderli­ga rike­dom som livet innebär och, som det verkar för mån­ga, det därav meningslösa och irra­tionel­la i en jordisk till­varo, out­härdli­ga tankar”. ^[10]Leu­ba, James H. (1921) The Belief in God and Immor­tal­i­ty: A Psy­cho­log­i­cal, Anthro­po­log­i­cal, and Sta­tis­ti­cal Study, Lon­don, p.311–12. En rik­stäckande studie (Elli­son et al. 2009) har visat att “tron … Fort­sätt läsa

De vilkas hela håg står till det jordiska livet och dess fröjder, dem skall Vi i det­ta [liv] ge hela lönen för deras han­dlin­gar, och ingent­ing skall här dras ifrån; men de har ingent­ing annat att vän­ta i det kom­mande livet än Elden. Vad de åstad­kom i den­na [värld] har gått för­lorat, och alla deras strä­van­den var förgäves. ^[11]Kora­nen: 11:15–16.

Universums framtid

I den veten­skapli­ga sfären råder det sam­förstånd forskare emel­lan — baser­at på gemen­sam erfaren­het och veten­skaplig data — om att vårt uni­ver­sum är på väg mot ett ound­vikligt slut. Enligt Kora­nen är det­ta ett fak­tum som står bor­tom allt tvivel:

Säg: ‘Det är Gud som ger er liv och sedan låter er dö och som, när Upp­stån­delsens dag är inne — här finns inte rum för tviv­el — skall sam­la er [till Sig]; men [om det­ta] har de fles­ta män­niskor ingen kun­skap.’ ^[12]Kora­nen 4:124

Enligt Bar­row beror uni­ver­sum över­lev­nad till stor del till vad som brukar kallas för den kos­mol­o­giska kon­stan­ten ^[13]Den kos­mol­o­giska kon­stan­ten, oftast beteck­nad med ett grekiskt ver­salt lamb­da: Λ, är en storhet inom kos­molo­gin. Den infördes av Albert Ein­stein i den allmän­na rel­a­tivitet­ste­orin. Själv kallade … Fort­sätt läsa. Bar­row menar, till­sam­mans med mån­ga andra forskare inom området, att sådana kon­stan­ter med anled­ning av uni­ver­sums expan­sion kom­mer nå vär­den som förhin­drar exis­tensen av atom­er, atom­kärnor, plan­eter och stjärnor, och därav påver­ka uni­ver­sum på så sätt att det blir livlöst och inte kan upprät­thål­la de byg­g­ste­nar som behövs för att for­ma kom­plexa struk­tur­er. “Så livet”, tilläg­ger Bar­row, “måste som alla andra goda ting ock­så ta slut”. ^[14]Bar­row, John D. (2003) The Con­stants of Nature, Vin­tage, s. 274. En grupp andra forskare ansluter sig till teorin om ett öppet uni­ver­sum som expander­ar under obestämd tid ^[15]Ibid. s. 269. och som en följd av att växa bor­tom den kri­tiska gränsen för den­sitet och tyn­gd­kraft, kom­mer uni­ver­sum ound­vikli­gen att upplösas.

Fysik­ern prof. Bri­an Greene (1963-) förk­larar i The Fab­ric of the Cos­mos en konkur­rerande mod­ell som kallas för Big Crunch:

Ett möjligt öde för vårt uni­ver­sum är att den nuvarande expan­sio­nen en dag avtar och därefter vän­der. Vårt uni­ver­sum kom­mer till sist att implodera i en så kallade Big Crunch. ^[16]Greene, Bri­an (2005) The Fab­ric of the Cos­mos, Vin­tage, s. 511, Hawk­ing, Stephen (2001) The Uni­verse in a Nut­shell, Ban­tam Press, s.95–96.

Det­ta sce­nario tycks sam­man­fal­la med islamisk kos­molo­gi där all exis­tens ses som dubbel­rik­tad; den härstam­mar från Gud och åter­vän­der till Gud. Den är först “cen­trifu­gal (expander­ar, rörelse utåt) och sedan cen­tripetal (imploder­ar, rörelse inåt)” ^[17]Chittick William C. (2007) Sci­ence of the Cos­mos, Sci­ence of the Soul: The Per­ti­nence of Islam­ic Cos­mol­o­gy in the Mod­ern World, Oneworld Būks, Oxford, s. 141.. I Kora­nens skildring av den ytter­s­ta dagen kom­mer himlen (as-Samā) ^[18]as-Samā på ara­biska avs­er allt som är ovan­för oss, inklu­sive rym­den och himlen. “återgå” eller som i Kora­nens for­mu­ler­ing “rul­la” till­ba­ka till dess ursprung­li­ga till­stånd efter att ha expander­at under okänd tid:

Den Dagen skall Vi rul­la ihop himlen som en full­skriv­en perga­men­trulle. Lik­som Vi grep Oss an med den förs­ta skapelsen skall Vi förnya den — för det­ta löfte bor­gar Vi och Vi har makt att göra det! ^[19]Kora­nen 4:124

Gud inled­er skapelsen och skall när tiden kom­mer förnya den och till sist skall ni föras åter till Hon­om. ^[20]Kora­nen 4:124

Uni­ver­sums kol­laps utlös­es av en rad omväl­vande rubb­ningar som före­bå­dar tröskeln till den nya evi­ga världen ^[21]Kora­nen: 81, 82, och 84.

När himlen är kly­vas sön­der. Och när plan­eter­na är utsprid­da. Och när haven är spruckit.Och när gravar­na vänds, kom­mer var­je själ (på den tiden) att inse vad (han­dling) har det gått och vad (han­dling) har läm­nat efter sig. ^[22]Kora­nen: 82:1–15 I sin exeges av Kora­nen förk­larar Imam Ashawkāni att “sänt fram­för sig” och “skju­tit upp” avs­er vad man brukar göra i bör­jan och slutet av sitt liv, eller kan det avse … Fort­sätt läsa

Enligt Kora­nen kom­mer kos­miska störningar att inträf­fa före den Sista Dagen.

Döden är inte slutet

Döden är varken en evig utplån­ing av jaget eller en själa­van­dring. I Kora­nen är döden en resa till ett nytt stadie i livet som kallas barza­kh (livet i graven) bor­tom vilket vi fort­sät­ter vår resa mot mötet med den sanne Skaparen:

Säg: ‘Döden, som ni vill fly från, skall infinna sig till det möte [som är utsatt] för er och då skall ni föras åter till Hon­om som kän­ner allt det som är dolt för män­niskor och det som de kan bevit­tna, och då skall Han låta er veta vad era han­dlin­gar [var vär­da].’ ^[23]Kora­nen 4:124

Vi tror att allt vi gör i det­ta liv har en mening och att vi kom­mer se resul­tatet av vår värld­sli­ga strä­van i al-ʾĀkhi­rah (näs­ta liv). Logiskt sett är ett liv efter döden mer än möjligt:

Och man säger: ‘När jag är död, skall jag verk­li­gen att återup­pli­vas? Och män­niskan [som förnekar san­nin­gen] säger: “Skall jag sedan jag en gång är död sti­ga fram till nytt liv?’ ^[24]Kora­nen 4:124

Förstår de inte att Gud, som har ska­p­at him­lar­na och jor­den utan att skapelsen av dem tröt­tade Hon­om, har makt att återup­pväc­ka de döda? Ja, Han har allt i Sin makt!129

Fak­tum är att argu­mentera för upp­stån­delsen är mer rationellt än att argu­mentera för något annat:

Och de säger: ‘Skall vi, efter att ha bliv­it ben och sön­der­frät­ta rester, återup­p­stå i en ny skapelse?’ Säg: ‘[Visst!] Även om era [krop­par] hade var­it av sten eller av järn, eller ska­pade av vad ni ser som ännu ofören­li­gare [med tanken på liv].’ Då kom­mer de att frå­ga: ‘Vem skall ska­pa oss på nytt?’ — [och du skall] svara: ‘Den som först ska­pade er.’ Då ruskar de på huvudet åt dig och frå­gar: ‘När skall det­ta ske?’ — [och då] svarar du: ‘Kanske är tiden nära.’ ^[25]Kora­nen 4:124

Var­je indi­vid är fri att väga san­ning mot lögn och väl­ja den värld som han eller hon önskar mest:

Det fanns de bland er som inte hade annat än den­na världens [goda] för ögo­nen och det fanns de som såg mot evigheten. ^[26]Kora­nen 4:124

I slutän­dan beror vårt val främst på hur myck­et vi värder­ar våra egna liv och till­varons helhet:

Vi har inte ska­p­at himlen och jor­den och allt som är emel­lan dem i blin­do, såsom de som förnekar san­nin­gen för­modar. Oly­ck­li­ga de som förnekar san­nin­gen! Elden är deras mål! ^[27]Kora­nen 4:124

Två val vid domedagen

Straf­fet för otro kom­mer inte nöd­vändigtvis äga rum i det­ta liv. Vi bör inte förvän­ta oss ett självk­lart och nöd­vändigt sam­band mel­lan otro och svårigheter i det­ta liv. Enligt Kora­nen (89:15–16) är det­ta missvisande då båda parter (troende och icke troende) är förutbestäm­da att nju­ta av sin lott av värld­sli­ga vinster:

Åt alla — åt de för­ra såväl som åt de senare — ger Vi något av din Her­res gåvor; ingen gräns har satts för din Her­res givmild­het. ^[28]När allt kom­mer omkring, sa inte dar­win­is­tiska evo­lu­tion­is­ter till oss gång på gång, att över­lev­nad bara är för den starkaste!

Men när det­ta liv är över och alla ytligheter skingras kom­mer bara de som för­blev Guds bud­skap trogna (Kora­nen: 2:40, 13:20) skonas en omätlig för­lust i livet efter det­ta ^[29]När allt kom­mer omkring, sa inte dar­win­is­tiska evo­lu­tion­is­ter till oss gång på gång, att över­lev­nad bara är för den starkaste!. Kora­nen skil­drar slut­giltigheten i otro:

De som inte ser fram mot mötet med Oss och som är nöj­da med [vad de kan upp­nå i] det­ta liv och slår sig till ro med det­ta, och de som ställer sig likgilti­ga till Våra bud­skap — de skall ha sin hemvist i Elden, [lönen] för deras han­dlin­gar. ^[30]Kora­nen 4:124

En dag satt pro­feten (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) med hans föl­jes­la­gare för att se solen sjun­ka under horison­ten. Pro­feten (över hon­om vare Guds frid och väl­signelser) vände sig mot hans föl­jes­la­gare och sade:

Jäm­fört med tiden som har gått är allt som finns kvar av den­na värld det som finns kvar av den­na dag. ^[31]Attabari, Ibn-Jarīr, Attārīkh, (16/1).

Käl­lor:
Dr. Ash-Shehri, Abdul­lah S. The Only Way Out: www.islamhouse.com, 2014. Web. 7 apr 2014.
Muhammed Knut Bern­ström (2000), Kora­nens bud­skap. Sim­r­ishamn: Proprius